Alla barn är värda en bra start i livet! Alla elever har rätt att gå ut grundskolan med tillräckliga kunskaper och ett gott självförtroende. Skolan ska ge en grund för framtiden; ge eleven en tro på sig själva och möjligheter att kunna påverka sin egen framtid. Det gör vi med en bra skola. I skolan ska alla elever ges möjlighet att lära, oavsett bakgrund, vilken skola man går i eller hur man lär sig. Skolan ska ge lust att lära och uppmuntra nyfikenhet.
I budgetpropositionen för 2003 fortsätter regeringen sin satsning på skolan, men tyvärr saknas genomgripande reformförslag på området. Det räcker inte att bara pytsa ut lite pengar här och där om regeringen inte har några idéer om hur problemen ska lösas eller ser en helhet i skolan. Resurser utan politik åstadkommer inte resultat.
För att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag tillför vi skolan nästan tio miljarder kronor mer de kommande tre åren. Detta möjliggör för kommunerna att anställa fler lärare och andra vuxna i skolan. Vi vill genomföra en särskild satsning på program för läs- och skrivutveckling samt en satsning på kunskapskontrakt. För att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag behövs mer resurser men framförallt vill vi genomföra tre reformer; rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare.
Centerpartiet anser också att vi behöver ett gemensamt åtagande, ett kontrakt med alla inblandade, – skola/lärare, elever och föräldrar – för att eleverna ska nå kunskapsmålen. Alla parter har ansvar att inte frångå kontraktet. Utgångspunkten med ett kunskapskontrakt är elevens rätt till kunskaper. Kontraktet stärker lärarnas möjligheter och stödjer föräldrarnas engagemang i barnens skolgång, och den enskilde eleven kommer i fokus.
Vi vill slopa den tidsbestämda skolplikten och istället införa en individuell kunskapsrätt. Kunskaper ska vara styrande för hur länge eleven ska gå i skolan. Varje elev ska ha en egen studieplan över hur de ska nå kunskapsmålen. Tidiga insatser krävs för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Vi vill bygga en likvärdig skola, inte likadana skolor. Kommunerna ska fokusera på de enskilda skolornas möjligheter och decentralisera mer makt och fler beslut till skolorna. Lokala styrelser där föräldrar, personal och elever ingår är ett led i att stärka den lokala makten. Vi vill inrätta ett nationellt kvalitetsinstitut som ser till att alla garanteras en bra utbildning oavsett var eleven går i skolan.
Vi vill se fler lärare och andra vuxna i skolan. Lärarnas inflytande ska öka – de ska vara med och bestämma hur resurser ska fördelas och hur arbetstiden ska utnyttjas. För att göra läraryrket attraktivt måste det inrättas bättre karriärs- och utvecklingsmöjligheter; exempelvis genom möjlighet att forska på deltid eller att vidareutbilda sig till specialist.
1 Sammanfattning 5
2 Innehållsförteckning 7
3 Förslag till riksdagsbeslut 9
4 Skolan ska öppna dörrar – inte slå igen 11
5 Färre elever når kunskapsmålen 11
6 Centerpartiets skolsatsning 12
7 Tre reformer för grundskolan 13
7.1 Reform 1: Rätt till kunskaper 13
7.1.1 Individuell kunskapsrätt – en förändring av skollagen 13
7.1.2 Individuella studieplaner till alla elever 13
7.1.3 Betyg 14
7.1.4 Avskaffa timplanen 14
7.1.5 Nya sätt att lära 14
7.1.6 Läs- och skrivprogram 15
7.1.7 Samma möjligheter som i högskolan 16
7.1.8 Talboks- och punktskriftsbiblioteket 16
7.1.9 Centerpartiets förslag 17
7.1.10 Fortbildning av lärare 17
7.2 Reform 2: Lokal makt 17
7.2.1 Makt till skolan 18
7.2.2 Skärp kraven på uppföljning och utvärdering 18
7.2.3 Nationellt kvalitetsinstitut 18
7.2.4 Öka elev- och föräldrainflytandet 19
7.3 Reform 3: Fler lärare 19
7.3.1 Lärarbristen 19
7.3.2 Arbetsgivarnas ansvar 20
7.3.3 Ny lärarutbildning 20
7.3.4 Utbildningsplatser 21
7.3.5 Öka lärarnas inflytande 21
7.3.6 Att satsa på lärarkompetens ger resultat 21
7.3.7 Fler lärare stannar i skolan om det finns karriärmöjligheter 21
7.3.8 Fler specialpedagoger 22
7.3.9 Lärarcertifikat 22
8 Kunskapskontrakt 22
8.1 Hur fungerar det idag? 23
8.2 Kontraktets innehåll 23
8.3 Exempel på ett kontrakt: 23
8.4 Vad händer om någon bryter kontraktet? 24
9 Elever med utländsk bakgrund 24
10 Arbetsmiljön i skolan 25
10.1 Mobbning 25
10.2 Vad är mobbning? 26
10.3 Mobbning ett vardagproblem i skolan 26
10.4 Hur fungerar det idag? 26
10.5 Vad behöver förändras? 27
10.6 Nolltolerans mot mobbning 27
10.7 Tydliga regler 27
10.8 Öka skolhuvudmannens ansvar 27
10.9 Arbetsmiljölagstiftningen 28
10.10 Könsmobbning och sexuella trakasserier 28
11 Elevhälsa 29
11.1 Skolhälsovård 29
11.2 Utseendestress 29
11.3 Idrott 30
Riksdagen begär hos regeringen förslag till reformer för rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att skollagen skrivs om med utgångspunkt i att en individuell kunskapsrätt skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att individuella utvecklingsplaner införs från årskurs 1.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att betyg skall ges från årskurs 6 och sättas i sex steg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avskaffa timplanen.
Riksdagen begär hos regeringen en utredning för att ge elever med läs- och skrivsvårigheter i grundskolan samma rättigheter till stöd som i dag garanteras studerande inom den högre utbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en undersökning om utökat ansvar för Talboks- och punktskriftsbiblioteket att ta fram material riktat till elever med läs- och skrivsvårigheter i grund- och gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en satsning på matematik, läs- och skrivutveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta ett nationellt kvalitetsinstitut på skolans område.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Skolverket bör få ökade befogenheter att också kunna rikta vissa sanktioner mot kommuner som inte sköter sitt uppdrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa lokala skolstyrelser.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för att komma till rätta med lärarbristen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa en lärarcertifiering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta ett kunskapskontrakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att elever med utländsk bakgrund skall kunna prioritera svenska och undervisningen i andra ämnen därför skall kunna skjutas upp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ämnesundervisning på annat språk än svenska bör kunna ske på distans.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om nolltolerans mot våld och mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att göra en översyn av kommunernas skadeståndsskyldighet vid mobbning.
Riksdagen begär att regeringen tillsammans med Landstingsförbundet utformar en plan för hur ökad kunskap kring ätstörningar och kortare väntetider till adekvat vård skall åstadkommas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en strategi för att öka den fysiska aktiviteten i skolan.
Varje år tar 100 000 barn det första steget in i skolans värld. Fyllda med nyfikenhet, kreativitet, förväntan och lust att lära börjar de skolan. Centerpartiets skolpolitik utgår från att vi ska försöka behålla elevernas nyfikenhet och lust att lära genom hela skolgången samtidigt som vi vill förebygga den kunskapsklyvning och segregation vi idag kan se i grundskolan. Det viktigaste just nu är att se till att det råder lika villkor för alla, att alla elever, lärare och föräldrar ges möjlighet att skapa en skola där alla elever klarar kunskapsmålen, precis som vi slagit fast i våra måldokument för grundskolan.
Skolan ska ge en grund för framtiden; ge eleven en tro på sig själva och möjligheter att kunna påverka sin egen framtid. Vi vill med vår skolpolitik stärka helhetssynen på lärandet. I skolan ska alla elever ges möjlighet att lära, oavsett bakgrund, vilken skola de går i eller hur de lär sig. Skolan måste ta hänsyn till att elever är olika och lär på olika sätt. Därför vill vi individanpassa skolan mer, utveckla nya arbetsformer och arbetssätt. Centerpartiets skolpolitik innebär att ta hänsyn till att elever behöver olika lång tid att lära. Skolan bör därför utgå från kunskapsmålen snarare än antalet år i skolan.
Den goda skolan kan bara formas lokalt på varje skola. Vi vill ge lärare, elever och föräldrar förutsättningar att skapa en skola där alla elever ges möjlighet att klara kunskapsmålen. Detta förenas med höga krav på resultat och tydliga åtgärder på de skolor som inte når målen.
2000-talets kunskapsproblem löses inte med 1900-talets skolpolitik. Vi vill stärka helhetssynen på lärandet genom tidiga insatser, individuella studieplaner, fokus på kunskaperna, avskaffande av timplanen, utvecklande av nya sätt att lära, mer personal samt flexibel skolgång. Detta för att öka elevernas möjligheter att klara kunskapsmålen.
I måldokumenten för grundskolan finns mål och riktlinjer som innebär att alla elever ska ges möjlighet att lära, oavsett bakgrund, vilken skola de går i eller hur de lär sig. Tyvärr stämmer målen och resultaten inte överens. Varje gång Skolverket presenterar statistik över hur målen i grundskolan uppnås visar statistiken tyvärr på ständigt sämre resultat i skolans måluppfyllelse. Rapporter om elever som inte når kunskapsmålen tycks aldrig ta slut.
Drygt en av tio niondeklassare slutar i dag utan att ha godkänt i svenska, engelska eller matematik och är därmed inte behöriga till studier på gymnasieskolans nationella program. Elever med läs- och skrivsvårigheter får inte den hjälp de behöver. Var fjärde elev upplever att det är för mycket oväsen och oordning i skolan. 70 000 lärare behöver rekryteras fram till år 2005. Skolverket redovisar också att förtroendet för skolan har minskat. Klimatet i skolan har hårdnat och nästan samtliga lärare anser att deras arbetsbörda ökat. Många elever känner sig stressade. Föräldrar anser sig fortfarande ha mycket lite att säga till om i skolan.
Det vi ser är resultatet av socialdemokratisk skolpolitik. Förra valrörelsen utlovades stora krafttag för skolan. Fyra år senare väntar elever, lärare och föräldrar fortfarande på dessa krafttag. Vi kan konstatera att regeringens insatser är och har varit helt otillräckliga. Den socialdemokratiska skolpolitiken har lett till att grundskolans problem förskjutits till gymnasieskolan. Gymnasieskolans individuella program har vuxit och är idag det tredje största gymnasieprogrammet. Istället för att sätta in tillräckliga resurser på ett tidigt stadium så ägnar socialdemokraterna sig åt att lappa och laga. Det går inte med bästa vilja i världen att ge den socialdemokratiska regeringen godkänt. Möjligen kan de få ett MVG i tal och muntligt framställande, men vad hjälper det alla elever som inte når kunskapsmålen.
Kravet på skolan måste vara hundraprocentigt godkända elever, annars har vi misslyckats. För att vi ska kunna uppnå detta måste det till stora förändringar. Det räcker inte att bara pytsa ut lite pengar här och där om regeringen inte har några idéer om hur problemen ska lösas eller ser helheten i skolan. Resurser utan politik åstadkommer inte resultat.
Vi vill genomföra en omvänd skolpolitik som ger eleverna förutsättningar att från början tillgodogöra sig kunskaper, istället för att satsa på stödinsatser på slutet. Centerpartiets skolpolitik utgår från att vi inte kan fortsätta att lasta över grundskolans problem på gymnasieskolan. Grundskolans problem måste lösas inom grundskolans egna väggar. I annat fall urholkas kvaliteten i båda skolformerna.
Skolpolitiken måste nu fokusera på skolans huvuduppgift – att garantera eleverna rätt till kunskaper. Vi förordar därför en genomgripande förändring av skolan.
Centerpartiets budgetalternativ innehåller kraftiga satsningar genom ökade resurser till kommunerna. Detta möjliggör för kommunerna att anställa fler lärare och andra vuxna i skolan. Vi vill genomföra särskilda satsningar på program för läs- och skrivutveckling samt en satsning på införandet av ett kvalitetsinstitut. I vår budgetmotion redogör vi ytterligare för våra skolsatsningar.
Centerpartiets satsningar på skolan i budgeten för 2000–2004 (miljoner kronor)
2000-talets kunskapsproblem löses inte med 1900-talets skolpolitik. Framtidens skola måste därför lämna den traditionella synen på kunskaper för att bli mer flexibel och elevanpassad. För att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag behövs mer resurser men framför allt krävs tre stora reformer; rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare.
Riksdagen begär hos regeringen förslag till reformer för rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare i enlighet med vad i motionen anförs.
Skolan måste fokusera på sin huvuduppgift – att ge kunskaper – i mycket högre grad än idag. Alla elever ska ha godkända kunskaper i svenska, engelska och matematik när de lämnar grundskolan. Att kunna läsa, skriva och räkna är en förutsättning för allt fortsatt lärande. Vi måste satsa mer på baskunskaperna och göra det tidigt. Elever ska inte behöva vänta till högstadiet eller gymnasiet på att få lära sig läsa.
Centerpartiets utbildningspolitik utgår från att alla elever kan och vill lära sig. Det står i stark kontrast till de som menar att vi måste acceptera att alla inte kan eller bör ges möjligheter att lära. Skolans huvuduppgift är att sätta till de resurser som krävs för att alla elever ska kunna lämna grundskolan med godkända kunskaper. Skolans mål måste vara att ge eleverna möjlighet att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Skolan bör i sitt arbete ta hänsyn till varje elevs unika förutsättningar och anpassa undervisningen, studiegången och gruppindelningen efter detta.
Dagens grundskola är alldeles för fyrkantig. Elevernas ålder styr mer än den kunskaps- och mognadsnivå som de befinner sig på. Centerpartiet anser att ”elevens rätt till kunskap” inte handlar om rätten att gå nio år i grundskolan. Istället handlar det om att alla ska ha rätt till kunskap. Istället för, som idag, skicka ut eleverna utan betyg i ett eller flera ämnen måste grundskolan ha ett åtagande att följa eleven tills dess att eleven uppnått målen för grundskolan. Vi måste vara öppna för att vissa elever kommer att gå snabbare fram genom grundskolan medan andra ges möjlighet att ta längre tid på sig. Det måste klargöras att kommunen och skolan har ett åtagande som inte är avklarat förrän eleven uppnår kunskapsmålen för grundskolan. Vi vill att skollagen skrivs om med utgångspunkt att en individuell kunskapsrätt ska införas. Vad som ovan anförts om införande av en individuell kunskapsrätt för alla elever i grundskolan bör ges regeringen till känna.
För att på ett tydligt sätt stödja varje enskild elevs kunskapsutveckling anser vi att skolans planering ska utgå från varje enskild elev. Centerpartiet har i upprepade motioner krävt att alla elever i grundskolan bör ges en individuell studieplan, i likhet med vad som gäller för gymnasieskolan. Det är glädjande att regeringen nu tagit till sig detta och inför individuella utvecklingsplaner i grundskolan. Centerpartiet anser att utvecklingsplanerna ska införas från årskurs ett. Detta bör ges regeringen till känna.
Betygen är en viktig del av målstyrningen. De ger en tydlig information till elev och föräldrar om hur långt eleven har kommit på väg mot måluppfyllelsen. De är inte bara en utvärdering av elevernas kunskaper, utan tvingar skolorna till utvärdering av hur väl de lyckats stödja eleverna i deras kunskapsutveckling. Det har också visat sig att betygen är centrala för elevens rätt till särskilt stöd. När eleverna söker till gymnasieskolan används betygen som urvalsinstrument. Därför spelar också betygen fortfarande en viktig roll.
Betyg sätts idag i tre steg först i åttan och de nationella proven är obligatoriska först i nian. Skolverket har i sin rapport ”Utan fullständiga betyg” uppmärksammat att elever många gånger inte får vetskap om att de har svårigheter att nå målen förrän i åttan, och då är det för sent att sätta in tillräckliga stödinsatser. Centerpartiet anser att betyg ska ges från årskurs sex och sättas i sex steg. Detta bör ges regeringen till känna.
Det finns en inbyggd motsättning mellan den målstyrning som vi vill vidareutveckla för skolan och den tidsstyrning som timplanen innebär. Det är inte antalet timmar som ska utgöra grunden för den likvärdiga utbildningen utan målet för undervisningen.
Idag pågår en försöksverksamhet där timplanen i grundskolan är borttagen. Det är 79 kommuner och 900 skolor som deltar i försöksverksamheten. Timplanedelegationen lämnar sitt slutbetänkande först 2005 men vi anser att vi redan i dag ska fatta ett principbeslut om avskaffande av timplanen. Vi menar att genom ett avskaffande av timplanen går det lättare att låta elevens måluppfyllelse stå i fokus. Skolan kan då skapa den tid som behövs för att eleverna ska kunna nå kunskapsmålen. Vad som ovan anförts om ett principbeslut om avskaffande av timplanen bör ges regeringen till känna.
Om skolan ska vara till för alla elever måste vi anpassa skolan efter elevers olika förutsättningar. Olikheter ska inte utjämnas genom att sänka kunskapskraven för alla, utan genom att ge dem som har svårigheter i inlärningen sådant stöd att de klarar av högt ställda krav. Genom en ökad målstyrning och ett förtydligande av kravet att alla elever i grundskolan ska ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen ökar också kraven på skolan att förmedla kunskaper anpassade efter varje elevs förutsättningar. Ansvaret att finna vägar för att uppnå målen och att anpassa skolarbetet efter de lokala förutsättningarna ska ligga lokalt på varje skola. En förutsättning för att klara detta är att skolan har en långtgående frihet att välja arbets- och organisationsformer.
Genom att utveckla skolans undervisningsformer, arbetssätt och pedagogik kan vi få fler elever att nå kunskapsmålen. Att arbeta ämnesövergripande och med varvad teori och praktik kan vara ett annat sätt. Det kräver stor frihet för skolans lärare och andra med professionell kunskap om inlärning och undervisning när det gäller arbetets uppläggning, men också tilltro till elevernas egen förmåga att successivt ta ett ökat ansvar för sin egen utbildning.
Utveckla skolans undervisningsformer, arbetssätt och pedagogik. Att integrera ämnen och varva teori och praktik kan vara olika sätt att få eleverna att nå kunskapsmålen.
Förmedla kunskaper anpassade efter varje elevs förutsättningar.
Ansvaret att finna vägar för att uppnå målen och att anpassa skolarbetet efter de lokala förutsättningarna ska ligga lokalt på varje skola.
Sotppa biaganosbiserignshytsr. Så här läser många dyslektiker. Bokstäver hoppar framför ögonen, de byter plats med varandra, bokstäver som försvinner i slutet av långa ord. I genomsnitt finns det ett till två barn i varje klass med läs- och skrivproblem/dyslexi. Vi vill i detta sammanhang även uppmärksamma elever med svårigheter med det matematiska tänkandet – dyskalkyli. Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi kan vara ett hinder för att lyckas i skolan, men är långtifrån oöverstigligt om eleven får det stöd och den hjälp som behövs. Med rätta insatser i tidig ålder kan skolan ge även dessa elever möjligheten att lära, lust att lära samt ett stärkt självförtroende.
Ju längre skolan dröjer med att satsa extra resurser på dessa elever desto dyrare blir det att reparera skadan. Oavsett anledning till läs- och skrivsvårigheter/dyslexi behövs stöd och lämpliga insatser. Det kan handla om; extra undervisning, specialundervisning, särskilda hjälpmedel, muntliga prov, särskild hjälp vid prov etc, men framförallt behövs det en individuell studieplan.
Redan 1997 presenterades utredningen ”Att lämna skolan med rak rygg – om att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter”. Tre skolministrar senare, Ylva Johansson, Ingegerd Wernersson och nu Tomas Östros, har ingenting hänt. Det är ett faktum att många elever med läs- och skrivsvårigheter inte får den hjälp de behöver och skolan och lärarna har inte resurser eller kunskaper som behövs.
Enligt läroplanen har rektor, som pedagogisk ledare och chef, det övergripande ansvaret för: ”... utformningen av undervisningen och elevvårdsverksamheten så att eleverna får det särskilda stöd och den särskilda hjälp de behöver”. (Lpo 94)
I grundskoleförordningens femte kapitel första paragrafen står följande:
”Om en elev behöver särskilda stödåtgärder, skall ett åtgärdsprogram utarbetas av berörd skolpersonal. Vid utarbetandet av programmet bör skolpersonal samråda med eleven och elevens vårdnadshavare.” Detta till trots finns det idag stora brister och långt fler elever är i behov av extra hjälp idag.
Regeringen konstaterar själv problematiken i förra årets budgetproposition. Regeringen påpekade då att skolor ofta kräver en diagnos för att eleverna ska erhålla stödinsatser, trots att rätten inte är avhängig diagnos. Regeringen skrev också : ”(Skolverket) ... betonar betydelsen av tidig upptäckt, tidiga stödåtgärder samt upprättande av åtgärdsprogram.” I årets budgetproposition konstaterar regeringen att ”Det är viktigt att varje kommun och skola har en medveten strategi för hur elevernas språkutveckling skall främjas.” Vi välkomnar regeringens skrivning. Regeringen höjer också inköpsstödet till folk och skolbiblioteken med fyra miljoner kronor. Trots detta vill vi påpeka att detta inte är tillräckligt för att komma tillrätta med dessa problem.
Om vi ser på hur det fungerar på högskolor och universitet i jämförelse med grundskola och gymnasieskolan är skillnaderna stora. I dag får studenter på högskolan hjälp med t ex förlängd tid för examina, tillgång till andra examinationsformer, pedagogiskt datorstöd, extra stöd från läraren genom extra undervisning, anteckningshjälp, läromedelsutveckling etc. Dessutom avsätter varje universitet och högskola 0,15 procent av sina anslag från staten för olika insatser för studenter med funktionshinder. Dessutom ökar regeringen anslaget för elever med funktionshinder som går högre utbildning.
I grundskolan får eleverna förlita sig till grundskoleförordningen och att skolan och kommunen tar sitt ansvar. Regeringen bör göra en utredning för att ge elever i grundskolan samma rättigheter till stöd som idag garanteras studerande inom den högre utbildning. Detta bör ges regeringen till känna.
