men båda uppgifterna är lika viktiga och för att utföra dem krävs en specialiserad utbildning.Skapa karriärtjänster
Fler lektorer i gymnasieskolan
Inför lärarlegitimation
Utbilda fler lärare
Förbättra lärarutbildningen
Skolledare som leder
Förskollärarna skall ha det pedagogiska ansvaret i förskolan
Mer fortbildning och vidareutbildning
Värna läraryrkets professionalism
Sammanfattning 48
Innehållsförteckning 49
Förslag till riksdagsbeslut 50
Lärarna är skolans viktigaste resurs 51
Rektor ska vara pedagogisk ledare 51
Läraryrket i kris 51
Höj läraryrkets status 52
Öka möjligheterna att utvecklas i yrket 52
Höj lärarnas löner 53
Inför lärarlegitimation 53
Utbilda fler lärare 53
Förbättra lärarutbildningen 54
Förskollärare 54
Praktiken får inte ske på bekostnad av ämneskunskaperna 54
Mer fortbildning och vidareutbildning 55
En jämställd lärarkår 55
Värna professionalismen 56
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket upprättar en plan för att fler lektorer skall få anställning i gymnasieskolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilda karriärtjänster bör inrättas för lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en lärarlegitimation bör införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undvika lärarbrist.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det resurstillskott som regeringen föreslår för skolan också måste kunna användas till att höja lärarlönerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förskollärare skall ha det pedagogiska ansvaret i förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att enhetslärare riskerar gedigna ämneskunskaper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att öka andelen förskollärare inom förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer utbildning i läs- och skrivinlärning för lärare med inriktning mot grundskolans tidigare år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mer praktik inom lärarutbildningen inte får ske på bekostnad av ämneskunskaper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärare och elever behöver ordning, reda och arbetsro i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elevstyrda skolor riskerar att urholka rektors och lärares ansvar och status.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolan har en skyldighet att erbjuda lärare fortbildning och vidareutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna läraryrkets kompetens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolledaren skall ges goda förutsättningar för att leda den skola där han eller hon verkar.
Att arbeta med barns personliga och kunskapsmässiga utveckling är bland de viktigaste uppgifter en människa kan ha. Lärarna har ett stort ansvar för våra barns utveckling till fria, ansvarsfulla och kunniga medborgare. Skolan är till för eleverna och i det arbetet är lärarna skolans viktigaste resurs. En bra lärare är långt viktigare än en fin lärobok eller en snabb dator. Ofta är det i efterhand en viss lärare som är vårt mest positiva minne av skolan; en lärare som uppmuntrade oss, väckte ett intresse och kanske till och med fick oss att slå in på en viss bana i livet.
För att kunna sätta sådana spår hos sina elever, måste lärarna ha inte bara goda teoretiska kunskaper, utan också vara goda pedagoger. Det är den kombinationen som gör lärarrollen unik. Läraren behöver också en bra arbetsmiljö med bra arbetsvillkor för att kunna göra en insats för framtidens vuxna. Folkpartiet föreslår en rad åtgärder för att fler studenter ska välja att bli lärare och stanna kvar i yrket.
Folkpartiet anser att rektorer ska vara pedagogiska ledare. Många skolledare vittnar om en mycket pressad situation. Övertid, stress och en känsla av utsatthet präglar många skolledares vardag. Det är nödvändigt att ändra på den situationen. Ledarskapet i skolan måste uppvärderas.
Som pedagogisk ledare har rektor det övergripande ansvaret för att målen uppfylls och för att verksamheten följs upp och utvärderas i förhållande till de mål skolan har.
En översyn av på vilket sätt villkoren för rektorstjänsterna kan förbättras bör göras. Rektor ska vara pedagogisk ledare – inte kamrer. Rektorerna ska ha ett överblickbart ansvarsområde. Detta kan t.ex. åstadkommas om varje skola utgör en resultatenhet och rektorn har en stab omkring sig för att hantera administrativa göromål. Att ha en styrelse på varje skola skulle också kunna underlätta för rektorerna. Det är också mycket viktigt att skolledarna kan anpassa skolan till förändringar i skolan och omvärlden och svara mot nya krav. Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att tidsbegränsa skolledarnas tjänster och ge dem väsentligt högre lön.
Läraryrkets status har sjunkit under ett antal årtionden. Det är därför nödvändigt att vidta åtgärder som höjer läraryrkets status. Detta sker bl.a. genom att skapa fler karriärvägar, fler utvecklings- och fortbildningsmöjligheter, högre löner och införande av en lärarlegitimation.
Lärarbristen har varit akut under en lång tid. Fram till år 2005 kommer det att behöva rekryteras 70 000 lärare. Antalet examinerade blir 41 000 men Skolverket räknar med att bara 33 000 av dem kommer att arbeta som lärare. 37 000 lärartjänster kommer alltså inte att kunna besättas – om inte något görs för att lösa problemet.
Orsakerna till lärarbristen är många. Skolan och lärarna har i många år drabbats av politiska beslut som försvårar arbetet i skolan. Det likformiga svenska skolsystemet, där alla elever ska lära samma sak på lika lång tid, ställer orimliga krav på lärarna. Skolverkets oförmåga att stödja skolorna i arbetet med utvärdering och betygssättning skapar frustration och uppgivenhet bland elever och lärare.
I dag är det stora svårigheter att locka ungdomar till framför allt de matematiska, naturvetenskapliga och tekniska lärarutbildningarna. Problemen med avhopp från lärarutbildningarna är också oroande. Läraryrkets låga popularitet är särskilt allvarlig just nu när vi står inför ett generationsskifte i svensk lärarkår. Åtgärder måste därför snarast vidtas för att kraftigt höja läraryrkets attraktionskraft och status.
Utveckling är någonting självklart i de flesta akademiska yrken. Utvecklingsmöjligheter stimulerar och belönar goda arbetsinsatser samt höjer attraktionskraften i yrket.
Det är i dag svårt att utvecklas inom läraryrket. Möjligheterna förbättras om särskilda tjänster inrättas, t.ex. att bli mentor för någon yngre lärare, huvudlärare, ämnesansvarig eller att få en pedagogisk ledarfunktion på skolan.
Särskilt viktigt är att utöka antalet lektorer i skolan. Att vara lektor innebär att läraren periodvis kan bedriva forskning parallellt med undervisning i skolan. Lektorerna stärker skolans forskningsanknytning och tillför därmed skolan en viktig kvalitetsdimension.
Lektorer var förr ett vanligt inslag i svenskt skolväsende. I dag har lektoraten i stort sett försvunnit. Enligt de senaste uppgifterna är endast 2 % av landets c:a 30 000 gymnasielärare lektorer. Det måste till fler lektorstjänster.
Folkpartiet anser att en plan bör upprättas där målet är att var tionde gymnasielärare är lektor inom en femårsperiod. Skolverket bör aktivt verka för att detta mål nås. Kravet för att få ett lektorat skall vara motsvarande minst licentiatexamen. Lärare måste få möjlighet att utan att riskera sin tjänst göra uppehåll för forskningsarbete och studier.
Sverige är ett av de länder som satsar mest på utbildning i förhållande till sin bruttonationalprodukt, BNP. Enligt OECD:s rapport Education at a Glance 2001 satsar Sverige 20 % mer än OECD-länderna i genomsnitt. Kostnaden per elev ligger nästan 42 % högre än snittet de första sex åren. Men Sverige är samtidigt ett av de länder som har de lägsta lärarlönerna. En svensk lärare tjänar avsevärt mindre än nästan alla andra kolleger i de industrialiserade länderna.
För att göra yrket mer attraktivt är det nödvändigt att höja lärarnas löneläge. Det går inte att komma ifrån att det faktum att svenska lärare är lågt avlönade inverkar starkt negativt på läraryrkets attraktivitet. Folkpartiet anser därför att det resurstillskott som regeringen föreslår för skolan också måste kunna användas till att höja lärarlönerna.
Folkpartiet anser att inrättandet av en särskild lärarlegitimation skulle ge ett tydligt budskap till samhället att läraryrket kräver någonting alldeles särskilt. Detta skulle innebära en kvalitetssäkring av lärarutbildningen och därmed höja kvaliteten i skolan. Legitimationen skall utfärdas efter godkänd utbildning och genomgången praktik. Även fristående lärarutbildningar ska kunna meritera till lärarlegitimation. Legitimationen kan, precis som för läkare, dras in vid tydliga fall av misskötsel. En motsvarighet till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas, tror vi skulle vara bra för kvaliteten. Med en lärarlegitimation blir det också svårare för kommuner att spara pengar genom att sänka kompetenskraven på sina lärare.
