Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning bör tillsättas i syfte att utröna hur mentorsprojekt med Näktergalen i Malmö som förebild skall kunna spridas till andra högskolor och kommuner samt om deltagandet i mentorsprojektet skall kunna tillgodoräknas som del av den praktiskt pedagogiska utbildningen för lärarstuderande.
Vid Lärarhögskolan i Malmö bedrivs sedan 1997 ett projekt där högskolestuderande från flera olika utbildningar fungerar som mentorer för skolbarn som lever under sådana förhållanden att de saknar goda möjligheter att utvecklas socialt och kunskapsmässigt. Mentorns uppgift är att vara en positiv förebild för barnet och ge det uppmärksamhet och stöd. Projektet kallas Näktergalen och har sin förebild i det israeliska mentorsprojektet Perach, som omfattar nästan 20 procent av Israels universitets- och högskolestuderande, vilket innebär att ca 25 000 studenter arbetar som mentorer.
Erfarenheterna hittills från Näktergalen sammanfattas i rapporten ”Mentorsprojektet Näktergalen – möten mellan skolbarn och högskolestudenter” av Lena Rubinstein Reich, Rapporter om utbildning 4/2001. Barnen som deltar i Näktergalen har hittills rekryterats från några av grundskolorna i Malmö. Barn och föräldrar får anmäla sitt intresse till skolan, som väljer ut de barn som har störst behov av stöd. Mentorerna rekryteras i första hand bland lärarstudenterna, vilka efter ansökan väljs ut med hjälp av intervjuer och efter kontroll av referenser. Barn och mentorer matchas sedan, med tanke på hur de skall passa ihop, till par. För sitt arbete får mentorerna 6 000 kronor i skattepliktigt arvode. Mentorerna är studenter från olika utbildningar: blivande förskollärare, fritidspedagoger, grundskollärare, gymnasielärare, yrkes- och studievägledare, civilingenjörer, samhällsvetare etc. Mentorerna redovisar sitt arbete en gång i månaden i en rapport och får då också personlig handledning. Mentorerna får även utbildning i mentorskapet.
Utvärderingen visar att projektet har haft stor betydelse för barnen i främst två avseenden. De har fått nya upplevelser och erfarenheter, fått se nya miljöer och delta i aktiviteter som de tidigare inte varit med om. De har också fått ha en vuxen för sig själv, någon som lyssnar, någon som de fått ha en nära relation till och känna gemenskap med.
När det gäller mentorerna är det främst på tre områden som de upplever att de har lärt sig, utvecklats eller fått nya erfarenheter av att ha varit mentor. Ett handlar om att ha fått inblick i en annan värld än den man själv är uppvuxen i. Ett annat handlar om att ha fått kunskaper om barn och barns olika villkor för lärande och utveckling. Det tredje området handlar om att ha fått personlig utveckling, mognad och ökad kommunikativ kompetens. Mentorerna beskriver hur de lärt sig att ta ansvar, lyssna, vara tydliga, flexibla och påhittiga, hålla löften, visa respekt, skapa förtroende samt hantera och förebygga konflikter.
Kunskaper om hur olika barns uppväxtvillkor kan vara och om de utsatta miljöer som är många barns vardag är av särskild betydelse för blivande lärare. Den konkreta, beprövade erfarenheten av ett barns verklighet kan rätt bearbetad vara en viktig del av den professionell kompetensen.
Resultaten av uppföljningen visar att det är möjligt att genomföra ett mentorssystem på en svensk högskola och dessutom med goda effekter för deltagande barn och mentorer. Regeringen bör därför tillsätta en utredning i syfte att utröna hur liknande mentorsprojekt skall kunna spridas till andra högskolor och kommuner samt om deltagandet i mentorsprojektet ska kunna tillgodoräknas som del av den praktiskt pedagogiska utbildningen för lärarstuderande. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |