Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket får i uppdrag att tillsammans med lärarutbildningsanstalterna sprida kunskaper om ämnet svenska som andraspråk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurser till kompetensutveckling för att öka andelen lärare med behörighet att undervisa i svenska som andraspråk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket får i uppdrag att genomföra en uppföljning och utvärdering av undervisningen i svenska som andraspråk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge barn rätt till modersmålsstöd i förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge elever rätt till modersmålsundervisning under hela skoltiden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket får i uppdrag att sprida kunskaper om betydelsen av studiehandledning,
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samma regler i förordning alternativt lag för fristående skolor som för kommunala när det gäller undervisning i svenska som andraspråk och studiehandledning.
Vi får inte sällan information om att elever med andra modersmål lyckas sämre än övriga elever i den svenska skolan. Detta gäller framförallt de elever som inte har en fullständig skolgång i Sverige. PISA-undersökningen som gjordes bland femtonåringar visade också att dessa elever lyckas sämre i Sverige jämfört med i andra länder. Elever med svenska som modersmål presterade över OECD-genomsnittet med 524 poäng på den kombinerade lässkalan i PISA-undersökningen. De med ett annat modersmål fick 455 poäng på samma skala.
Ett annat mått på samma sak är andelen elever med ofullständiga betyg från sista året i grundskolan. Bland samtliga elever var det 25,7 procent som ej nådde målen i minst ett ämne. Av dem med utländsk bakgrund (födda utomlands eller med båda föräldrarna födda utomlands) var det 38,7 procent som inte nådde målen i minst ett ämne. Vi är många som är bekymrade över dessa resultat men få har närmare satt sig in i orsakerna.
Det är i själva verket inte förvånande att elever med andra modersmål når sämre skolresultat. Forskning visar att det kan ta upp till tio år innan de barn och ungdomar som har invandrat till Sverige uppnått de språkfärdigheter som behövs för att tillägna sig undervisningen. Trots detta görs mycket lite för att ge dessa elever likvärdiga förutsättningar. Alla elever måste få rimliga chanser att lyckas i skolan. Att satsa på elever med andra modersmål kräver ett brett stöd, kunskaper och resurser, men det är en investering som ger god utdelning i framtiden. Några centrala åtgärder skulle betyda mycket för dessa elevers möjligheter att nå skolans mål.
Tre viktiga komponenter som tillsammans kan bidra till bättre skolresultat är ämnet svenska som andraspråk, modersmålsundervisning och studiehandledning. De är viktiga för elevernas språkutveckling, vilket bland annat framhålls i SOU 2002:27 ”Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för svenska språket”.
Regeringen uttalar i budgetpropositionen ambitionen att stärka ämnet svenska, bland annat genom att avsätta fler lärarutbildningsplatser för inriktningen svenska som andraspråk. Tyvärr tar det tid innan dessa studenter blir färdiga lärare och eleverna kan inte stå på någon ”väntelista”. De barn som inte ges möjlighet att börja utveckla sin flerspråkighet i förskolan kan inte heller vänta på att vaga ambitioner ska bli något konkret. De blir bortprioriterade i ekonomiskt svaga tider. Vidare skriver regeringen att ”den nya skolutvecklingsmyndigheten inom ramen för sin verksamhet bör ge stöd och stimulans till kommuner och skolor i arbetet med språkutveckling, och att insatser i segregerade områden med många barn med utländsk bakgrund har särskild prioritet”. Allt detta är bra, men inte tillräckligt.
Att satsa på ämnet svenska som andraspråk innebär en stor samhällsvinst. Genom fördjupade kunskaper i svenska ges fler elever med andra modersmål möjlighet att klara sig i skolan, i kamratkretsen, i fortsatt utbildning och i yrkeslivet. Även elever med andra modersmål som är födda i Sverige men inte har uppnått förstaspråksnivå behöver undervisning i svenska som andraspråk. Elever med andra modersmål måste både utveckla sådana kunskaper i svenska som de andra eleverna redan har då de börjar skolan och tillägna sig de svenskkunskaper som övriga elever utvecklar under skoltiden. Andraspråksinlärning är en process som skiljer sig mycket från förstaspråksinlärning (då modersmålet lärs in). Det krävs därför särskild kompetens för att undervisa i svenska som andraspråk.