Lärarbristen är, som nämnts ovan, akut. Den allra allvarligaste konsekvensen är att så många saknar utbildning för den lärartjänst de innehar. Var femte person som undervisar saknar lärarbehörighet. Även de som är behöriga lärare tvingas undervisa i ämnen de inte har utbildning i. Lärarutbildningarna har svårt att rekrytera studenter som är behöriga till utbildningen. Särskilt inriktningen mot matematik/naturvetenskap lider stor brist på studenter. Många studenter på lärarutbildningen väljer den utbildningen i andra eller tredje hand och hoppar därför ofta av studierna.
Tidigare har flertalet gymnasielärare valt att först läsa en ämnesutbildning och sedan komplettera med två terminer på en lärarhögskola. Idag måste de läsa ytterligare en termin i lärarutbildningen. För många kan en ytterligare termins studieskulder vara avskräckande. Det är oerhört synd, eftersom de som redan har en akademisk examen skulle kunna tillföra skolan bred pedagogisk erfarenhet och kunnande.
Antalet behöriga förstahandssökande till lärarutbildningarna fortsätter att minska. Höstterminen 2000 var det 19 000 personer som valde lärarutbildningarna i första hand och som var behöriga för utbildningen. Ett år senare var det bara 13 710 och nu i år var det 13 231 personer. På i stort sett varje lärarhögskola står platser tomma på utbildningarna till lärare i matematik och naturvetenskap.
Kvaliteten på lärarutbildningen måste höjas. I stället har utbildningen blivit mindre attraktiv genom att det nu finns i stort sett en enda, enhetlig lärarexamen för alla, från förskollärare till gymnasielärare. Tre terminer av lärarutbildningen ägnas åt gemensamma studier för studenter med helt olika inriktning, mot t ex gymnasienivå eller grundskolans tidiga årskurser. Följden har blivit att ämnesstudierna för gymnasielärare minskar med upp till 60 p eller tre terminer. Det är inget självändamål att göra de olika lärarutbildningarna mer samordnade och likformiga. Vi motsätter oss en utveckling mot ”enhetslärare”, eftersom det minskar kraven på ämneskunskaper. Det är stor skillnad mellan att pedagogiskt arbeta med en treåring och att lära ut komplicerade ekvationer till en artonåring men båda uppgifterna är lika viktiga och för att utföra dem krävs en specialiserad utbildning.
Folkpartiet föreslår att utbildningen för lärare som ska undervisa yngre elever bör förlängas en termin till 160 poäng med betoning på läs- och skrivinlärning. Läsning och skrivning måste betonas mer i skolan, och ökade kunskaper om läs- och skrivinlärning är viktigt framför allt hos lärare med undervisning i de lägre skolåren.
När förskolan nu har ett större pedagogiskt ansvar än tidigare är det oerhört viktigt att det är utbildad personal som har huvudansvaret för verksamheten. Förskollärare har efter tre års högskolestudier en pedagogisk kompetens att lära och utveckla barn. Deras kompetens som yrkeskår är värdefull och ska tas på allvar. För Folkpartiet är det lika viktigt att behörig personal ska ha pedagogiskt ansvar inom förskolan som det är att behöriga grundskollärare ska undervisa inom grundskolan. Därför föreslår Folkpartiet att läroplanen för förskolan ska föreskriva att pedagogiskt utbildad personal ska ha ansvaret för förskolans verksamhet. Folkpartiet har också väckt en separat motion om förskolan där våra förslag för att förbättra förskollärarnas status och villkor återfinns.
Den nya lärarutbildningen har ökat praktiken (den verksamhetsplatsförlagda utbildningen) på bekostnad av ämneskunskaperna. Ämnesteori kan inte ersättas med praktik under lärarutbildningen. Vi delar visserligen uppfattningen att det är angeläget att öka praktiken så att den teoretiska pedagogikutbildningen omsätts i verklighet. Praktik är naturligtvis också den del i utbildningen där uppenbart olämpliga lärarstuderande lättast kan upptäckas. Men lärare blir inte kunnigare i sina ämnen genom att man ersätter tid för ämnesstudier med praktik. Folkpartiet föreslår att ett system utvecklas med mentorer i skolorna, så att lärarna redan under de första åren av sin tjänstgöring får möjlighet att utveckla sina pedagogiska kunskaper.
