Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom EU och FN skall verka för att militärregimen i Burma erkänner de demokratiska valen från 1990.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom EU och FN skall verka för att den burmesiska regeringen släpper alla politiska fångar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genom EU och FN verka för att omvärlden riktar hårdare sanktioner mot Burma.
Sedan 1962 har Burma haft en av världens hårdaste militärdiktaturer. Under 40 år av militärt styre har olika oppositionella krafter verkat för en demokratisering av landet där studenter, buddistiska munkar och etniska minoriteter har varit ledande. Demokratirörelsen var som starkast 1988 då militärjuntan var mycket nära att tvingas ge vika. Men istället öppnade den eld mot fredliga demonstrationståg och under ett par dagar i augusti 1988 mördades ca 3 000 demonstranter. Många av oppositionens ledare sattes i fängelse och tiotusentals flydde landet och lever nu i flyktingläger i Thailand och Indien där kampen för ett demokratiskt Burma fortsätter. På grund av internationella påtryckningar var militärjuntan ändå tvungen att ge med sig på ett par punkter, bland annat genom att utlysa val, vilket skedde 1990. National Leage for Democracy, med Aung San Suu Kyi i spetsen, vann en förkrossande seger och fick 392 av parlamentets 425 platser. Men det nyvalda parlamentet tilläts aldrig tillträda. Aung San Suu Kyi sattes i husarrest 1988 och släpptes först våren 2002. Fortfarande sitter ca 1 500 politiska fångar i Burmas fängelser. Regimen har börjat släppa några, men endast de som är svårt sjuka eller som i princip redan suttit av sitt straff. I princip alla som hade ledande positioner i oppositionsrörelsen sitter kvar i fängelserna.
En allt starkare internationell press har satts på regimen i Burma de senaste åren, främst från USA, EU och ILO. På ytan kan det se ut som att det har gett resultat, i synnerhet med tanke på frigivandet av Aung San Suu Kyi i maj, men regimen har inte ändrat sin politik och förtrycket mot befolkningen har inte minskat. Tvärtom menar politiska krafter i Burma att attackerna mot de etniska minoriteter som kontrollerar mindre landområden längs gränserna har ökat markant och att kontrollen av NLD och den övriga oppositionen har blivit mycket hårdare. När Aung San Suu Kyi talar till folket framgår det även tydligt att frisläppandet inte varit villkorslöst, som medierna framställt det som, utan att hon har fått order om att inte elda upp folket och att istället uppmana till lugn. Det är nu av högsta vikt att omvärlden inte reagerar på militärjuntans eftergivanden med att lätta på sanktionerna mot Burma, för det är inte någon reell förändring utan endast ett par symboliska handlingar. Tvärtom kräver den burmesiska oppositionen hårdare tag från internationellt håll.
Via svenska organisationer som arbetar för demokrati i Burma har den burmesiska oppositionen under året framfört tre krav som man vill få internationellt stöd för:
att militärregimen i Burma ska erkänna de demokratiska valen från 1990,
att den burmesiska regimen släpper alla politiska fångar,
att omvärlden riktar hårdare sanktioner mot Burma.
Det är viktigt att vi nu från svensk sida visa vår solidaritet med Burmas demokratirörelse genom att Sveriges regering inom EU och FN driver dessa tre krav.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Anders Ygeman (s) |