Idag finns Talboks- och punktskriftsbiblioteket som hjälp för högskolestuderande dyslektiker. TPB är en central kulturmyndighet med ansvar för att synskadades och andra läshandikappades behov tillgodoses med litteratur i form av talböcker, punktskriftsböcker och elektroniska medier.
TPB har även ansvaret för att högskolestuderande som är synskadade, rörelsehindrade eller dyslektiker får sin kurslitteratur på ett för dem anpassat medium. Myndighetens verksamhet styrs av Förordning med instruktion för Talboks- och punktskriftsbiblioteket, utfärdad 28/4 1988 (SFS 1988:341, ändring 1990:633 och 1996:446. Produktionen av kurslitteraturen finansieras under Utbildningsdepartementet Bidrag till vissa studiesociala ändamål. I övrigt finansieras verksamheten av ett ramanslag på Kulturdepartementets utgiftsområde. Någon liknande hjälp finns inte för elever i grundskola eller gymnasium. Centerpartiet anser att det bör göras en utredning för att se vad det skulle innebära om TPB:s ansvar även skulle innefatta att det fanns material att använda för elever med läs- och skrivsvårigheter i grund- och gymnasieskola. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet vill genomföra en särskild satsning innefattande bl a program för matematik, läs- och skrivutveckling från förskolan och genom hela grundskolan. Till detta har Centerpartiet den kommande treårsperioden avsatt totalt 1 200 miljoner kronor.
Nedan presenteras några moment som bör ingå i ett sådant program:
Specialisttjänster för lärare inrättas. Ett självklart område för sådana specialisttjänster är resurslärare för läs- och skrivutveckling samt matematik.
Skolverket bör få i uppdrag att sammanställa en nationell erfarenhetsdatabas, med exempel på hur man arbetar med läs- och skrivproblem på olika skolor, och göra den tillgänglig för såväl lärare som elever och föräldrar på Internet.
Tester för att tidigt upptäcka de elever som har olika slags läs- och skrivsvårigheter. Diagnostiska prov, som till exempel ordkedjetester, bör genomföras redan under de första skolåren för att möjliggöra tidiga insatser.
Stimulera forskning kring läs- och skrivsvårigheter. Sverige befinner sig fortfarande i bakvattnet vad gäller sådan forskning.
Lärare i skolan bör kunna ta tjänstledigt på hel- eller deltid för att ägna sig åt forskningsarbete och därigenom blir det en närmare anknytning mellan forskning och praktisk verksamhet i skolan. Utveckling av läromedel för elever med läs- och skrivsvårigheter. Skolbiblioteken måste få resurser som gör att de kan spela en vital roll i skolarbetet. Vad som ovan anförts om en satsning på matematik, läs- och skrivutveckling bör ges regeringen till känna.
När skolan kommunaliserades var avsikten att decentraliseringen skulle fortsätta ut till varje skolledning och lärare. Denna fortsatta decentralisering har dessvärre på många håll inte blivit av. Efter tio år med ett målstyrt system konstaterar Skolverket att systemet formellt ger goda förutsättningar för en framgångsrik styrning av skolan. Ändå fungerar det inte som tänkt. Enligt Skolverket finns det idag allvarliga brister i kommunernas ansvarstagande. Reformen decentraliserade ansvaret för skolan till kommunerna men resurserna följde inte med.
Centerpartiet motsätter sig varje tendens till att åter förstatliga och centralisera skolan. Tvärtom bör den lokala styrningen öka än mer genom decentralisering till den enskilda skolan. Här vill vi särskilt framhålla de lokala skolstyrelserna. Skolan ska ges större frihet att uppnå målen, men också avkrävas större ansvar.
Vi som politiker måste våga ge större utrymme för den initiativkraft och skaparförmåga som finns hos lärare, elever, föräldrar och närsamhället. Kommunen måste fokusera den enskilda skolans möjligheter och decentralisera fler beslut ut till skolan – ända in i klassrummen till elever och lärare. Kommunerna ska inte ägna sig åt detaljstyrning av skolans inre verksamhet. Kommunernas skolplaner ska utformas så att skolorna får tydliga uppdrag, både sett till kvalitet och resultat.
Genom att kombinera målet att ingen elev ska lämna grundskolan utan att vara godkänd, med mycket större möjligheter att lokalt bestämma över resursernas fördelning, blir det naturligt att rikta mer resurser till de elever som allra bäst behöver dem. Om skolan inte riktar mer resurser till elever med behov av särskilt stöd, kommer skolan heller inte att klara sitt åtagande. Det kan också innebära omfördelning av resurser mellan olika skolor i kommunen.
Lärare och rektorer ska ha stor frihet att lägga upp skolans arbete utifrån sina yrkeskunskaper om lärande och undervisning. Vi anser därför att ansvarsfördelningen ska förtydligas och det politiska inflytandet över skolans verksamhet måste minska.
Utvärdering och kvalitetsfrågor är mycket viktiga i ett decentraliserat system för att garantera likvärdighet oavsett var i landet undervisningen ges. Med en decentraliserad makt är det viktigt att ansvaret görs tydligt. Att det görs klart att misslyckanden i skolan inte är acceptabla. Regeringen har sedan tidigare tillsatt skolinspektörer för att följa upp kommunernas uppdrag. Under år 2001/2002 var granskningen fokuserad på följande tre områden: Information till barn, elever och föräldrar samt vuxenstuderande, Lusten att lära, Tid för lärande. Granskningen genomförs i 40 kommuner under 2001 och 2002. Vi ser inte att detta är tillräckligt. Centerpartiet vill införa ett kvalitetsinstitut för att ge kommunerna stöd i sitt kvalitetsarbete.
Statens skolverk har idag ett tudelat uppdrag som består i att dels utvärdera och granska, dels stimulera och stödja en utveckling av verksamheten i barnomsorgen, skola och vuxenutbildningen. Regeringen har nu beslutat att Skolverket skall delas i två myndigheter där Skolverket står för granskning och tillsyn och utvecklingsmyndigheten skall ansvara för utvecklingsfrämjande insatser.
För att ge kommunerna stöd i kvalitetsarbetet anser Centerpartiet att ett nationellt kvalitetsinstitut bör inrättas, istället för den föreslagna utvecklingsmyndigheten. Ett nationellt kvalitetsinstitut kan åstadkomma en jämförelse kommun för kommun och skola för skola. Ett sådant institut bör ha till uppgift att såväl sammanställa uppgifter för nationella jämförelser som att utveckla metoder för att förbättra utvärderingen och stödja kommunernas kvalitetsarbete. Ett nationellt kvalitetsinstitut bör vara fristående. Vi vill inte idag avgöra var huvudmannaskapet ska finnas, men det bör övervägas om det ska omfatta lärar-, elev- och föräldraorganisationer lika väl som arbetsgivarna i Kommunförbundet. Regeringen bör ta initiativ för inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att Skolverket bör få ökade befogenheter att också kunna rikta vissa sanktioner mot kommuner som inte sköter sitt uppdrag. Detta bör ges regeringen till känna.
Det krävs en förändrad syn på elever och deras rätt till inflytande och skyldighet att ta ansvar för läroprocessen. Elevinflytande får inte bara vara vackra ord som står i läroplanerna, men som sällan efterlevs. Eleverna ska ha ett inflytande redan från skolstart i skolan som sedan växer med stigande ålder. Varje skola har ett uppdrag att se till att alla elever får ett verkligt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen.
