Gör skolan meningsfull – med kunskaper och höga förväntningar.
Splittra mobbargängen.
Mobbade ska ha rätt till skadestånd från kommuner som inte gjort tillräckligt.
Speciallärarna åter.
Polisanmäl alltid våld och allvarliga kränkningar i skolan.
Ge bättre lagstöd till lärare och rektorer som vill stoppa mobbning.
Dra in studiebidraget för mobbare.
Sexuella trakasserier är också mobbning som måste stoppas.
Mobbare ska kunna flyttas från skolan – låt offren gå kvar.
Det är av naturliga skäl svårt att mäta omfattningen av mobbning, men det tycks vara ett växande problem i svensk skola. Barnombudsmannen anger nu att 130 000 elever mobbas mot 100 000 elever för ett par år sedan. Lidandet är ofattbart stort för den som drabbas av kränkningar. Det är därför angeläget att motverka mobbning i skolan kraftfullare än i dag.
I dag hindras skolorna i sitt arbete mot mobbning av en otillräcklig lagstiftning. Vi menar att skolledningar måste få möjlighet att stänga av elever och splittra mobbargäng. Vi tror också att det kan behövas någon ytterligare sanktionsmöjlighet att ta till innan avstängning blir aktuell. Indraget studiebidrag skulle vara en sådan sanktion som skulle upplevas kännbar för många.
I de allvarligaste fallen måste principen vara helt klar: det är mobbarna som ska byta skola, inte de mobbade.
På många håll är det ingen lätt uppgift att skapa ordning i skolan. Det krävs en stor beslutsamhet för att lyckas. Men den beslutsamheten måste vi kräva av lärare och rektorer. Och de som visar den måste få politikernas och hela det omgivande samhällets stöd.
Det är också viktigt att betona att skolans kunskapsuppdrag är nyckeln till lösning även på dess sociala problem. Det är ofta elever som misslyckas med kunskapsmålen som låter sin frustration gå ut över andra elever.
Sammanfattning 3
Innehållsförteckning 4
Förslag till riksdagsbeslut 5
Flickor drabbas oftast 5
Skolorna ska tillåtas sätta gränser 6
Skärpt tillsyn och möjlighet för mobbade att få skadestånd 6
Skola med höga förväntningar 7
Mobbningsförebyggande åtgärder 8
Åtgärder när mobbning konstateras 9
Uppföljande åtgärder 11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket skall kunna vidta sanktioner mot kommuner som saknar antimobbningsplaner eller inte vidtar tillräckliga åtgärder mot mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en rättslig översyn för att underlätta för elever att få skadestånd av kommuner som visat underlåtenhet i arbetet mot mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpt tillsyn av hur kommunerna sköter arbetet mot mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en nationell kvalitetsinspektion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att indraget studiebidrag skall vara en möjlig åtgärd att vidta mot elever som kränker andra eller har ogiltig frånvaro.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbildningen till speciallärare skall återupptas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skollagen skall ändras så att kommuner åläggs att polisanmäla elever som utövar våld eller allvarligt kränker andra.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärare skall vara skyldiga att rapportera våld och kränkande behandling till rektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att grundskoleförordningen skall ändras så att det står klart att det är möjligt att tvångsförflytta en elev från skolan om han eller hon kränker andra människor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans skyldighet att erbjuda alternativ undervisning för de elever som flyttas från sin skola.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om främjande av jämställdhet och om att en lag skall införas mot sexuella trakasserier av elever.
Rapporterna om grovt våld, mobbning och ett förödmjukande språkbruk duggar tätt från landets skolor. Enligt Barnombudsmannen har antalet elever som drabbas av mobbning ökat från 100 000 till 130 000. Hur många barn och unga som mobbas i bostadsområdet, fritidsgården eller i föreningar finns det inga uppgifter om. En rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att 10 % av pojkarna känner sig mobbade. För flickornas del stiger andelen som känner sig mobbade från år till år. Nu är de uppe i 16 %. Mobbade pojkar råkar i högre utsträckning ut för våld än mobbade flickor. En undersökning av forskaren Dan Olweus visar att mobbningen är som vanligast i årskurserna 3–6. Bris redovisar i sin samtalsstatistik att mobbning är en av de vanligast förekommande orsakerna till att barn ringer.
De som mobbar begår ofta även andra brott. Forskningsrådsnämndens kartläggning av våld bland ungdomar i en mellanstor svensk stad visar att 52 % av åttondeklassarna som upprepade gånger mobbat andra i skolan, också hade attackerat, sparkat och hotat andra i gatumiljön.
Även lärare utsätts för kränkningar. Det kan handla om knivhot och grovt kränkande tillmälen. Värst drabbade är kvinnliga lärare.
Mobbning är ingen barnlek. Mobbning och våld i skolan handlar nämligen inte om ”oskyldiga” små gruff, som man kanske vid en första anblick helst vill tro. Det handlar dessvärre ofta om mycket allvarliga händelser, som i värsta fall ger upphov till livslångt lidande, psykiskt och/eller fysiskt.
Folkpartiets mål är att alla elever och lärare ska ha en trygg miljö. Många skolor erbjuder en sådan miljö, men det finns också tragiska exempel på motsatsen. Ett av många vittnesmål från verkligheten:
En pojke har låst in sig på en skoltoalett. Den här rasten har ”kamrater” i klassen hotat med att ”straffa” honom. Han vet att ”straffet” – för något han aldrig gjort – kan bli att de pressar ner hans huvud under vattnet i en toalettstol eller att de ger honom brännsår på underarmen med glödande cigaretter. Tårarna tränger fram. Han törs inte gå hem, för pappa har förbjudit honom att skolka. Och han törs inte skvallra, för då blir ”kamraterna” ännu argare på honom.
Bristen på trygghet och arbetsro i våra skolor är i högsta grad en politisk fråga eftersom lärare och rektorer inte känner att de har tillräcklig politisk uppbackning för att hävda de regler som finns. Dessutom är de regler som i dag finns i form av lagar och förordningar otillräckliga.
Det måste finnas större möjligheter att stänga av och flytta elever. Om vuxenvärlden inte börjar markera vissa gränser i skolans värld kommer problemen bara att fortsätta växa. Flickor ska inte kallas horor. Elever med invandrarbakgrund ska inte kallas svartskallar. Funktionshindrade ska inte trakasseras. Studiemotiverade ska inte retas. Lärare ska inte hotas. Det är dags att sätta gränser. Och att hävda dem.
Mobbning är, enligt Barnombudsmannen, när en person upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för skada eller obehag, verbalt eller fysiskt. Den verbala mobbningen kan handla om kränkande tillmälen och uteslutning av andra ur en gemenskap. Exempel på fysiskt våld är knuffar, örfilar, sparkar och knytnävsslag. Psykiskt våld utgörs främst av hot om fysiskt våld.
Det är viktigt att begreppet mobbning inte används för att bagatellisera våldshandlingar bara för att de sker inom skolans värld. De flesta handlingar, som brukar betecknas som trakasserier och mobbning, har sina motsvarigheter i brottsbalkens beskrivningar av brotten ärekränkning, misshandel, vållande till kroppsskada eller sjukdom, olaga tvång, ofredande, sexuella trakasserier och olaga hot.
Kommunen – eller styrelsen för skolan – är skyldig att förhindra att mobbning inträffar. I en del fall är det uppenbart att kommunen inte gjort allt den kunnat för att stoppa mobbningen. Ändå har ingen mobbad fått skadestånd. Ett fall av mobbning har drivits ända till Högsta domstolen, men där förlorade den mobbade mot Grums kommun. Det verkar som om en skarpare lagstiftning kunde behövas för att i domstol kunna fälla de kommuner som inte har gjort tillräckligt mot mobbningen. Om kommuner kan dömas till skadestånd, skulle det bidra till att mobbningen tas på större allvar. Därför föreslår Folkpartiet en rättslig översyn för att underlätta för elever att få skadestånd av kommuner som visat underlåtenhet i arbetet mot mobbning.
Det är Skolverket som ansvarar för tillsynen av att skolorna sköter sitt arbete mot mobbning som de ska. Anmälningarna om kränkande behandling till Skolverket har ökat stadigt de senaste åren. 1998 anmäldes 121 mobbningsfall till Skolverket, 2001 var det 176 fall. Skolverket borde också på eget initiativ undersöka hur kommunerna sköter arbetet mot mobbning. Men verket klarar inte av tillsynen av skolorna. Riksrevisionsverket har konstaterat att verket inte prioriterar uppföljning och tillsyn i tillräckligt hög grad. Dessutom har verket inga sanktioner att ta till mot de kommuner som inte sköter sig.
Folkpartiet vill därför att tillsynen läggs över på en nationell skolinspektion, som är fristående från Skolverket. Den nationella skolinspektionen ska koncentrera sina resurser på tillsyn och utvärdering av skolor. På skolor som inte sköter sitt uppdrag ska skolledningen kunna bytas ut. I dag kan Skolverket stänga en fristående skola men inte göra något åt en kommunal skola som inte fungerar
Skolverket har i en rapport förvånande nog konstaterat att mobbningen ökar för att fixeringen blivit för stor vid kunskapsinlärningen. Läsforskaren Bo Sundblad menar tvärtom att elever som känner att de lär sig något i skolan och som upplever skolan som meningsfull, ägnar sig åt destruktivt beteende i betydligt mindre grad än andra. Att t.ex. fånga in och satsa på de elever som ännu inte knäckt läskoden fastän de går i högstadiet, leder till en lugnare arbetsmiljö för alla.
Barnombudsmannen betonar att kränkningar visserligen avslöjar att något gått snett mellan eleverna men att problemen bottnar i brister i miljön över huvud taget. Framgångsrika program mot mobbning satsar på att skapa ett gott klimat på skolan och att ha effektiva rutiner. Inger Enkvist skriver i sin bok ”Feltänkt” att det inte går att lösa svårhanterade konflikter som mobbning med den icke-auktoritära lärarroll som nu är på modet. De flesta elever behöver känna att det finns auktoriteter. Också lärare får det svårt om mål och uppföranderegler är oklara.
Folkpartiet liberalerna tror på en skolpolitik som tydligt har kunskap och lärande som mål och där ökad jämlikhet och integration kommer som positiva följdeffekter. Inget leder säkrare till utslagning och orättvisor än den kravlösa skolan.
Skolan måste få vara skola. En skolpolitik som nedprioriterar kunskap och bildning sviker de allra mest behövande barnen, alltså de barn som inte får tillräcklig stimulans och hjälp hemifrån. En jämlik skola vågar ställa krav på eleverna. Elever med goda kunskaper tycker att skolarbetet är roligt. Det motverkar oro i skolan.
Åtgärderna mot mobbning måste vara av tre slag: förebyggande så att mobbning och utslagning aldrig uppstår, aktiva så att ingripandet mot mobbning sker med kraft och till sist uppföljande så att mobbaren inte åter fastnar i sitt destruktiva beteende.
Gör skolan meningsfull – med kunskaper och höga förväntningar. En skolpolitik som betonar kunskap och ordning är i sig ett mycket viktigt bidrag till en skola som i större grad präglas av arbetsro och harmoni. Ungdomar som lämnar skolan utan tillräckliga baskunskaper är dömda på förhand. Vi vet också att elever, som halkar efter i skolan eller som upplever skoltiden som meningslös, ofta reagerar med att hävda sig på annat sätt: genom att störa undervisningen och/eller trakassera övriga elever, ibland rentav skolpersonal. Av många skäl vore därför mycket vunnet med en kunskapsskola, en skola där eleven tidigt möter krav, utvärderingar – men också tidigt får stöd och hjälp när så behövs. Att lära sig läsa och räkna i gymnasiet är alldeles för sent men ändå är det så verkligheten ser ut för alltför många elever.
Antimobbningsplaner på alla skolor. Det har visat sig vara viktigt att redan ha en beredskap och tydliga regler för vad som ska göras när en kris uppstår. Reglerna ska vara kristallklara och de ska efterlevas. Skolverket ska ha sanktionsmöjligheter mot skolor och rektorer som inte upprättar en sådan åtgärdsplan.
Säkra lärarrekryteringen. Nöden är uppfinningarnas moder och svårigheter att rekrytera tillräckligt många lärare har gjort det modernt att låta elever utföra eget arbete under ibland ganska stor del av skoldagen. Stat och kommun måste råda bot på den växande lärarbristen. Lärarlös ”undervisning” medför att eleverna lämnas åt sig själva i allt högre grad och det kan leda till en kultur där den starkes rätt hävdas. Det är viktigt att lärarna så mycket som möjligt är med eleverna, ser vad som händer och stävjar destruktivt beteende.
Bekämpa skolk. Skolk är ett växande problem i många skolor. Skolk gör det svårt att bedriva en meningsfull undervisning och skapar ordningsproblem både i och utanför klassrummet. Såväl lärare, skolledare som politiker måste ge tydliga signaler om att skolan inte är ett ”öppet hus” där man kan komma och gå som man vill. Föräldrar ska regelbundet få skriftlig information om sina barns frånvaro. Närvarokravet måste hävdas också i en frivillig skolform som gymnasieskolan. För att få betyg ska eleven ha varit närvarande på lektionerna. Som ett sista steg ska en elev kunna stängas av från gymnasiet om den inte utnyttjar sin plats.
Dra in studiebidraget för mobbare. Det ska vara kännbart för en elev att göra sig skyldig till ordningsproblem, som att mobba eller störa för andra. På gymnasieskolan är ett effektivt vapen att dra in studiebidraget för elever som mobbar eller är frånvarande från en stor del av lektionerna. Tyvärr finns uppgifter som säger att det till årsskiftet kommer förslag från studiemedelsutredningen om att studiemedel inte ska kunna dras in. Folkpartiet anser att det vore olyckligt.
Speciallärarna åter. Skolk, mobbning och annat problembeteende ökar om en elev känner sig otillfredsställd med sina studieresultat. Av bland annat det skälet krävs stödinsatser för elever som kommit efter. De ska ha rätt att få extra hjälp och träning tidigt. Den svenska grundskolan ger i dag inte tillräckligt stöd åt elever som behöver det. Antalet speciallärare i grundskolan har enligt Kommunförbundet i praktiken minskat med 3 700 personer mellan åren 1991 och 1997. Ett annat problem är att utbildningen av speciallärare, med inriktning på att undervisa enskilt eller i mindre grupp, upphört. Folkpartiet vill att en utbildning av speciallärare omedelbart startas.
Organisera hjälp med läxläsning. Många barn saknar stöd hemifrån. Därför bör skolan ställa upp med läxläsningshjälp. Till exempel kan assistenter och speciallärare som en del av sin tjänst arbeta med läxläsningshjälp. Många ideella föreningar har medlemmar som vill ställa upp.
Främja jämställdheten. I en skola som präglas av jämställdhet, skapas ett sundare klimat. Hela skolans verksamhet ska präglas av jämställdhetsperspektivet – undervisningen, relationerna mellan lärare och elever, skolledningen och styrdokumenten. Lärarna ska ha en djup kunskap om pojkars och flickors förutsättningar och villkor och skapa en undervisning där alla, oavsett kön, kan ta aktiv del.
I Skolverkets nationella kvalitetsgranskning från 1999 av skolors arbete mot mobbning och annan kränkande behandling ifrågasätts om bestämmelserna i skolformsförordningarna ger skolor rätt stöd för sina myndighetsbeslut. Skolans personal får inte vara bakbunden eller känna sig tveksam på grund av luddiga paragrafer när fall av allvarlig mobbning konstateras. För att eleverna ska få ett effektivt skydd mot mobbning, måste skärpningar och förtydliganden till.
Polisanmäl våld och allvarliga kränkningar. Brott är brott också i skolan och ska polisanmälas. En undersökning av Peter Lindström, forskare vid Polishögskolan, visar att de flesta anmälningar av våldsbrott i skolan anmäls av de elever som utsätts för dem eller av deras föräldrar. Endast en tredjedel av anmälningarna görs av personalen på skolan. Skollagen borde tvinga kommunerna att i sina skolplaner ha rutiner för polisanmälningar. Det borde vara en skyldighet för rektorn att polisanmäla våld och allvarliga kränkningar. Till allvarliga kränkningar kan även höra händelser som var och en för sig kan betraktas som mindre incidenter, men som upprepas och utgör en kedja av trakasserier.
Rektorn ska ha ansvar – och nödvändiga befogenheter. Skollagen måste också tydligare formulera att det är rektorn som är ansvarig för att vidta åtgärder mot mobbning. I dag kan rektor och kommun skjuta över ansvaret på varandra och för en förälder eller elev är det svårt att ta reda på var i den kommunala organisationen som ansvaret ligger. Lärare och övrig skolpersonal måste ges en skyldighet att rapportera våld och kränkande behandling till rektor. Det är viktigt att förtydligandet av rektors ansvar åtföljs av större befogenheter för rektor att ingripa.
Föräldrarna har rätt till information. En av de viktigaste åtgärderna är att informera föräldrar till barn som mobbar eller mobbas. Det är i dag ingen självklarhet. Det finns metoder mot mobbning som förespråkar att föräldrarna ”inte blandas in”. Det tycker Folkpartiet är fel. Föräldrar har rätt att få veta hur deras barn har det i skolan och de kan också bidra till en lösning av problemet.
Mobbare ska kunna flyttas från skolan så att offren kan gå kvar. Folkpartiet anser att elever som gjort sig skyldiga till grova kränkningar eller våld måste kunna flyttas från den skola där offret går. I dag finns på grundskolan bara möjligheten att visa ut en elev från klassrummet under ett undervisningspass. Skolverket har i ett tillsynsbeslut slagit fast att en elev som utsätter andra för kränkande behandling – i detta fall en våldtäkt av en elev med förståndshandikapp – inte kan flyttas från den aktuella skolan utan föräldrarnas tillstånd. Följden blev att den som utsatts för kränkningen flyttade eftersom han inte orkade möta gärningsmannen. Det är vanligt vid fall av mobbning att den som utsatts inte klarar av att gå tillbaka till skolan. En elev som utsatts för allvarliga kränkningar är under oerhört stor psykisk press även efter det att kränkningarna upphört. Naturligtvis ska mobbaren få stöd för att kunna komma ur sitt destruktiva beteende och garanteras bra undervisning, även om han eller hon flyttas från sin skola. Det är angeläget att arbeta på lång sikt med att lösa problemet, i samarbete med eleven, elevens föräldrar och med professionell hjälp utifrån. Vi är övertygade om att redan vetskapen om att mobbning inte tolereras verkar förebyggande, så att färre elever kommer att bli utsatta för kränkningar.
Splittra mobbargängen. Ofta är det en grupp av elever som står för mobbningen och när de är ensamma har de inte samma makt. Därför är ett effektivt sätt att stoppa mobbningen att splittra mobbargängen i olika klasser eller skolor.
Sexuella trakasserier är också mobbning och måste stoppas. I dag tar lagstiftningen inte lika allvarligt på sexuella trakasserier av elever som av vuxna. I jämställdhetslagen från 1998 har en strängare lagstiftning införts mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det är viktigt att elevers situation när det gäller sexuella trakasserier uppmärksammas på samma sätt som arbetstagarnas. Folkpartiet föreslår därför att en lag införs mot sexuella trakasserier även för elever, med förebild i jämställdhetslagen.
Stöd för återinträde i skolan. För elever som stängts av från gymnasieskolan, är det angeläget att under avstängningen arbeta på att lösa problemet på längre sikt och förbereda hans eller hennes återinträde i skolan. Detta arbete ska skolan göra i samarbete med eleven, elevens föräldrar och med professionell hjälp utifrån.
Särskilda stödgrupper. Elever som stör undervisningen eller trakasserar elever och lärare ska kunna avskiljas. Samtidigt är det viktigt att de får stöd och hjälp för att på sikt kunna återinträda i klassen/skolan. Särskilda stödgrupper med få elever per lärare är en metod att uppmärksamma och hjälpa de här eleverna. Inte sällan grundar sig det utåtagerande beteendet i en missriktad besvikelse över egna dåliga skolresultat. Att i lugn och ro få stöd av lärare som har vana vid att hantera ”stökiga” elever kan ge goda resultat.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Lars Leijonborg (fp) |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Linnéa Darell (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Tobias Krantz (fp) |
|
Lennart Kollmats (fp) |
Ulf Nilsson (fp) |
|
Karin Pilsäter (fp) |
Erik Ullenhag (fp) |
|
Yvonne Ångström (fp) |
Ana Maria Narti (fp) |
|
Axel Darvik (fp) |
Anita Brodén (fp) |
|
Liselott Hagberg (fp) |