Motion till riksdagen
2002/03:U293
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Världstoppmötet om hållbar utveckling


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en global kemikaliepolitik.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skuldavskrivning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av allianser av progressiva länder som går före i det internationella samarbetet för att vi också skall få en globalisering av politiken och demokratin och inte bara av ekonomin.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om relationen mellan WTO och andra internationella avtal.2

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internationella förhandlingar om regler för handel med tjänster.2

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de partnerskap mellan stater och företag som diskuterades i Johannesburg.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bindande regler för transnationella företag så att de kan hållas ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter och miljöregler var de än genomförs i världen.2

1Yrkande 1 hänvisat till MJU.

2Yrkandena 4, 5 och 7 hänvisade till NU.

2 Inledning

I somras hölls i Johannesburg FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling. I den här motionen lämnar Vänsterpartiet vår syn på toppmötets resultat och föreslår hur Sverige skall arbeta vidare med de frågor som behandlades i Johannesburg. Vi beskriver resultatet av förhandlingarna i Johannesburg och lägger förslag till hur den svenska regeringen skall gå vidare med det internationella miljösamarbetet efter Johannesburg.

2.1 Små framsteg i Johannesburg

Resultatet från Johannesburg är mycket tunt jämfört med vad som egentligen behöver göras. Mötet har av vissa beskrivits som Rio -10 i stället för Rio +10 eller som World Summit on Sustainable Destruction i stället för World Summit on Sustainable Development. Detta gör att toppmötet kan ses som ett misslyckande i arbetet för hållbar utveckling. Det har naturligtvis stor betydelse för hur Sverige bör arbeta vidare både nationellt och internationellt med hållbar utveckling. Här går vi kort igenom en del av besluten som togs i Johannesburg som bakgrund för de förslag vi lämnar i motionen.

3 Handlingsprogrammet

Det huvudsakliga dokument som beslutades under konferensen var ett handlingsprogram som skulle handla om hur de beslut som tagits i Rio och på andra konferenser skall genomföras. Programmet omfattar ett flertal områden såsom exempelvis fattigdomsbekämpning, naturresursanvändning, energi och samhällsstyrning. Genomgående kan sägas att handlingsprogrammet är fullkomligt otillräckligt för att klara av de problem vi står inför. Ett antal olika mätbara mål har diskuterats och några har också antagits i handlingsprogrammet.

3.1 Vatten och sanitet

Ett mål antogs om att halvera andelen människor utan tillgång till säkert dricksvatten och grundläggande sanitära förhållanden. USA motsatte sig länge att ett mål skulle antas men de var ganska ensamma om den uppfattningen. Detta kan ses som ett viktigt steg framåt, men det återstår att länder visar sin biståndsvilja för att möjliggöra de satsningar som krävs.

3.2 Fattigdomsbekämpning

De mål som antogs om exempelvis halvering av andelen fattiga var de som redan blivit antagna genom Milleniedeklarationen. När det gäller finansieringsfrågorna togs inte heller några steg framåt eftersom den frågan behandlades i Monterey. EU och USA var eniga om att inte bryta upp den konsensus som nåddes där.

3.3 Energi

Konferensen lyckades inte enas om ett konkret mål för förnybar energi utan istället enades man om lösa skrivningar om att andelen förnybar energi skall öka. Det rådde en stor oenighet om vilken typ av mål som skulle antas, dvs. vilken typ av energi som skulle ses som förnyelsebar. Många G77-länder hade problem med det mål som EU drev då det innebar att de måste fasa ut traditionell vedeldning samtidigt som de måste öka andelen förnybar energi. Detta skulle innebära ett större åtagande för dessa fattiga länder än för de i-länder som inte har förnybar energiproduktion som behöver fasas ut. Inte särskilt oväntat motsatte sig även USA ett mål för förnybar energi.

3.4 Hållbara produktions- och konsumtionsmönster m.m.

Man enades om att ta fram ett internationellt ramverk för program för hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Man enades också bl.a. om mål för att fasa ut produktionen och användningen av farliga kemikalier till år 2020, att upprätta marina skyddsområden och bibehålla hållbara fiskstammar senast år 2015. Det är positivt att målen antas men de innebär att för lite görs och att det görs för sent. Samtliga dessa frågor är sådana där Sverige tillhört de mer progressiva krafterna i förhandlingarna.

3.5 God samhällsstyrning

Sverige har jobbat intensivt med frågan om god samhällsstyrning på både lokal, nationell och global nivå. Handlingsprogrammet betonar vikten av god samhällsstyrning för att uppnå en hållbar utveckling. För det internationella samarbetet kan det förhoppningsvis innebära en bättre samordning av olika FN-organ samt att målet om hållbar utveckling görs till ett överordnat mål för hela FN-samarbetet. Kritik från bl.a. G77-länder har handlat om att begreppet kan uppfattas som subjektivt och de uttryckte oro att de skulle ha sämre förutsättningar att själva välja vilken politik de skall föra.

3.6 Relationen mellan miljöregler och handelsavtal

En fråga som borde fått en lösning i Johannesburg är miljöavtalens relation till handelsavtalen. Hittills har det sagts att de olika avtalen skall vara ömsesidigt stödjande. Det kan uppfattas som att man blundar för att det faktiskt kan uppkomma konflikter och det ger ingen vägledning för hur sådana konflikter skall hanteras. Det var mycket nära att man konstaterade att WTO skall överordnas övriga avtal men detta lyckades lyckligtvis avstyras. Den oklarhet som tidigare rått kvarstår. WTO och Doha-konferensen präglar handlingsplanen. Det lär finnas ca 200 referenser till WTO i handlingsprogrammet och EU och USA var helt eniga om att Doha-uppgörelsen skulle utgöra grunden för det fortsatta arbetet.

4 Politisk deklaration

Även en politisk deklaration antogs. Den är förhållandevis innehållslös och intetsägande. Processen för att ta fram den var också speciell eftersom det skedde i överläggningar mellan representanter för de stora ländergrupperna och Sydafrika. Deklarationen antogs utan någon som helst diskussion i öppna fora.

5 Företags ansvar och skyldigheter

En av de frågor som vid sidan av förhandlingarna diskuterats mest under konferensen var företagens roll i arbetet för hållbar utveckling. Detta behandlas inte utförligt i vare sig handlingsprogrammet eller i den politiska deklarationen även om frågan tas upp där.

Det finns två diskussioner om företagens roll. Under konferensen har det presenterats så kallade partnerskap mellan företag, FN, NGO:er och länder. Dessa skall syfta till att vissa projekt skall genomföras för att nå de mål man enats om i handlingsprogrammet.

Den andra diskussionen är regelverk för företag. Länderna har i handlingsprogrammet enats om behovet av att reglera företagens ansvar och kopplar detta till genomförandet och utvecklandet av internationella avtal. Det är fortfarande mycket oklart vad dessa skrivningar kan leda till och vad som avses. Många NGO:er har förhoppningar om att detta skall leda till ett internationellt regelverk som innebär att företag kan hållas ansvariga för brott var de än genomförs i världen.

5.1 En global kemikaliepolitik

Det gjordes framsteg i Johannesburg på kemikalieområdet. Sverige bör självklart även fortsättningsvis vara drivande i det internationella arbetet för en global kemikaliepolitik som bidrar till att fasa ut kemikalier där vi redan känner till problemen, där vi har en god grund att misstänka att de är farliga samt kemikalier där vi saknar kunskap om kemikaliernas effekter. Det nyligen aviserade Kemikaliesekretariatet som regeringen avser inrätta bör kunna ges en viktig roll i det arbetet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5.2 En global energipolitik

Energiområdet är ett av de områden där resultatet i Johannesburg är särskilt nedslående. Något mål för introduktionen av förnybar energi åstadkoms inte. Inte ens det mål som föreslogs av EU – att vi år 2010 skulle ha ungefär samma andel förnybar energi som i dag – lyckades man enas kring. Detta tillsammans med att USA valt att stå utanför Kyotoprotokollet gör att grunden för ett internationellt samarbete kring energifrågorna är mycket svag. Detta stärker behovet av att enskilda länder eller grupper av länder går betydligt längre i sina åtaganden.

5.3 Finansiering för hållbar utveckling

En förutsättning för att de få konkreta åtgärder som föreslås i handlingsprogrammet skall kunna förverkligas är att biståndsviljan hos rika länder ökar. Sverige är i dag fortfarande långt ifrån att uppfylla målet om 1 % av BNI i bistånd. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är överens om att genomföra en höjning av biståndet till 1 % av BNI under innevarande mandatperiod om det statsfinansiella läget så medger. Det är angeläget att detta kan genomföras så fort som möjligt. Detta är betydelsefullt för att bidra till genomförandet av handlingsprogrammet från Johannesburg.

Det finns också ett starkt behov av en stärkt skuldavskrivning. För fordringsägarna är det ganska små ekonomiska belopp det handlar om. För de skuldsatta länderna är det däremot ekonomiskt betungande och problematiskt att skulderna innebär att andra länder och internationella institutioner ges möjlighet att ställa krav på det skuldsatta landets interna politik. Sverige bör gå längre än de internationella initiativ som finns i dag. HIPC-initiativet ser vi som fullständigt otillräckligt och dessutom olämpligt då det ofta ställer krav på strukturanpassningsprogram. Detta skall ges regeringen till känna.

5.4 Progressiva allianser

Naturligtvis bör Sverige arbeta för att genomföra det man enats om men det är också nödvändigt att Sverige tillsammans med andra länder bildar allianser för att gå längre. Det svaga resultatet i Johannesburg kräver att flera länder går före om inte trovärdigheten för det internationella samarbetet skall försvagas ytterligare. Ett exempel är energiområdet där resultatet i Johannesburg var särskilt tunt. På initiativ av EU kommer en grupp av länder med högre ambitioner att gå vidare med arbetet för att öka andelen förnybar energi. Detta är positivt. Det finns ett starkt behov av sådana allianser av progressiva länder som gemensamt slår fast mer långtgående mål och som tar sig an frågan om hur vi också skall få en globalisering av politiken och demokratin och inte bara av ekonomin. Regeringen bör därför ta initiativ till ytterligare sådana allianser för att stärka det internationella samarbetet. Detta skall ges regeringen till känna.

5.5 WTO och hållbar utveckling

Det finns stora oklarheter i internationella handelsavtals relation till övriga konventioner. På ett antal punkter förekommer konflikter mellan handelsavtal och miljöavtal. Det är sannolikt att fler sådana konflikter kommer att uppstå när avtalen utvidgas. Det är viktigt att handelsavtalen i de konflikterna underordnas miljöavtal och internationella avtal till skydd för mänskliga rättigheter. Det finns också ett generellt problem i internationell rätt avseende balansen mellan WTO-avtal och andra internationella avtal som beror på att WTO har en stark tvistlösningsmekanism som övriga avtal saknar. Det är angeläget att tvistlösningsmekanismer och sanktionsmedel förstärks i FN-samarbetet för att garantera att även andra avtal än WTO-avtalen efterlevs. Det som här anförs om relationen mellan WTO och andra internationella avtal skall ges regeringen till känna.

En fråga som nu diskuteras inom WTO är regler för handel med tjänster. Det finns stora risker med att avreglera detta område eftersom det skulle kunna försvåra staters möjlighet att garantera alla invånares rätt till grundläggande välfärdstjänster. Ett exempel som tydliggör detta är vattenförsörjningen. Rent dricksvatten är en rättighet och ett gemensamt ansvar. En förutsättning för att stater skall kunna garantera sina medborgare den rätten är att staten har kontroll över vattenförsörjningen eller kan ställa krav på de bolag som äger vattendistributionen. De nya regler som diskuteras inom WTO kring handel med tjänster riskerar att försvåra för stater att ha den kontrollen. Vi ser därför den typen av regleringar av företagens rättigheter kring handel med tjänster som diskuteras inom WTO som oacceptabla. Detta skall ges regeringen till känna.

5.6 Företagens roll

Företagens närvaro var påtaglig i Johannesburg, både fysiskt genom reklam, annan marknadsföring/lobbyism och i förhandlingsresultatet. Resultatet från toppmötet är, som väntat, nästan helt anpassat till företagens krav. I stället för att på allvar peka ut transnationella företags alltmer oinskränkta makt som ett problem, så diskuterades i stället ”partnerskap” mellan företag och politiker som en av de stora lösningarna på problemen med fattigdom och miljöförstöring. Det är oroväckande att politiker, som borde ställa krav på företag att följa miljöregler och respektera mänskliga rättigheter, i stället sätter sig i storföretagens knä.

Vänsterpartiet är mycket tveksamt till de partnerskap som diskuterades i Johannesburg. Partnerskapen har kritiserats mycket för att det inte finns nåt regelverk för hur de skall användas för att bidra till att målen i handlingsprogrammet nås, att de kan bidra till att makt flyttas från stater till företag samt att det inte finns några ordentliga strategier och mål i handlingsplanen att bygga partnerskapen på. Partnerskapen kan i bästa fall ses som ”öar” av projekt för hållbar utveckling medan huvudinriktningen på resten av ekonomin fortsätter som vanligt. Partnerskapen måste också ses i ljuset av den diskussion som förs inom WTO om ökad avreglering inom olika områden, t.ex. inom handel med tjänster (se ovan). En sådan avreglering i kombination med att företag förväntas bidra till lösningar för att tillgodose grundläggande behov kan driva på en utveckling av privatisering av viktiga basbehov såsom exempelvis vattenförsörjning. En sådan utveckling vore mycket allvarlig och skulle försvåra möjligheten att garantera alla rätten till att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Vad som här anförs om de partnerskapen som diskuterades i Johannesburg skall ges regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser att det behövs bindande regler för transnationella företag. Företag måste kunna hållas ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter och miljöregler var de än genomförs i världen. Då är initiativ som Swedish Social Compact och FN:s Global Compact som bygger på frivillighet fullständigt otillräckliga. Det krävs regleringar med sanktionsmöjligheter och inte bara dialog och frivillighet.

En process kring denna fråga startades i Johannesburg och Sverige har möjlighet att ta ledningen i det arbetet. Att företag kan hållas ansvariga för brott var de än begås i världen kan uppnås både genom internationella avtal och genom nationell lagstiftning. Regeringen bör ta initiativ på detta område både internationellt och nationellt. Detta skall ges regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 17 oktober 2002

Gudrun Schyman (v)

Lars Bäckström (v)

Mats Einarsson (v)

Marie Engström (v)

Berit Jóhannesson (v)

Sten Lundström (v)

Owe Hellberg (v)

Rossana Valeria D (v)

Alice Åström (v)

Kjell-Erik Karlsson (v)