Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till Karolinaskolan i Höör.
Karolinaskolan i Höör är den första gymnasieskolan i Sverige för ungdomar med DAMP/ADHD. Skolan startades läsåret 1999/2000 och har 24 utbildningsplatser, 8 i varje årskurs. Målgruppen är elever som kommunerna har svårt att ordna en adekvat utbildning för. Karolinaskolan möter varje elev där han eller hon befinner sig i utvecklingen och bygger kunskapsinhämtandet på elevens starka sidor. Därmed erbjuds en individuellt anpassad studiegång med möjlighet att tillgodose individuella intressen, vilket är en del i en helhetslösning. De andra delarna är fritiden och boendet. På fritiden finns tillgång till ett rikt utbud av aktiviteter som exempelvis ridning, bollsporter, skapande verksamheter med bland annat musik, konst och friluftsliv. Eleverna bor på skolan under veckorna och får successivt mer ansvar och självständighet i boendet så att de efter avslutad skolgång kan klara ett eget boende med allt vad det innebär i form av planering, matlagning, städning och skötsel av hygien och tvätt.
Undervisningen bedrivs som ett specialutformat program motsvarande i huvudsak naturbruksprogrammet. Inriktningen är mot trädgård med kurser som natur och miljö, botanik, växthus, trädgårdsanläggning och beskärning. Det finns även möjlighet till en studieplan med vissa individuella val inom skolan.
Elever med DAMP/ADHD-problem har ofta skolmisslyckanden bakom sig och kan ha svårt att strukturera sin sociala tillvaro. Karolinaskolan blir en möjlighet för dem att ”komma rätt i livet”. För många elever och deras familjer blir denna skola det stora hoppet och flera kommuner skickar välvilligt elever till skolan. Ett problem i sammanhanget är att oftast måste hemkommunen ha beslut både i utbildningsnämnden och socialnämnden för att eleven skall få börja på skolan. En del kommuner säger även direkt nej till elevkandidater och menar att behoven kan tillgodoses på hemmaplan. Detta innebär att ungdomar förvägras studera på Karolinaskolan. Följden blir personliga tragedier för den unge och familjen. Nu väntar istället en oviss framtid, och ofta uppstår stora sociala problem.
Det vore rimligt att genom lagstiftning eller annan påtryckningsform ålägga kommunerna att betala för de ungdomar med DAMP/ADHD som vill gå sin gymnasieutbildning vid Karolinaskolan, så att dessa ungdomar kan få hjälp att förberedas till ett fungerande vuxenliv med arbete, boende och meningsfull fritid. Det är synnerligen allvarligt om verksamheten vid Karolinaskolan inom en framtid skulle vara hotad genom kommuners vägran att sända elever dit.
|
Stockholm den 11 oktober 2002 |
|
|
Lars-Ivar Ericson (c) |