Motion till riksdagen
2002/03:Ub235
av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m)

Studenters rätt till skadestånd


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning om en enskild students rätt till skadestånd vid undermålig undervisning.

Motivering

En svensk högskolestuderande har inga möjligheter att erhålla kompensation vid undermålig undervisning. Med dagens regelverk kan studenten anmäla högskolan eller universitetet till Högskoleverket. Verket har en skyldighet att undersöka frågan närmare och rikta kritik mot lärosätet men inte utdöma någon form av kompensation till den drabbade studenten. Den statliga myndigheten kan då bli skadeståndsskyldig om myndighetsutövningen varit direkt felaktig.

Högskoleverket har riktat kritik mot nuvarande ordning och begärt att regeringen skall tillsätta en utredning om möjligheterna till skadestånd i dessa situationer. Mot detta har regeringen anfört att studenters möjligheter att klaga på sitt lärosäte bäst tillgodoses genom fortlöpande utvärdering av utbildningens kvalitet samt genom studentinflytande. Detta ger ett alldeles för svagt skydd för den enskilde studenten. Utvärdering och uppföljning av undervisning är naturligtvis viktigt och nödvändigt men hjälper knappast den enskilde som genomlidit en undermålig kurs.

Från och med juli år 2001 gäller ett nytt studimedelssystem i Sverige, vilket innebär försämringar för de studenter som läser längre utbildningar. Tidigare har en student kunnat beviljas dispens från reglerna av ”särskilda skäl”. Detta har nu ändrats till ”synnerliga skäl” och innebär att studenter kan ta lån i maximalt motsvarande tolv terminer, mot tidigare 14–15 terminer. Tänk om dessa studenter dessutom drabbas av undermålig undervisning med vad det kan innebära.

Att studera på högskola i Sverige är i och för sig kostnadsfritt. Men studenten betalar betydande summor för levnadsomkostnader, litteratur etc. för att kunna genomgå en utbildning, pengar som i de flesta fall lånas av Centrala studiestödsnämnden. När en person fattar beslutet att studera på högskola eller universitet innebär det alltså ett ekonomiskt åtagande. Om det senare visar sig att utbildningen är direkt undermålig är det därför rimligt att studenter skall kunna kompenseras ekonomiskt för detta.

Stockholm den 15 oktober 2002

Anita Sidén (m)

Cecilia Magnusson (m)