Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som säkerställer att Lunds universitets historiska museum kan klara sin arkeologiska fyndhantering och fortsätta sin publika verksamhet.
Historiska museet i Lund grundades 1805. Det är Sveriges näst största arkeologiska museum. Samlingarna, som hålls öppna för allmänheten under endast några få timmar på vardagar, innehåller många unika föremål från sten-, brons- och järnåldern. Under de senaste 100 åren har museet tagit ansvar för arkeologiska fynd i Skåne. Genom riksdagsbeslut 1989/90 gavs museet ett regionalt ansvar för skånskt arkeologiskt material.
Historiska museet är ett universitetsmuseum och lyder därför under Utbildningsdepartementet. Fyndhanteringen kostar varje år ca 2 miljoner kr, men Lunds universitet får endast 200 000 kr/år. Detta är givetvis en ohållbar ekvation. Utöver fyndhanteringen har Historiska museet två verksamhetsdelar, en forskningsdel och dessutom publik verksamhet. Den forskningsinriktade delen är inte ifrågasatt, men såväl fyndhanteringen som den publika verksamheten är hotad om Lunds universitet inte får nödvändigt tillskott.
På sikt bör Historiska museet skiljas från Lunds universitet. Det är inte rimligt att ett enskilt universitet har ansvar för ett museum med regionalt och nationellt ansvar för insamlande av arkeologiskt material. En institution med Sveriges näst största arkeologiska samling är inte bara av lokalt intresse. Ingen har väl kommit på tanken att Historiska museet i Stockholm ska ligga under Stockholms universitet? Lunds historiska museum bör ingå i Statens historiska museer och ansvaret flyttas från Utbildningsdepartementet till Kulturdepartementet.
Det ska dock med det bestämdaste påpekas att de skånska fornfynden också ska stanna i Skåne. Detta gäller inte minst fynden i Uppåkra. Staten måste ta sitt ansvar för att hitta en långsiktigt hållbar lösning som gör det möjligt för allmänheten att se och uppleva utgrävningarna och fynden i Uppåkra.
|
Stockholm den 8 oktober 2002 |
|
|
Johan Linander (c) |