Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åtgärder måste vidtas för att motverka minskningen av utbildningen i främmande språk i skolan.
Främmande språk har minskat som tillval i den svenska skolan. Det gäller såväl grundskolans högstadium som gymnasiet.
”Taktik” är ett av de främsta skälen till att allt fler elever väljer bort språkämnen. Att läsa ett främmande språk är mödosamt; grammatik, glosor, uttal ... Det är mycket som ska stämma för att betyget ska bli minst godkänt. Det är frestande att välja andra ämnen, som det är lättare att få högre betyg i – och därmed säkra en plats på nästa utbildingsnivå.
Många avstår därmed från kunskaper som blir allt viktigare i en internationell värld och på en växande arbetsmarknad.
Att det inte räcker med ett främmande språk blir tydligt i kontakterna med den icke traditionellt engelskspråkiga världen. I dessa länder finns en stor del av våra nya och växande marknader.
På svenska universitet och högskolor vittnar många om bristerna i allmän språkfärdighet och rena nybörjarkurser nu måste anordnas på nivåer, där det förr fanns god färdighet. Svenska ungdomar riskerar att – helt i onödan – hamna i underläge inom en mycket viktig sektor.
Det som nu framför allt måste ske är att antagningsreglerna till högre utbildning ändras, så att inte bara taktiska överväganden styr ämnesvalen, samt att på olika vägar öka insikten om betydelsen av att kunna fler språk än modersmålet och engelska.
I tidigare riksdagsmotioner – och i en rapport från gymnasieutredningen så sent som för några veckor sedan – har det slagits larm om de främmande ”moderna” språkens situation inom grundskolan och på gymnasienivå.
Det har t.o.m. funnits förslag om att betyg i främmande språk skulle ge högre poäng vid ansökan till högre studier.
Metoderna för att göra språkstudier attraktivare kan säkert bli flera, men det är uppenbart att behovet av förändringar är stort. Det är inte rimligt att universitet och högskolor måste inleda många kurser med regelrätt nybörjarutbildning, och även ge plats för stödundervisning, när studenterna inte haft tillräckliga grundkunskaper från grund- och gymnasieskola.
I sitt betänkande ”Mål i mun” (SOU 2002:27) belyser Kommittén för svenska språket, språksituationen i dess helhet i Sverige. Kapitel 7, som heter ”Det mångspråkiga Sverige” ägnas till en stor del åt de aktuella problemen med undervisningen i främmande språk både inom det allmänna skolväsendet och hos studieförbunden. Utredningens enhälliga förslag är att de moderna språkens ställning inom svensk utbildning skall stärkas.
Utredningen har varit ute på remiss och ännu har inte resultaten av denna blivit offentliga.
Tillsammans med rapporten från Gymnasieutredningen pekar utredningsförslaget på att snabba förändringar är av nöden. Taktiskt bortväljande av språk och avhopp från studierna är ett misslyckande för såväl den enskilde eleven/studenten som för samhället.
Attityderna till utbildning i främmande språk visar också på dåliga insikter om språkens stora betydelse i en alltmer internationaliserad värld. I såväl affärssammanhang, som i kulturella utbyten, riskerar svenska representanter att komma till korta. Regeringen bör skyndsamt verka för att den negativa utvecklingen bromsas och att de moderna språkens ställning stärks.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Anita Sidén (m) |
Lena Adelsohn Liljeroth (m) |