Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om friskolornas betydelse för utvecklingen av skolans arbetsformer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om friskolornas betydelse för att utveckla lärarrollen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillgången till friskolor är bra för barn med särskilda behov.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dagens regler för finansiering av friskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om momsreglerna för friskolor.
Fristående grundskolor förbättrar situationen för studiesvaga elever och barn med särskilda behov. Det är en felaktig bild att friskolor skulle vända sig till särskilt duktiga ”elitelever”, såsom Socialdemokraterna ofta hävdar. I stället har friskolor ofta en större andel elever som behöver extra hjälp.
En vanlig situation är den när föräldrar förklarar att man bytt skola för sitt barn, eftersom det varit mobbat, eller på grund av att barnets särskilda behov inte kunnat mötas i den kommunala skolan. Friskolor som ofta är mindre och har en väl genomtänkt pedagogisk syn kan vara en fristad för dessa barn.
Sven-Åke Johansson, ordförande i den statliga utredningen SOU 1999:98 Likvärdiga villkor?, som följt utvecklingen av friskolornas situation, bekräftar denna bild:
”De fristående skolorna satsar i stor utsträckning på billiga lokaler och använder i stället pengarna till mindre grupper. Det uppfattas som positivt av föräldrar till barn som har svårigheter.” I samma rapport står också att föräldrar som inte anser att barnen får det stöd de behöver i den kommunala skolan ofta söker sig till friskolor.
Friskolor skulle i än högre grad bli ett alternativ för barn med särskilda behov om Socialdemokraterna i riksdag och kommuner började acceptera friskolor för dyslektiker och för barn med funktionshinder, samt accepterade ett skolpengssystem som möjliggjorde för sådana skolor att öppna.
Friskolor är en motor för skolans förnyelse och visar konkret hur nya idéer fungerar i verkligheten. Även kommunala skolor får därmed del av nya idéer som prövas av friskolorna.
Ny teknik förändrar informationsinhämtningen. Klassrummen ifrågasätts. Småbarnsskolor inrättas. Profiler utvecklas. Glesbygdsskolor räddas.
Genom möjligheten för varje enskild skola att bestämma sitt arbetssätt och sin inriktning samt genom skapandet av fler friskolor kan skolan förvandlas från krisbransch till landets kanske mest kreativa arbetsmiljö, för både lärare och elever. På sikt bör all skolverksamhet bedrivas av friskolor eller självstyrande kommunala skolor.
Läraryrkets status har sjunkit sedan 50-talet. Det är nödvändigt att läraryrket återupprättas. Duktiga lärare skall ges den lön de förtjänar.
Problemen inom läraryrket är ett tecken på att kommunerna ofta är dåliga arbetsgivare. Detta förstärks av kommunernas monopolliknande situation som skolans arbetsgivare. Konkurrens mellan kommunala skolor och friskolor är viktigt också för skolans lärare, som plötsligt får alternativa arbetsgivare, möjlighet att starta egna verksamheter och förutsättningar att utveckla egna pedagogiska idéer.
Lärare måste man kunna bli genom flera olika sorters utbildning och erfarenheter. Det skall vara lätt att komplettera andra akademiska utbildningar med pedagogisk påbyggnadsutbildning före inträdet i skolan.
Genom att ”öppna” läraryrket öppnar vi för en utveckling av lärarrollen, och därmed för förnyelse av skolan. Samtidigt kommer statusen på yrket att höjas när människor från t.ex. näringslivet gör entré.
Om alla lärare måste ha likadan utbildning hindrar det människor med erfarenheter från andra områden att bli lärare och skolor från att finna människor med erfarenheter som överensstämmer med den valda inriktningen.
Friskolorna står för en växande – om än fortfarande liten – del av skolutbildningen. Om en dynamisk utveckling ska komma till stånd måste dock de finansiella villkoren förändras. I dag är kommunen både finansiär av och konkurrent till friskolorna.
Regler för friskolornas bidragsfördelning är bristfälliga. Det finns inget enhetligt system för resurstilldelning till friskolorna. Mängden av kommunala system är stor och många är sätten att bedöma vad som ska ingå i vilken del av systemet.
Enligt SOU 1999:98 Likvärdiga villkor saknar en tredjedel av kommunerna politiska beslut om hur resurserna till friskolor ska tilldelas. I dessa kommuner ges alltså möjligheter för tjänstemännen att själva bestämma om tilldelningen till de fristående skolorna.
En fjärdedel av alla fristående skolor har inte ansett sig ha fått information om och förståelse för hur kommunen bestämmer resurstilldelningen. Detta är under all kritik och visar att reglerna är allt annat än enkla och rättvisa. För många friskolor är det problem att sätta sig in i de olika systemen. Det räcker inte att begripa systemet i den egna kommunen, eftersom många skolor – särskilt de med egen pedagogisk profil – har elever från flera olika kommuner.
De kommunala bidragen blir ofta föremål för förhandlingar. Resultatet kan bli godtyckligt. Det är svårt för en friskola att planera sin verksamhet, särskilt på längre sikt, när ekonomin är helt beroende av externa faktorer, som på förhand inte fullt ut går att förutse.
Dagens irrationella stödfördelning borde ersättas med en nationell skolpeng för alla barn som förutom att det garanterar varje svenskt barn rätten att välja den skola där man kommer till sin rätt också ger skolorna goda och förutsebara arbetsförhållanden.
Friskolorna kommer i en sämre konkurrenssituation än de kommunala skolorna på grund av orättvist utformade momsregler. Det har Konsumentverket konstaterat efter en inventering av skatte- och momsreglerna för fristående aktörer inom vård och skola. Tjänsteproduktion i skolverksamheten är momsbefriad. Det innebär att den moms som betalas vid till exempel inköp av material till verksamheten inte kan dras av mot utgående moms.
Kommunala skolor får dock ersättning för sådana momskostnader. Det får däremot sällan friskolorna, vilket snedvrider konkurrensen. Detta konstaterande gjorde också Konkurrensverket. Detta orättvisa förhållande måste korrigeras.
|
Stockholm den 8 oktober 2002 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |