1 Innehållsförteckning 43
2 Förslag till riksdagsbeslut 44
3 Inledning 46
4 Fördragsförändringar och folkomröstningar 46
5 Fördragsfäst utträdesmöjlighet 46
6 EU-kommissionen, initiativrätten och uppföljningen 47
7 Ny fördragsändring år 2004? 47
8 EU:s utvidgning 48
9 EU:s jordbrukspolitik och djurtransporterna 49
10 In med miljöhänsyn i hela EU-systemet! 49
11 EU:s militarisering 51
12 Sammanfattning 54
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla nya EU-fördrag som innebär maktöverföring till EU-nivå skall underställas medborgarna i en folkomröstning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en utträdesparagraf, dvs. Fördragsfästa vad som skall hända om ett land vill lämna EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa EG-kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag till förmån för förslagsrätt för de nationella parlamenten och EU-parlamentet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EG-kommissionen skall avskaffas och ersättas med ett rent administrativt organ.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla av EU beslutade regler och lagar som berör Sverige efter en tid skall tas upp i riksdagen för att få de praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen bör ha möjlighet att göra efter- och omprövningar av redan fattade beslut och lämna förändringsförslag till EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om solidaritet med kandidatländerna i samband med EU:s utvidgning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en total reform av EU:s jordbrukspolitik.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU avvecklar alla bidrag för export av djur och att EU:s övriga bidrag till djurtransporter och djurhållning inom jordbruket avskaffas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man bör verka för inrättande av en miljökommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken granskar förslag till beslut.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom EU verka för utökade anslag och befogenheter till den europeiska miljöbyrån.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att beslut inom EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en checklista med gällande miljöprinciper.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att uppnå en bättre tillämpning av gällande gemenskapslagstiftning på miljöområdet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att EU skall utveckla systemet med gröna räkenskaper och att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att en plan för att underlätta användandet av miljörelaterade skatter, bl.a. genom gemensamma miniminivåer för energi- och koldioxidskatter, tas fram.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att substitutionsprincipen skall infogas i EG-fördraget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om offentlig upphandling, genmanipulerade livsmedel och miljöinformation till konsumenter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om artikel 95 i EG-fördraget, även kallad miljögarantin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om transportpolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energipolitiken.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Miljöpartiets syn på EU:s försvars- och säkerhetspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny folkomröstning om Sveriges fortsatta medlemskap i EU.
1 Yrkandena 7–12 hänvisade till MJU.
2 Yrkande 13 hänvisat till FiU.
3 Yrkande 14 hänvisat till SkU.
4 Yrkande 19 hänvisat till NU.
EU är en process i ständig förändring. Den beskrivningen kan nog de flesta ställa upp på. Frågan är dock om EU förändras i den riktning som merparten av dess medborgare vill. EU får allt mer att säga till om, inom allt fler politikområden. Denna motion tar inte upp Miljöpartiets uppfattning om vilken politik Sverige bör bedriva inom alla politikområden i EU, utan vi har här valt att koncentrera oss på några av EU:s framtidsfrågor.
Demokratins grund är att kunna utkräva ansvar för förd politik. Det kan man inte med EU-politiken eftersom det inte finns något särskilt val att göra detta i. Makten är helt enkelt delad mellan olika s k maktorgan: EU-parlamentet, EG-kommissionen och rådet. Som nämnts i inledningen ovan är EU en process i ständig förändring. Sedan Sverige blev medlem i EU i januari 1995 har EU förändras på många punkter, inte minst genom de nya fördrag som antagits.
Miljöpartiet anser att vid varje nytt fördrag, även kallat EU:s grundlag, som föreslås skall Sverige genomföra en nationell folkomröstning. Det måste anses ligga i allas intresse att kunskapen om EU är på en hög nivå och att medborgarna känner till vem som bestämmer vad. Förankring kallas det med ett finare ord. Detta är särskilt viktigt vid de tillfällen då regering och riksdag har för avsikt att överföra maktbefogenheter från riksdagen till EU. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Idag finns det inte med i EU:s fördrag hur ett land ska gå tillväga om man vill lämna EU. Detta är en uppenbar brist och ytterst tvivelaktigt. Det vore självklart att man i varje organisation man ingår i också vet hur man ska kunna lämna densamma. Inte minst mot bakgrund av att organisationen kan utvecklas till något helt annat än den man gick med i. Så är det med EU nu. Det EU som vi gick med i 1995 är inte detsamma som det EU som finns idag. Därför är det självklart att Sveriges regering driver kravet på att i nästa förhandlingsomgång med EU driva att en utträdesparagraf infogas i EU-fördraget.
Sveriges ambition borde vara att kraftigt verka för att omvandla EU till att i högre grad vara ett mellanstatligt samarbete. Vi anser att EG-kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag måste avskaffas till förmån för förslagsrätt från både de nationella parlamenten och EU-parlamentet. EG-kommissionen borde avskaffas och ersättas med ett rent administrativt organ.
Återkopplingssystem måste införas, så att riksdagen inte bara yttrar sig inför förslag till beslut utan också får möjlighet att utvärdera effekterna av ett beslut. Det är lätt att finna exempel på EU-beslut som i efterhand visat sig ha mycket negativa konsekvenser och som inneburit direkta försämringar genom EU:s ingripande. Forsknings- och utbildningspolitiken är ett tydligt sådant exempel. Vi menar därför att alla av EU beslutade regler och lagar som berör Sverige efter en tid skall tas upp i riksdagen för att få de praktiska konsekvenserna belysta. Riksdagen bör också ha möjlighet att göra efter- och omprövningar av redan fattade beslut och lämna förändringsförslag till EU. Subsidiaritet är ingen statisk företeelse utan ett typexempel på en princip vars tillämpning bygger på att man noggrant följer effekter och förändrade villkor i de olika medlemsländerna.
Vid EU:s senaste fördragsförändring, det s k Nicefördraget, slås fast att förhandlingar om en ny EU-författning skall inledas år 2004. Syftet med denna förhandling är att förenkla och förtydliga EU-fördraget. Miljöpartiet är negativt till att ännu en EU-förhandling ska inledas så snart. Då de förändringar som antogs vid EU-toppmötet i Nice är tänkta att träda i kraft 2004 så hinner dessa knappt träda i kraft förrän nya förändringar kommer. EU lider av växtvärk och hinner inte med alla snabba förändringar och ytterligare maktövertaganden som sker.
Alla nya förhandlingar om EU:s fördrag slutar med att ytterligare makt förs över från medlemsstaterna till EU. Inte i ett enda fall har makt decentraliserats från EU tillbaka till medlemsstaterna. Nackdelen med detta är givetvis att de uppgifter som åläggs EU inte kan utföras på ett bra sätt. Ett exempel är biståndspolitiken. Medlemsländerna har här gett EU enorma penningsummor att fördela på bistånd i hela världen. Men EU klarar inte uppgiften, vilket bl a lett till enorma skandaler där pengar försvunnit (i bl a EU-byråkraternas fickor) och andra oegentligheter. Dessa skandaler var för övrigt en av anledningarna till att förra EU-kommissionen avgick våren 1999 efter kraftig kritik från bland annat Revisionsrätten i EU och EU-parlamentet.
En förhandling om en författning på EU-nivå är ett avgörande steg i byggandet av en federal EU-stat. En sådan vill inte Miljöpartiet ha eftersom demokratin blir den stora förloraren. Med en författning blir EU en stat och medlemsländerna förvandlas till lydstater under en mäktig centraliserad EU-makt i Bryssel. Argumenten att en författning är nödvändig för att klart och tydligt visa på vilka politiska områden som EU respektive medlemsstaterna ansvarar för håller inte. Redan dagens fördrag visar på den uppdelning som finns. Att sedan fördragen är många och svårbegripliga, bl a med hänvisning till att de är oklart skrivna och öppnar för tolkningstvister, kan vi bara beklaga. Vill man komma åt dessa problem är det bättre att föreslå förändringar på nya skrivningar av fördraget. Hittills är dock erfarenheten att i samtliga fall där man försökt förenkla nuvarande fördragstext har resultatet oftast blivit både att texten blir än mer oklar och svårbegriplig samt att än mer makt har överförts från medlemsstaterna till EU.
Fler och fler beslut i EU har blivit överstatliga, det vill säga att en enskild stat kan bli nedröstad i ministerrådet av de andra länderna. Detta innebär att förutsättningarna för att små stater, dit Sverige hör, ska kunna föra en någorlunda självständig politik kraftigt försämrats.
Miljöpartiet är mycket kritiskt till att utvidgningen används som ett argument för att ytterligare centralisera makten till EU och inte minst se till att de stora länderna i dagens EU ska förstärka sin makt.
Miljöpartiets uppfattning är att frågan om utvidgningen måste handla om solidaritet och respekt. Solidaritet i den meningen att vi alla måste skapa förutsättningar för att länder i före detta östblocket får hjälp att komma tillrätta med den mänskliga misär många lever i, bygga upp demokratin och att kraftigt minska miljöförstöringen. Respekt i den meningen att länderna i EU måste respektera de värden och förutsättningar de ansökande länderna har. Den utvidgning som EU nu bereder sig på anser vi inte främst handlar om solidaritet och respekt.
Bakgrunden är givetvis den att EU anser att de ansökande länderna ska finna sig i det EU som finns idag. Det finns enligt EU inget utrymme för att EU ska anpassa sig. Miljöpartiet kommer att arbeta för att stödja de länder som ansökt om medlemskap i EU genom att verka för att anslutningsvillkoren inte blir i form av lydstatsavtal.
Vi kommer också arbeta för att anpassningskraven på de nya medlemsstaterna blir färre eftersom också EU måste anpassas till de nya länderna. Detta är enligt oss en viktig förutsättning.
EU-toppmötet i Nice, som skulle anpassa EU inför en utvidgning, misslyckades fullständigt med detta. Ett tydligt exempel är röstfördelningen i ministerrådet, där dagens stora EU-länder drev igenom att deras makt ska öka i samband med en utvidgning. Det är inte att skapa lika förutsättningar inför utvidgningen.
Miljöpartiets grunduppfattning är att de länder som i demokratisk ordning beslutar sig för att bli medlemmar i EU inte ska förhindras att bli det, men att Miljöpartiet inte aktivt ska verka för ett politiskt och geografiskt utökat EU.
Detta ställningstagande, att inte verka för ett geografiskt utökat EU, har vi tagit då vi idag inte ser några tecken på att EU har för avsikt att decentralisera sin makt, utan istället verkar för att bli en supermakt där de enskilda medlemsländerna alltmer utvecklas till delstater.
En förutsättning för att man ska kunna utveckla ett långsiktigt ekologiskt hållbart och djurvänligt jordbruk är att EU:s jordbrukspolitik avskaffas eller förändras i grunden. EU:s jordbrukspolitik är otidsenlig, byråkratisk och gynnar ett storskaligt miljö- och djurvidrigt jordbruk. Vi vill stoppa EU:s subventionerade export av jordbruksprodukter som slår ut jordbruket i tredje världen. Tyvärr har hittills inga framgångar skett för att få till en förändring i enlighet med ovan. Alltför stora ekonomiska intressen står på spel, framför allt för de sydeuropeiska EU-länderna. Vår uppfattning är att regeringen måste agera handfast för att flytta fram positionerna för en nedskärning av EU:s jordbrukspolitik.
Idag produceras mer nötkött inom EU än befolkningen efterfrågar. Därför exporteras köttet med hjälp av generösa bidrag till länder utanför EU. Cirka 300 000 djur transporteras dessutom varje år sjövägen under vidriga förhållanden. För dessa betalas exportbidrag med cirka en miljard kronor varje år, bidrag som till stor del alltså finansierar djurs lidande. Miljöpartiet vill att EU avvecklar alla bidrag för export av djur och att EU:s övriga bidrag till djurtransporter och djurhållning inom jordbruket avskaffas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
EU vill gärna framstå som en garant för en bättre miljö i medlemsländerna, men är fortfarande idag mer miljöbov än miljövän. Det är lätt att skapa dokument men betydligt svårare att få EU att efterleva dem. Det är också allmänt känt att det alltid varit alldeles för lätt att slippa sanktioner när det gäller miljöbrottslighet eller avgifter vid andra överträdelser, såväl i Sverige som i övriga EU-länder.
I miljöfrågorna måste vi samarbeta på internationell nivå, inte bara i EU, för att nå gemensamma lösningar, men trots många konventioner och andra överenskommelser har vi ändå inte kommit särskilt långt när det gäller att efterleva dem. Ett steg fram har ofta följts av två eller flera steg bakåt. Orsakerna är flera men torde när det gäller EU framför allt vara politisk ovilja förutom kontraproduktiva målsättningar och regelverk i EU:s fördrag och struktur. Det som krävs är en rejäl omorganisering och ett radikalt nytänkande inom många av EU:s politikområden för att det över huvud taget skall vara möjligt att nå en ekologiskt hållbar utveckling.
Ett ekologiskt hållbart samhälle skall således vara ett huvudmål för EU. Detta utgör ett viktigt konstitutionellt stöd för det framtida miljöarbetet samtidigt som det är en signal om integrering av miljöfrågorna inom alla EU:s sektorer. Skall målet ha någon reell betydelse krävs att man sätter handling bakom orden och skapar tuffa miljöregler för den inre marknaden. Därför bör regeringen driva på för att verkligen integrera detta i praktisk politik i ministerråden och även i EU-kommissionens verksamhet.
De stora brister som finns i EU:s miljöarbete har gjort sig alltmer påminda under de senaste åren. Tillämpningen av befintlig lagstiftning varierar i hög grad och är i vissa fall obefintlig. Trycket från befolkningen inom EU att ta tag i miljöfrågorna har ökat, vilket bland annat inneburit att den gröna gruppen i EU-parlamentet fått fler ledamöter.
Tidigare har miljöpolitiken ofta karakteriserats av att man försökt lösa redan etablerade miljöproblem. Framtidens miljöpolitik ställer hårdare krav på helhetssyn och kollektivt ansvarstagande hos samtliga delar av samhället så att miljöproblemen åtgärdas redan vid källan. Att problemen skall åtgärdas vid källan är också en av fördragets principer men problemet med alla dessa principer är att de måste följas av någon form av åtgärd från rådets eller EU-kommissionens sida, dvs. förordningar, direktiv, rekommendationer och riktlinjer.
Av dessa åtgärder är bara förordningar och direktiv bindande för medlemsstaterna, vilket i många fall gör principerna till tomma och vackra ord utan reell innebörd. En annan viktig princip i fördraget är försiktighetsprincipen. Den definierades i ett dokument vid EU-toppmötet i Nice men har inte utformats på ett sådant sätt att den binder länderna att följa den. Substitutionsprincipen, som vi har i svensk rätt, existerar över huvud taget inte i gemenskapslagstiftningen. Miljöpartiet anser att regeringen aktivt bör verka för att de åtgärder dessa principer ger upphov till skall vara bindande.
Miljöpartiet vill att regeringen i ministerrådet i de sammanhang där det lämpar sig skall driva frågan om ett ramprogram för integrering av miljöfrågorna i övrig verksamhet. Insatser som bör ingå i ett ramprogram för integrering av miljöfrågorna i övrig verksamhet är att
inrätta en miljökommitté som granskar EU-kommissionens förslag till beslut utifrån fördragens miljöprinciper,
ge ökade resurser och befogenheter till EEA, European Environment Agency, som idag samlar in och sammanställer information om miljötillståndet i unionen,
miljöchecka alla beslut med hjälp av en checklista där miljöprinciperna kollas av mot föreslagna beslut vilket skulle öka tydligheten och integreringen i miljöarbetet,
ge ekonomin ekologiska spelregler. Ökad konsumtion, dvs. ökad BNP och är ett av EU:s huvudmål trots att miljöforskning visar att det är just ett ökat materialflöde som är ett av de stora hindren på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle,
utveckla systemet med så kallade gröna räkenskaper eller ”grön NNP” där även slitage på det naturliga kapitalet finns med i kalkylen.
Behovet av och stödet för en grön skatteväxling där de miljörelaterade skatterna höjs och skatten på arbete sänks delas idag av många aktörer i EU. EU-kommissionen menar att detta är en avgörande komponent i arbetet för ökad sysselsättning. Detta gäller framför allt skatterna på energi och koldioxid. En viktig princip är att beslut om dessa skatter endast skall vara miniminivåer.
Exempel på horisontella styrmedel är miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) för enstaka konkreta projekt samt miljöcertifiering av företag. Om några år kommer också övergripande strategiska miljökonsekvensanalyser att krävas vid större projekt. Rätt utformade kan dessa styrmedel spela en viktig roll i arbetet med ett grönt näringsliv.
Miljöpartiet vill att EU:s fördragstexter skall kompletteras med ytterligare ett antal miljöprinciper i syfte att stärka miljöns konstitutionella ställning inom EU. Detta skulle samtidigt vara en viktig signal om att det förebyggande miljöarbetet måste stärkas. Viktiga miljöprinciper som inte ännu finns med i gällande fördrag är substitutionsprincipen samt ett uttalat ”Faktor 10”-mål, dvs. att producenter endast använder en tiondel så mycket råvaror och energi som dagens nivåer. Att stärka miljögarantin är ytterligare en fråga som regeringen med kraft bör driva.
Flexibla regler som möjliggör en progressiv och offensiv politik är en viktig del i att utveckla miljöarbetet. Några viktiga områden är möjligheten att ställa miljökrav vid offentliga upphandlingar, tuffare regler för genmanipulerade livsmedel, hårdare regler vad gäller miljöinformation till konsumenter.
Ett oerhört viktigt område är transportpolitiken där det är särskilt angeläget att skapa gynnsamma förutsättningar för att styra över väg- och lufttransporter av både gods och personer till järnväg och sjöfart samt förbättra möjligheterna för kollektivtrafiken. Skall EU kunna leva upp till sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet är en förändring av nuvarande trafik- och transportsituation nödvändig.
Energiförsörjningen och en övergång till förnyelsebara energikällor är en viktig fråga där enskilda medlemsländer måste minska sitt beroende av både fossila bränslen och av kärnkraft. De fossila bränslena p.g.a. klimatpåverkan, och kärnkraften p.g.a. de stora risker den utsätter befolkningen för i alla led från brytning till slutförvar. Kärnkraftsanläggningar och transporter av kärnavfall är också potentiella mål för sabotage och terrordåd. Idag ger EU på olika sätt stöd för både kärnkraft och fossileldning. Detta måste givetvis upphöra. EU kan inte samtidigt ha politiska deklarationer om hållbar utveckling och stöd till förnyelsebara energikällor och sedan ge resurser till kärnkraft och fossileldning.
EU håller på att militariseras. Denna utveckling sker trots att man efter östblockets demokratisering haft en gyllene chans att skapa ett alleuropeiskt säkerhetssystem och nedrusta. De tongivande EU-beslutsfattarna fortsätter att lita till Nato, VEU och slutligen ett militariserat EU för säkerheten, vilket leder till ett Europa som fortfarande är delat mellan NATO och andra stater som inte vill eller har svårt att komma in i Nato, speciellt Ryssland. Trots Miljöpartiets och den EU-kritiska rörelsens varningar har Sverige gått med i ett EU som får mer och mer karaktären av en centraliserad stormakt som nu också ska projicera sin makt genom militär förmåga.
Även om drivkrafterna bakom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP, och EU:s säkerhets- och försvarspolitik, ESDP, framställs som omsorg om fred, humanitet och säkerhet i omvärlden, visar erfarenheterna, inte minst från Balkan och Kosovo, att både människoliv och den internationella rätten är i fara när EU-länderna bedriver Nato-inspirerad ”kris”-hantering. När sedan EU:s militära arbete, som Sverige steg för steg går längre in i, kolliderar med den svenska säkerhetspolitiska doktrinen, verkar regeringen lösa problemet genom att avskaffa den svenska neutraliteten och samtidigt göra den militära alliansfriheten till föga mer än en fasad.
Det hemlighetsmakeri som förekommer i samband med EU:s militära krishantering är negativt för allmänhetens insyn och för möjligheten att öppet debattera utrikes- och säkerhetspolitiken. Miljöpartiet anser att EU inte ska ha militär kapacitet. Sverige bör nedrusta, och man bör kunna nedrusta radikalt i EU:s övriga medlemsländer.
Miljöpartiet förespråkar ett bredare säkerhetsbegrepp där även aspekter av ekonomisk, social, ekologisk, religiös, psykologisk och kulturell natur ingår. Konflikter kan inte avgöras med tvång eller våld. Konflikter måste i första hand förebyggas, orsakerna till krig avlägsnas och i den händelse en konflikt utvecklas ska fredliga sätt att lösa konflikter utvecklas. Ska konflikter kunna förebyggas måste klyftorna i samhället motarbetas och överbryggas. Vi måste bekämpa rasism, sträva efter att utrota fattigdomen och arbeta för att utveckla en större kulturell förståelse.
Det finns många och växande problem både i Europa och globalt som riskerar att leda till nya väpnade konflikter. Orsakerna kan vara rivalitet av etnisk och nationell karaktär, gränstvister, miljöförstörelse, vapenspridning och inte minst kampen om jordens allt mer knappa resurser. Dessa problem måste angripas gemensamt och kan inte lösas genom användande av militära medel. Problemen hänger också samman, och begränsas inte geografiskt. Exempelvis kan de klimatförändringar som orsakas av oss i västvärlden leda till ekologiska katastrofer i andra länder, vilket i sin tur orsakar flyktingströmmar. Framför allt i-länderna måste ta ett ökat ekologiskt ansvar.
De neutrala länderna har en viktig roll att spela inom det gröna säkerhetsbegreppet. Deras oberoende av militära allianser ger dem en viktig roll när det gäller förhandlingar, information och aktivt konfliktförebyggande. Miljöpartiet anser det därför vara mycket viktigt att Sverige, Irland, Finland och Österrike kan och får stå utanför Nato, VEU och det militära arbetet inom EU. Det säkerhetssystem som vi gröna förespråkar är ett system grundat på samarbete med icke-militära medel där neutrala länder kan delta på frivillig grund. Kooperativa säkerhetssystem måste utvecklas på flera områden och på flera plan, såväl lokala, regionala och nationella som internationella. Det är i detta samarbete som vi ser att OSSE har en viktig roll, detta som en regional organisation i enlighet med FN-stadgan.
Idag är Västeuropas militärintressen alltför dominerande på det säkerhetspolitiska området i Europa. Nato har tillgång till mycket stora resurser, däremot satsas idag jämförelsevis mycket lite på konfliktförebyggande åtgärder. Även i Sverige råder här en obalans, se t ex på de svenska försvarsutgifterna som är ungefär tre gånger större än biståndsutgifterna.
En betydande del av försvarsutgifterna bör läggas på att utveckla metoder och personal för civilförsvar, medling och icke-våldslig krishantering, till exempel i form av en civil fredskår. Vi anser att Natos och EU:s militära befogenheter måste avvecklas. Dessa organisationer bygger på ett förlegat säkerhetstänkande och har inte lyckats utveckla en ny strategi för att klara av den nya internationella situationen. Målet är att Nato, VEU och EU:s militära förmåga avvecklas.
Vad vi i stället förespråkar är ett stärkt OSSE. OSSE är den viktigaste alleuropeiska organisationen för säkerhet och samarbete. Europarådet kan också ha en roll att spela. OSSE arbetar med förebyggande insatser och hantering av konflikter såväl mellan som inom de stater som är medlemmar. Syftet i första hand ska vara att minimera våld vid lösningen av konflikter. Säkerhetspolitiken ska också vara underkastad full parlamentarisk, demokratisk kontroll. Dessutom måste FN ges resurser så att organisationen kan uppfylla FN-stadgans ambitioner. FN, som är den viktigaste globala samarbetsorganisationen, bör stärkas och demokratiseras.
Kärnvapen kan bli det definitiva slutet på allt liv. De tankar som finns om avskräckningseffekt fungerar inte eftersom alla då berättigas till att ha kärnvapen. Miljöpartiet vill se såväl provstoppsavtal som kärnvapennedrustning i de medlemsstater i EU som har kärnvapen. Sverige ska inte militärt samarbeta med stater som Frankrike, Storbritannien och USA som framhärdar i att använda kärnvapen som en viktig del av sin säkerhetspolitik.
Den export som sker av militär, nukleär och liknande teknik måste successivt avskaffas. Sverige ska inte främja vapenexport eller ge bidrag till militär forskning och utveckling. Vidare anser vi att ett samarbete måste ske länder emellan om en omställning av försvarsindustrin till civil industri. Det finns ett stort behov av till exempel reningsteknik, miljöövervakning och kunskap om miljösanering vid eventuella olyckor. På dessa områden anser vi att forskning och utveckling behövs.
EU:s utveckling mot en stormakt får inte leda till att tredje världens ställning ytterligare försämras. Många av de problem som idag betecknas som ”europeiska” har också en nord-sydlig dimension. Att skapa ett slags ”Fästning Europa” bidrar till att förvärra problemen. I stället måste vi i vår världsdel i högre grad öppna oss för omvärlden och bygga det ekonomiska samarbetet på rättvisa handelsvillkor. Handelspolitiken får inte missgynna andra länder eller utnyttja andra länders människor för kortsiktig vinnings skull. Den svenska säkerhetspolitiken måste bygga på en aktiv neutralitetspolitik och solidaritet med tredje världen. Fred är inte bara målet – fred är vägen!
Miljöpartiet uppmanar Sveriges regering genom riksdagen att förverkliga ovanstående utrikes- och säkerhetspolitiska strategi inom EU och andra mellanstatliga och internationella samarbetsorgan.
Utvecklingen inom EU går snabbt och, enligt oss, i fel riktning. Mycket finns att göra för att styra utvecklingen åt rätt håll. Frågan är om det ens går. Ser man på EU:s utveckling under de sju år som Sverige har varit medlem i EU, finns det mycket kvar att önska. Den svenska regeringens insatser är inte något att hurra för. Istället för att Sverige skulle bli medlemmar i EU för att kunna påverka så har utvecklingen blivit att EU påverkat oss än mer.
Det är vår bestämda uppfattning att det bästa vore om Sverige lämnade EU och istället sökte andra vägar för vårt internationella arbete. Vår röst har tystnat och vi binds upp av EU inom allt fler områden.
En ny folkomröstning om hela EU-medlemskapet vore i dagsläget det allra bästa. Då får svenska folket en chans att säga ifrån om man gillar den riktning EU intagit eller om man hellre vill söka andra samarbetsformer.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Ulf Holm (mp) |
|
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |
|
Lotta N Hedström (mp) |