Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra läroplanernas (Lpo 94 och Lpf 94) första kapitel enligt följande:
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. |
Detta sker genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. |
Skrivningarna om skolans värdegrund i läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) innehåller formuleringar om demokrati, varje människas egenvärde, miljö, individens frihet, jämlikhet, jämställdhet samt solidaritet med svaga och utsatta. Dessutom sägs det att undervisningen skall vara icke-konfessionell och att skolan skall låta varje enskild elev finna sin unika särart. Alla som verkar i skolan skall hävda de grundläggande värden som uttrycks i läroplanen och ”klart ta avstånd från det som strider mot dem”. Men i läroplanernas formulering av skolans värdegrund ingår också:
I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.
Vänsterpartiet menar att denna formulering är djupt problematisk och att den ger felaktiga signaler till lärare, elever, föräldrar och andra samhällsmedborgare. Vi menar också att dessa signaler riskerar att få allvarliga konsekvenser i skolans verksamhet. Därför vill vi stryka formuleringen om kristen tradition och västerländsk humanism.
Kristen tradition och västerländsk humanism innehåller givetvis viktiga etiska värden som Vänsterpartiet och stora delar av samhället sluter upp bakom. För många i dag troende kristna (däribland många kristna vänsterpartister) innebär den kristna tron en stark uppmaning till ett radikalt samhällsengagemang för demokrati, frihet, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet. Samma sak gäller för många som tagit ställning för västerländsk humanism. Om det är dessa värden som åsyftas – ja, då måste man fråga sig varför formuleringen finns där över huvud taget. Just de värden som den då skulle syfta på finns ju redan upptagna i läroplanens värdegrund, konkret och tydligt formulerade.
Men det som gör formuleringen så olycklig är att kristen tradition och västerländsk humanism också innehåller helt andra värden. Inom ramen för den kristna traditionen har stora brott mot mänskligheten begåtts. Korstågen, kolonialiseringen, inkvisitionen och världskrigen har alla ackompanjerats av hänvisningar till den kristna läran. En kristen tradition som i hög grad gör sig gällande i dag är den som hävdar att kvinnan skall tiga i församlingen. Den västerländska humanismen är också den ideologi som fått rättfärdiga Natos kärnvapenarsenaler, Vietnamkrigets fasor och en livsstil som riskerar att leda till globala miljökatastrofer.
De positiva delarna av den kristna traditionen och den västerländska humanismen har tydliga motsvarigheter i varje annan betydande religion och världsåskådning. Mot den bakgrunden är utpekandet av just den kristna traditionen och den västerländska humanismen trångsynt och etnocentrisk.
Formuleringarna om kristen tradition och västerländsk humanism är särskilt olyckliga mot bakgrund av att Sverige är ett i högsta grad mångkulturellt samhälle. Många lärare, barn och föräldrar tillhör varken kristen tradition eller västerländsk humanism. De tillhör andra traditioner och andra kulturer. Men de bor i Sverige, de är födda i Sverige och de omfattar läroplanens övriga grundläggande värden likaväl som någon etnisk svensk. Och dessa barn omfattas av den svenska skolplikten.
Dessutom rimmar formuleringarna illa med bestämmelsen om att skolans undervisning skall vara icke-konfessionell och med regeringsformens värn av minoriteters ”möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv”. Det står faktiskt att barnen skall fostras i överensstämmelse med kristen tradition. Det är en religiös pekpinne av det slag som inte hör hemma i skolan i ett demokratiskt land med religionsfrihet i grundlagen.
Riskerna när det gäller konsekvenserna för skolans konkreta verksamhet är flera. Den ena är att enskilda lärare i motsättningen mellan kravet på icke-konfessionell undervisning och kravet på kristen tradition väljer att ta fasta på den kristna traditionen på ett sådant sätt att den undervisningen riskerar att få konfessionella inslag. Så kan läroplanen utnyttjas till att införa religiösa inslag och ett aktivt ställningstagande för kristendomen i religionsundervisningen. Vid kritik kan läraren försöka försvara sig med att han eller hon bara följer den kristna traditionen.
En annan risk på den konkreta nivån handlar om lärare med rötter i andra kulturer. Det finns en risk att dessa tvekar inför läroplanens formuleringar. Hur skall man som muslimsk lärare hantera att läroplanen kräver att man verkar i enlighet med kristen tradition? Risken är att skrivningen skapar osäkerhet och i värsta fall avskräcker dessa grupper från själva läraryrket.
Formuleringen om kristen tradition utgör också ett stort problem när det gäller skolans undervisning om homosexualitet. Formuleringen lämnar enligt vår mening stort utrymme för en fördomsfull undervisning om homo- och bisexualitet.
Skrivningarna om kristen tradition och västerländsk humanism utgör tydliga avsteg från den anda som i övrigt präglar läroplanernas värdegrund. De andra värden som hävdas är lätta att ställa upp på för alla demokrater från höger till vänster och oavsett kulturell och religiös hemvist. De andra värden som hävdas är konkreta och lätta för lärare och elever att diskutera i anslutning till vardagliga situationer och aktuella samhällsdebatter. Det betyder inte att dessa värden är oomtvistade eller att tolkningen av deras innebörd inte kan skilja sig åt. Men värdegrundens övriga formuleringar är ändå klart mer konkreta och tydliga än den om kristen tradition och västerländsk humanism. Och de utgör ingen provokation mot någon demokrat.
I läroplan för förskolan (Lpfö 98) finns ingen formulering om kristen tradition och västerländsk humanism. Kristdemokraterna krävde i en motion att detta skulle skrivas in, men motionen avstyrktes av utbildningsutskottet. Utskottet hänvisade bland annat till att det förslag som remissbehandlats inte innehållit några sådana formuleringar, och att detta inte mött några invändningar under remissbehandlingen. Endast Kristdemokraterna reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Vänsterpartiet menar att det nu är dags att samordna de tre läroplanerna på denna punkt. Det är svårt att se rationella skäl till att kristen tradition och västerländsk humanism skall vara vägledande i grund- och gymnasieskolan, men inte i förskolan. Vi hoppas också att detta förslag skall ha stora möjligheter att få ett brett stöd i riksdagen, sedan inget annat parti stött Kristdemokraternas motion med anledning av läroplanen för förskolan. Vårt konkreta förslag är att den ovan citerade meningen i läroplanerna får följande lydelse: ”Detta sker genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.” Detta bör ges regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |