Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att engagera alla föräldrar i barnens skola.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att alla lärare och skolledare bör ha utbildning i samarbete med hemmen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om stöd till uppbyggnaden av en stark hem-och-skola-rörelse.
I en tid med bristande resurser och svårhanterliga ungdomsproblem framstår ett bra samarbete mellan hemmen och skolan som allt viktigare. Både erfarenhet och forskning visar att föräldrarnas engagemang i sina barns skolgång har stor betydelse, såväl för undervisningens resultat och ett bra arbetsklimat i skolan, som för att förebygga olika typer av anpassningsproblem.
I den rapport om insatser för att stärka skolans alkoholskadeförebyggande verksamhet, som på regeringens uppdrag har utarbetats av Folkhälsoinstitutet i samverkan med Skolverket och i samråd med Svenska Kommunförbundet, framhålls till exempel:
”Föräldrarna är en betydelsefull, men ofta underskattad resurs när det gäller att skapa en socialt stödjande miljö, både i skolan och bostadsområdet. Föräldrars engagemang och närvaro i skolan gör att eleverna klarar sig bättre i skolan, skolnärvaron blir högre och skolklimatet bättre. Genom tätare kontakter mellan föräldrarna och mellan dem och skolan, kan också normbildningen kring alkohol och andra droger stärkas.”
Mot denna bakgrund föreslås i rapporten att samarbete och dialog mellan skola och föräldrar ska bli ett av de fyra centrala områdena i skolans drogförebyggande arbete. En redovisning lämnas också av internationell forskning till stöd för förslaget. Det förtjänar att understrykas, att ett gott samarbete mellan hemmen och skolan, där alla föräldrar stimuleras att engagera sig i sina barns skolgång, också har betydelse för barnens skolresultat, inte bara för att förebygga skolk, ordningsproblem och missbruk.
Den som har deltagit i hem och skola-samarbetet har många gånger hört detta avfärdas med fraser av typen ”det är bara de välanpassade barnens föräldrar som deltar”, eller ”det är bara de föräldrar som inte behöver komma, som kommer på mötena”. Detta är allvarliga missuppfattningar. Föräldrarnas engagemang är viktigt för alla barn. Och det är de barn som kommer från familjer utan studietradition, eller från familjer med svårigheter, som har mest att vinna på att föräldrarna engageras, både i fråga om studieresultat och när det gäller att förebygga problem av olika slag.
Erfarenheten visar också att det är möjligt att engagera så gott som alla föräldrar, även om det givetvis inte alltid är lätt. På lågstadiet kommer de flesta föräldrar till klassmöten och andra föräldraaktiviteter. Om de fortsätter att komma när barnen blir äldre beror i stor utsträckning på hur skolan utnyttjar den tillgång som föräldrarna är, hur väl man lyssnar på föräldrarna och hur man lyckas engagera varje barns föräldrar i skolarbetet.
I budgetpropositionen talas mycket om förbättrad information till hemmen. Detta är naturligtvis viktigt, men det räcker inte. Föräldrarna behöver också känna att de betyder något för skolarbetet och skolmiljön. Deras åsikter om t ex vilka normer som ska gälla i skolan, måste efterfrågas och tas hänsyn till. Kontakten mellan hemmen och skolan behöver vara så tät, att det är naturligt för skolans personal att höra av sig till föräldrarna omedelbart när något problem inträffar, vare sig detta gäller skolarbetet eller uppträdandet i övrigt.
Förvisso kan det vara svårt att få till stånd ett gott samarbete med hemmen, som engagerar alla föräldrar. I skolor med barn från många kulturer är språket ofta en svårighet. Sådana skolor måste ha resurser att ordna med tolkning. Många lärare och skolledare – kanske fortfarande de flesta – saknar utbildning i hur man får till stånd ett gott samarbete med och aktiverar föräldrarna. Lyckade exempel behöver föras ut på ett realistiskt sätt.
Beslutanderätten över lärarutbildningen och lärarnas fortbildning och vidareutbildning har decentraliserats så till den grad, att man frågar sig om regering och riksdag och de centrala skolmyndigheterna längre har några möjligheter att rätta till den brist på kunskap om föräldrasamarbete som råder i den svenska skolan. Det är angeläget att samarbetet med hemmen får en sådan plats i skolans styrdokument, att man säkerställer att alla lärare och skolledare får de kunskaper som behövs och att de också får praktisk träning i att bygga upp ett gott samarbete med föräldrarna.
På senare år har det skapats ökade möjligheter för representanter för föräldrarna att vara med och påverka skolorna genom skolkonferenser och lokala styrelser. Det är en positiv utveckling, och erfarenheterna av dessa försök är goda. Det är viktigt att denna typ av föräldrainflytande inte får ersätta ansträngningarna att engagera alla föräldrar i sina barns skolgång. Tvärtom bör föräldrainflytande över skolenheten användas för att förstärka de enskilda föräldrarnas engagemang på klassrumsnivån och i det egna barnets skolarbete. I budgetpropositionen aviseras också att ”ett tydligare krav på skolan att involvera elever och föräldrar både i den enskilde elevens skolgång och i skolans utvecklingsfrågor kommer att övervägas”.
Detta är en mycket positiv signal. Sannolikheten för att den ska kunna omsättas i praktisk handling ökar, dels om lärare och skolledare får erforderlig utbildning i samarbete med hemmen, dels om det byggs upp en oberoende och självständig föräldrarörelse, som kan förmedla de goda erfarenheterna till föräldrarna och delta i utbildningen av föräldrarnas representanter på alla nivåer, både som klassombud, som medlemmar i lokala styrelser och liknande och som företrädare för föräldrarna på kommun-, region- och riksnivå. Det säger sig självt att det är lättare att övertyga föräldrarna om betydelsen av ett aktivt engagemang i skolan om de inte bara välkomnas av lärare och skolledning, utan också får del av andra föräldrars och föräldraföreträdares positiva erfarenheter.
Den svenska hem och skola-rörelsen var tidigare en av våra starkaste folkrörelser. Riksförbundet Hem och Skola hade i början av 1980-talet över 300 000 betalande familjer anslutna, dvs. man organiserade inemot en halv miljon vuxna och deras barn. Efter en tid av försvagning är det nu angeläget att skolan både lokalt och centralt medverkar till att vi åter får en stark hem och skola-rörelse. Föräldraengagemanget är potentiellt en så stark kraft, att det på sikt bör vara möjligt att åter komma till ett tillstånd där rörelsen väsentligen står på egna ben ekonomiskt, eller i varje fall där stödet från det allmänna spelar en mindre roll. Men under ett uppbyggnadsskede behövs en större insats, både från staten, kommunerna och den enskilda skolan.
Det är i hög grad ett allmänt samhällsintresse att åter få till stånd en stark oberoende hem och skolarörelse. Det innebär att Riksförbundet Hem och Skola behöver få resurser att heltidsengagera ett antal personer som kan ägna sig åt både idéutveckling och organisationsuppbyggnad. Material för utbildning av föräldrarepresentanter och för klassmöten med elever och föräldrar behöver utarbetas. Ett stöd från det allmänna är angeläget, inte minst med tanke på att de aktiva i hem och skola-rörelsen på alla plan är föräldrar med egna barn i skolan. Att då bygga upp en nationell folkrörelse mer eller mindre ”från scratch” kan annars bli så krävande, att det går ut över engagemanget för de egna barnen och deras skolgång.
I budgetpropositionen uttalas, att en nära samverkan kommer att ske med elev- och föräldraorganisationerna beträffande formerna för samarbete mellan hem och skola. Det är angeläget att denna nära samverkan också innefattar ett generöst ekonomiskt stöd under en uppbyggnadsperiod om minst fem år. Detta bör kunna rymmas inom ramen för anslaget till utveckling av skolväsende och barnomsorg. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.
|
Stockholm den 22 november 2002 |
|
|
Gabriel Romanus (fp) |