Många lärare vittnar om frustrationen vid tanken att ha ställts i ett klassrum vid unga år för att sedan gå i pension utan att ha givits ordentliga möjligheter att utvecklas i yrket under tiden. Det måste vara möjligt för lärare att utvecklas genom att bedriva universitetsstudier eller genomgå kvalificerad fortbildning.
Skolans skyldighet att erbjuda lärare fortbildning och vidareutbildning måste slås fast. Läraryrket är ett yrke som aldrig får vara statiskt. En medveten plan för varje lärares ämnesfördjupning och pedagogiska fortbildning måste göras upp ute på skolorna. Resurser måste avsättas för att alla lärare ska ha möjlighet att följa nyheter och debatt inom sitt undervisningsfält.
Traditionella och stereotypa könsroller lever till stor del kvar i vårt land och utgör därmed ett hinder för mäns och kvinnors möjligheter att forma sina liv efter sina egna mål och önskningar. Vi måste skapa ett samhälle där kvinnor och män ges samma livschanser.
Skolan spelar en viktig roll för att betona flickors och pojkars rätt till att bli jämställt behandlade. För att skolan ska lyckas med detta viktiga arbete måste skolan i sig bli mer jämställd. Ett aktivt jämställdhetsarbete behöver bedrivas på många fronter och med olika innehåll och metoder. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra allt arbete i skolan, i relationen mellan elever och lärare, i skolans ledning, i styrdokument samt i lärarutbildningen.
Det får inte vara så att våra barn möter manliga lärare bara i slutet av sin tid i skolan, och bara i vissa ämnen. 80 % av dem som ska bli språklärare i gymnasiet är kvinnor, medan 70 % av de blivande idrottslärarna är män. Den bristande jämställdheten är en följd av hur flickor och pojkar bemöts olika genom hela utbildningssystemet. Det är också negativt att läraryrket liksom många andra kvinnodominerade yrken med offentliga arbetsgivare släpar efter i löneutvecklingen. Folkpartiet driver frågan att lärare och förskollärare måste få ökad status och högre löner. Samtidigt välkomnar vi friskolor och är övertygade om att lärarna skulle tjäna på att ha flera arbetsgivare att välja mellan.
Det är också viktigt att lärarkåren avspeglar den etniska mångfald som finns bland eleverna och i samhället idag. Akademiker med utländsk bakgrund borde tas till vara i skolan i högre utsträckning än idag, inte minst p.g.a. deras språkkunskaper. Valideringen av deras kunskaper ska underlättas och påskyndas, så att de kan läsa in en lärarbehörighet på två terminer enligt förslaget ovan.
Alltför många skolreformer har de senaste trettio åren genomförts i strid med lärarkåren. Det är inte underligt att så många som var tredje lärare allvarligt funderar på att byta yrke. 95 % av de äldre lärarna och 87 % av lärarna i gymnasiet redovisar i en undersökning som Skolverket gjort kraftig ökning av arbetsbelastningen. Lärarna får fler och fler påbud och administrativa uppgifter.
Kommunala skolor måste få villkor som mer liknar de fristående skolornas: korta beslutshierarkier och större frihet från kommunpolitikerna. Politiker har till uppgift att sätta upp målen för skolans verksamhet och med uppföljning och utvärderingar tillse att målen nås. Men det är skolans pedagoger, lärare och skolledare som måste bestämma hur målen skall uppnås. Politiker ska inte lägga sig i det pedagogiska arbetet i skolan. Vid beslut som gäller skolan måste lärarnas professionella synpunkter få komma fram. Detta gäller också vid utarbetandet av nya kursplaner, som tyvärr ofta sker utan dialog med lärarkåren. Stora förändringar i skolan måste föregås av ett omfattande remissförfarande, där lärarkåren får tillfälle att aktivt delta och lämna synpunkter.
Att föräldrar och elever ges valmöjligheter och inflytande över skolans arbetsformer är mycket viktigt. Samtidigt kan inte styrelser med lekmän och elever få fatta beslut om pedagogiska och ämnesteoretiska frågor i skolan. Vi måste värna om lärarnas och rektorernas professionalism.
|
Stockholm den 14 oktober 2002 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Liselott Hagberg (fp) |
|
Anita Brodén (fp) |