Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda reglerna för bidrag vid utlandsstudier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra Centrala studiestödsnämndens regler för studiemedel vid utlandsstudier.
En ung man avslutar sin militärtjänstgöring. Han inser tidigt att förutsättningar för hans personliga utveckling inte finns på bostadsorten. Ett första steg är att han vill bättra på sina kunskaper i engelska genom att bo och arbeta i England en tid. Med en extraförstärkning i kassan från militärtjänsten beger han sig till London. Dagen efter ankomsten till London kontaktar han hemmet för att meddela: ”Jag har fått jobb och börjar i morgon.” Hans problem är löst utan att behöva ligga det svenska samhället till last. Självförtroendet är på topp. Han har klarat detta själv!
Eftersom det är viktigt för denne yngling att göra rätt för sig – gör han som Skatteverket föreskriver – skriver sig i England. En självklarhet för honom, men det skall senare visa sig stå honom dyrt. Efter en tid börjar han fundera på studier i England och kontaktar CSN.
Vid dessa kontakter med CSN är det kalla handen. Beskedet är: ”Flytta hem till Sverige och bo här i två år – först därefter kan Du söka studiemedel för studier utomlands, eftersom Du är skriven i England.”
Är det rimligt att behandla företagsamma ungdomar på detta sätt?
Frågan är viktig för många ungdomar som vill skaffa sig erfarenhet och utveckla sin livsplanering. Det är både rimligt och nödvändigt att riva upp denna regel. Samhället borde väl göra allt för att underlätta för dessa ungdomar. Förhoppningsvis kommer de hem med både kunskap och erfarenheter som enbart är till gagn för vårt land.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Runar Patriksson (fp) |