Det finns fortfarande mycket att göra innan jämställdheten mellan kvinnor och män i Sverige är reell på alla nivåer. Trots det är svenska kvinnor i jämförelse med kvinnor från många andra länder privilegierade. I Sverige finns många lagar som ger stöd för jämställdhetsarbetet. Därmed förpliktigar vi oss att i olika internationella sammanhang driva jämställdhetsarbetet.
Kvinnor beräknas idag utgöra en majoritet av världens fattiga. En mycket liten andel av världens resurser ägs eller kontrolleras av kvinnor. Uppskattningsvis 2/3 av världens analfabeter är kvinnor. Endast 10 procent av världens parlamentariker är kvinnor. Världens länder har gjort en rad åtaganden för att främja jämställdhet. FN har utarbetat en konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. EU:s ministerråd har beslutat att biståndsinsatser skall utgå från ett jämställdhetsperspektiv. Detta är steg i rätt riktning men räcker inte. Jämställdhetsarbetet, nationellt såväl som internationellt, handlar om att ge kvinnor och män lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i livet.
Kvinnor är i dag utsatta för hat och många olika typer av diskriminerande, förnedrande och brottsliga handlingar. Parallellt med jämställdhetsarbetet måste därför kränkande företeelser såsom hedersmord, trafficking, prostitution, kvinnlig könsstympning, prenatal könsdiskriminering och våld mot kvinnor bekämpas.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
1 Inledning 5
2 Kvinnors situation 5
3 Vad har världssamfundet gjort och vad har länder åtagit sig att göra för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män? 7
4 Hedersmord 7
5 Trafficking 9
6 Prostitution 9
7 Kvinnlig könsstympning 11
8 Prenatal könsdiskriminering 12
9 Våld mot kvinnor 14
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föra upp hedersmorden högt på FN:s dagordning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att hedersmord skall ingå i EU:s förhandlingar om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om temporära uppehållstillstånd och riktat stöd till de genom
trafficking utsatta kvinnorna.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att det dokument som FN antagit om trafficking snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att sambandet mellan droghandel och trafficking följs upp och åtgärder vidtas på europeisk nivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att trafficking blir ett prioriterat brott att bekämpa.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU och i andra internationella sammanhang skall verka för att prostitution förbjuds.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sexköpslagen i Sverige skall ses över så att målet för dess strävanden kan uppnås.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sveriges regering bör verka för att UNHCR ges extra resurser för att skydda flickor och kvinnor på flykt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om information till och utbildning av invandrarkvinnor i vårt land om Sveriges syn på könsstympning.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal om kvinnlig könsstympning.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att stödja organisationer som i olika u-länder arbetar mot kvinnlig könsstympning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att via biståndet verka för utbildning av inhemska ”barnmorskor” så att de inser skadligheten med könsstympning och upphör med denna verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning erkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frågan om prenatal könsdiskriminering lyfts fram inom det bilaterala utvecklingsarbetets ram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att frågan om prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen för FN:s generalförsamling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen och praxis innebär ett reellt skydd för den som söker asyl på grund av förföljelse på grund av kön.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i det multi- och bilaterala biståndsarbetet samt i andra internationella sammanhang särskilt uppmärksammar flickornas situation i Indien och Kina.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stöd bör ges till allmän utbildning och upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors/kvinnors människovärde och mänskliga rättigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i olika bilaterala och multilaterala sammanhang för upp den afrikanska flickans skolsituation för att få afrikanska myndigheter att ta tag i problemet med sexuella trakasserier och våld riktat mot flickor i skolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen internationellt skall arbeta mot att flickor/kvinnor används som handelsvaror och slavar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN och andra internationella organ arbetar för att kvinnors utsatta situation i krig uppmärksammas i större omfattning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen verkar för att traditionella lagar som diskriminerar kvinnor skall avskaffas.
1 Yrkandena 3 och 17 hänvisade till SfU.
2 Yrkandena 6 och 8 hänvisade till JuU.
3 Yrkandena 10 och 11 hänvisade till SoU.
Sverige kan berömma sig av att anses vara världens mest jämställda land. Även om mycket återstår för att jämställdheten skall vara reell på alla nivåer, så måste ändå konstateras att kvinnan i Sverige, i jämförelse med många andra länder, är privilegierad. Men ett viktigt undantag från den regeln är många invandrarkvinnor, som kommer från kulturer, där kvinnor inte har stort värde, med de konsekvenser det innebär vid omplacering av familjer och traditioner till en miljö med andra värderingar än de inlärda.
I Sverige finns många lagar som ger stöd för jämställdhetsarbetet. Vi har ”varvade” valsedlar, en jämställd regering och en jämställdhetsombudsman. Men attityderna till flickor/kvinnor är på många håll inte ens i vårt traditionella samhälle särskilt positiva. Det finns mycket som bekräftar detta. Många unga kvinnor upplever även i vårt land ett kvinnohat, som kvinnor ur tidigare generationer inte kommit i närheten av. Som exempel kan nämnas den förnedring kvinnor utsätts för genom porrindustri, misshandel, våldtäkter och sexuella trakasserier, mobbning i skolor och på arbetsplatser etc.
Trots att jämställdheten i vårt land ännu inte är fullständig, är ändå Sverige ett föregångsland i jämställdhetsfrågan och har därmed ett förpliktigande ansvar att i olika internationella sammanhang driva den frågan. Jämställdhet, mänskliga rättigheter och demokrati är begrepp, som när de skall realiseras i verkligheten ligger mycket nära varandra. I arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati måste således också jämställdhetsbegreppet ingå och vara en viktig del av biståndsarbetet.
En ny rapport från Världsbanken konstaterar att länder som anstränger sig att förbättra kvinnors rättigheter och kvinnors tillgång till skolutbildning och andra resurser får lägre andel fattigdom, snabbare ekonomisk tillväxt och mindre korruption än länder som inte gör sådana ansträngningar. Det lönar sig således att satsa på kvinnan. Rapporten ”Engendering Development –
Through Gender Equality in Rights, Resources and Voice” är enligt Världsbanken den mest omfattande studien hittills kring sambanden mellan jämställdhet och ekonomiska framsteg i u-länder.
Av världens absolut fattiga är 70 % kvinnor. Kvinnor beräknas utgöra en majoritet av världens 1,3 miljarder fattiga, trots att kvinnor världen över är mycket ekonomiskt aktiva, men på en kraftigt könssegregerad arbetsmarknad och ofta i arbeten som inte ger dem inkomster.
En mycket liten andel av världens resurser i form av mark, finansiella resurser, bland annat krediter, teknologi etc., ägs eller kontrolleras av kvinnor. Världsbanken konstaterar att en människas kön ofta är avgörande för hennes tillgång till och kontroll över resurser.
Av världens vuxna analfabeter är 64 % kvinnor, samtidigt som utbildning av kvinnor är en nyckel till utveckling. Halva klyftan till männens utbildningsnivå har minskats, men det är fortfarande bara 74 % av kvinnorna i u-länderna som är läs- och skrivkunniga i förhållande till männen. I Afrika är drygt 50 % av alla kvinnor analfabeter och i södra och västra Asien är siffran 55–60 %.
Många kvinnor utsätts för våld i hemmet, ett våld som tar sig olika uttryck under kvinnors hela livscykel: flickfoster fördrivs och små flickebarn dödas, flickor utsätts för könsstympning, sexuella övergrepp och våldtäkter.
Flickor och kvinnor diskrimineras ofta livet igenom i utbildning och yrkesliv på grund av mäns traditionella överordning gentemot kvinnor.
Endast 10 % av världens parlamentariker är kvinnor och av världens ministrar är 94 % män. Denna fördelning är relativt jämn i jämförelsen mellan i- och u-länder. Beslut som rör kvinnor fattas världen över huvudsakligen av män.
Även om kvinnor i syd står för merparten av arbetet i jordbruket så nås relativt få kvinnor av bistånd på detta område, bilateralt såväl som multilateralt. Detta trots att bistånd som riktas till kvinnor generellt visat sig ge större positiv genomslagskraft för samhället.
I många delar av världen lever kvinnor och män i skilda sfärer. Att satsa på att förbättra kvinnors hälsa och att underlätta kvinnors arbete, genom mekanisering och utbildning, är ofta avgörande för att öka produktionen inom exempelvis jordbruket och förbättra människors levnadsvillkor.
Jämställdhet, nationellt och internationellt, innebär att ge kvinnor och män lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i livet.
Kvinnor över hela världen är på många olika sätt utsatta för könsdiskriminering. Behandlingen av flickor/kvinnor i Indien, Kina och många andra av världens länder är att anse som grova brott mot mänskliga rättigheter och jämställdhet. Andra exempel på brott mot mänskliga rättigheter och kvinnoförakt är de systematiska våldtäkterna som kvinnor och barn utsätts för vid krigssituationer i såväl Europa som andra världsdelar. I Sydafrika ruineras en flickas liv genom våldtäkt var trettionde sekund. Flickor slutar skolan p.g.a. sexuella trakasserier och övergrepp från manliga skolkamrater och lärare. Trots att Afghanistan alltmer isolerats från omvärlden vet vi, att den för flickor/kvinnor tidigare dåliga situationen har blivit ännu sämre efter talibanernas ockupation av landet. Kvinnans människovärde tycks vara helt trampat i botten. Kvinnorna tillåts inte att vara ute i arbete fastän många är ensamförsörjare, då männen dött i krigen. Den nöd och det elände som framförallt kvinnor och barn utsätts för i Afghanistan är så fruktansvärt, att det är svårt att föreställa sig det. Kvinnans situation i Afghanistan måste lyftas fram.
Världens länder har gjort en rad åtaganden om att främja jämställdhet:
I FN-stadgan, i olika MR-konventioner bl.a. i FN:s juridiskt bindande konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), som är undertecknad av 166 länder. Det är dock också den konvention som har flest undantag inskrivna av de länder som har anslutit sig. Bl.a. har många muslimska länder undantag vad gäller kvinnans rättigheter inom familjen.
Vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995, då världens länder antog en deklaration och en handlingsplan som inte är juridiskt men politiskt bindande. Kvinnor framhålls också som centrala aktörer vid FN-konferenserna om miljö och hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, befolkning, social utveckling och boende och bebyggelsefrågor.
Enskilda länder (bl.a. Sverige) utarbetade nationella handlingsplaner om jämställdhet inför Pekingkonferensen 1995. Flera länder har också utarbetat rapporter till FN om hur konferensen har följts upp.
EU:s ministerråd beslutade i december 1995 att EU:s bistånd och biståndet i medlemsstaterna skall utgå från ett jämställdhetsperspektiv.
Riksdagen slog våren 1996 fast att jämställdhet skall vara ett nytt mål i biståndet. Riksdagen har också beslutat att jämställdhet skall genomsyra allt samarbete med Central- och Östeuropa.
DAC, OECD:s utvecklingskommitté, har utarbetat riktlinjer för hur ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i allt bistånd (oktober 1997).
Enskilda FN-organ, fonder och program liksom utvecklingsbanker har antagit handlingsplaner för sina verksamhetsområden.
I det följande beskrivs några områden som visar på kvinnans utsatta situation och diskriminering.
Brott mot flickors/kvinnors mänskliga rättigheter oavsett i vilket land de utförs drabbar indirekt alla flickor/kvinnor på jorden. Även om de råkar bo i världens mest jämställda land. Självklart tar flickorna i vårt land både direkt och indirekt åt sig av många länders flagranta brott mot flickors/kvinnors mänskliga rättigheter. Genom dagliga TV-rapporter från hela världen både ser och hör flickan att hon är mindre värd och saknar integritet. Självförtroendet minskar och självbilden förvanskas. Pojkarnas syn på flickor påverkas naturligtvis också.
Arbetet med att stärka flickans och kvinnans ställning måste ha hög prioritet. Det är inte enbart en mänsklig rättighets- och jämställdhetsfråga utan det handlar också om ekonomi och utveckling. Det finns många exempel som visar att ett sätt att minska fattigdomen i världen är att höja kvinnans status. Bistånd som särskilt riktas till kvinnor genererar bättre resultat samhällsekonomiskt och kommer barnen till del genom att deras skolgång prioriteras av modern. Lån och krediter som ges till kvinnor betalas oftare tillbaka än de som ges till män. Världsbanken visar att den mest kostnadseffektiva investering som kan göras är att finansiera flickors och kvinnors utbildning. Arbetet för mänskliga rättigheter och jämställdhet är oerhört angeläget i såväl internationella som nationella sammanhang. Därför är det viktigt att hedersmord, trafficking och andra kvinnoförnedrande företeelser lyfts fram i den allmänna debatten och fördöms som brott mot mänskliga rättigheter.
De fruktansvärda s.k. hedersmorden är ett uttryck för att kvinnans kropp betraktas som en ägodel, en begärlig vara likvärdig med mark, pengar, boskap eller hus. Kvinnan har som människa i de sammanhangen inga mänskliga rättigheter utan ses som en handelsvara. Minsta misstanke om att en kvinna är otuktig eller otrogen kan medföra att hon förlorar sitt värde som en begärlig ägodel och därigenom också rätten att leva.
Enligt det synsättet har den övriga familjen rätt att döma kvinnan till döden. Den befläckade kvinnan har smittat hela familjen och något måste göras för att rädda familjens heder och sociala status. Det blir då oftast männens skyldighet och plikt att ta livet av den kvinnliga familjemedlemmen. Samma stränga förhållningssätt gäller också – hur absurt det än kan låta – om hon har blivit våldtagen.
Hedersmord är ett vedervärdigt exempel på hur man bygger en människas värde på hennes kön och hur man värderar människor olika, helt emot Kristdemokraternas uppfattning om människovärde och mänskliga rättigheter. En persons värde varken kan eller får bestämmas av kön. Enligt FN:s deklaration är vi alla födda fria och med samma mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser att det är hög tid att sätta de s.k. hedersmorden högt upp på FN:s dagordning.
FN uppskattar det totala antalet kvinnor i världen som förra året mördades av sina egna familjemedlemmar till ca 5 000. Minst 200 s.k. ”hedersmord” äger rum varje år i Turkiet, som är ett av de länder som urbaniseras i mycket snabb takt. På mindre än 50 år har man gått från en befolkning som till 75 % bodde på landsbygden, till en lika stor andel som nu bor i städerna.
Efter påtryckningar från EU – då Turkiet är ett kandidatland – håller landet på att förändra sin lagstiftning. Men fortfarande bedömer landets domstolar hedersmord mildare än andra mord. Om den mördade dessutom är minderårig kan straffet för mordet bli mindre än två år i fängelse.
Kristdemokraterna anser att frågan om hedersmord skall vara en av punkterna gällande mänskliga rättigheter, vid Sveriges samtal med företrädare för den turkiska regeringen och att frågan fortsatt skall ingå i EU:s diskussioner med Turkiet om ett eventuellt medlemskap i den europeiska unionen.
Ett problem, som alltmer uppmärksammas, är trafficking med människor. Denna moderna form av slavhandel har ökat drastiskt under de senaste åren.
Enbart i Europa finns cirka 500 000 kvinnor som rövats bort, sålts eller falskt lovats att få ett ”hederligt” arbete. Kvinnor säljs till samtliga länder inom EU – även till Sverige. Det sägs att människohandeln idag omsätter mer pengar än droghandeln. Handlarna tjänar stora summor utan att riskera samma hårda straff som gäller vid annan typ av smuggling.
Ännu så länge görs inte så mycket av de länder som berörs, men frågan har fått prioritet under Sveriges ordförandeskap i EU och mångas förhoppning är att insatser kommer att sättas in.
Kristdemokraterna anser att trafficking måste motarbetas på flera plan. Straffen för förövarna måste bli kännbara samtidigt som kvinnorna skall få hjälp och skydd.
Uppsökande verksamhet måste igångsättas så att utsatta kvinnor får stöd i de länder de sålts till och de så kallade beskyddarna åtalas. Kristdemokraterna anser att det är oerhört viktigt att temporära uppehållstillstånd och riktat stöd och skydd kommer dessa kvinnor till del.
De länder varifrån kvinnorna kommer är ofta fattiga med dåligt socialt skyddsnät. Därför måste insatser sättas in även där, så att kvinnorna får stöd och hjälp när de återvänder hem.
Handeln med människor utgör ett större problem i vårt moderna samhälle än något annat. Nya uppgifter tyder på en global jätteindustri som omsätter oerhörda summor. Respekten för människovärdet kräver att vi genom internationellt samarbete bekämpar denna företeelse med alla medel. Slavhandelns offer behöver vår hjälp. Det handlar om flickors/kvinnors mänskliga rättigheter.
Kristdemokraterna anser att Sveriges regering skall verka för att det dokument som FN antagit om trafficking snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning. Detta vore ett välkommet erkännande av att trafficking är ett faktiskt problem för varje medlemsland. När det gäller EU anser Kristdemokraterna att sambandet mellan droghandel och trafficking skall följas upp på europeisk nivå och åtgärder vidtas. Trafficking måste bli ett prioriterat brott att bekämpa.
Prostitution är vanligtvis mannens utnyttjande av kvinnans kropp. Han betalar och köper sig därmed rätten att utnyttja en annan människas kropp. ”Vanlig” prostitution, det vill säga prostitution utan extra våld, är ett missbrukande av kvinnans kropp. Ingen människa som missbrukas på detta sätt, kan förbli hel som människa. Hon kommer att ha permanenta fysiska och psykiska skador resten av sitt liv. Med sina pengar har köparen köpt en människas liv och utplånat hennes betydelse i samhället. Den prostituerade kvinnan står utanför lagens skydd, är fråntagen sina medborgerliga rättigheter och berövad sin mänskliga värdighet. Dessutom utsätts hon för risken att smittas av svåra sjukdomar. Hon har ingenstans att ta vägen. Samhället visar sällan förbarmande med en ”fallen kvinna”. Prostitutionens försvarare finns ofta bland dem som även försvarar pornografin.
Den prostituerade kvinnan är oftast anonym men har många smeknamn för den som köper hennes tjänster. Denna namnlöshet förmedlar till omgivningen – och framförallt till köparen – att hon inte är verklig. Hon har inget efternamn. Ingen behöver komma ihåg henne. Naturligtvis underlättar detta för köparen att utan samvetsbetänkligheter genomföra ”sin del i transaktionen”. Män som utnyttjar prostituerade kvinnor visar i och med det sitt förakt inte endast för kvinnokroppen utan också för kvinnan som person.
Ingen kvinna väljer frivilligt att prostituera sig. Bakgrunden till prostitution är ofta en historia fylld av fysiska och/eller psykiska övergrepp, drogmissbruk, brist på kärlek och fattigdom.
Kristdemokraterna anser att prostitution aldrig får jämföras med och behandlas som yrken vad gäller lagstiftning, reglering av arbetstider, semester, bildande av fackförbund m.m., som har skett i exempelvis Nederländerna. På Prostitution Information Centre i Amsterdam, som har bildats av en före detta prostituerad kvinna, anser man att eftersom prostitution alltid har funnits och kommer att finnas får prostitution aldrig förbjudas, utan bör istället organiseras bättre. Man skyller också den förnedring som prostituerade lever i på vissa länders förbud mot prostitutionen, eftersom den prostituerade själv har valt att sälja sin kropp. Detta är ett oacceptabelt resonemang. Naturligtvis kan man hävda att de lagar som man i Nederländerna har infört kan skydda de prostituerade, men det omöjliggör också kampen mot detta destruktiva inslag i våra samhällen. Prostitutionen hör inte hemma i ett samhälle där en av grundbultarna är alla människors lika värde. Man kan inte köpa en annan människa.
Kristdemokraterna anser att Sverige i EU och i andra internationella sammanhang skall verka för att prostitution förbjuds. Kristdemokraterna anser också att sexköpslagen i vårt eget land skall ses över så att målet för dess strävanden kan uppnås, nämligen att utrota prostitutionen i Sverige. I kampen för detta måste dock offren, de prostituerade, stå i centrum och få all den hjälp de behöver för att ta sig ur sin situation.
Prostitution orsakad av fattigdom är ett stort problem i olika delar av världens regioner. Bland gatubarn är flickorna extra utsatta och riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. När de blir lite äldre är det högst troligt att de tvingas in i prostitution. I familjer där fattigdomen är som störst kommer flickor främst i kläm, på grund av att de oftast inte värderas lika högt som pojkarna. Det är flickan som får sluta skolan först när pengar till skolavgifter inte finns, eller när de mister sina föräldrar. Det är flickan som i värsta fall säljs av föräldrarna till ett liv som prostituerad. Detta är ett allvarligt problem inte minst i Nepal där en välorganiserad slavhandel pågår med flickor från landsbygden till bordellerna i Indiens storstäder. Flickors och kvinnors värde måste höjas och samtidigt med detta arbete skall intensivt preventivt arbete igångsättas för att skydda dem från att hamna i och/eller rädda dem ur prostitution. Kristdemokraterna anser att Sveriges regering också bör trycka på att FN:s flyktingorgan, UNHCR, ges extra resurser för att särskilt skydda flickor och kvinnor på flykt.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, har 130 miljoner kvinnor runt om i världen utsatts för könsstympning. Trots att 15 afrikanska länder lagstiftat mot bruket av könsstympning rapporteras varje år 2 miljoner nya fall. Kvinnlig könsstympning (female genital mutilation, FGM) är en fråga som rör mänskliga och framförallt kvinnors/flickors rättigheter. Könsstympningen är ett trauma som påverkar flickan och senare kvinnan både psykiskt och fysiskt under hela livet och vars enda syfte är att ge mannen full kontroll över kvinnan.
Förutom i Afrika förekommer kvinnlig könsstympning även på spridda håll i Sydamerika och i Asien. Men det är i länderna kring Afrikas horn, Somalia, Sudan, Djibouti, Etiopien och Eritrea, som könsstympning är vanligast förekommande. I dessa länder beräknas 90–100 % av kvinnorna vara könsstympade. Flickornas ålder när stympningen utförs kan variera från en månad upp till tolv år beroende på vilken typ av könsstympning det handlar om.
Senare i livet har de kvinnor som utsatts för könsstympning många andra problem att vänta. Som exempel kan nämnas kroniska infektioner, cystor, frigiditet, sterilitet och smärtor vid samlag. Problemen blir ännu mer påtagliga vid barnafödsel. Kvinnorna riskerar att dö i barnsäng och barnen att dö av syrebrist.
Orsakerna till könsstympning är inte religiösa. Som namnet antyder praktiserades faraonisk könsstympning redan i gammalegyptisk tid.
Det är svårt att ändra en djupt rotad tradition. Det sociala trycket är stort. En flicka som inte är omskuren riskerar att inte bli gift och aldrig bli betraktad som en vuxen kvinna.
Kristdemokraterna anser att det är viktig att på alla sätt och med alla medel stödja de människor som kämpar mot denna gamla, skadliga och barbariska sedvänja.
Många kvinnoorganisationer som finns i de länder där könsstympning förekommer talar idag öppet om könsstympningen som ett allvarligt problem, särskilt den faraoniska varianten (infibulationen). Det är den brutalaste, mest riskfyllda och den vanligaste. Kvinnans hela könsorgan skärs bort och sys ihop så att endast en liten öppning återstår. De traditionella ”barnmorskorna” som hjälper till vid förlossningar och som utför könsstympningar med glasskärvor eller rakblad som redskap måste påverkas att sluta med verksamheten och ges andra uppgifter i samhället. Kristdemokraterna anser att Sveriges syn på könsstympning måste spridas till de invandrarkvinnor i vårt land som är könsstympade, samt till hälso- och sjukvårdens personal.
Kristdemokraterna anser att det är angeläget att det multi- och bilaterala biståndet skall riktas till bland annat kvinnoorganisationer, som är engagerade i arbete mot kvinnlig könsstympning och till intensiva informations- och upplysningskampanjer i biståndsländerna. Men för att försöken att få slut på könsstympningen skall lyckas måste de kvinnor som idag lever av att utföra stympningen ges garantier om annan sysselsättning.
I exempelvis Benin har olika frivilligorganisationer sedan cirka ett år tillbaka bedrivit en kampanj mot könsstympning. 200 kvinnor som utför stympningen har upphört med den verksamheten sedan kampanjen började. De frivilligorganisationer som driver kampanjen hade lyckats övertyga kvinnorna om att de kan få annan sysselsättning.
I Tanzania har också pågått ett liknande projekt där de som utför könsstympning förmåddes att överlämna sina knivar och andra verktyg. Men de har mer eller mindre återgått till sin tidigare sysselsättning, då de inte fått tillgång till utlovat kapital för att starta egna små företag.
Många afrikanska kvinnor lever under den påtvingade föreställningen att lidande tillhör livet. Kvinnor inbillas att en oomskuren klitoris kan orsaka impotens hos män och att deras barn kan dö, medan kvinnlig könsstympning gör att kvinnor accepteras i sina egna samhällen.
Men det är inte endast afrikanska länder som behöver uppvaknande. Även Kina och Indien behöver väckas för att tillgodose många kvinnors rätt till mänskliga rättigheter.
Kritik har framförts i EU-parlamentet mot att västländerna går alltför långsamt fram i frågan om kvinnlig könsstympning, trots att bruket numera är olagligt i Schweiz, Sverige, Storbritannien och USA.
Kristdemokraterna anser att EU skall erkänna kvinnlig könsstympning som ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, då det ingreppet har så fruktansvärda negativa konsekvenser för de stympade kvinnorna/flickorna.
Kristdemokraterna anser att lagstiftningen och praxis måste innebära ett reellt skydd för den som söker asyl på grund av förföljelse på grund av kön.
Andelen kvinnor i förhållande till män har speciellt i Asien sjunkit dramatiskt de senaste årtiondena. Enligt vissa beräkningar saknas det 60 miljoner kvinnor i den världsdelen. Orsakerna är aborter av flickfoster, undernäring och överarbete bland kvinnor. I många länder är spädbarnsdödligheten högre bland flickor. Flickor får sämre vård och behandling redan som spädbarn.
Att könsselektiv abort skulle vara hela förklaringen till de ”förlorade” flickebarnen i Kina är inte klarlagt. Det går inte att utesluta att det förekommer barnamord lokalt i det vidsträckta Kina. Klart är att Kinas ettbarnspolitik, dvs. försöket att hålla befolkningstillväxten nere genom att bara tillåta ett barn per par som infördes 1979, har bidragit till problemet. Men det finns också andra förklaringar: Många flickor adopteras bort till familjer som redan har en son. I otillgängliga områden föder kvinnorna barn i hemmet. Om det är en dotter låter de bli att registrera barnet men behåller och uppfostrar det ändå. Men ett gömt barn har inga samhälleliga rättigheter.
Sedan 1990 har Kinas befolkning ökat med över 130 miljoner. Enligt den första folkräkningen i Kina på tio år uppgår befolkningen nu till 1,26 miljarder. Takten i befolkningsökningen har dock under det senaste årtiondet sjunkit med 0,4 % till nuvarande 1,07 %. Det är mycket nära den 1-procentsgräns man använder för att beteckna att befolkningsutvecklingen ”stabiliserats”. Kinesiska myndigheter anser att resultatet är en framgång för ettbarnspolitiken.
Data från folkräkningen visar att det fötts 106,7 gossebarn för vart hundrade flickebarn under årtiondet. Andra undersökningar har visat på både större skillnader, och att skillnaderna blir större, inte mindre. En studie som gjordes 1999 visar att det föddes 117 gossebarn för vart hundrade flickebarn, jämfört med en kvot 111–100 år 1990.
Lanyan Chen, rådgivare i Peking från FN:s kvinnofond (Unifem) menar att det är första gången den sedan tidigare kända obalansen mellan pojkar och flickor, vilken främst anses bero på att familjer väljer att abortera på kön, belagts i siffror. Denna obalans kommer att skapa enorma problem i framtiden, då det kommer att råda stort underskott på kvinnor för äktenskap.
Indien har också genomfört en folkräkning. Resultatet bekräftar att man passerat miljardstrecket, och i mars uppgår antalet indier till 1,02 miljarder. Indien har därmed en sjättedel av världens befolkning. Även där har takten i befolkningsökningen bromsats, om än inte på långa vägar lika mycket som i Kina. Indien väntas därför gå om Kina i befolkningsmängd kring år 2040 och bli världens folkrikaste land.
Till skillnad från Kina har kvoten mellan födda pojkar och flickor förbättrats något i Indien. Skillnaderna är dock fortfarande större än i Kina, om man jämför de officiella siffrorna från de två folkräkningarna. Idag är den indiska kvoten 107 pojkar på 100 flickor, jämfört med 108–100 för tio år sedan.
Könsselektiv abort tillämpas inte bara i Indien och Kina utan också i Sydkorea, på Taiwan, i Singapore och i Malaysia.
Indiska läkare anger den 5 augusti 1999 i ett TT-Reutermeddelande att det är svårt att beräkna hur många flickfoster som dödas varje år, då de flesta fallen aldrig rapporteras till myndigheterna. Men under det senaste århundradet har antalet födda flickor stadigt minskat jämfört med antalet pojkar. Flera indiska delstater har därför förbjudit läkare att avslöja fostrets kön.
Behandlingen av flickor/kvinnor i Indien, Kina och i många andra av världens länder är att anse som grova brott mot mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser att Sverige har ett ansvar att i det multi- och bilaterala biståndsarbetet och i andra internationella sammanhang uppmärksamma kvinnans/flickans situation i Indien och Kina.
Kristdemokraterna anser att det finns all anledning för Sverige som ett föregångsland i arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter att målinriktat arbeta för att frågan om prenatal könsdiskriminering behandlas seriöst i FN.
Kristdemokraterna anser också att det vid förhandlingar om bistånd och vid annan kommunikation med mottagarländer finns all anledning för Sverige att kräva att flickor och pojkar skall ha samma rätt att födas, äta sig mätta, utbildas och ha samma tillgång till medicinsk vård och behandling.
Inom utvecklingsarbetets ram anser Kristdemokraterna att stöd också kan ges till kvinnoorganisationer, läkare, jurister och vetenskapsmän som förenats i kampen mot könsbestämning av foster. I exempelvis Indien finns sådana organisationer. Stöd bör också ges och initiativ tas till allmän utbildning och upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors/kvinnors människovärde och mänskliga rättigheter.
I rapporten ”Stamp out torture” anges att var femte kvinna blivit misshandlad eller utsatt för sexuella övergrepp. I USA misshandlas en kvinna var 15:e sekund och 700 000 våldtas varje år. I Indien berättar fler än 40 % av alla kvinnor om att de blivit utsatta för misshandel av sina män. I Egypten är motsvarande siffra 35 %.
Kvinnor utsätts för våld över hela världen just därför att de är kvinnor. I det följande återges några exempel från olika länder.
I Sydafrika anmäls varje år 52 000 våldtäkter, men andra siffror visar att det sker omkring 1,6 miljoner våldtäkter per år. Det är en av världens högsta siffror för våld mot kvinnor. Kvinnors svaga ställning i den sydafrikanska kulturen förvärrar tillsammans med fattigdomen och våldet i kåkstäderna de unga flickornas situation. Enligt en undersökning förra året, grundad på svar från 2 000 tonåringar, uppger 39 % av de sexuellt aktiva tonårsflickorna att de våldtagits. En tredjedel säger att de är rädda för att neka till sex. 16 % av flickorna i undersökningen medger att de gått med på sex i utbyte mot pengar, sprit, mat eller andra gåvor.
En rapport från Human Rights Watch (HRW) visar att unga flickor, i det land som anses ha en av världens mest mänskliga rättighetsinriktade konstitutioner, nämligen Sydafrika, slutar skolan för att de dagligen utsätts för sexuella trakasserier, förföljelser och våldtäkt. Det är deras manliga skolkamrater, men i nästan lika stor utsträckning också deras manliga lärare och föreståndare, som står för våldet.
Den 138-sidiga rapporten ”Scared at School: Sexual Violence Against Girls in South African Schools” bygger på omfattande intervjuer med offren, deras föräldrar, lärare samt skolmyndigheter i KwaZulu/Natal-, Gauteng-, och Västra Kap-provinserna. Rapporten visar hur flickor våldtas, utsätts för andra sexuella övergrepp och trakasserier samt mobbas av sina manliga klasskamrater – men också av sina manliga lärare.
Den sydafrikanska regeringen är sedan flera år medveten om problemet och har genomfört flera lagändringar för att få bukt med det. Likväl följs inte lagstiftningen av lokala skoladministrationer. De uppmanar istället våldförda flickor och deras familjer att inte anmäla övergreppen och inte gå till pressen med dem. Flickor har lärt sig att sexuella övergrepp och trakasserier är en del av skolvardagen och väljer att stanna hemma.
Kristdemokraterna anser att det finns anledning för Sverige att i olika bilaterala och multilaterala sammanhang föra upp den afrikanska flickans skolsituation för att förmå de sydafrikanska myndigheterna att ta tag i problemet med sexuella trakasserier och våld riktat mot flickorna i skolorna.
Kristdemokraterna anser också att regeringen i sina samtal med den sydafrikanska regeringen och dess utbildningsdepartement skall uppmana dem att ta fram en plan för att komma åt problemet med sexuella övergrepp i skolorna. I de samtalen kan påpekas att den sydafrikanska regeringen har förpliktelser, både enligt den egna konstitutionen och enligt internationella avtal som den sydafrikanska regeringen skrivit under, att tillhandahålla skolundervisning utan diskriminering grundad på kön.
En undersökning av International Institute for Population Sciences och Indiens hälsovårdsdepartement visar att 20 % av kvinnorna i Indien har slagits eller misshandlats, oftast av sina män. Man antar dock att siffran är i underkant, eftersom ämnet är känsligt och kvinnor drar sig för att anmäla våld i hemmet.
Runt den utbredda våldsanvändningen mot kvinnor i indiska hem råder en ”tystnadens kultur”. I ett avsnitt av undersökningen, som omfattar 90 000 kvinnor över hela landet, visar man hur 56 % av de tillfrågade godtar hustrumisshandel på minst en av sex grunder, såsom underlåtenhet att sköta hem och barn, att gå ut utan att meddela maken, att visa bristande respekt för släktingar, vid misstanke om otrohet, på grund av otillräcklig hemgift eller för dålig matlagning.
Kristdemokraterna anser att regeringen i alla bilaterala samtal skall ta upp förtrycket mot kvinnan och ländernas skyldigheter att ge henne mänskliga rättigheter.
En majoritet av alla flickor i Kenya blir gravida under tonåren, konstaterar en rapport från Unicef utarbetad i samarbete med den kenyanska regeringen. Studien, som bygger på ett urval av över 10 000 högstadieelever, fann att 58 % av flickorna på landsbygden och 64 % i städerna blev gravida före 20 års ålder.
De flesta gravida flickor slutar skolan och drar sig undan i städerna sedan de blivit utfrusna av sin omgivning. Rapporten konstaterar också att även om andelen gifta minderåriga flickor gått ned till 16 %, så är den siffran fortfarande alldeles för hög. Liksom i Sydafrika finns även här problem med sexuella övergrepp i skolan som leder till att många flickor slutar skolan.
Barnäktenskap är en plåga som drabbar miljontals barn, i synnerhet flickor. De stängs in i ett liv som ofta är fyllt av smärta och elände. Att tvinga barn till förtida giftermål är inte bara fysiskt och psykiskt skadligt; det innebär också ett övergrepp mot deras individuella frihet.
Barnäktenskap förekommer över hela världen, men i synnerhet i vissa länder i Afrika söder om Sahara. De länder som har högst andel gifta flickor i åldern 15–19 år är Demokratiska republiken Kongo 74 %, Niger 70 %, Republiken Kongo 56 %, Uganda 50 % och Mali 50 %.
Även i det fattiga och genom bland annat krig förödda Afghanistan säljer fattiga bönder sina döttrar för att kunna betala skulder. Traditionen i Afghanistan har alltid varit att flickor gifts bort så fort de når puberteten. Men nu överlämnas ännu mycket yngre flickor till män som oftast är i trettioårsåldern. Till och med sjuåriga flickor säljs till äldre män för 150 kilo vete.
Kristdemokraterna anser att regeringen i det internationella arbetet skall motarbeta att flickor/kvinnor används som handelsvaror och slavar.
Att kvinnor är speciellt utsatta i krig uppmärksammades särskilt under kriget i Bosnien och Hercegovina. Kvinnor får som regel inte tillräckligt skydd mot det sexuella våld, som används som vapen för underkastelse av länder och folk. Kristdemokraterna anser att kvinnor måste få ökat skydd vid krig.
Enligt Human Rights Watch (HRW) har kvinnor i exempelvis Sierra Leone inte fått tillräckligt skydd mot det sexuella våld, som utövats av alla sidor i den råa och hänsynslösa konflikten.
Varken FN-trupperna i Unamsil eller regeringsstyrkorna har gjort tillräckligt för att skydda kvinnorna från angreppen av unga män inom rebellrörelser som RUF, AFRC och de så kallade West Side Boys. Unamsil utbildar nu polisen i Sierra Leone i mänskliga rättigheter, medan den brittiska armén utbildar soldater i krigslagar och hur barn skall skyddas i kriget. Men det förekommer ingen särskild utbildning av varken militär eller polis för att slå vakt om kvinnorätt eller skydd av kvinnor.
Kristdemokraterna anser att kvinnors utsatta situation i krig måste uppmärksammas än mer av FN och andra internationella organ. Kvinnor på flykt skall erbjudas särskilt skydd mot sexuella övergrepp och annat våld som sker i flyktinglägren.
Regeringen i Burundi skyller kriget och den svåra ekonomiska krisen för de ringa framstegen när det gäller uppfyllandet av konventionen mot diskriminering av kvinnor i Burundi. En ytterligare orsak är att få kvinnor tillåts inta ledande ställningar i samhället och att det traditionella samhället kräver mer av flickor än av pojkar.
Utomstående experter instämmer i att kriget är det största hindret för att arbetet med konventionen skall kunna genomföras. Särskilt behöver man bevaka kvinnors ställning i läger för internflyktingar (displaced persons). Kristdemokraterna anser att regeringen, i bilaterala och multilaterala kontakter, skall verka för att traditionella lagar som diskriminerar kvinnor avskaffas.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Rosita Runegrund (kd) |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Else-Marie Lindgren (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Ingvar Svensson (kd) |
Erling Wälivaara (kd) |