Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som skall lämna förslag på vad i motionen anförs om fördelningen av de fasta forskningsanslagen mellan de olika lärosätena.
De fasta forskningsresurserna, de s.k. fakultetsanslagen, finansierar i hög grad den nyfikenhetsbaserade, forskarstyrda forskningen. Denna forskning har stor betydelse när det gäller banbrytande upptäckter som kan generera tillväxt och därmed ökad välfärd. Ett alltför starkt beroende av externa forskningsanslag kan ha en styrande effekt på forskningens innehåll, göra universiteten och högskolorna sårbara och försvåra en strategisk planering på lång sikt.
Fakultetsanslagen har inte bara en direkt betydelse för forskningen utan ger också förutsättningar för annan verksamhet. För att erhålla forskningsanslag från något av EU:s ramprogram krävs att universiteten kan finansiera egeninsatsen genom fakultetsanslagen. Fakultetsanslagen har därmed avgörande betydelse för svenska forskares möjligheter att deltaga i internationella forskningsprojekt. Grundutbildningens kraftiga expansion under senare år måste följas av en ökning av de fasta forskningsresurserna så att det ökade antalet lärare får möjlighet att bibehålla och utveckla sin kompetens genom egen forskning. De stora pensionsavgångarna bland lärarna inom de närmaste tio åren kräver att anställningar som forskarassistenter på s.k. meriteringstjänster kan ske och att antalet doktorandtjänster kraftigt utökas. Detta finansieras genom fakultetsanslagen.
Nedgången på börsen har markant reducerat forskningsstiftelsernas kapital, vilket fått konsekvenser för den totala tillgången på forskningsresurser. Ericssons nedskärningar har slagit hårt mot företagets satsningar på forskning. Om inte statsmakterna genom universiteten aktivt stöttar forskningen inom bl.a. elektronik och nanoteknik under den tillfälligt uppkomna svackan kan värdefull forskarkompetens gå förlorad, en kompetens som det kan ta lång tid att bygga upp igen. Kraftigt utökade fasta forskningsanslag och en annan fördelning av resurserna kan motverka detta.
I arbetet med den kommande forskningspolitiska propositionen som ska presenteras för riksdagen hösten 2004 menar vi att det finns skäl för att analysera utifrån vilka kriterier fördelningen av de fasta forskningsresurserna mellan olika universitet och högskolor ska ske i framtiden.
Grundutbildningens omfattning har förändrats under de senaste åren. En kraftig expansion har skett särskilt vid vissa universitet och högskolor. Detta har inneburit att en obalans uppstått mellan grundutbildnings- och forskningsanslagen, en obalans som i sin tur kan komma att påverka kvaliteten på undervisningen och försvåra forskningsanknytningen. I ett litet land som Sverige är det nödvändigt att sätta fokus på ett antal centrala forskningsområden där vi har möjlighet att utveckla spetskompetens.
Den vetenskapliga nivån kan enligt vår mening bedömas utifrån ett antal kriterier:
Antalet publikationer, i vilka vetenskapliga tidskrifter de publicerats och hur ofta de citeras.
Lärosätets förmåga att ställa nya frågor och sätta forskningsagendan inom sitt eller sina områden.
Hur resurserna används inom forskarutbildningen utifrån kriterier som handledarnas tillgänglighet, doktorandernas aktivitetsgrad och disputationsfrekvens.
I vilken grad forskningen är individrelaterad eller bygger på en gemensam vision.
Hur framgångsrikt lärosätet är när det gäller att få externa forskningsanslag.
Grundutbildningens omfattning och förändringar när det gäller antalet helårsstudenter under de senaste fyra åren.
Hur och i vilken utsträckning grundutbildningen kan anses vara forskningsanknuten.
Regeringen bör tillsätta en utredning som får i uppdrag att lämna förslag om vilka kriterier som ska ligga till grund för fördelningen av de fasta forskningsanslagen mellan de olika lärosätena. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |