Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försök med ett betygsfritt antagningssystem till gymnasieskolan bör införas.
Vänsterpartiet har länge drivit kravet på en betygsfri skola, såväl genom opinionsbildning i den skolpolitiska debatten som i form av motioner i riksdagen med förslag om utredningar och förändringar av gällande regler. Vi är övertygade om att möjligheterna att skapa en skola för alla, där kritiskt tänkande och förmågan att se helheter i den egna utvecklingen och i samhällets utveckling skulle underlättas avsevärt om betygen avskaffades.
Den betygsfria skolan är dock inte alls kravlös, tvärtom. Vi menar att den betygsfria skolan i stället skulle komma att ställa högre krav på såväl lärare som elever än dagens. Att uppmuntra ett kritiskt förhållningssätt och stödja verklig kunskaps- och färdighetsutveckling kräver helt enkelt mer än mekanisk ytinlärning och att leta efter blottor och svagheter. Det skulle också vara nödvändigt att fokusera på vad eleven verkligen lärt sig snarare än, som i dag, på vad man inte lärt sig. Självklart avser Vänsterpartiet inte att man skall kunna lämna skolan utan tillräckliga kunskaper; varje elev måste få det stöd han eller hon behöver för att skaffa sig dessa.
I den aktuella debatten är det dock uppenbart att många ännu är oroliga för vad ett avskaffande av betygen skulle innebära, om det överhuvudtaget är möjligt och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Vi är själva övertygade om den positiva betydelsen av en betygsfri skola, och angelägna om att påbörja utvecklingen i den riktningen.
I den skolpolitiska debatten har betygsförespråkarna anfört i huvudsak tre argument för betyg. Betygen anses vara utvärderingsinstrument av elevens kunskaps- och färdighetsutveckling, utgöra stimulans och motivation för att bedriva studierna och påstås vara nödvändiga för urvalet till vidare studier. Vänsterpartiet avvisar bestämt dessa argument.
De utvecklingssamtal som numera används inom såväl grundskolan som gymnasieskolan är överlägsna betygen som instrument för att utvärdera elevens kunskaps- och färdighetsutveckling. Vänsterpartiet är dock kritiskt till de standardiserade skriftliga omdömen som i dag ofta används i samband med utvecklingssamtalen. Formerna för utvecklingssamtalen bör visserligen utvecklas ytterligare på många skolor, men det är alltid bättre med samtal mellan elever, lärare och föräldrar om hur skolarbetet går och vad eleven behöver ägna mer tid åt än att i efterhand få en formaliserad markering genom betyget. I samtalsformen kan eleven och läraren i bästa fall mötas på ett jämlikt sätt och diskutera hur elevens skolarbete såväl som skolans arbete i stort kan utvecklas.
Liksom en del elever stimuleras av betygen hämmas andra. För den grupp som ständigt får självförtroendet sänkt på grund av låga betyg innebär de sällan någon uppmuntran att studera mer. I stället blir de en bekräftelse på att man själv är misslyckad, och självförtroendet, liksom intresset för studierna, riskerar att sjunka ytterligar, vilket göder en kritisk självbild. Men också för de elever som upplever betygen som en morot är det rimligt att ifrågasätta vilken stimulans de verkligen utgör. Risken är stor att det är själva betyget man strävar efter, och inte kunskapen och färdigheterna skolan syftar till att lära ut. I stället för att lära sig så mycket som möjligt jagar man så höga betyg som möjligt, och det är sällan samma sak.
Vi menar att det är möjligt att skapa en gymnasieskola där alla kommer in på sitt förstahandsval, liksom det är möjligt att bygga ut den högre utbildningen så att de allra flesta också här kommer in på den utbildning de själva valt. I de fall där ett urval ändå är nödvändigt är enligt vår mening andra urvalsmetoder att föredra, såsom intervjuer, underrepresenterat kön, upprepad ansökan och olika former av arbetsprov och lämplighetstester anpassade till den sökta utbildningen. Betyg har också visat sig ge en dålig förutsägelse av förmågan att bedriva vidare studier.
I dag kommer åtta av tio in på sitt förstahandsval i gymnasieskolan. I samband med den nationella kvalitetsgranskningen år 2000 anmärkte Skolverkets kvalitetsgranskningsnämnd bl.a. följande: ”I stället för att fortsätta med att anta eleverna till gymnasieskolan på basis av grundskolebetygen föreslår nämnden att regeringen utformar ett förslag där eleverna kan antas till gymnasieskolan efter intresseval.”
Man anger vidare att det är viktigt att detta föregås av en utvidgad valdialog mellan eleverna, föräldrarna och lärarna så att eleverna kan göra realistiska val av studieväg. Dessutom bör regeringen i sitt förslag ange modeller för hur gymnasieskolan kan utformas så att man kan möta de felval eleverna kan komma att göra.
Vänsterpartiet delar nämndens uppfattning. Vi menar att det också är värt att notera att många i dag väljer andra utbildningsvägar än de skulle vilja gå mot bakgrund av att de fått låga betyg och dåligt självförtroende. Vi anser att det bör vara möjligt att forma gymnasieskolan så att alla elever får välja efter intresse och komma in på sitt förstahandsval. Vid felval skall man ha möjlighet att byta inriktning inom ramen för gymnasieskolan. I Gymnasieskolekommitténs direktiv ingår också uppdraget att minska antalet ingångar till gymnasieskolan vilket ytterligare underlättar en betygsfri intagning. Flera kommuner har också visat sitt intresse att få inleda försöksverksamhet med betygsfri intagning på gymnasieskolan, och vi anser att en sådan försöksverksamhet bör inledas snarast. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |