Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inte skall tillåta export av krigsmateriel från Sverige till diktaturer.
Svenska regeringsföreträdare har vid upprepade tillfällen poängterat att Sverige tillhör de länder som har det mest restriktiva regelverket i världen när det gäller krigsmaterielexport. Trots detta placerade sig Sverige, enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), på sjätte respektive sjunde plats över världens största vapenexportörer år 2000 och 2001. Detta är de högsta placeringarna i modern tid. Enligt årets skrivelse från regeringen om krigsmaterielexporten exporterade Sverige förra året till 55 länder i världen. Sverige har aldrig tidigare exporterat till så många länder under ett enskilt år.
Detta är oroväckande ur två aspekter. Om regeringsföreträdarnas uttalanden stämmer är det beklagligt att världen inte kommit längre när det gäller kontrollen av krigsmaterielexporten – de svenska reglerna är ju som synes knappast särskilt restriktiva. Det andra orosmomentet gäller det faktum att tolkningen av regelverket verkar ha förändrats från restriktivitet till en mer liberal syn.
Miljöpartiet har vid upprepade tillfällen varnat för att Sverige i takt med ett allt intensivare krigsindustrisamarbete inom EU kommer att tvingas luckra upp sina exportregler till förmån för en mer liberal syn som råder bland samarbetsländerna.
Ett tydligt tecken på att detta har skett är att den svenska krigsmaterielexporten till diktaturer förra året ökade i värde för tredje året i rad. Flera av Sveriges mest intima samarbetsländer inom krigsmaterielområdet har en liberalare syn på vapenexport till dessa länder, och det är denna syn som Sverige nu anpassar sig till. Enligt en statistisk sammanställning gjord av Svenska freds- och skiljedomsföreningen levererade Sverige under 2001 krigsmateriel till Tunisien, Saudiarabien, Pakistan, Oman, Förenade Arabemiraten och Bahrain för sammanlagt 50 miljoner kronor. Motsvarande siffror för tidigare år är 22 miljoner år 2000, 19 miljoner 1999 och 10 miljoner 1998.
Inget av ovanstående länder har ratificerat FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Endast Pakistan har allmän insyn i krigsmaterielexporten såtillvida att man redovisar till FN:s register över handel med större konventionella vapen.
Den svenska krigsmaterielpolitiken måste mot bakgrund av detta regleras hårdare så att icke-demokratier förbjuds som köpare av svenska vapen. När nu en aktiv diskussion förs om att det svenska biståndet ska kopplas till krav på demokrati är det rimligt att samma normer även gäller för krigsmaterielexporten.
Krigsmaterielexport till diktaturer legitimerar diktaturen och motverkar möjligheterna till en demokratisk utveckling. Det vore därför bra om Sveriges riksdag kunde fatta det självklara beslutet att inte tillåta export av krigsmateriel från krigsindustrier i Sverige till diktaturer.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lars Ångström (mp) |