Det råder stor okunskap om ämnet svenska som andraspråk, dess innebörd och betydelse för elever med annat modersmål än svenska. Svenska som andraspråk har varit ett eget ämne sedan 1995 med egna kursplaner och betygskriterier. Undervisning i ämnet ska anordnas i enlighet med grundskole- och gymnasieförordningen, något som många skolor bortser från idag. Trots att det är ett behörighetsgivande ämne finns det fortfarande många inom skolan som ser det som ett stödämne till svenska. Kunskaper om svenska som andraspråk måste spridas bland skolpolitiker, skolledare, lärare i andra ämnen samt föräldrar och elever. Skolverket tillsammans med lärarutbildningarna bör få ett huvudansvar för denna kunskapsspridning.
Okunskap är en orsak till att undervisning i ämnet svenska som andraspråk uteblir. Andra orsaker är bristande resurser och brist på lärare utbildade i ämnet. Det är viktigt att skolorna anställer den kompetens som behövs. För att undervisning av hög kvalitet ska kunna bedrivas i svenska som andraspråk måste det finnas lärare utbildade i ämnet. I dagsläget saknar en majoritet av de verksamma lärarna 40 poäng i svenska som andraspråk och det finns sällan resurser till kompetensutveckling. Att regeringen väljer att anvisa fler platser på lärarutbildningarna till svenska som andraspråk är därför välkommet. Men i ett övergångsskede behövs dessutom riktade medel till kompetensutveckling, för att fler lärare ska få utbildning i svenska som andraspråk.
Dessa satsningar på fler lärare måste dock kombineras med ett upplysningsarbete gentemot kommunerna om betydelsen av denna kompetens i dagens skola.
Idag är det alltför få elever som får undervisning i svenska som andraspråk trots att de har behov av sådan undervisning och alltför många som får undervisning i ämnet men av lärare utan utbildning i svenska som andraspråk. Det behövs därför en grundlig uppföljning och utvärdering av grundskolans och gymnasieskolans undervisning av flerspråkiga elever.
Skolverket bör få i uppdrag att skyndsamt och allsidigt belysa undervisningen i svenska som andraspråk. Fokus bör vara tillgången till undervisning i svenska som andraspråk och kvaliteten i denna. Samarbetet mellan lärarna kring de flerspråkiga eleverna är också centralt. Det behövs förslag på hur de flerspråkiga elevernas behov bättre ska tillgodoses.
Förskolan har en särskilt stor betydelse för barn med utländsk bakgrund eftersom de där får en förstärkt språklig stimulans. Under förskoleåren lägger barnen grunden till en väl fungerande flerspråkighet. Det borde därför vara självklart att garantera alla barn med andra modersmål rätt till modersmålsstöd i förskolan. Denna rättighet måste slås fast i skollagen. Rekommendationer till kommunerna är inte tillräckliga.
Modersmålet har stor betydelse för barns och ungdomars identitets- och språkutveckling. Barn och ungdomar med andra modersmål bör därför ges rätt till modersmålsundervisning under hela sin skoltid. De restriktioner som finns för i hur många år undervisningen ska fortgå bör tas bort. Idag har eleverna i enlighet med grundskoleförordning och gymnasieförordning bara rätt till modersmålsundervisning i sammanlagt sju år av sin skoltid.
De elever som har svårt att följa den ordinarie undervisningen på grund av att de ännu inte har utvecklat tillräckliga kunskaper i svenska har rätt till studiehandledning på modersmålet. Enligt tvåspråkighetsforskarna Wayne Thomas och Virginia Collier (1997) är skolklasser där hälften av undervisningen sker på det egna modersmålet den mest framgångsrika undervisningsmodellen för elever med andra modersmål. När detta inte kan anordnas är studiehandledning ett sätt att möjliggöra för eleverna att tillgodogöra sig undervisningen.
Studiehandledning har stor betydelse för elevernas språkutveckling och deras möjligheter att uppnå godkänt i övriga ämnen. Precis som när det gäller svenska som andraspråk har Skolverket konstaterat att det är alltför få elever som får studiehandledning på sitt modersmål trots att de har behov av det. Skolverket bör därför tilldelas uppdraget att sprida mer kunskap om vikten av studiehandledning.
Det är rimligt att elever oavsett vilken skola de väljer ska kunna få undervisning i svenska som andraspråk och studiehandledning på sitt modersmål vid behov. Idag är enbart skolor i kommunal regi enligt grundskole- respektive gymnasieförordningen skyldiga att tillhandahålla detta. I förordningen om fristående skolor anges bara skolans skyldighet att anordna modersmålsundervisning. Förordningen om fristående skolor alternativt skollagen bör därför ändras så att eleverna garanteras undervisning i svenska som andraspråk och studiehandledning.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |