Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Tibet.
Den kinesiska ockupationen av Tibet som inleddes 1949 och kulminerade i mars 1959, då Dalai lama tvingades i landsflykt, förde olagligt över auktoritet till det kinesiska styret. Det tibetanska folket uppfyller de folkrättsliga krav som ställs på ett ”folk” med rätt till självbestämmande. Detta har bland annat slagits fast i flera rapporter av den internationella juristkommissionen i Genève (The question of Tibet and the Rule of Law, juli 1959; Tibet and the Chinese People’s Republic, augusti 1960; samt Tibet: Human Rights and the Rule of Law, december 1997).
Det tibetanska folket kunde vid ockupationen tydligt uppvisa en gemensam historia, en egen etnisk identitet, en distinkt kulturell homogenitet, ett gemensamt språk, en religiös samhörighet, ett tydligt avgränsat territorium och gemensamma ekonomiska strukturer. Detta gäller än idag, möjligen med undantag för det sistnämnda, trots många år av kinesiska reformer för att förstöra just dessa samband. Det tibetanska folket har en formell självbestämmanderätt. En rätt som idag förvägras dem av den kinesiska regeringen.
Det internationella samfundet bör genom Förenta nationerna initiera, stödja och uppmuntra en fredlig lösning på konflikten, på så sätt att det tibetanska folkets vilja betonas och prioriteras.
Sedan exilregeringen upprättades har den enbart förespråkat fredliga medel som lösning på konflikten mellan Kina och Tibet. För detta belönades Dalai lama med Nobels fredspris 1989. I dagens alltmer spända världspolitiska läge är det av större vikt än någonsin att världssamfundet belönar och understödjer fredliga metoder för att lösa konflikter.
Den 20 maj i år blev den forna portugisiska och sedermera indonesiska kolonin Östtimor ett självständigt land. Afrikas sista koloni, Västsahara, före detta Spanska Sahara, har i tio års tid genomgått en FN-ledd fredsprocess som syftar till att en folkomröstning om den framtida statusen i landet ska hållas. Sverige har i dessa fall stött strävandena för självständighet. Liksom folken i Östtimor och Västsahara har det tibetanska folket rätt att avgöra sin framtid.
Den 6 juni år 2000 antog EU-parlamentet en resolution som uppmanar medlemsländerna att överväga att erkänna den tibetanska exilregeringen som det tibetanska folkets rättmätiga representant om inte en dialog – övervakad av FN:s generalsekreterare – och ett underskrivet avtal kommit till stånd inom tre års tid.
Kinas brott mot mänskliga rättigheter bevakas årligen av flera människorättsorganisationer, såsom bland annat Amnesty International och Tibetan Center for Human Rights and Democracy, TCHRD.
Under år 2002 har svaga positiva tecken kunnat skönjas. Vissa medialt uppmärksammade politiska fångar har visserligen släppts ur kinesiska fängelser, men fortfarande sitter hundratals tibetaner fängslade av politiska orsaker.
På andra områden har greppet i stället hårdnat efter händelserna den 11 september 2001. Attackerna mot World Trade Center och händelserna därefter har använts för att rättfärdiga ett hårdare internt förtryck. I Tibet görs ingen skillnad på terrorism och separatism. Tibetanerna saknar fortfarande yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. I klostren förvägras tibetanska munkar och nunnor religiös utbildning, och fortfarande utövas en hård befolkningskontroll som ofta drabbar kvinnors hälsa mycket hårt, detta trots att Tibet är mycket glesbefolkat.
FN:s organ för mänskliga rättigheter är kommissionen för mänskliga rättigheter med säte i Genève. Kommissionen har årliga möten där brott mot mänskliga rättigheter påtalas och kritiseras. På senare år har Kina undkommit kritik, trots överväldigande bevis, bland annat på grund av att resolutionerna inte fått stöd av EU, inklusive Sverige.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter ska användas som det instrument det är för att övervaka och påtala brott mot mänskliga rättigheter. Sverige och EU bör stödja resolutioner som påtalar grova brott, även i Kina och Tibet.
• Sverige och EU bör verka för att villkorslösa förhandlingar om Tibets framtid kommer till stånd mellan den kinesiska regeringen och den tibetanska exilregeringen.
• Sverige bör förorda en lösning där det tibetanska folkets vilja respekteras.
• Sverige bör påtala och kritisera brott mot mänskliga rättigheter såväl i bilaterala kontakter med Kinas regering som i internationella forum, inklusive FN:s kommission för mänskliga rättigheter.
• Sverige och EU bör agera för att samtliga politiska fångar i kinesiska fängelser omedelbart ska släppas.
Utöver detta poängteras den allt större vikten i dagens alltmer spända världspolitiska läge att världssamfundet belönar och understödjer fredliga metoder för att lösa konflikter.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Christer Engelhardt (s) |
Lilian Virgin (s) |