Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sex- och samlevnadsfrågor i sfi-undervisningen.
Riksdagen har med utgångspunkt från regeringens proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik fastställt målen för Sveriges integrationspolitik. Det integrationspolitiska arbetet skall särskilt inriktas på att
ge förutsättningar till individens egen försörjning och delaktighet i samhället,
värna grundläggande demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter,
förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
I propositionen gavs kommunerna en central roll för att förverkliga de integrationspolitiska målen.
Riksrevisionsverket (RRV) har under våren 2002 granskat introduktionsverksamheten för flyktingar och deras anhöriga. I den rapport som har utkommit under sommaren, Att etablera sig i Sverige (RRV 2002:15), konstaterar RRV att det på flera områden finns utrymme för ”väsentliga förbättringar”.
En introduktionsverksamhet av god kvalitet med inslag av samhällsorientering och dialog kring grundläggande värderingar, som bl.a. uttrycks i FN:s olika konventioner och riksdagens mål för integrationspolitiken, ter sig vidare relevant mot bakgrund av aktuella händelser som s.k. hedersmord, arrangerade äktenskap, barnäktenskap m.m. En sådan dialog får heller inte vara avhängigt av att det finns engagerade nyckelpersoner i kommunerna. Enligt RRV:s bedömning kan detta för närvarande inte garanteras genomföras med god kvalitet i samtliga flyktingmottagande kommuner.
De största möjligheterna att nå flyktingar och andra invandrare med samhällsorientering och dialog kring grundläggande värderingar är i anslutning till introduktionsverksamheten. Sfi är en viktig del av introduktionen och lärarna inom sfi har en mycket viktig roll i sammanhanget. Mot den bakgrunden bör undervisning i sexualitet, samlevnad inklusive jämställdhet ingå i all sfi-undervisning (svenska för invandrare).
Ett av de mest centrala områdena i en människas liv är de som rör nära relationer med andra människor, däribland sexualitet. Även synen på män och kvinnor, och relationen dem emellan kan räknas hit. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Att kvinnor och män skall ha samma rättigheter och skyldigheter på alla livets områden är en självklar utgångspunkt. Att kvinnor liksom män skall äga rätten till sitt eget liv, sin egen kropp och sin egen sexualitet är enligt internationella konventioner lika självklart. Detta oavsett tradition, religion eller kultur. Att förstå hur det svenska samhället generellt sett resonerar i dessa frågor är av stor vikt för att känna delaktighet och förstå det samhälle man lever i. Det borde därför vara en självklarhet att undervisning i dessa ämnen ingick i all sfi-undervisning.
Undervisningen bör skapa tillfällen för reflektion och diskussion kring egnas och andras värderingar och synsätt. Den bör också informera om lagar och försäkringssystem, vart man kan vända sig med olika frågor eller problem. Saknar man kunskap om den egna kroppen och sexualitet, sexuellt överförda sjukdomar m.m. är naturligtvis även undervisning i dessa frågor av stor vikt för enskilda individer. Ett rättighets- och skyldighetsperspektiv bör genomsyra upplägg och syfte.
Undervisning om sexualitet och samlevnadsfrågor, inklusive jämställdhet, ska ingå i sfi-undervisningen. Att inte erbjuda undervisning i sexualitet och samlevnadsfrågor inklusive jämställdhet är att svika sfi-eleverna.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Inger René (m) |
|
|
Cecilia Wikström (fp) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Ulla Hoffmann (v) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Gustav Fridolin (mp) |