Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder som syftar till att säkra rätten för grundskolans och gymnasieskolans lärare och elever att ha tillgång till sakliga och allsidiga läromedel som är aktuella och möjliggör en god inlärning och en god studieteknik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen med hjälp av berörda myndigheter bör följa upp och granska kommunernas och skolornas användning av sponsrade läromedel.
Den svenska grundskolan kommunaliserades 1989, dvs. att ansvaret gick över från staten till kommunerna. De specialdestinerade statsbidragen till kommunerna förändrades till att kommunerna tilldelades generella statsbidrag, ofta kallat ”pengar i en påse”. Det är numera upp till kommunpolitikerna att avgöra anslaget till grundskoleverksamheten inom sin kommun. Systemet kan tyckas bra i så måtto att de lokala politikerna bättre känner till lokala förhållanden och att de därför bäst kan avgöra resursfördelningen. Problemet var bara att den tilldelade penningpåsen minskade kraftigt under 1990‑talets nedskärningar, vilket bl.a. drabbade verksamheten i många grundskolor i många kommuner. Även om skolverksamheten tillförts nya pengar på senare år är det i nuläget ändå högst tveksamt om det går att tala om förekomsten av en nationellt likvärdig grundskola i landet.
För egen del ser jag det som både önskvärt och nödvändigt att kombinera centrala politiska beslut och en delvis riktad resursfördelning med generella statsbidrag och lokala beslut om vi vill se en någorlunda likvärdig grundskoleutbildning i landets olika kommuner.
Nedskärningarna inom grundskolan har lett till stora svårigheter att rekrytera behöriga lärare och en sämre tillgång till aktuella, allsidiga och objektiva läroböcker och andra läromedel. Alltfler enskilda skolor har blivit mer eller mindre beroende av sponsring från det privata näringslivet, allt från direkta bidrag till olika aktiviteter till inköp av datorer, men även med krav på olika motprestationer från skolans sida i förhållande till de sponsrande företagen.
Det är sedan länge vanligt att skolor i sin undervisning använder material från olika företag, arbetsgivarorganisationer och till dem närstående organisationer som komplement/alternativ till traditionella läroböcker och läromedel. IT är på snabb framväxt, även inom undervisningen. Det är bra, men det innebär inte att traditionella läroböcker och andra läromedel, t.ex. övningsböcker, har spelat ut sin roll och kan väljas bort. Det är av yttersta vikt att boken har sin givna plats även i dagens undervisning och att elever och lärare har tillgång till sakliga och allsidiga läromedel och inte hänvisas till mer eller mindre vinklade, ideologiskt präglade och propagandistiska utgåvor från det privata näringslivet och till dem närstående organisationer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Detta innebär givetvis inte att läraren skall vara förhindrad att använda böcker, material osv. från olika organisationer, men då skall det vara lärarens och elevernas egna val. Om tillgången till aktuella läromedel urholkas är det givetvis lockande att använda fräschare material, som dessutom fås som gåva. Ett exempel på detta är när Svenskt Näringsliv erbjuder alla elever i årskurs 4 boken ”Varg nosar och jagar”, som är skriven av den populäre barn- och ungdomsförfattaren Ulf Nilsson. Boken ingår i ett speciellt skolmaterialpaket, Företagsamhet, som alltså erbjuds ca 120 000 elever som är födda år 1992 via sina ansvariga lärare. Enligt Svenskt Näringsliv är syftet med gratisboken att bidra till att företagsamhet blir ett naturligt inslag i undervisningen och att stimulera till ökad kontakt mellan skolor och det lokala näringslivet, enligt en pressinbjudan daterad 2002-10-02. Det bakomliggande syftet kan vi bara gissa oss till.
Även dagens elever måste ha den självklara rätten att kunna utveckla ett analyserande och kritiskt tänkande. Det är därför av yttersta vikt att även dagens elever i grundskolan och gymnasiet har tillgång till läroböcker m.m. som möjliggör en god studieteknik, dvs. de måste ha rätten att göra egna anteckningar och understrykningar i sina läroböcker och rätten att faktiskt få skriva i sina övningsböcker osv. Det är märkligt att ett stort antal elever i landets skolor måste använda viktig lektionstid i slutet av ett läsår för att sudda bort understrykningar och anteckningar i läro‑ och övningsböcker för att nästa årskull skall ta över och återanvända dessa för att sedan i sin tur få sudda osv. i en ovisst lång kedja av suddande och byten.
När utbildningsutskottet besvarade likartade motioner om sponsrade läromedel i betänkandet Skolan (bet. 2000/01:UbU13) avslogs yrkandena med motiveringen att det genom läroplanernas krav på saklighet och allsidighet inte finns något större utrymme för skolhuvudmännen att använda sig av exempelvis sponsrade läromedel. Sedan konstateras att skolhuvudmännen har ansvar för att undervisningen bedrivs så att de mål som styr skolan uppfylls och att det är en fråga för kommunerna att ta fram etiska riktlinjer för skolsponsring. Regeringen bör genom Skolverket följa upp och granska kommunernas och skolornas användning av sponsrade läromedel. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Peter Pedersen (v) |