Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att smärtkunskap bör vara en obligatorisk del i all medicinsk utbildning av såväl läkare som sjuksköterskor samt övriga medicinska yrkesgrupper.
”Jag skall aldrig tystna!” Så uttryckte sig Sveriges smärtsyster nummer ett, Elisabeth Killander, i samband med sin utnämning till medicine hedersdoktor vid Hälsouniversitetet i Linköping år 1999. Ett fruktbart samarbete hade ägt rum mellan Elisabeth Killander och docent Staffan Arnér, vid Karolinska sjukhusets smärtcentrum.
Ingen skall behöva ha ont i onödan. Underdosering och felaktigt val av smärtstillande medel är fortfarande vanligt. Fortfarande är man också på grund av ogrundad fruktan för missbruk på många håll alltför restriktiv med att ge adekvat smärtbehandling i tillräcklig mängd till patienter, t.ex. mot cancersmärta.
Orsaken till detta beror framför allt på bristande kunskap, såväl hos läkare som hos sjuksköterskor. Korrekt behandling orsakar inte missbruk.
För närvarande existerar ännu ingen fullgod utbildning i smärtvård, vare sig i läkar- eller i sjuksköterskeutbildningarna.
Sådan utbildning i smärtkunskap bör vara ett obligatoriskt moment i utbildningen såväl av läkare som sjuksköterskor och övriga medicinska yrkesgrupper. X antal utbildningspoäng med tentamenskrav bör gälla.
Att ge smärtlindring är en humanitär åtgärd som också innebär positiva kliniska effekter, då smärta påverkar ämnesomsättning och sjukdomsutveckling negativt. Patientens hela tillstånd påverkas negativt av otillräcklig smärtvård.
Att erhålla adekvat smärtlindring vid olika typer av smärttillstånd är en mänsklig rättighet.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Anita Sidén (m) |
Elizabeth Nyström (m) |