Centerpartiet medverkade till den försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet som nu genomförs i hela landet. Det är glädjande att regeringen nu anser att möjligheten för skolor att inrätta lokala styrelser bör permanentas. Tyvärr skriver regeringen inget om när de tänker genomföra detta. Vi menar att erfarenheterna nu finns för att gå vidare och permanenta försöksverksamheten. Då styrelserna blir permanenta bör deras befogenheter avgränsas så att skiljelinjen mellan lärarnas och skolledningarnas pedagogiska ledarskap och föräldrastyrelsernas uppgifter blir tydlig. Det kan finnas anledning att se över styrelsernas sammansättning i syfte att också bjuda in andra än föräldrar och elever att delta i styrelserna. Vad som ovan anförts om att införa lokala skolstyrelser bör ges regeringen till känna.
Det behövs fler vuxna i skolan: fler lärare, skolkuratorer, specialpedagoger, skolsköterskor, bibliotekarier etc. Därför vill Centerpartiet satsa rejält på skolan för att fler lärare skall kunna anställas. En mycket viktigt resurs är engagerade och kunniga lärare. Utan lärare, som trivs med sitt yrke och som känner att de kan utvecklas, kan heller inte skolan fungera bra.
I dag råder det brist på lärare. I budgetpropositionen skriver regeringen att 15 000 lärare och andra specialister skall anställas under perioden 2001–2006. För år 2003 innebär det ca 3 000 lärare och andra specialister. Enligt Skolverket behöver det under perioden 2001–2005 rekryteras mer än 70 000 lärare/pedagogisk personal. Av de 70 000 är det ca 7 000 som behövs för att höja andelen personal med pedagogisk högskoleutbildning i förskola och fritidshem och omkring 16 000 om vi vill ersätta all personal i skola och vuxenutbildning som nu saknar pedagogisk högskoleutbildning. Huvuddelen ca 49 000 behövs för att ersätta dem som slutar på grund av pension, arbetsbyten etc och för att svara mot ett ökat elevantal.
Skolverket menar att det kommer att blir mycket svårt att genom rekrytering av nyutbildade lärare ersätta den personal som slutar på grund av pension och dessutom klara den personalförstärkning som regeringen avsatt pengar till. Skolverket drar också slutsatsen att det på kort sikt inte är realistiskt att öka lärarutbildningen i tillräcklig omfattning.
Det kan inte vara någon överraskning för vare sig regeringen eller utbildningsministern att babyboomens barn snart börjar i gymnasieskolan och att en stor del av den svenska lärarkåren – den äldsta i hela OECD – snart går i pension. De rent demografiska orsakerna till lärarbristen har varit möjliga att förutse sedan länge.
Vi välkomnar att regeringen bl a ökar examinationsmålen för lärarutbildningen, att regeringen ger 200 ingenjörer möjlighet att avlägga lärarexamen och att 4 000 lärare får möjlighet att bli behöriga lärare (i sammanhanget kan vi nämna att av de tjänstgörande lärarna hösten 2000 saknade ungefär 15 000 lärare (17,2 procent) pedagogisk högskoleutbildning.). Visst är regeringen insatser bra men de är långt ifrån tillräckliga. Det är därför ytterst anmärkningsvärt att regeringen väntat så länge med att komma tillrätta med lärarbristen. Vi har i åtanke att lagstiftningen i princip förbjuder kommunerna att anställa annat än utbildade lärare. Lärarutbildningen är ett statligt ansvar. Regeringen har inte dimensionerat lärarutbildningen så att den tillnärmelsevis kommer att räcka för att tillgodose behovet.
Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om hur regeringen vill komma tillrätta med lärarbristen. Detta bör ges regeringen till känna.
Lärarbristen handlar inte bara om att det utbildas för få lärare, utan det handlar också om faktorer som kommunerna har ansvar för. Utbrändhet och den snabbt ökande sjukfrånvaron bland lärare är en mycket viktig faktor som förvärrar lärarbristen. Kommunerna måste ta sin del av ansvaret och se till att arbetsmiljön för lärare förbättras. Skolan måste bli en attraktiv arbetsplats för att dagens problem ska kunna lösas. Lärarnas arbetsgivare måste se till att göra skolan till en attraktiv arbetsplats för att fler skall attraheras av yrket och att de redan yrkesverksamma orkar jobba kvar till pensionen.
Den nya lärarutbildningen betonar vikten av en utbildningsvetenskaplig grund, större verklighetsförankring och fördjupade ämneskunskaper. Centerpartiet stödjer detta eftersom en ökad kunskap om pedagogik, didaktik och metodik hos lärarkåren ökar möjligheterna att möta elevernas behov.
Bristen på utbildade lärare är allvarlig för kvaliteten i skolan. En brist har bland annat varit att platstilldelningen till de olika universitets- och högskoleutbildningarna sker centralt. Det bör finnas en ökad flexibilitet för de enstaka lärosätena att göra omfördelningar efter att de sett hur antalet sökande till olika utbildningar ser ut.
Lärarnas möjlighet att påverka sin arbetssituation och hur resurserna fördelas måste stärkas. Många är idag stressade av den ökande arbetsbördan men främst över att de inte kan påverka situationen. För att lärarna ska kunna förmedla lusten till kunskaper måste de känna att de kan utvecklas och att de kan påverka de brister som de ser. Det räcker inte bara att öka antalet lärare i skolan. Det behövs också en rejäl uppvärdering av läraryrket. Med Centerpartiets förslag om en tydligare ansvarsfördelning innebär det att lärarna får ett större ansvar för hur målen uppnås och också ökade möjligheter att påverka hur de nås.
Skolverket redovisar att lärarkompetens är den enskilda resurs som har störst betydelse för elevers resultat. Att minska antalet elever per lärare leder till mindre förbättring av elevresultaten än resursinsatser i form av lärarutbildning, lärarerfarenhet och lärarlön. Resurser till administration, lokaler och utrustning visade däremot inte på något tydligt samband med elevernas resultat. Det är kvaliteten på lärarinsatsen som är den viktigaste faktorn när skolorna ska förbättras. Effektiva lärare anpassar sin undervisning så att den passar olika elevers behov. De har tillgång till en bred repertoar av undervisningsmetoder och strategier som kan tillämpas för olika elevgrupper.
Detta går stick i stäv med målet med regeringens ”Wärnerssonpengar” som endast handlar om kvantitet och inte kvalitet, att anställa så många lärare som möjligt. Med öronmärkta bidrag finns det alltid en risk att det blir bidragsreglerna och inte behoven som styr kommunernas prioriteringar.
I dag lämnar många duktiga lärare skolan när de vill utveckla sig själva och göra annat än att undervisa. Det måste finnas fler karriärvägar att gå inom skolan. En lärare ska inte behöva söka sig bort från skolan för att vidareutbilda eller vidareutveckla sig.
Kompetensutveckling av lärarna är på många sätt avgörande för skolan, inte minst med tanke på alla förändringar som ständigt sker i skolan. Att till exempel möjliggöra lärartjänstgöring på halvtid kombinerat med forskning på halvtid är ett sätt att vidareutvecklas, ett annat är att inrätta lektorat som karriärbefattning. Utöver detta måste det finnas ytterligare kärriärbefattningar som höjer läraryrkets status och som gör att man söker sig till läraryrket och sedan utvecklas inom yrket. För att främja vidareutbildning och specialisering i lärarkåren menar Centerpartiet att specialisttjänster ska inrättas i skolan. Specialisttjänsterna ska inrättas för att utveckla det pedagogiska arbetet eller för att ge annan undervisning.
