Motion till riksdagen
2002/03:Ub335
av Kent Olsson m.fl. (m)

Form och design


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskningen på designområdet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildningen på form- och designområdet.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nya spelrum för form och design.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om designens betydelse för näringslivet.2

1 Yrkande 3 hänvisat till KrU.

2 Yrkande 4 hänvisat till NU.

2 Motivering

Historien visar att skönhet är ett fundamentalt mänskligt behov. ”Skönt är det som uppväcker en känsla av intresselöst välbehag”, enligt Kant. Form och design kan sägas vara ett instrument för att förmedla tingens känslor, och människans förmåga att formge har varit en förutsättning för överlevnad och för att förbättra tillvaron.

Det yttre sköna förenas med det inre praktiska. En tingest behöver inte vara originell för att betraktas som intressant utan det viktiga är att den får människan att reagera, att känna något. Våra föremål är också symboler för vår kultur. Lokaler, det offentliga rummet, den lilla orten, staden och vårt land gestaltar alla en identitet.

Design, formgivning och konsthantverk är exempel på några av de olika begrepp med delvis skiftande innebörd som används inom form- och designområdet. Samspelet mellan form och funktion är en ganska ny företeelse i vårt land. Med dagens stora utbud av likartade produkter får design och form en ökad betydelse och produktutvecklingen handlar bl.a. om funktion och budskap.

Design är också ett viktigt konkurrensmedel och en duktig industri­designer kan bli det strategiska verktyg som gör att det lilla företaget lyckas på marknaden. Intresset för svensk arkitektur, form och design bara ökar och hör till våra nya utmaningar i en allt mer globaliserad värld.

Forskningen kring designområdet behöver ges bättre möjligheter. Konsthant­verkets, formgivningens och industridesignens historia, liksom den samtida designen behöver både dokumenteras och analyseras. Design är i lika hög grad en kultur- och näringspolitisk fråga som en utbildningsfråga, därför är samspelet mellan olika aktörer, formgivare, utbildningsanstalter, företag, privata och offentliga beställare, brukare m.fl. viktigt.

Det pågår ett reformarbete av utbildningarna inom arkitektur och design efter att Högskoleverket identifierat de olika skolornas svaga sidor. Det är bra och välbehövligt bl.a. för att ge våra studenter ökad konkurrenskraft. Det behövs också vidareutbildningar för att öka kunskapen om nya material, miljöanpassade färger och lim eller andra miljökänsliga produkter, för aktiva inom våra olika hantverksyrken och även för att öka kompetensen för andra yrkesgrupper.

Samarbetet mellan olika utbildningar skall utvecklas så att studenterna får kunskap inom fler områden. Bra exempel på ”blandade” utbildningar finns bl.a. på KTH och Högskolan i Gävle. Det är betydelsefullt att företagen öppnar upp för praktikmöjligheter under utbildningen.

Det finns också ett stort behov av att se över och utveckla gymnasieskolans hantverksutbildningar. De stora pensionsavgångar som inom kort kommer att inledas inom denna yrkessektor, innebär risker för dränering av kunskapskapital. Därför behövs radikala grepp för att förnya dessa utbildningar och på nytt göra dem attraktiva för bredare grupper. En modern lärlingsutbildning utgör en stor möjlighet att slå vakt om de kulturvärden som hantverken representerar.

För att utnyttja våra offentliga resurser på ett bättre sätt är det angeläget att samla dem på färre aktörer. I dag är det ett lapptäcke som är svårt att övergreppa. Offentliga medel bör i första hand gå till utbildning, utveckling och forskning.

För att ytterligare förbättra opinionen för form och design behövs olika spelrum, där företag och industridesign, konsthantverk och formgivare, arkitektur och brukare kan mötas och inspireras, dels för att vidga kun­skaperna kring form och hantverk, dels för att öka tillgängligheten också för allmänheten. Det är angeläget att inte låsa fast ansvaret på en institution utan i stället ta tillvara den kompetens som redan i dag finns på flera håll i landet. Röhsska museet i Göteborg kan t.ex. få ansvaret för ett område, Nationalmuseum och Stiftelsen Svensk Form för andra. Däremot är det grundläggande att man skapar en arena, fristående från staten, där ansvaret för kvalitetsuppbyggnad, Sveriges plats i världen, teorier om form och design, utveckling och forskning samlas. Svensk Form, Svenska Slöjdföreningen och Svenska Institutet bör slås samman och tillsammans med företagare och yrkesfolk bilda denna arena.

Begreppet design blir ofta synonymt med något som är snyggt eller med statusprylar. Vad god form och design bl.a. handlar om, är att ge de saker som vi omger oss med bättre funktion och göra dem lättare att handskas med. Design handlar om kommunikation, ett sätt att få produkten att tala till mig som användare. Men det handlar inte om maskinvaror utan om varor för människor, produkter som är anpassade till brukaren. Många handikapp­anpass­ningar i våra hem är både klumpiga och fula.

Under Paralympics i Sydney visades svenska produkter upp under namnet

Every body. Bra produkter med god design, ett arbete som bör och kan utvecklas ännu mer. Det är en utmaning och ett viktigt konkurrensmedel för enskilda företagare att kunna utveckla och anpassa sina produkter till slutanvändaren. Designen måste i ännu högre grad bli näringslivsorienterad. Svensk formgivning och design uppmärksammas allt mer utomlands, men det finns ännu många kanaler som är outnyttjade. Exportrådet har en viktig roll i sammanhanget som bör ses över och ges större utrymme. Svensk form kan och måste bli ännu större i världen.

Att forma de ting som människan behöver för sin överlevnad har följt mänsklighetens historia. Det är ett mänskligt behov. Övergången från kring­strövande samlare till bofast odlare påverkade människan då bl.a. vårt behov av redskap ökade. Vårt hantverksarv är en viktig beståndsdel i vår kulturella identitet och vårt land kan ges ytterligare internationell respekt om också hantverk och design ges ökad betydelse. Därför är det betydelsefullt att också höja statusen för svensk slöjd. Det handlar till yttermera visso om mer än en kulturyttring, det handlar synbarligen också om ekonomiska värden.

Stockholm den 21 oktober 2002

Kent Olsson (m)

Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Anna Lindgren (m)

Tobias Billström (m)

Anna Ibrisagic (m)

Margareta Pålsson (m)

Henrik Westman (m)