Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att initiera en debatt kring vad allmänbildningsbegreppet innebär för de naturvetenskapliga ämnena.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översikt av innehållet i målen vad gäller naturvetenskap i grundskolan och behovet av en bred diskussion kring vilka som är de viktigaste allmänbildningsmålen vad gäller naturvetenskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att lyfta fram och samla in de goda exemplen på en förnyelse av sättet att lära ut grundläggande naturvetenskapliga begrepp, med ett särskilt fokus på de tidiga grundskoleåren.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att ytterligare uppmuntra naturvetenskapliga kurser på universitetsnivå för icke naturvetare.
Det finns en tendens i samhället att betrakta naturvetenskaplig kunskap endast som specialistkunskap och att det inte skulle kunna finnas ett behov av en god allmänbildningstradition på området. Det finns tyvärr företrädare för humanistiska ämnen som i det närmaste skryter med sin okunskap på området samtidigt som vissa naturvetare tycks vilja göra sitt bästa att hölja in sitt eget arbete i en svårgenomtränglig slöja av fackmystik. Detta i ett samhälle där de naturvetenskapliga och tekniska områdena i en allt större grad påverkar vår vardag och ger upphov till många svåra frågeställningar. Det betyder att behovet av allmänbildning på det naturvetenskapliga området blir allt viktigare. Hur skall vi kunna bedöma effekterna av den nya biotekniken om vi inte vet vad gener är? Hur skall man kunna ta ställning till ständiga larmrapporter kring mat utan en allmän förståelse för kemi och fysiologi? Hur skall man kunna delta på ett bra och initierat sätt i debatten om växthusgaser och klimateffekter utan kunskap i både biologi och kemi?
Ur demokratiperspektiv såväl som för stärkandet av kunskapssamhället krävs en ny syn på naturvetenskapen som ett bildningsämne. Detta börjar naturligtvis i grundskolan. Barn har en naturlig nyfikenhet på världen omkring sig. Det visar sig bland annat i att Hjärnkontoret, ett barnprogram som i stor utsträckning handlar om naturvetenskap, är mycket populärt. Tyvärr kan inte skolan alls i den utsträckning som den borde ta tillvara denna nyfikenhet. Ett skäl är att naturvetenskap oftast undervisas från en traditionell systematisk utgångspunkt där exemplen sällan hämtas från en påtaglig vardag. Det finns naturligtvis strålande undantag och dessa måste i större utsträckning än idag tas tillvara. Professor Sven Engström har t ex visat hur man genom att prata om geléhallonets och stearinljusets kretslopp redan för barn i grundskolans tidiga årskurser kan förklara komplicerade begrepp som atomer och molekyler, kemiska reaktioner och varför växthuseffekten kan uppstå. Fler sådana goda exempel kan säkert hämtas från besjälade pedagoger på alla nivåer. Det är viktigt att dessa banbrytare uppmuntras och att de goda exemplen lyfts fram.
Utbildningsdepartementet bör arbeta för en förändring av synen på naturvetenskap, vilket innebär en förändring från att se det som ett specialistämne till ett viktigt allmänbildningsämne. För att lyckas med detta måste man också starta en debatt i vad som ingår i den naturvetenskapliga allmänbildningen. Detta är ett svårt men viktigt arbete. Måste man kunna periodiska systemet eller är det viktigare att förstå varför koldioxid från olja utgör ett större problem än koldioxid från energiskog? Svårigheterna blir inte mindre av att man här befinner sig i fält där vår kunskapsmängd ständigt ökar. Siktet måste vara att reformera naturvetenskapen och dess status, framför allt i grundskolans lägre klasser. En förändrad undervisning på grundskolan skulle med all säkerhet inte bara göra att var och en av eleverna fick en bättre förståelse för den naturvetenskapliga utbildningen, utan också på sikt öka intresset för naturvetenskap och stärka även eliten. Precis som inom idrotten krävs en bredd för att få en elit.
Även i den högre utbildningen finns ett behov av att stärka den naturvetenskapliga allmänbildningen. Alltför få naturvetare läser någon kurs inom det naturvetenskapliga området, kanske av ointresse men än troligare beroende på att utbudet av naturvetenskapliga kurser för icke-naturvetare är få. Dock finns vissa undantag: Malmö högskola ger t ex kurser i naturvetenskap för jurister. Flera liknande alternativ borde uppmuntras. Det är därför viktigt att sådana kurser ges minst lika höga anslag som normalt ges till tekniska och naturvetenskapliga kurser samt att dessa kurser kan räknas in i högskolornas takbelopp för naturvetenskap. Detta skall dock inte vara ett sätt att på de vanliga programmen och enstaka kurserna för naturvetare och tekniker sänka kraven på matematik och naturvetenskap från gymnasiet, utan det är viktigt att kurserna har ett allmänbildningsperspektiv och riktar sig till icke-naturvetare.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Marie Wahlgren (fp) |
|
|
Tina Acketoft (fp) |
Christer Nylander (fp) |
|
Torkild Strandberg (fp) |