1990-talets besparingar har inneburit att specialundervisningen har minskat och att många specialpedagoger saknas. Bristen på specialpedagoger har blivit ett hinder för ett kvalificerat stöd till elever i grundskolan och en begränsande faktor för ökad måluppfyllelse. I dag finns i grundskoleförordningen (4 kap. 1 §) krav på att elever som har svårigheter i skolarbetet skall få stöd. Vi menar att detta inte är tillräckligt.
Riksdagsbeslutet om ”En förnyad lärarutbildning” innebär en tydlig markering av behovet av specialpedagogisk kompetens i alla skolformer. Ett bekymmer är dock att det tar lång tid innan andelen lärare med den nya lärarexamen utgör en tillräckligt stor del av lärarkåren för att ge arbetslagen en tillfredsställande specialpedagogisk kompetensnivå. Kompetenshöjande insatser är därför nödvändiga för lärare med tidigare utbildning
Vi vill underlätta för lärarnas organisationer och skolans huvudmän att införa en certifiering. En certifiering skulle vara en del i att öka statusen för läraryrket samt en kvalitetssäkring av verksamheten. Certifikatet bör bygga på gemensamt uppsatta regler. Införandet av ett lärarcertifikat innebär naturligtvis ett tryck på kommunerna att anställa certifierade lärare. Frågan om det behövs ytterligare någon formell reglering bör övervägas ytterligare. Vad som ovan anförts om att införa en lärarcertifiering bör ges regeringen till känna.
Att öka resurserna till skolan är naturligtvis viktigt och att genomföra de tre reformerna som vi ovan beskrivit, men det behövs också andra åtgärder. Centerpartiet anser att vi behöver ett gemensamt åtagande, ett kontrakt med alla inblandade – skola/lärare, elever och föräldrar – för att eleverna ska nå kunskapsmålen. Utgångspunkten med ett kunskapskontrakt är elevens rätt till kunskaper. Kontraktet stärker lärarnas möjligheter och stödjer föräldrarnas engagemang i barnens skolgång, och den enskilde eleven kommer i fokus. Vi vill tydliggöra både skyldigheter och rättigheter för alla inblandade. Kontraktet ska formulera lokala ordningsregler, stödinsatser och former för samverkan med föräldrarna.
Kunskapskontraktet är ett led i vår ambition att skriva om skollagen, så att den fokuserar elevens rätt till kunskaper istället för att bara leverera nio års obligatorisk skolgång. Kontraktet ska synliggöra vilka insatser som behöver göras tidigt. Med rätt hjälp i ett tidigt skede slipper vi stödinsatser i efterhand. Varje elev har rätt till individuell uppföljning och insatser för att nå kunskapsmålen.
Idag finns det inte många naturliga mötesplatser mellan elev, föräldrar och lärare.
Elever, föräldrar och lärare träffas egentligen bara en gång varje termin, vid utvecklingssamtalet. Vi vet att dialogen mellan lärare, elev och föräldrar, på vissa skolor, är mycket bra. På vissa skolor finns redan idag både individuella studieplaner och ”kontrakt” mellan lärare, elev och föräldrar. Som exempel kan nämnas Hjulstaskolan i Stockholm som använder sig av olika former för att öka dialogen och få med föräldrarna i skolans arbete. De har t ex föräldramöten på olika språk, föräldraforum 1 gång i månaden där föräldrarna träffar rektor och diskutera. Skolan ordnar barnpassning, föräldrakurser och visar hur föräldrarna kan hjälpa sina barn med studierna utan att själva vara experter.
Det finns också exempel på skolor där en del av lärarna har infört ”kontrakt” men inte hela skolan. Och på andra skolor finns det vare sig dialog eller kontrakt. Skillnaden är stor både mellan olika skolor och inom samma skola.
Kunskapskontraktet ska upprättas varje termin mellan skola/lärare, elev och föräldrar. Det ska utgå från de individuella studieplanerna. Kontraktet ska utvärderas och revideras successivt under arbetets gång. I kontraktet ska det klargöras vilket ansvar var och en av dessa parter har.
Kontraktet ska vara obligatoriskt för skolan. Det är upp till varje enskild skola att hitta former för hur kontraktet ska utformas och planering och dialog ska se ut. Dock ska kontraktet innehålla tre delar; Vad skolan/lärarna ska göra, vad föräldrarna ska göra och vad eleven ska göra. Utgångspunkten är hur eleven klarar kunskapsmålen.
För skolan/läraren: Uppmärksamma och uppmuntra eleven, se till att det är tillräckligt små studiegrupper, stödinsatser och specialundervisning där det behövs, regelbunden kontakt med hemmet.
För föräldrarna: Hjälpa till med läxläsning, se till att barnen kommer i tid till skolan, delta i skolverksamheten.
För eleven: Komma i tid till lektioner, utföra arbetet i skolan, göra läxor, följa uppsatta regler i skolan.
För att ett kontrakt ska vara meningsfullt måste det också finnas möjlighet att visa vad som händer om det bryts. Detta ska regleras i kontraktet och det är viktigt att berörda parter vet vad som gäller. Om elev och föräldrar upplever att skolan bryter kontraktet och det inte räcker med ett samtal med berörd lärare, så ska de vända sig till rektor, kommunen och till sist Skolverket. Vi vill dessutom stärka Skolverkets möjligheter att ingripa mot missförhållanden.
För eleven gäller det att sanktionerna fyller en funktion för att nå kunskapsmålen. Att eleven tar igen för sen ankomst på eftermiddagen. Om eleven inte läst läxorna, ordnar skolan läxläsning t.ex. med äldre elever efter arbetsdagen. Att eleven ber om ursäkt, om eleven gjort någon illa. I första hand bör problem och konflikter lösas genom att prata med eleven. Därefter med föräldrarna. Är problemen riktigt allvarliga, måste skolhälsovården kopplas in.
Vad som ovan anförts om inrättandet av ett kunskapskontrakt bör ges regeringen till känna.
Skolverket redovisar att av elever med utländsk bakgrund var det 43,5 % av pojkarna som inte nått målen i år 9 i ett eller flera ämnen. En OECD-undersökning visade nyligen att Sverige hör till de länder som är sämst på att ge elever med utländsk bakgrund en likvärdig utbildning. Endast hälften av de elever som kommit till Sverige efter tio års ålder, lämnade grundskolan med fullständiga betyg. Eleverna med utländsk bakgrund måste ges bättre förutsättningar att nå goda studieresultat. Kunskaper i svenska ska prioriteras och det måste göras tidiga satsningar på läsning av skönlitteratur. Detta kan innebära att undervisningen i andra ämnen skjuts upp. Detta är ett led i att göra skolan mer elevanpassad. Elever med utländsk bakgrund ska kunna prioritera svenska, och undervisningen i andra ämnen ska därför kunna skjutas upp. Detta bör ges regeringen till känna.
Att snabbt komma in i det svenska språket är viktigt. All forskning visar dock att det tar många år att utveckla ett andraspråk till den nivå som behövs i skolan. Vi vill därför ha en översyn av reglerna för att ordna undervisning i flera ämnen på annat språk än svenska i grundskolan. Idag måste hälften av undervisningen anordnas på respektive språk, vilket är en matematisk, inte en pedagogisk, reglering. Utrymmet för alternativa modeller måste ökas. Erfarenheten visar att elever som ges en hel del ämnesundervisning på ett annat språk än svenska, inte lär sig svenska sämre än andra. Skolor med god erfarenhet av undervisning i ett främmande språk, eller ämnesundervisning på ett annat språk än svenska, ska kunna vara värdskola för elever i en annan skola och ge dem denna undervisning på distans. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi föreslår också att äldre, nyanlända elever ska kunna erbjudas en personlig mentor i skolan. En mentor ska ha pedagogisk erfarenhet och kunna fungera som stöd för eleven och samordnare i skolan för att eleven ska ges bästa möjliga utbildning.
