Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning vars uppgift blir att reformera modersmålsundervisningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svenska som andraspråk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krafttag mot diskriminering och insatser för etnisk mångfald i skolan.
I dag talas det cirka 150 språk i Sverige. Att växa upp med flera språk berikar inte bara individen, det är också en stor rikedom för vårt land. Modersmålsundervisningen i förskolan och skolan gör det möjligt för många barn att bibehålla och utveckla sitt modersmål. Modersmålsundervisningen har under 90-talets besparingsvåg fått låg status och tagits bort från många skolor. Antalet lektionstimmar i modersmål sjönk med omkring 40 procent mellan 1991/92 och 1997/98. Samma utveckling har skett i förskolan. Alltfler skolor förlägger modersmålsundervisningen utanför skoltid. Samtidigt har förutsättningarna för undervisningen försämrats genom att elever från många skolor samlas i större grupper. Det krävs därför ett helhetsgrepp och en genomgripande modersmålsreform för att återupprätta modersmålets status i samhället och stärka modersmålsundervisningen i skolan.
Kommuner är inte skyldiga att anordna modersmålsundervisning om det inte finns ett underlag på minst fem elever. Likaså kan en kommun välja att inte anordna modersmålsundervisning om det saknas tillgänglig lärarkompetens. Det finns goda skäl att se över dessa begränsningar av modersmålsundervisningen. De har allvarligt begränsat många elevers möjligheter till ett rikt språk.
De barn som har ett annat modersmål än svenska har möjlighet att bli verkligt flerspråkiga. Det innebär en viktig resurs för vårt samhälle. Men det kräver att förutsättningarna för modersmålsundervisningen förbättras. Modersmålsundervisningen måste värdesättas högre och utvecklas till ett fullvärdigt ämne i skolan. Undervisningen i modersmål bör helst ges av behöriga lärare.
Flera skolor har uppmärksammat behovet av att utnyttja modersmålslärarnas kompetens på ett bättre sätt. Råslättskolan (Jönköping) och Gårdstensskolan (Göteborg) är två bra exempel. I Gårdstensskolan har man anställt modersmålslärarna i de vanligast förekommande språken på heltid som extra resurs. Det har inneburit ett lyft för skolans undervisning i sin helhet. Modersmålslärarna bör ingå i skolans ordinarie personalstyrka och integreras i dess verksamhet. Detta sätt att arbeta bör uppmärksammas i större utsträckning än i dag.
Modermålsämnets betydelse och de nedskärningar som skett under senare år motiverar en särskild utredning om ämnets ställning.
Olika utbildningsalternativ har prövats för att tillgodose behovet av modersmålslärare, men fortfarande finns det ingen formell utbildning som kan ge lärarbehörighet i modersmålsundervisning. Modersmålslärare måste kunna utbilda sig inom ramen för den ordinarie lärarutbildningen för att kunna säkerställa kvaliteten i undervisningen. Det måste också vara möjligt att kombinera modersmålsbehörighet med behörighet i andra ämnen.
Svenska som andraspråk drabbades på samma sätt som modersmålsundervisningen av nedskärningar under 1990-talet. Alla barn med annat modersmål ska ha rättighet att på jämlika villkor tillgodogöra sig det svenska språket. Denna rättighet garanteras bäst genom att barn ges möjlighet att läsa svenska som andraspråk. Undervisningen i svenska som andraspråk behöver därför reformeras och förstärkas. Undervisningen ska helst ges av behöriga lärare.
Skolan är grundläggande för integrationen och barnens jämlika uppväxtvillkor. Det är av stor vikt att lärarkåren speglar samhällets etniska mångfald. Därför bör alla skolor utarbeta mångfaldsplaner och utveckla sin personalpolitik för att främja ökad etnisk mångfald bland skolans lärare och övrig personal.
I möten med elever har jag tagit del av många skildringar på hur elever blivit kränkta för sitt etniska ursprung av sina klasskamrater. Detta gäller såväl elever med helsvenskt ursprung som elever med rötter i ett annat land. Än allvarligare är de skildringar där elever kränkts av lärare på grund av sitt etniska ursprung eller sin trosuppfattning.
Sedan 1998 har både skollagen och läroplanen ändrats för att på ett tydligare sätt än förut markera att skolan är skyldig att motverka kränkande behandling och mobbning. Alla tendenser till trakasserier ska bekämpas aktivt. Det är all skolpersonals ansvar att medverka i detta arbete. Rektorn har ansvar för planering, genomförande och utvärdering av ett handlingsprogram för att förebygga alla former av kränkande behandling i skolan. Flera skolor saknar sådana program. Detta är oacceptabelt och bör åtgärdas. Skolans vuxna måste stärkas i sin roll som förmedlare av demokratiska värden och kunskaper om rasism och diskriminering.
Många av de läromedel som används i dag i skolorna utgår från och förmedlar bilder från ett förgånget Sverige. På samma sätt som lärarkåren och pedagogiken måste även läromedlen spegla och förmedla bilder och kunskaper från Sveriges nya verklighet. Skolan och skolmyndigheterna måste därför på olika sätt stimulera till framtagning av läromedel som är förankrat i dagens mångkulturella samhälle.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Luciano Astudillo (s) |