Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljösituationen på Kolahalvön.
Miljösituationen på Kolahalvön är besvärlig. Inget annat land i världen har så många kärnkraftsreaktorer och så mycket kärnavfall samlat på så liten yta. Enligt Bellona, den norska miljöorganisationen, har 16 kärnreaktorer dumpats i Karahavet och många finns lagrade på olika fartyg. Om inte dessa kvarvarande fartyg och deras radioaktiva last ska sjunka måste reaktorerna tas bort och bränslestavarna tas tillvara på ett säkert sätt. Lepse, en atomdriven isbrytare som länge varit ur drift och aktuell för demontering, ligger fortfarande vid hamnen i Murmansk i väntan på ett omhändertagande.
Kärnkraftverket i Poljarnye Zori räknas som ett av de tio farligaste i världen. Under tio år har kärnkraftverket samarbetat med bl.a. Norge, Finland och Sverige för att öka säkerheten. Sedan 1992 har olika intressenter satsat 103 miljoner dollar för att öka säkerheten i kärnkraftverket. Trots detta finns det mycket kvar att göra.
Det som försvårar arbetet med att omhänderta avfallet är att MNEPR-avtalet inte skrivits under av Ryssland. Detta avtal ska reglera ansvarsförhållanden, skatte- och tullfrågor mellan de inblandade länderna. Detta måste skrivas under för att parterna ska veta vem som har ansvaret vid en ev. olycka under arbetets gång.
Situationen är mycket allvarlig. Sverige ligger endast 40–50 mil från området. Sverige har beredskap mot olyckor och katastrofer, men oftast är de tyvärr dåligt kända för allmänheten. Det är mycket viktigt att innevånarna som bor närmast området får information och kunskap om en olycka skulle ske.
En kärnkraftsolycka eller annan atomkraftsolycka skulle med största sannolikhet ge radioaktivt nedfall över norra Sverige och ha stora konsekvenser för miljön. Sverige, Norge, Finland och Ryssland samarbetar inom räddningstjänsten inom bl.a. Interreg för att ha så hög beredskap och kunskap som möjligt.
Regeringen måste påskynda arbetet med att få MNEPR-avtalet undertecknat av Ryssland så att arbetet med att sanera och omhänderta kärnavfallet på Kolahalvön kan fortsätta . Dessutom måste regeringen arbeta för att få en större öppenhet från rysk sida när det gäller anläggningarna och deras risker för att de länder som är beredda att satsa pengar ska kunna ta fram konstruktiva lösningar för att lösa problemen.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lennart Klockare (s) |
|
|
Anders Sundström (s) |
Kristina Zakrisson (s) |
|
Maria Öberg (s) |
Lars U Granberg (s) |