I arbetet för att se till att elever med utländsk bakgrund når bättre studieresultat är samarbetet med familjerna viktigt. Föräldrar måste få information om den svenska skolan, rätten att välja, elevens utveckling och hur föräldrarna kan uppmuntra elevens skolarbete.
Skolan är en av landets största arbetsplatser med tanke på hur många elever och lärare som varje dag finns där. Det är viktigt att både den sociala och fysiska miljön anpassas efter elevernas behov, miljön måste ge lust till lärande. Med tanke på att Sverige har skolplikt, vilket innebär att eleven måste infinna sig i skolan oavsett hur de uppfattar miljön, så är det är varje kommuns och skolas ansvar och skyldighet att se till att elevernas arbetsplats och studiemiljö är bra och att ingen elev mår dåligt av att vara i skolan.
En internationell undersökning, OECD-rapporten ”Knowledge and Skills for Life”, visar att Sverige hör till de länder där både rektorer och elever upplever den största oordningen. Sverige ligger på plats 26 av 31 länder. Var fjärde femtonåring upplever oväsen och oordning under lektionerna. Det är ett mycket nedslående resultat. En lugn och harmonisk miljö i skolan och i klassrummet är en förutsättning för lärande. Elever med svårigheter i lärandet drabbas hårdast om arbetsmiljön är kaotisk.
Större individuell frihet och anpassade studieplaner för alla elever innebär inte att kraven på ordning och reda minskar. En viktig förutsättning för att eleverna ska kunna göra det som förväntas av dem är att lugn och ro råder i skolan. Med lugn och ro menar vi inte att skolan ska gå tillbaks till endast bunden katederundervisning. En skola där eleverna arbetar i projekt och grupper kan vara minst lika ordnad som vilken katederlektion som helst.
”Jag fick inte vara med någonstans. Jag kommer ihåg att jag gick runt, runt och runt på skolans raster … Ni kanske inte tycker att det är så speciellt med det men tänk er om ni var åtta år och inte hade några vänner.” Signaturen Elin, Rädda Barnens hemsida.
Exempel från Rädda Barnens rapport ”Gör det lätt att få rätt”.
Grums: Johanna Rosenqvist mobbades under skoltiden för sitt utseende. När hon slutade skolan stämde hon Grums kommun. Hon vann i tingsrätten. Hovrätten och HD rev upp domen, men konstaterade ändå att Johanna mobbats i skolan.
Umeå: Lina Olofsson misshandlades vid upprepade tillfällen så svårt att hon fick hämtas med ambulans. Lina är i dag sängbunden med svåra kramper. Skolledningen kallade mobbningen för ”vanligt bus”. Skolverket riktade allvarlig kritik mot Umeå kommun för att den inte följt skollagen. Linas familj har nu stämt skolan och kommunen.
Jämtland: En 12-årig pojke tog sitt liv efter att ha blivit mobbad under sex års tid. Varje dag hade han blivit slagen och retad av sina skolkamrater.
Professor Dan Olweus definierar mobbning på följande sätt: ”En person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger och under viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer. En negativ handling är det när någon tillfogar en annan person skada eller obehag. Sådana handlingar kan utföras verbalt, vid fysisk kontakt, genom att skada någons personliga egendom eller indirekt genom utfrysning och isolering.”
Idag är mobbning ett allvarligt vardagsproblem för uppskattningsvis 130 000 barn. Samtalen till BRIS som handlade om mobbning ökade under år 2000 med 42 procent och även i sin halvårsrapport för första delen av 2001 så anger man att de fortsätter att öka tydligt i antal. I Skolverkets skolbildsundersökning från år 2000 redovisas att fler elever i årskurs 7–9 känner sig mobbade av lärare än av andra elever. Det är skrämmande att samhället tycks acceptera att barn utsätts för ett långt mera kränkande och våldsamt beteende än vad vuxna någonsin skulle acceptera om de själva utsattes för det.
I skollagen står att skolan aktivt ska motverka kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. Enligt läroplanen ska alla skolor ha ett handlingsprogram mot mobbning, som ska beskriva det förebyggande arbetet och rutiner för vilka åtgärder som ska vidtas när mobbningen inträffar. Skolverket som är tillsynsmyndighet kan rikta kritik mot skolor och kommuner som inte följer skollag och läroplan.
Många skolor jobbar idag med t ex dramaövningar för att motverka mobbning, och trots att de flest skolor har handlingsplaner är det inte lika ofta de används, följs upp eller utvärderas, och trots att många arbetar med att upplysa om mobbning, förebygga mobbning och försöka hjälpa de som drabbas så räcker dessa insatser inte. Det behövs fler åtgärder.
Alla elever har rätt att bli bemötta med respekt, att få sin åsikt hörd och att få känna trygghet. Vi har alla, skolpersonal, elever, föräldrar, skolhuvudman ett ansvar att förebygga mobbning. Vi ser fler bitar som behöver stärkas och förändras för att komma ett steg i rätt riktning för att motverka mobbning. Skolans roll gentemot den som mobbar behöver stärkas. Och skolans ansvar gentemot den som blir mobbad behöver ökas.
Vuxenvärlden måste ta sitt ansvar. Vi måste lyssna, ha ögonen öppna och säga till om vi ser att något är fel. Skolan ska förmedla alla människors lika rättigheter och värde samt tolerans med sina medmänniskor. En nolltolerans för våld och mobbning i skolan måste omedelbart införas. För att klara den målsättningen ska det framgå av skollagen att lärare och övrig personal som upptäcker mobbning ges skyldighet att rapportera till rektor för åtgärder. Det är också viktigt att det förebyggande arbetet fungerar bra – att eleverna blir sedda och att bryta anonymiteten. Vad som ovan anförts om en nolltolerans mot våld och mobbning bör ges regeringen till känna.
En skärpning av sanktionsmöjligheterna för lärare är ett sätt att öka möjligheten att hantera problem innan de växer och blir ohanterliga. Samtal med lärare, studierektor och föräldrar är det viktigaste och grundläggande instrumentet, men det bör kompletteras med ytterligare möjligheter. Möjligheten att hänvisa elever till enskild undervisning och att i svårare fall omplacera elever är viktigt även för de klasskamrater som störs av ett fåtal bråkiga elever. Grundläggande för alla disciplinära åtgärder är att de vidtas enligt en stigande, tydlig skala, att åtgärderna vidtas i väl avmätta steg och att varningar utgår innan allvarligare sanktioner träder i kraft. Det är viktigt att alla är informerade om vad som ska hända. Viktigt är också att dessa sanktioner noggrant övervägs innan de införs. Ett ökat samarbete mellan skola, polis, ungdomsgård, föreningar, socialtjänsten etc är en förutsättning för att jobba förebyggande.
Skulden får aldrig läggas på den som mobbas. Skolhuvudmannen har ett stort ansvar i att komma tillrätta med mobbningen. Idag är det i princip upp till den enskilda kommunen att bestämma om de vill vidta åtgärder för att komma till rätta med mobbningen. Bland anmälningarna till Skolverket från elever och föräldrar är ett av de vanligaste klagomålen att skolan inte vidtar tillräckliga åtgärder mot mobbning. Centerpartiet anser att Skolverkets bör få ökade befogenheter att också kunna rikta vissa sanktioner mot kommuner som inte sköter sitt uppdrag.
Vi vill att det ska stå klart att den skolhuvudman som inte tar itu med mobbningen också kan bli tvungen att ersätta eleven ekonomiskt. Det bör utredas hur skadestånd kan utdömas kopplat till hur det fungerar med dagens lagar och regler. Regeringen bör göra en översyn av hur detta skulle kunna se ut. Vad som ovan anförts om en översyn av kommunernas skadeståndsskyldighet vid mobbning bör ges regeringen till känna.
Som arbetsplats lyder skolan idag under arbetsmiljölagen men alla delar tillämpas inte ur elevernas perspektiv. Arbetsmiljölagstiftningen är skriven med utgångspunkt från vuxnas arbetsplatser och tar egentligen inte upp barns och ungdomars speciella situation i skolan. Regeringen har i budgetpropositionen för 2002 aviserat att en översyn av elevers inflytande i arbetsmiljöfrågor ska göras. Centerpartiet anser att elever redan i tidig ålder bör ges möjlighet att påverka skolmiljön och vara med i utformningen av densamma. Exempelvis skulle elevers inflytande på arbetsmiljön kunna stärkas genom att rättigheterna för elevskyddsombuden i arbetsmiljölagen 6 kap 17 och 18 §§ utökades till att likna dem som gäller för övriga skyddsombud.
”Dom kallar mig för hora fast jag inte är det och för att jag alltid säger vad jag tycker.” – Barnombudsmannens årsrapport 2002
I jämställdhetslagen – som gäller i arbetslivet – definieras sexuella trakasserier som ”ovälkommet uppträdande grundat på kön”. Sexuella trakasserier behöver alltså inte ha något med sexualitet att göra och kan drabba alla oavsett kön. I en undersökning i Örebros skolor framkom att 69 procent av flickorna hade blivit kallade för luder, hora, bitch etc, 61 procent hade blivit ovälkommet tagna på stjärten och var femte flicka hade blivit ovälkommet tagen mellan benen. Enligt eleverna reagerar lärarna i väldigt få fall på sexuella trakasserier mellan ungdomar.
Jämställdhetsarbetet måste börja i tidig ålder. En ojämställd skola bevarar könsroller och begränsar individers livsutrymme. JÄMO:s handbok mot könsmobbning i skolan ger många idéer på hur man kan jobba med jämställdhet inom skolans ram. Elevers skydd måste stärkas och liknande lagstiftning som jämställdhetslagen måste därför gälla även dem. Se vidare i Centerpartiets motion om jämställdhet.
I en enkätundersökning gjord av bl a Barnombudsmannen redovisas att hälsotillståndet hos flickor och pojkar i skolan markant har försämrats de senaste 10 åren. Undersökningen gjordes våren 2002 och de tillstånd som upplevs ha ökat mest är bl a depressioner, ätstörningar, övervikt, ångeststörningar. De tillstånd som upplevs ha ökat mest är depressioner. Den psykiska ohälsan har försämrats uppger 9 av 10 tillfrågade skolkuratorer, skolpsykologer och skolsköterskor.
Idag handlar debatten om skolan nästan uteslutande om skolans pedagogik och om elevernas bristande kunskaper. Centerpartiet anser att debatten också måste fokusera på elevernas hälsa eftersom den har en direkt avgörande betydelse för hur mycket de lär sig under skolåren. Den ökade pressen i skolan med större klasser, för lite personal bidrar till ohälsa hos ungdomar. En stor del av pressen kan härledas till en dålig arbetsmiljö i skolan med mobbning och trakasserier, men även de ideal som råder i samhället leder till en ökad press på dagens ungdomar.
Minskade resurser till skolhälsovården under 90-talet bidrog till att fler barn och ungdomar inte fick hjälp och stöd i tid. Undersökningar visar att skolsköterskorna har fått mer att göra som en direkt följd. Idag är det inte ovanligt att heltidsarbetande skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer har ansvar för fler än 800 elever. Ett för stort elevunderlag kan innebära svårigheter att möta alla de skiftande behoven som eleverna har. Tiden räcker inte till för att möta eleverna i den utsträckning som behövs i en tid med nya och mer komplicerade bakgrunder, allt ifrån erfarenheter från krig till komplicerade familjebildningar. Trycket på socialtjänsten/socialkontoren och på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har ökat. Med rätt dimensionerad hälsovård inom skolan kan barns och ungdomars problem och behov identifieras tidigare.
En väl organiserad skolhälsovård och elevvård är en självklar förutsättning för att tillgodose elevernas olika behov. Hälsovården inom skolans ram borde vara likvärdig för alla elever, oavsett var eleverna bor. Det borde inte handla om att eleverna ska ha turen att gå i en skola där den förebyggande hälsovården fungerar väl. Det får inte heller vara så att föräldrarnas ekonomi och utbildning avgör om barn och ungdomar får adekvat hjälp.
Överallt blir vi överösta med affischer, reklam och filmer som berättar för oss hur vi skall se ut. Reklam kan verka oskuldsfull, men den är en bidragande orsak till att tio procent av alla flickor har ätstörningar och att en procent lider av anorexi. Idag vet vi också att var femte sjuåring någon gång bantat. Megarexi, när man tränar så mycket att det blir skadligt och att ett sjukligt behov av att träna utvecklas, är vanligast bland pojkar. Bulimi är ytterligare en form av ätstörning som drabbar många unga. Detta är en ny folksjukdom som växer fram, där unga i allmänhet, och flickor i synnerhet, är de värst drabbade.
Det är viktigt att redan i tidig skolålder börjar arbeta med unga människors självbilder för att stärka deras självförtroende. I grunden beror dessa sjukdomar inte bara på reklamen utan problemen ligger djupare. Reklam och kroppsexploatering blir däremot en utlösande faktor.
Hjälpen som unga flickor och pojkar kan få för att komma till rätta med sin ätstörning är idag begränsad. Kunskapen om hur ätstörningar skall behandlas är knapphändig och samlad till vissa sjukhus i landet. Väntetiderna för behandling är långa, inte sällan något år.
Regeringen bör tillsammans med Landstingsförbundet utforma en plan för hur en ökad kunskap kring ätstörningar och kortare väntetider till adekvat vård skall åstadkommas. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet har under flera år påtalat vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är att många idrottslärare, forskare, läkare alla rapporterat att elevernas fysiska status blir allt sämre. Vi vet att en förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för ett bra resultat av skolarbetet. Ökad kunskap om motion och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i skolan. Centerpartiet anser att mångfalden i skolidrotten ska främjas. Detta för att fånga upp och stödja elevernas olika intressen och engagemang.
Det är bra att regeringen äntligen fått upp ögonen för detta och nu vill stimulera skolorna att arbeta för att eleverna ska bli mer fysiskt aktiva. Frågan är bara hur regeringen tänkt sig det hela. Regeringen skriver: ”Alla elever bör ges möjlighet till någon form av fysisk aktivitet i en omfattning av 30 minuter varje dag. Regeringen kommer att överväga hur detta skall beaktas i skolans styrdokument.” Med andra ord Regeringen skjuter frågan på framtiden. Vi vill att regeringen återkommer och redogör för hur strategin för att öka den fysiska aktiviteten i skolan skall säkerställas. Detta bör ges regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 10 oktober 2002 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
|
|
Agne Hansson (c) |
Åsa Torstensson (c) |
|
Kenneth Johansson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |