Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av lärare i hem- och konsumentkunskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konsumentkunskap skall vara ett obligatoriskt ämne i gymnasieskolan.
I grundskolan finns ämnet hem- och konsumentkunskap som enligt regeringen idag är och i framtiden ska vara det centrala ämnet för konsumentfrågorna i skolan. Enligt gällande timplan garanteras eleverna maximalt 118 timmar i detta ämne, vilket gör det till ett av grundskolans minsta ämnen. Med tanke på hur klyftorna ökar i kunskapen om hur man klarar av hushållets ekonomi och sköter det dagliga arbetet med mat, boende och kläder så är det viktigt att ge denna kunskap till alla på ett tidigt stadium och ge det ett större utrymme.
Det finns ett stort intresse hos barn och ungdomar i grundskolan för ämnet hem- och konsumentkunskap och det gäller att ta tillvara detta och via en mer praktisk metod samtidigt även få in kunskap om andra ämnen, som svenska, matematik m.m. Tyvärr saknas det lärare inom området hem- och konsumentkunskap – bristen är stor och detta måste åtgärdas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är nödvändigt att vara motiverad och att kunna knyta de nya erfarenheterna till de gamla för att lärande över huvud taget ska ske. Den väg för att nå detta som den kände utbildningsfilosofen John Dewey förespråkade var att undervisningen skulle ta utgångspunkt i det livsnödvändiga, det som är närmast människan och som knyter samman människa och natur. Med andra ord en utgångspunkt i de verksamheter som är nödvändiga för att skapa ett hem, för att individen ska kunna överleva och leva ett gott liv tillsammans med andra. De verksamhetsområden som han förespråkade var arbete i trä och metall, vävnad, sömnad och matlagning.
Det var i 1900-talets början livsuppehållande verksamheter. Idag har samhället förändrats. De kunskaper som behövs inom dessa områden har till stor del övergått från produktion till kunskaper för att vara konsument, dvs. att kunna göra många olika val som förutsätter kunskap om allt från material, tillverkning, skötsel av t.ex. textila produkter som kläder och hemtextilier och om råvaror, tillverkning, sammansättning av mat och måltider till kunskaper om vilka konsekvenser de val jag som individ gör har för mig själv, andra, samhället och naturen.
Vi menar därför att dessa komplexa områden bör inkluderas i gymnasieskolan. Genom att utgöra erfarenhetsbas bidrar de till att undervisningen upplevs som relevant och eleverna motiveras att lära. De bidrar också till elevernas personlighetsutveckling, bland annat genom att appellera till de olika sinnena känsel, smak, lukt, och genom den motoriska träning utförandet av dessa verksamheter står för.
Med utgångspunkt i maten, och delvis även i de andra hantverken, kan samhälleliga och kulturella samband bli synliga och därmed hanterbara och de mesta av livets alla frågor kan inkluderas i undervisningen. Förutom att det naturvetenskapliga och tekniska intresset stimuleras kan även t.ex. ekonomiska, religiösa, globala, ekologiska, politiska och mellanmänskliga frågor beröras. Aktuella samhällsproblem som GMO, BSE och livsmedelshygien kan belysas på ett nyanserat sätt och en balans mellan de intellektuella och praktiska erfarenheterna kan upprätthållas.
Inom ett skolämne som har maten i fokus krävs aktivitet och kreativitet. Verksamheter genomförs och finner fysiska uttryck i handling, vilket förutsätter observation, planering och reflektion förutom själva genomförandet. Dessa verksamheter har ett värde i sig, genom samspelet mellan en idé och dess förkroppsligande i handling och de utgör ett realistiskt fundament i den moraliska fostran som läroplanen föreskriver. Att bry sig om och engagera sig i andra och att vara solidarisk är inget man kan lära sig genom att läsa i en bok. Att lära sig handla moraliskt måste ske genom egna erfarenheter, genom att uppleva situationer där moraliska beslut och handlingar krävs och det kan den nämnda undervisningen erbjuda.
Utifrån ett sådant resonemang skulle införandet av det kunskapsområde som vi här talar om kunna bidra till ökad motivation bland eleverna. De kan uppleva att det som sker i skolan är sådant som har att göra med dem och deras liv, även om de inte är helt klara över vad de kommer att arbeta med under sitt vuxna liv. Nya erfarenheter knyts till de gamla och det ger motivation och lust att lära. Genom de elevaktiva arbetsformerna bearbetas och utvecklas elevernas moraliska förhållningssätt och handlande, vilket är av speciellt stor betydelse i vårt allt mer pluralistiska och mångkulturella samhälle.
De allra flesta eleverna idag genomgår både grundskole- och gymnasieutbildning. Under de cirka 12 år som den utbildningen pågår studerar de ämnet hem- och konsumentkunskap under cirka 118 timmar fördelade under grundskolans 9–10 år. Vid revideringen av kursplanerna för grundskolan (Kursplaner och betygskriterier 2000. Grundskolan) gavs klara direktiv om att strävansmålen i de olika skolämnena skulle skrivas med tanke på att de enkelt skulle kunna förlängas till att också gälla gymnasieskolan, t.ex. genom att ytterligare mål lades till.
Det ämne i grundskolan som tar sin utgångspunkt i och som fokuserar på det dagliga livet och livet i hem och familj, hem- och konsumentkunskap, motsvaras i dagens läge inte av något ämne på gymnasieskolan. Strävansmålen är ändå formulerade utifrån detta uppdrag. Orsaken till detta är bl.a. insikter om att många frågor som kan tillskrivas detta ämne inte kan behandlas under grundskoleåren då eleverna är allt för unga och därmed i de flesta fall omotiverade att ta upp ämnesspecifika frågor som samlevnad (kärlek, relationer i hem och familj etc.), konsumentekonomi (betalningsformer, lån, sparandeformer och andra privatekonomiska frågor), bosättningsfrågor (boendeformer, anskaffande av bostad, inredning) och kostrelaterade frågor (kost utifrån olika behov, t.ex. idrottande ungdomars specifika behov, ätstörningar, fördjupade kunskaper om matens etiska och estetiska dimensioner). Det här är komplexa interrelaterade frågor som berör sambanden mellan individen i hushåll/familj, samhälle och natur, vilka dessutom behöver belysas ur ett flertal perspektiv, som t.ex. ur miljö-, jämställdhets-, hälso- och kulturperspektiv. Livslångt lärande, menar vi, är således mycket motiverat inom dessa områden och då bör de erbjudas inom de skolformer där så gott som alla elever går idag, inte bara i grundskolan utan även i gymnasieskolan.
Mellanmänskliga relationer och den egna familjen är de områden som ungdomar betonar som de viktigaste både i ett nu- och ett framtidsperspektiv. Ungdomen är samtidigt en period i livet kännetecknad av sökande och strävanden. Man strävar efter att bli någon (och något) och man prövar olika livsstilar, olika identiteter.
Via ämnet hem- och konsumentkunskap kan livskoncept erfaras och prövas och konsekvenser av val kan bli synliga. Vad får mina val av handlingar för konsekvenser för mig och för andra, för en hållbar samhällsutveckling, för jämställdhetssträvanden, för reproduktionen samt för fysisk, psykisk och social hälsa? Hur kan jag förstå min situation, mina val och deras konsekvenser i relation till kulturell mångfald (kön, etnicitet, klass etc.)? I det traditionella samhället var detta frågor som kvinnor ålades det största ansvaret för, det omfattar kunskaper som de äldre generationernas kvinnor förmedlade till de yngre. Idag då alla, kvinnor lika väl som män, förvärvsarbetar, är dessa verksamheter inte längre exkluderade ur skolans planer.
Skola och media är de viktigaste källorna för ungdomarnas kunskaper inom konsumentområdet och de efterfrågar själva mer utbildning inom området enligt Konsumentverkets undersökningar från 1997. Att göra val i ett samhälle kännetecknat av marknad, ekonomi och globalisering är svårt. Samtidigt som kravet är starkt vad gäller kontroll och att bestämma över sig själv och sin situation så är trycket oerhört hårt att falla för frestelser, att konsumera. I denna motstridiga situation ska den enskilde konsumenten göra sina val. Att ha kunskaper som över huvud taget möjliggör en valsituation är nödvändigt – det är en demokratifråga. Vet jag inte vilka mina alternativ är eller vad de får för konsekvenser kan jag heller inte välja.
Antalet val individen ska göra ökar också, det handlar inte längre enbart om val av livsmedel, klädernas material och hanterbarhet utan också om t.ex. val av elleverantör, teleoperatör, spar- och pensionsformer. Samtidigt har tillgången på informations- och marknadsföringsinsatserna ökat. Alla dessa faktorer ligger också till grund för EU:s beslut om att medlemsländerna måste satsa på konsumentutbildning. Konsumentutbildning är nödvändigt i dagens konsumtionssamhälle om det ska utvecklas i riktning mot ett mänskligt och hållbart samhälle.
Vi har ovan talat om hur komplicerat livet är, hur naturen, samhället och människan i hushållet är interrelaterade i komplexa samspel. Det är denna komplexitet som vi menar behöver ges utrymme i gymnasieskolan, inom ramen för ett ämne där livet bland vänner och i hemmet utgör utgångspunkten. Det är där eleverna befinner sig. De lever i sammanhang och ett viktigt sådant är familjen; därför behöver världen studeras, förutom ur samhällsperspektiv och naturperspektiv också ur ett hushållsperspektiv. Då ökar också förutsättningarna för meningsfullhet i studierna för morgondagens gymnasieungdomar.
När det gäller ungdomarna i gymnasieskolan har det under lång tid inte funnits någon obligatorisk konsumentutbildning. Konsumentpolitiska kommittén lade fram ett förslag om en bred satsning på konsumentfrågor, men av detta blev det inget kvar i propositionen. Resultatet blev 10 miljoner kronor under en treårsperiod för att i projektform stödja ungdomarnas intresse och engagemang för konsumentfrågor. Detta ger inte alla ungdomar en möjlighet att skaffa sig livskunskap, kunskap för den dagliga livsföringen.
Utifrån ovanstående föreslår vi att ämnet konsumentkunskap införs som ett obligatoriskt ämne på gymnasieskolan. Detta bör ges regeringen till känna.
Först när ämnet konsumentkunskap ges ett ordentligt utrymme i grund- och gymnasieskolan kan målet, att ungdomar och invandrare måste ges tillgång till god konsumentutbildning för att kunna agera som konsumenter på marknaden, på ett bra sätt uppnås.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Annika Qarlsson (c) |