Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa kårobligatoriet vid de svenska högskolorna och universiteten.
Enligt första paragrafen i Förordning om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor (SFS 1983:18), måste alla högskole- och universitetsstudenter vara medlemmar i en studentkår. Inga undantag ges. Det lindrigaste straffet vid obetald medlemsavgift är att nekas vetskap om tentamensresultat, följt av nekande att skriva tentamen eller i värsta fall utestängas från undervisning. Detta endast för att man hävdar sin grundläggande rätt till föreningsfrihet.
Föreningsfriheten kan normalt sett sägas vara tvåsidig. Dels har alla individer friheten att välja vilken förening man vill vara medlem i, dels friheten att välja vilken förening man inte vill vara medlem i. Genom den svenska grundlagsstiftningens konstruktion, faller studentkårsobligatoriet utanför rättigheten att själv få välja vilken eller vilka föreningar man inte vill delta i och detta är ett klart brott mot Förenta nationernas Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 20, andra stycket: ”Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning.”
Studentkårsobligatoriet är en skamfläck på ett annars skinande svenskt demokratiskt system och bör avskaffas omedelbart. Det måste stå individen fritt att själv få välja.
|
Stockholm den 14 oktober 2002 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |