Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkra kunskapsutvecklingen för slöjden som skolämne.
Slöjden är det enda skolämne där ingen högskola bevakar kunskapsutvecklingen. År 1960 lades det privatfinansierade slöjdlärarseminariet i Nääs ned och ett nytt seminarium startades i statlig regim i Linköping. Mycket av de senaste fyrtio årens läroplansutveckling för slöjden och den delen av praktisk-estetiska ämnen har utgått från Linköping och det s.k. slöjdis. Efter högskolereformen 1977 kom det seminariet att ingå i Linköpings universitet. I början hade slöjdutbildningen stor autonomi inomlärarutbildningens ram, med egen linjenämnd och eget nationellt slöjdråd.
Den speciella slöjdbevakningen tonades ned allteftersom integreringen i universitetet gradvis ökade.
Så länge lärarutbildningen hade egen förvaltning fungerade ändå bevakningen av slöjden väl. Rektor hade ett intresse för att slöjden skulle finnas i universitetet. Slöjdlärarkandidaterna utgjorde en mycket speciell studerandekategori på universitetet och var också mycket aktiva i studentkåren. De var omfattande i sina analyser av kunskapsområdet i fråga, angränsande områden, utbildningsbehov, kursutbud, tjänsteunderlag, forskning/konstnärligt utvecklingsarbete och långsiktig finansiering.
Idag är läget allvarligt. Slöjden har inte längre någon disciplinär hemvist. Ämnet behöver forskningsanknytning för att utvecklas positivt. Den svenska skolslöjden är i fara.
Lärarhögskolan i Stockholm har sökt och fått pengar av Vetenskapsrådet för en forskarskola. Den är benämnd Forskarskola i estetiska läroprocesser och gestaltning som kunskapsform, dvs. med undervisning i estetiska ämnen.
Forskarskolan omfattar för närvarande åtta doktorander och drivs i samarbete mellan Lärarhögskolan, Danshögskolan, Konstfack, Musikhögskolan och Stockholms universitet. När Vetenskapsrådet gav stora pengar till en forskarskola för studier av de estetiska ämnenas didaktik borde slöjden varit med, men slöjdlärarutbildning ges inte vid Lärarhögskolan i Stockholm. Därför är det inte förvånande att slöjd inte ingår i Forskarskolan. Ett ämne som är obligatoriskt i grundskolan kan inte glömmas bort på det här sättet. Något måste göras.
En tanke vore att Linköpings universitet med Carl Malmstens skola i Stockholm tillsammans med Skolverket tog sig an problemet. Alla borde ha intresse av slöjdämnets utveckling. Oavsett vem som ska lösa problemet är det viktigt att slöjdämnet får likvärdiga möjligheter till utveckling som andra praktisk-estetiska ämnen.
Slöjdämnets utveckling i sig är inte problematisk. Det finns många skickliga företrädare för det. Det problematiska är en centralstyrd forskningsorganisation och för lite pengar till universitetens grundforskning. I denna organisation riskerar speciella områden att hamna mellan stolarna. Slöjden behövs i skolan, den erbjuder eleverna kompetensutveckling på ett mångfacetterat sätt. Men undervisningen ska ha vetenskaplig grund och hålla hög kvalitet – därför behövs forskningsanknytningen till ämnet.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Yvonne Andersson (kd) |