Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att beakta barnperspektivet inom det fortsatta Östersjösamarbetet.
Ekonomisk utveckling och samarbete med länderna kring Östersjön har sedan början av 90-talet varit några av ledorden för svensk Östersjöpolitik. I den ekonomiska utvecklingen som Östersjöregionen har haft har de sociala frågorna, än så länge, inte varit högt prioriterade. Den ekonomiska omställningen och den demokratiseringsprocess som genomförts under det senaste decenniet har inte i tillräcklig grad åtföljts av uppbyggandet av nya sociala skyddsnät och utbildning. Detta har särskilt drabbat barnen.
Den sociala situationen för många barn i Polen, de baltiska staterna och i övriga delar av det som tidigare utgjorde Sovjetunionen är på många håll katastrofal. I detta område finns barn som uthärdar tillvaron genom att använda olika former av droger. Det har också, i vissa länder, förekommit sexhandel med barn. Dessa barn är ofta bortglömda och övergivna av samhället. I Lettland räknar man med att cirka 15 000 barn lever på gatan. Situationen är liknande i andra länder i regionen. Som exempel kan nämnas att av de 2 miljoner barn som bor i Moskva 250 000 11–18-åringar är eller riskerar att bli gatubarn.
Det tilltagande våldet med barn och ungdomar inblandade är en allvarlig signal till oss alla. Ungdomar som arresteras på gatan eller andra offentliga platser är inte sällan påverkade av droger och det är inte helt ovanligt att de blir diagnostiserade som kroniska alkoholister.
Många barn- och ungdomsorganisationer har slagit larm om misshandel och övergrepp som driver barnen ifrån sina hem till ett liv som missbrukande och kriminella gatubarn. Unga Örnars systerorganisationer i Lettland och Litauen bekräftar denna bild.
Sverige har i olika projekt stött informationsinsatser riktade till barn och ungdomar i Öst- och Centraleuropa och nuvarande Ryssland. Sverige har också givit stöd till förebyggande och rehabiliterande insatser vad gäller det ökade bruket av tobak, alkohol och narkotika. Dessutom har Sverige varit med om att ta fram en handlingsplan för att hejda den explosionsartade hiv-/aidsspridningen i området.
De ansträngningar som görs av Sverige för att förbättra situationen för ungdomar och barn i Östeuropa är mycket viktiga. Att vi visar handlingskraft på detta område kan inte nog uppskattas.
FN:s konvention om barnens rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Barnkonventionen innebär en ny epok i arbetet med barns och ungas villkor. Det är första gången barns egna mänskliga rättigheter formuleras i ett internationellt bindande avtal. Barnkonventionen uttrycker världssamfundets samlade syn på barn och ger därmed alla länder ett gemensamt språk och ett gemensamt mål.
Konventionen utgår ifrån att barndomen har ett värde i sig och att barn är en utsatt grupp i samhället, med särskilda behov av omvårdnad och skydd som också innefattar ett rättsligt skydd. Konventionen tillerkänner barn grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och bygger på fyra viktiga principer:
att barnen har rätt till likvärdiga villkor,
att barnens bästa ska beaktas vid alla beslut,
att barnet har rätt till liv och utveckling,
att barnet har rätt att säga sin mening och få den respekterad.
Med barnkonventionen i beaktande, och med vetskap om de eländiga förhållanden som många barn lever under, är det viktigt att Sverige i sitt fortsatta samarbete inom Östersjöregionen fortsätter att agera. Vi måste öka våra ansträngningar och intensifiera vårt arbete på ett långsiktigt och målmedvetet sätt för att förbättra den sociala situationen för barnen i området.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Monica Green (s) |
|
|
Helene Petersson (s) |
Marina Pettersson (s) |
|
Kerstin Andersson (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
|
Anders Ygeman (s) |
Margareta Israelsson (s) |