Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om vad i motionen anförs om förhållandet mellan offentlig sektor och forskning.
Högskolans uppgift är enligt högskolelagen att bedriva utbildning och forskning samt att ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet” (SFS 1992:1434 1 kap. 2 §). Denna s.k. tredje uppgift förtydligas i regleringsbrevet enligt följande:
Universitet och högskolor skall:
samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet och i ökad utsträckning integrera denna samverkan i utbildning och forskning,
i sin verksamhet aktivt använda och dra nytta av erfarenheter hos omgivningen,
i ökad utsträckning och i nära samverkan med arbetslivet utforma utbildningar som svarar mot arbetsmarknadens behov ... (Statsliggaren för år 2001, Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, s. 61.)
I regleringsbrevet för 1997, när den aktuella lagparagrafen var ny, exemplifierades högskolans samverkanspartner med näringsliv, organisationer, kulturliv och folkbildning. I regleringsbrevet för 1999 tillkom även offentlig förvaltning.
Svenska Kommunförbundet har tagit fasta på detta och bildat ett särskilt rådgivande organ i FoU-frågor, FoU-rådet, vars uppgift är ”att tillvarata universitets och högskolors kompetens för kommunrelevant forskning samt verka för att nyttiggöra resultat i den kommunala praktiken”. Trots att medvetenheten om att FoU är viktig för den kommunala verksamheten är samspelet mellan den offentliga sektorn och forskningssystemet fortfarande otydligt både när det gäller omfattning, inriktning och verksamhetsformer, vilket redovisas i ett antal rapporter från Högskoleverket. Av dessa framgår även att högskolans samverkansuppgift hittills i stor utsträckning har utformats med inriktning mot näringslivet och genom att den helt dominerande delen av forskningssamarbetet sker mellan högskola och näringsliv.
Det finns idag ingen generell föreskrift som ger kommuner och landsting skyldighet att finansiera FoU-insatser inom sina reguljära verksamhetsanslag. Den mål- och resultatstyrning som tillämpas i den kommunala verksamheten innebär inte någon direkt stimulans till långsiktigt verkande FoU-insatser. Budgetnedskärningarna har också tvingat både kommuner och landsting till besvärliga prioriteringar. SCB kartlägger inte heller FoU-insatser inom kommuner och landsting lika ofta och ingående som för staten och näringslivet. Den senaste genomförda undersökningen avsåg år 1999.
Forskning och utvecklingsarbete har stor betydelse i ett modernt kunskapssamhälle. Resurserna för FoU är dock mycket ojämnt fördelade mellan olika samhällsområden. Med undantag för försvaret satsas väsentligt mindre resurser till stöd för utveckling av offentlig verksamhet än vad som gäller för näringslivet. Vi menar att FoU är lika betydelsefull för den offentliga sektorn som för näringslivet, men att det finns skillnader mellan olika delar av den offentliga sektorn. Det finns ett stort samhällsintresse i att den offentliga sektorn fungerar väl och att adekvata insatser görs till stöd för dess utveckling. Det är dock viktigt att det blir tydligt vem som har ansvaret för den offentliga FoU-sektorns resurser och att det finns en kvalificerad beställar- och mottagarkompetens – och givetvis en vilja att utnyttja FoU i den offentliga verksamheten.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning i syfte att dels belysa vilken roll FoU kan och bör spela för den offentliga sektorn, dels hitta tänkbara former för att förbättra samspelet mellan offentlig sektor och forskningssystemet. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |