Speciallärarutbildning ska införas.
Individualiseringen måste drivas längre. Allmän och särskild kurs införs i basämnena i grundskolans senare år. Allmän kurs ska ge alla förutsättningar att nå minst godkänt – i särskild kurs går man snabbare fram och siktar mot de högre betygsstegen.
Betyg ska ges tidigare och i fler steg. Nationella prov ska genomföras senast i grundskolans tredje år.
Förkunskapskraven för gymnasiestudier måste hävdas. Det är att lura eleverna att få dem att tro att de klarar gymnasiestudier utan att kunna läsa, skriva och räkna.
Grundskolan måste ges förutsättningar att klara sin uppgift. Det måste slås fast att grundskolan, vid sidan av det om kan ske i förskolan, är den skolform som ansvarar för att lära barn och ungdomar att läsa, skriva och räkna. Det innebär att det ansvar och de resurser som i dag ligger på gymnasieskolans individuella program kan föras över till grundskolan. Grundskolan ska ha ansvaret för att elever, som ännu inte nått målen i basämnena, ges den undervisning och det stöd som behövs. Ansvaret ska också gälla de ungdomar som inte längre är skolpliktiga men behöver och vill ha fortsatt undervisning. De eleverna har alltså rätt till undervisning tills de har nått behörighet till gymnasieskolan eller kan börja i vuxenutbildning.
De resurser som förs över till grundskolan ska användas till att ge elever, som behöver det, extraundervisning, läxläsningshjälp och mer tid till baskunskaperna.
Elever som gör sig skyldiga till grova förseelser ska kunna stängas av från skolan under en tid.
Den nationella timplanen måste avskaffas. I stället ska skolan, utifrån den enskilde elevens behov och förutsättningar, avgöra hur många timmars undervisning han eller hon behöver i de olika ämnena.
Öka läraryrkets status genom lärarlegitimation, karriärtjänster och högre lön.
Eleverna ska normalt börja skolan vid sex års ålder och gå vidare till gymnasiet tio år senare. Om målen är uppnådda redan efter nio år, dvs. efter det som nu kallas årskurs åtta, ska övergång till gymnasiet vara möjlig redan då.
Inrätta en nationell, från Skolverket fristående, skolinspektion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att grundskolan skall prioritera baskunskaperna läsning, skrivning och räkning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla elever som behöver det skall få särskilt stöd och att en utbildning till speciallärare skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det individuella programmet skall avskaffas och att godkända betyg i svenska (svenska som andraspråk), engelska eller matematik skall vara standardkrav för att få börja i gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skollagen skall ändras så att alla elever har rätt till undervisning och stöd även efter skolpliktens upphörande tills de blir behöriga till gymnasieskolans nationella program eller kan börja i vuxenutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjlighet att dela in basämnena i särskild och allmän kurs skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla elever skall få betyg från årskurs sex och att betygsskalan skall bli sexgradig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla elevers vårdnadshavare skall erbjudas skriftliga omdömen fr.o.m. första årskursen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationella prov vid fler tillfällen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en nationell skolpeng för att öka likvärdigheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elever skall kunna flyttas från en grundskola för undervisning på annan plats under en längre eller kortare tid om de gör sig skyldiga till allvarliga förseelser som kränkning och våld.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot skolk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans arbetsmiljö.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om extra resurser och andra metoder att öka integrationen i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att timplanen snarast skall avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att eleverna normalt skall börja grundskolan vid sex års ålder och avsluta den när målen har uppnåtts.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en nationell skolinspektion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunala skolor skall göras mer fristående från kommunala politiker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa likvärdiga villkor för fristående och kommunala skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra all undervisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samarbete mellan skola och föräldrar.
För liberaler är skolan ett av samhällets starkaste verktyg för att ge alla jämlika chanser. Ingen får glömmas bort i skolan. Skolan är särskilt viktig för elever som inte har tillräckligt stöd i studierna hemifrån och för elever med olika typer av svårigheter.
Den svenska skolan står inför en mängd utmaningar när det gäller att ge elever de kunskaper de behöver för att möta framtidens krav. I dag klarar inte grundskolan av att utföra sitt främsta uppdrag – att lära alla elever läsa, skriva och räkna. 11 % av grundskolans elever når inte målen i svenska, engelska eller matematik och är därmed inte behöriga till ett nationellt gymnasieprogram.
Det går inte att blunda för problemen genom att sänka kraven och slopa utvärderingar och betyg. De elever som drabbas hårdast av en kravlös eller otydlig skola är de elever som inte har studietraditioner med sig hemifrån. I stället måste man hitta lösningar på de problem som finns. Skolan måste inriktas på att sätta den enskilda elevens kunskapsinhämtande i centrum. Varje elev måste mötas på sin egen nivå och ha möjlighet att utvecklas i sin egen takt. Lärarna är skolans viktigaste resurs och svenska elever har rätt att bli undervisade av skickliga lärare. Grunden för framgångsrikt arbete i skolan är utvärdering, tydliga mål och extra stödinsatser.
Folkpartiet vill se möjligheterna. En skola med hög kvalitet kan bli verklighet i Sverige. Sverige behöver en ny kurs för skolan.
Att kunna läsa, skriva och räkna är grundläggande för att tillägna sig andra kunskaper och är absolut nödvändiga i dagens samhälle. Grundskolan ska därför prioritera dessa kunskaper. Vanan vid egna böcker att läsa och söka uppgifter i har stor betydelse för läsutvecklingen. Skolan måste satsa på läroböcker och varje elev ska få behålla de viktigaste läroböckerna. För att stimulera läsandet, ska varje elev ha tillgång till ett skolbibliotek av hög kvalitet eller ett folkbibliotek som är anpassat för elevers behov.
Barn och ungdomar som är i behov av särskilt stöd får inte alltid det stöd de behöver i dagens skola. En rapport som tidigare i år gavs ut på uppdrag av Skolverket visar att var femte elev som anses behöva stöd inte får den hjälp de har rätt till. En undersökning som högskolan i Kalmar har gjort visar att en majoritet av de elever som har stora svårigheter med läsning inte fick någon specialundervisning. I många fall berodde det på att det inte fanns några speciallärare. Att speciallärarutbildning har lagts ned och ersatts av en specialpedagogutbildning är en stor brist, eftersom de nya specialpedagogerna inte ska arbeta direkt med eleverna. I stället ska de via handledning hjälpa andra lärare i deras arbete med elever i behov av stöd. Att lärare stöder lärare är naturligtvis bra, men det behövs också ett direkt och kvalificerat stöd till de elever som har inlärningssvårigheter. Många speciallärartjänster försvann under 1990-talet samtidigt som många skolor uppger att fler elever än tidigare är i behov av extra stöd.
Elever med grava läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) samt elever med motsvarande svårigheter med räkning (diskalkyli) måste uppmärksammas mer i skolan. Trots mångårig vetskap om problematiken har skolan inte blivit särskilt framgångsrik i arbetet med dessa problem. Om dessa elever inte får rätt stöd i tid blir ofta konsekvensen att de får problem med allt fler inslag i skolarbetet. Det kan vara avgörande för många elever om de kan få undervisning enskilt eller i mindre grupp under vissa perioder.
Speciallärartjänster måste återinrättas på skolorna och en speciallärarutbildning införas på lärarhögskolorna. Det måste finnas möjligheter att undervisa elever enskilt eller i mindre grupp. På tio år har antalet speciallärare minskat från 9 000 till 5 000. Det är också nödvändigt att samtliga lärare har kunskaper och utbildning för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Kontinuerlig kompetensutveckling måste komma till stånd. Inte minst gäller detta kunskaper om datorprogram som är till hjälp för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Stamning är ett långt vanligare problem än vad många tror. Uppskattningsvis talar mellan 4 och 5 procent av befolkningen stammande under någon period i livet. Problem med stamning börjar ofta i tre- till fyraårsåldern för att sedan försvinna hos en del barn. Hos andra fordrar stamningen kvalificerade behandlings- och rehabiliteringsinsatser. Under senaste tid har behovet av tidig diagnos, behandling och rehabilitering av barn med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP) blivit uppmärksammat både på grund av de problem beteendestörningar skapar för barnet och de problem barnen möter som vuxna om de inte får tidig hjälp. ADHD drabbar åtminstone ett barn i varje skolklass. Det är därför viktigt att lärarna och skolhälsovården får en adekvat utbildning om dessa elever.
Det finns många exempel på skolor som har funnit lösningar för att ge elever särskilt stöd. Extra undervisning på sommaren, eftermiddagar och helger har tillkommit på vissa håll för att hjälpa elever som inte klarat kraven. Det är bra. Men insatserna måste sättas in tidigt. Det måste finnas resurser så att skolan kan sätta in speciallärare och ge stödundervisning och läxläsningshjälp.
Att arbeta med barns personliga och kunskapsmässiga utveckling är bland de viktigaste uppgifter en människa kan ha och det borde locka många duktiga ungdomar. I dag är det dock mycket svårt att locka studenter att bli lärare och många hoppar av läraryrket. Folkpartiet presenterar sina förslag för att höja läraryrkets status i en separat motion. Där återfinns även våra förslag om förbättrade villkor för rektorer.
Svenska elever har den kortaste undervisningstiden i västvärlden. Den totala undervisningstiden i skolan måste öka för att man ska befästa de baskunskaper som skolan i dag inte lyckas ge tillräckligt många elever. Folkpartiet anser därför att eleverna normalt ska börja skolan när de är sex år. Elever ska också kunna börja senare, om det är lämpligare med tanke på deras mognadsnivå. Eleverna ska få en mjuk start på skolan med utrymme för lärorik lek. Ett samarbete mellan förskollärare och grundskollärare ska garantera att barnet får utvecklas från sin egen nivå.
Folkpartiet föreslår att skolgången i grundskolan ska vara flexibel. Antalet terminer i grundskolan ska inte vara fixerat. Eleverna kan gå vidare till gymnasieskolan vid olika tidpunkter beroende på när de uppnår målen för grundskolan. Redan efter utvärderingen i årskurs tre ska elever som behöver extra tid kunna erbjudas ett extra år i grundskolan. Detta ger möjlighet att anpassa undervisningen efter de enskilda elevernas behov och ta hänsyn till det faktum att barn utvecklas i olika takt.
Elever har olika behov och förutsättningar och behöver därför olika lång tid för att nå målen i ett ämne. Det är resultatet en elev uppnår och inte antalet timmar som läggs på varje ämne i skolan som är det viktiga. Det faktum att en elev har spenderat 150 timmar i ett ämne säger lite, om ens något, om vilka kunskaper eleven har uppnått. I dag anger timplanen hur många timmar alla elever måste undervisas i varje ämne. Det anser Folkpartiet är ett hinder för individens utveckling. Varje elev måste få den tid han eller hon behöver för att nå målen. Detta är inte minst viktigt i basämnena svenska, engelska och matematik.
En försöksverksamhet pågår just nu i 80 kommuner där man får lov att bortse från timplanens uppdelning av tid i ämnen när undervisningen organiseras. Timplanedelegationen lämnar sitt slutbetänkande först 2005 men Folkpartiet anser att man redan i dag ska fatta ett principbeslut om avskaffande av timplanen. Med en utvecklad målstyrning och fler återkommande och utförliga utvärderingar av elevernas kunskapsresultat behövs inte timplanen.
Flera undersökningar visar att alldeles för många elever lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att klara gymnasieskolan. Dessa elever lämnar skolan med en känsla av misslyckande och oro inför framtiden. Samtidigt har det konstaterats att högpresterande elever i Sverige når sämre resultat än motsvarande grupper i andra länder (Skolverkets rapport 114). De får jobba på så gott de kan på egen hand utan stöd i sin utveckling. Ingen elev ska få känna sig ostimulerad i skolan och ingen elev ska behöva lämna grundskolan utan baskunskaperna.
Lärarna måste ges tid och möjligheter att organisera sin undervisning så att det inte längre är ”lite till alla” utan ”mesta möjliga till var och en”. Den enskilde eleven har rätt att läsa i en takt som passar hans eller hennes individuella förutsättningar. Folkpartiet föreslår därför att läraren i grundskolans senare år ges möjlighet att organisera undervisningen i olika kurser för olika elever. Detta ska i första hand gälla ämnena engelska och matematik men även i andra ämnen ska skolan kunna dela in eleverna i olika undervisningsgrupper vissa timmar beroende på elevers intresse för ämnet och behov av stöd. Elever som behöver mycket träning ska ges möjlighet att få stöd och få läsa i en takt som passar dem. Deras undervisning ska, precis som alla elevers, syfta till att nå minst betyget Godkänd men den ska även ge möjlighet att nå högre betyg. För elever som har särskild fallenhet och intresse för ett ämne bör möjligheten till ”särskild kurs” införas. Där kan tempot vara högre och det ska finnas möjlighet att, med stöd av läraren, fördjupa sig i något kunskapsområde.
Samma krav på de olika betygsnivåerna ska gälla i allmän respektive särskild kurs och betyget Godkänd ska alltid ge behörighet för vidare studier på gymnasieskolans samtliga program. Självfallet måste det också alltid finnas möjligheter att byta mellan allmän och särskild kurs.
Grundskolans viktigaste uppgift är att lära alla elever läsa, skriva och räkna. För att bli behörig till ett nationellt program i gymnasiet ska en elev minst ha betyget Godkänd i engelska, svenska och matematik. Folkpartiet anser att detta är ett rimligt krav.
I dag går dock elever som inte har nått grundskolans mål i dessa ämnen in i det s.k. individuella programmet på gymnasiet. Tanken är att de ska komplettera sina kunskaper för att bli behöriga till ett riktigt, nationellt gymnasieprogram. Det individuella programmet misslyckas dock i verkligheten med att hjälpa eleverna att gå över till ett nationellt program. Bara 13 procent av eleverna som inlett sin gymnasiekarriär på det individuella programmet har fyra år senare fullföljt sin utbildning och fått slutbetyg!
Gymnasieskolan får i dag ta över problem som borde ha lösts i grundskolan. Ingen elev ska behöva börja gymnasiet utan att ha uppnått betyget Godkänd i svenska, engelska och matematik. Folkpartiet anser därför att man ska avskaffa det individuella programmet och i stället ska grundskolan ges det fulla ansvaret för att eleverna får baskunskaperna. Grundskolan måste bli mer flexibel och ge varje elev den tid hon eller han behöver för att nå målen. Folkpartiet föreslår att skrivningarna i skollagen (4 kap. 10 §) skärps i detta avseende så att alla elever som inte har nått målen uttryckligen har rätt till undervisning i grundskolans regi även efter skolpliktens upphörande. Denna rätt gäller tills eleverna har nått behörighet till gymnasieskolans nationella program eller kan påbörja vuxenutbildning. Syftet är i första hand att uppmuntra kommunerna att sätta in stöd tidigt. Folkpartiet menar att ett avskaffande av det individuella programmet är nödvändigt för att tvinga fram att resurser ska föras över till grundskolan och användas till mer stöd till elever med särskilda problem och behov av stöd. Detta stöd kan t.ex. bestå av extraundervisning, läxläsningshjälp eller prioritering av baskunskaper.
Folkpartiet vill avskaffa det individuella programmet och samtidigt skärpa kravet på att ingen elev ska börja gymnasieskolan utan att ha fått godkända betyg i svenska, engelska och matematik. Regeringen har valt att gå motsatt väg. Man vill nu avskaffa det individuella programmet och i stället göra det möjligt att börja ett nationellt program utan att ha godkända betyg i engelska, matematik och svenska. Men det är att lura eleverna att skicka dem vidare till gymnasiet utan tillräckliga kunskaper i läsning, skrivning och räkning.
Bara i speciella fall, t.ex. för elever med utländsk bakgrund som inte tidigare har undervisats i engelska, ska det vara möjligt att anordna en anpassad gymnasieutbildning.
Betygen spelar en viktig roll för att ge information till föräldrar, elever och skolledare om vilka elever som behöver särskilt stöd för att nå målen. Därför är det anmärkningsvärt att Socialdemokraternas partikongress har satt som långsiktigt mål att betyg inte ska sättas i grundskolan. Skolverkets rapport ”Utan fullständiga betyg” visar att många elever inte får veta att de behöver stöd förrän de första betygen satts – trots att stödbehovet egentligen funnits under flera år.
I dag delas de första betygen ut höstterminen i årskurs åtta. Det tycker Folkpartiet är alldeles för sent. Folkpartiet anser att elever, föräldrar, skola och skolpolitiker tidigare än i åttan bör få det tydliga besked om elevens kunskapsutveckling som betyget innebär. Då blir betyget mindre dramatiskt. Alla elever ska få betyg från årskurs sex. Dessutom bör betygsskalan bli sexgradig. Det är för få steg i dag för att betygen ska visa vilka kunskaper eleven har uppnått.
Nationella prov ger, liksom betyg, möjlighet att upptäcka elever som är i behov av stöd. De ger också en samlad bild av skolans resultat. För att på bästa sätt kvalitetssäkra den svenska skolan anser Folkpartiet att obligatoriska nationella prov regelbundet ska genomföras. De nationella ämnesproven i svenska och matematik ska vara obligatoriska redan i grundskolans tredje år och resultaten ska leda till beslut om stödundervisning. Eftersom proven i nian ska ge lärarna vägledning inför betygsättningen, är det viktigt att värna betygsgränserna i proven. Skolverket har fattat beslut om att betygsgränserna ska bort och att det sammanfattande provbetyget ska avskaffas. Efter att ha mötts av kraftiga lärarprotester, tog verket tillbaka beslutet om att avskaffa betygsgränserna men beslutet att avskaffa det sammanfattande provbetyget ligger fast. Det anser Folkpartiet vara olyckligt, eftersom det sammanfattande provbetyget dels var till hjälp för lärarna vid betygsättningen, dels gav en tydlig nationell bild av elevernas kunskaper.
Utvecklingssamtalen är oerhört viktiga för elever, föräldrar och lärare. Elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling utvärderas och uppmuntras genom dessa samtal. Folkpartiet anser att utvecklingssamtal ska föras redan i förskolan och genom hela grundskoletiden. Eftersom samtalen ställer höga krav på läraren förutsätter de utbildade lärare.
Många föräldrar efterfrågar även skriftlig, tydlig information om hur det går för deras barn i skolan. För en förälder som under kort tid är med i utvecklingssamtal om många ämnen är det lätt att blanda ihop eller glömma bort vad som sagts i de olika ämnena. Vissa föräldrar kan ha svårt att ta till sig vad som sägs p.g.a. språkliga barriärer. För dem vore det värdefullt att få ett skriftligt omdöme med sig hem, där elevens utveckling finns tydligt nedskriven. Folkpartiet vill därför att alla föräldrar ska erbjudas skriftliga omdömen om elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling. I dag råder oklarhet om vad som är tillåtet på detta område. Skolor som försökt informera föräldrarna har fått kritik från Skolverket. Grundskoleförordningen bör ändras så att skolorna har full möjlighet att lämna information om hur det går för eleverna redan från första året.
Att skolan ger eleverna kunskaper i informationsteknik är en förutsättning för att de ska klara sin framtid i dagens datoriserade samhälle. Skolan ska överbrygga den ojämlikhet som uppstår mellan elever som har dator hemma och elever som inte har. Eleverna ska inte bara lära sig att tekniskt använda datorn utan också att behärska hur den kan användas för att skaffa information – och inte minst att lära sig att värdera den.
Läraren är en nyckelperson i satsningen på informationsteknik i skolan. En lärare som saknar IT-kompetens kan inte vägleda eleverna i hur informationsteknik kan användas som verktyg i lärandet. Lärarens viktigaste uppgift är dock att utgöra ett pedagogiskt stöd för eleverna när det gäller att sovra och ta ställning till all den information eleven möter och omvandla den till kunskap. Det finns många datorprogram som är bra hjälpmedel till elever som har svårt att lära – samtidigt är det viktigt att arbete med datorn inte innebär att lärarstödet för dessa elever minskar.
Det är viktigt att det finns teknikkunnig personal på skolan som ansvarar för underhållet. En materiell satsning på fler datorer i skolan kan omintetgöras om det inte finns någon som kan underhålla datorerna eller använda dem på rätt sätt.
Lärarhögskolorna måste i högre utsträckning än i dag satsa på att utbilda lärare i användningen av IT som ett pedagogiskt hjälpmedel.
Mobbning har blivit ett stort problem i svensk skola. Enligt Barnombudsmannen mobbas ungefär 130 000 elever varje år och lidandet är stort för den enskilde som drabbas av kränkningar. Det är därför angeläget att motverka mobbning i skolan än kraftfullare än i dag. Det som framför allt brister idag är att skolorna i sitt arbete mot mobbning hindras av en luddig eller otillräcklig lagstiftning. Folkpartiets förslag på detta område presenteras i en separat motion.
Skolk är ett växande problem i många skolor, vilket leder till att det är svårt att bedriva en ordnad undervisning. Undervisning förutsätter närvaro av eleverna. Såväl lärare, skolledare som politiker måste ge tydliga besked om att skolan inte är ett ”öppet hus” där man kan komma och gå som man vill. Ogiltig frånvaro från lektionstimmar får aldrig accepteras.
Skolket ökar om en elev känner sig otillfredsställd med sina studieresultat. Därför måste man satsa mer på stödinsatser för elever som kommit efter. Det är också viktigt att skolan utfärdar ett handlingsprogram mot skolk som anger vilka regler som ska gälla och hur de ska upprätthållas. Exempel på en åtgärd som uppges ha givit positivt resultat är att varje månad skicka rapporter till hemmen om elevernas frånvaro. Folkpartiet anser att det ska vara möjligt att ange ogiltig frånvaro på terminsbetygen. I tidigare årskurser ska föräldrarna regelbundet få skriftlig information om sina barns frånvaro.
Sverige är sämre än många andra länder på att ge elever med utländsk bakgrund en likvärdig utbildning. Det visar en undersökning från OECD. Språkinsatserna för dessa elever måste intensifieras. Folkpartiet föreslår att kommunerna söker upp föräldrar till barn med utländsk bakgrund och erbjuder dem att delta i kostnadsfria språkförskolor. Mer om detta står att läsa i vår förskolemotion.
De flesta bostadsområden i Sverige är ganska segregerade, dvs. människorna som bor där har ungefär samma inkomstnivå och tillhör samma samhällsgrupp. Vissa områden har blivit utsatta. Arbetslöshet, beroende och kriminalitet har tilltagit. En sådan spiral måste brytas och en bra skola kan bidra till det. Skolan kan bli en murbräcka för ökad social rörlighet och mot segregation och utslagning. Men då krävs en skolpolitik som tydligt har kunskap och lärande som mål. Lågt ställda förväntningar och brist på ordning drabbar de elever hårdast som är i störst behov av tydliga mål och arbetsro – de studieovana eleverna. Det underminerar många elevers möjligheter att skapa sin egen framtid.
Folkpartiet föreslår att skolor startas som får en särskild profil och särskilda resurser och som lockar till sig elever även från andra bostadsområden. Vi har kallat det magnetskolor. En viktig förutsättning är att ändra lagen så att elever får välja en skola även i en annan kommun. Vidare ska skolor i utsatta områden ges extra resurser för att hindra utslagning av elever. Folkpartiet vill öronmärka 17 miljarder kronor av skolans resurser till sådana utsatta skolor och elever i behov av särskilt stöd.
Skolan är Sveriges största arbetsplats. Trots att svenska skolelever omfattas av arbetsmiljölagen, så har brister i skolans arbetsmiljö avslöjats, både när det gäller den psykosociala och den fysiska arbetsmiljön. Allergiframkallande skollokaler, bullriga miljöer och olycksdrabbade skolgårdar är exempel på problem i den fysiska arbetsmiljön. Än mer skrämmande är att så många elever är utsatta för våld och mobbning i skolan. Det är ett problem som måste tas på djupaste allvar. För Folkpartiet liberalerna är det självklart att även elever och lärare ska ha en arbetsplats som uppfyller kraven på en acceptabel arbetsmiljö.
Elevhälsovården har under en följd av år rustats ned. Det är nödvändigt att vända trenden. Elevhälsovården måste förstärkas. Varje skola måste ha rimlig tillgång till skolsköterska och kurator.
För att skolan ska få en bra arbetsmiljö är det avgörande att den är demokratisk. Elever ska på olika sätt kunna utöva inflytande över skolans arbete. Elevinflytandet ska utvärderas och utvecklas. Skolan ska ge en fostran i demokrati som även är rent praktisk, t.ex. genom elevråden. Det är viktigt att eleverna ges mer inflytande och ansvar ju äldre de blir. Huvudansvaret för den pedagogiska verksamheten ska dock även i fortsättningen ligga hos läraren och ansvaret över personal och ekonomi hos rektorn.
Under skolåldern grundläggs många av de vanor som får bestående effekter för hälsan, som mat- och motionsvanor. Undervisningen måste ta sin utgångspunkt i ett positivt och hälsofrämjande perspektiv även om man inte ska blunda för de risker som finns i elevernas omvärld.
Andelen överviktiga ungdomar ökar och det är därför viktigt att idrottsämnet inte blir för teoretiserat. Ungdomarna måste få tillfälle till nödvändig fysisk aktivitet i skolan, eftersom alla inte rör på sig tillräckligt på fritiden. Idrottsföreningarna och deras ledare kan utgöra en viktig resurs. Det är viktigt att slå fast att det inom skolan ska anläggas ett brett perspektiv på idrott och hälsa och att eleverna deltar i regelbunden fysisk aktivitet. Aktiviteten på skoltid bör inte till övervägande del bestå av olika tävlingar utan i stället utgöras av andra former för fysisk träning och aktivitet.
Folkpartiet ser med allvar på att tillgängligheten när det gäller alkohol och narkotika tycks ha ökat. Informationen om alkohol, narkotika och tobak måste göras mer effektiv. Undersökningar visar att både rök- och alkoholdebuten sker allt längre ned i åldrarna. Dessutom tycks den negativa attityden till narkotika ha luckrats upp hos en del ungdomar. Folkpartiet efterlyser därför en nationell handlingsplan för hur kampen mot ungas missbruk av alkohol, narkotika och tobak ska intensifieras.
Missbruk, ätstörningar och självmordsförsök är de mest drastiska yttringarna av ungdomars ångest och dåliga självförtroende. 150 ungdomar tar livet av sig varje år. Den komplexa problematik som finns i ungdomsvärlden och i samhället i stort är inte något som skolan på egen hand kan lösa. Men i en skola med god arbetsmiljö och respekt för varandra, där varje elev är sedd, finns möjligheten att stödja eleverna i sin personliga utveckling, både i och utanför undervisningen.
Behovet av att få reflektera över identitet, sexualitet, kärlek och jämställdhet är stort bland ungdomar. I dag är utbudet av information om dessa frågor stort genom medier som tidningar, teve och internet. Det är viktigt att skolan utgör en arena för fördjupade samtal kring sex och samlevnad och ger eleverna möjlighet att ta ställning i dessa frågor. En öppen och saklig diskussion kring dessa frågor ska också syfta till att skapa ett klimat på skolan där sexuella trakasserier och kränkningar är främmande. Skolan ska ge allsidiga kunskaper om homo-, bi-, trans- och heterosexualitet och motverka att fördomar uppstår.
Skolverkets kvalitetsgranskning 1999 av sex- och samlevnadsundervisningen visar att skolorna får dålig vägledning i de nationella styrdokumenten när det gäller undervisning om sex och samlevnad. Målskrivningar i läroplanen är betydelsefulla för möjligheten att avsätta resurser, formulera mål för det lokala arbetet och bedöma kvalitet och resultat. Folkpartiet föreslår därför att det införs mål i läroplanen som närmare definierar området sex och samlevnad. Kvalitetsgranskningen tyder också på att det behövs ett skifte från fokus endast på sexualitetens risker till ett perspektiv där sexualiteten ses som en god kraft. Granskningen visar också att området jämställdhet behöver få en tydligare plats i undervisningen.
Traditionella och stereotypa könsroller lever till stor del kvar i vårt land och utgör därmed ett hinder för mäns och kvinnors möjligheter att forma sina liv efter sina egna mål och önskningar. Vi måste skapa ett samhälle där kvinnor och män ges samma livschanser.
Skolan spelar en viktig roll för att betona flickors och pojkars lika rätt till att bli jämställt behandlade. För att skolan ska lyckas med detta viktiga arbete måste skolan i sig bli mer jämställd. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra allt arbete i skolan, i relationen mellan elever och lärare, i skolans ledning, i styrdokument samt i lärarutbildningen.
De exempel som används, de övningar och tillämpningar som görs ska hämtas från olika sektorer av samhället. Pedagogiken måste anpassas så att såväl flickor som pojkar kan intressera sig och aktivt ta del av undervisningen. Det kan innebära att skolan kan arbeta med tillfälligt enkönade undervisningsgrupper. Detta förutsätter att lärarna har en djup kunskap om pojkars och flickors olika förutsättningar och villkor.
Sverige behöver en nationell skolinspektion för att kraftigt stärka statens utvärdering och uppföljning av skolans resultat. Detta har visat sig nödvändigt efter den olyckligt genomförda kommunaliseringen av skolan. Kommunaliseringen har misslyckats. Staten har inte varit tydlig i sina mål och statens utvärderingsinstrument är otillräckliga. Utvärdering och mål har överlämnats till lokala nivåer där lokala politiker satt upp politiska mål för skolan och fattat beslut som de professionella borde ha fattat. Kommunala skolor bör göras fristående från kommunpolitikerna.
Folkpartiet anser att det är fel att Skolverket både ska utveckla skolan och vara rådgivande organ till kommunerna samtidigt som verket är den instans som följer upp kvaliteten i skolan. Det är en mycket svår uppgift att samtidigt vara stödjande och rådgivande mot den man kritiskt ska granska och kontrollera. Folkpartiet välkomnar att regeringen nu har tagit Riksrevisionsverkets kritik på allvar och nu vill dela Skolverket på två myndigheter. Vi är dock kritiska till den skolutvecklingsmyndighet som det nu planeras för. Det är dags att överlåta ansvaret för skolans utveckling till skolorna själva i samarbete med universitet och högskolor. Risken är annars att politiska direktiv styr utvecklingsarbetet. Folkpartiet föreslår att Skolverket behåller endast ett begränsat antal myndighetsuppgifter. Samtidigt tillskapas en ny myndighet för att stärka statens roll i utvärderingen av skolans resultat – en nationell skolinspektion.
Den nationella skolinspektionen ska granska kvaliteten i såväl kommunala som fristående skolor, säkerställa likvärdighet i bedömningen av nationella prov och det nationella betygssystemet. Den nationella skolinspektionen ska också vara den myndighet som utfärdar respektive drar in den lärarlegitimation som Folkpartiet föreslår ska inrättas.
Ett av den socialdemokratiska skolpolitikens enskilt största misstag var kommunaliseringen av skolan. I dag råder så olika ekonomiska villkor för skolor i olika kommuner att utbildningens kvalitet inte blir likvärdig över landet. Det ska inte vara så att en elev ska få en sämre skolgång för att han eller hon råkat bosätta sig i ”fel” kommun. Därför vill Folkpartiet införa en nationell skolpeng, som staten ansvarar för. Skolpengen betalas ut till den skola eleven väljer att gå på, oavsett om det är en skola i elevens egen kommun, en annan kommun eller en fristående skola. En fjärdedel av resurserna, 17 miljarder beräknat från dagens kostnader, ska öronmärkas till elever i behov av särskilt stöd och till skolor i utsatta områden.
En nationell skolpeng innebär en decentralisering av makten till den enskilda skolan genom att kommunernas inflytande minskar. Kommunerna ska inte ha ansvar för den pedagogiska verksamheten. Syftet med kommunaliseringen var att öka decentraliseringen, men i stället har fler hierarkier införts i skolväsendet. Den pedagogiska professionens inflytande i skolan har minskat till förmån för kommunalpolitikers och kommunaltjänstemäns. Folkpartiet anser att varje skola ska arbeta självständigt utifrån läroplanens mål. Resultatet ska utvärderas genom nationellt betygssystem, nationella prov och en nationell skolinspektion.
En liberal skolpolitik utgår från den enskilda elevens behov, och valfrihet är ett honnörsbegrepp. Vissa elever föredrar fristående skolor framför kommunala och friskolor utgör därför ett viktigt komplement. Vem som är huvudman för skolan säger inte automatiskt något om kvaliteten. En kommunal skola behöver inte vara sämre, men mångfald och konkurrens är bra för alla.
En nationell skolpeng enligt Folkpartiets modell medför förbättrade villkor för friskolorna. Mer mångfald inom utbildningsväsendet behövs även för att stimulera kvalitet och pedagogisk utveckling. De enskilda alternativen behöver bli betydligt fler och de ska kunna konkurrera med de offentliga skolorna på ekonomiskt lika villkor. Det är därför glädjande att riksdagens majoritet våren 2002 gick emot de förslag till försämringar för friskolor som regeringen lade fram i sin friskoleproposition. De fristående skolorna måste fortsätta att värnas.
En lag för fristående skolor måste utformas så att kommunalt godtycke inte tillåts vara avgörande för om en fristående skola ska godkännas, och reglerna för ekonomisk ersättning måste bli så tydliga att skilda tolkningar i kommunerna inte är möjliga.
Det är viktigt att den nationella tillsynen av såväl fristående som kommunala skolor förstärks. Alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan i förvissning om att de får en utbildning av hög kvalitet som motsvarar läroplanens värdegrund. Staten ska ha möjlighet att ingripa om skolor bryter mot läroplanen, t.ex. vad gäller jämställdhet och allsidighet i undervisningen.
Alla föräldrar har rätt till information om hur det går för deras barn i skolan. Föräldrarnas kunskaper om sina barn och deras möjligheter att stödja dem ska tillvaratas. Skolan ska utvärdera sin förmåga att samarbeta med föräldrarna.
För att barn och föräldrar ska kunna ha ett reellt inflytande i verksamheten ska varje skola vara tydlig i fråga om mål, innehåll, arbetsformer samt ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Det är viktigt att, i de fall där föräldrar delar på vårdnaden, båda föräldrarna får information om hur det går för deras barn. Det är också viktigt att kommunen bidrar till att underlätta skolgången för elever som bor på två ställen. Om det inte innebär alltför stora kostnader för kommunen, bör det vara möjligt för eleverna att få skolskjuts till båda sina hem, förutsatt att det är långt till skolan och att det inte finns allmänna färdmedel.
|
Stockholm den 14 oktober 2002 |
|
|
Lars Leijonborg (fp) |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Linnéa Darell (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Tobias Krantz (fp) |
|
Lennart Kollmats (fp) |
Ulf Nilsson (fp) |
|
Karin Pilsäter (fp) |
Erik Ullenhag (fp) |
|
Yvonne Ångström (fp) |
Ana Maria Narti (fp) |
|
Axel Darvik (fp) |
Anita Brodén (fp) |
|
Liselott Hagberg (fp) |