Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att språket arameiska får en hemvist och att språkfrågan får en lösning.
Arameiska är ett viktigt språk både kulturellt och kyrkohistoriskt. Vi vet att Jesus talade arameiska och därför är språket viktigt i teologiska studier av judendomen, tidiga kristna kyrkor och islam. I den senaste bibelöversättningen gick man tillbaka och översatte direkt från arameiska. I den bemärkelsen är arameiska inte ett minoritetsspråk bland andra. Att språket är så sammanvävt med den kristna historien ökar vårt ansvar för språkets historia och dess framtid.
Arameiskan saknar hemland. Problemen är flera: exempelvis finns det inget skriftspråk. Med dagens behov av kommunikationer gör det att den som t.ex. vill e-posta får använda sig av ett annat språk vilket marginaliserar språket än mer. Att arameiska är ett språk som spritts ut över världen breddar ansvaret för språkets överlevnad, men i dag tar ingen det ansvaret.
Den svenska regeringens policy är att alla invandrarspråk ska behandlas lika. Det kan låta bra men det fungerar inte. Vissa språk kan behöva mer uppmärksamhet och stöd eftersom de är hotade. Sverige har dessutom ett stort intresse av frågan eftersom det finns mellan 50 000 och 60 000 assyrier/syrianer och kaldéer som talar detta språk. Att språkfrågan löses är av största betydelse för att öka kommunikationen med invandrargrupperna.
Regeringen har tidigare uttalat att frågor som rör arameiska ska utvecklas inom forskningen och bland brukarna själva. Men det räcker inte. Uppsala universitet har i dag undervisning på arameiska/syriska, men det behövs ytterligare insatser för att bevara språket och utveckla ett skriftspråk för att språket ska få en långsiktig status. Ansvaret för skriftspråket, språkbildning och vården av arameiska som ett kyrko- och kulturspråk måste få sin hemvist och lösning.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Carina Hägg (s) |
Yilmaz Kerimo (s) |