Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av pedagogisk utbildning i syfte att tidigt uppmärksamma och hjälpa barn med autism och autismliknande tillstånd.
Autism är en genomgripande störning i utvecklingen som uppstår innan barnet har fyllt tre år och har en livslång påverkan på hur det enskilda barnet lär sig att agera socialt, ta hand om sig själv och delta i dagliga aktiviteter.
Barn med autism är unika vad gäller styrkor, behov, samt typ och grad av funktionshinder. Trots detta finns vissa gemensamma egenskaper som kännetecknar autism: en kvalitativ störning i förmågan att interagera socialt, en kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera samt begränsade, upprepade och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.
Autism är inte ovanligt. I dag beräknar man att cirka två per 1 000 barn har autism eller autismspektrumstörning. Detta är en ökning sedan 1987 då det beräknades att 1,2 barn per 1 000 hamnade inom ramen för autism eller autismspektrumstörning. Antal barn med autism är fem gånger så stort som Downs syndrom och tre gånger så vanligt som barndomsdiabetes. Siffrorna är tagna från vetenskapliga studier i USA men är direkt jämförbara med svenska förhållanden.
Tyvärr finns även påtagliga kunskapsbrister också hos specialpedagoger. De flesta elever med utvecklingsstörning får sin undervisning i särskolan. Skolverket publicerade i ett pressmeddelanden (8 oktober 2001) att det inom särskolan saknas undervisningsstrategier: ”Skolor saknar strategier för val av pedagogiska metoder och innehåll. Lärare är oklara över vad man vill åstadkomma och hur. Därmed styrs undervisningen av mer kortsiktiga lösningar.”
Det finns mycket starka bevis på att tidig intervention och intensivstöd är avgörande för utvecklingen av denna grupp barn och att vägen till förbättring huvudsakligen sker genom en pedagogisk behandling. På grund av att autism är en genomgripande störning i utvecklingen behövs en förnyad utbildning inom området autism som integrerar språk, beteendebehandling och pedagogik.
Kritiken har riktats mot lärarutbildningen för att inte vara tillräckligt forskningsbaserad. Dessutom är det viktigt att forskningen får en tvärvetenskaplig inriktning med tanke på syndromets karaktär. Veterligen finns ingen pedagogisk utbildning i Sverige inom området autism som innefattar ovanstående forskning som en betydande del i kursutbudet.
Ett nära samarbete med föräldraorganisationer, habilitering och skola skall också ingå i utbildningen. Denna banar även väg för gemensamma FoU-projekt och insamling av data vad det gäller metodutveckling och dokumentation av barnens eller elevernas framsteg. Också Skolverket menar att spetskompetensen inom området autism är ”mycket angeläget”.
Genom att erbjuda fler än specialpedagoger utbildning hur man kan upptäcka, bemöta och rätt behandla eller stödja barnet pedagogiskt kan man också upptäcka de barn med Aspergers/ADHD som trots sina handikapp ligger högt begåvningsmässigt men som på grund av sina svårigheter har svårt att tillgodogöra sig undervisningen genom att pedagogiken inte har anpassats. I dag mår många av dessa barn mycket dålig och drabbas oftare av depression vilket i sin tur innebär en ökad risk för suicid.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
Birgitta Carlsson (c) |