Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka de mänskliga rättigheterna i Xinjiang.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen följer utvecklingen i Xinjiang och protesterar mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna där.
Händelseutvecklingen i Xinjiang i nordvästra Kina de senaste åren föranleder oro. Den kinesiska regeringen utsätter en av landets minoriteter, uigurerna, för ett omfattande och systematiskt förtryck. Denna minoritet i Kina är lika stor som Sveriges befolkning. Om detta står att läsa i rapporter utgivna av Amnesty International, ASA 17/18/99 (1999).
Under senare tid har övergreppen tilltagit. I maj innevarande år beslutade de kinesiska myndigheterna att endast kinesiska skulle användas i undervisningen på regionens ledande universitet. I juni rapporterade Kashgar Uyghur Press om att myndigheterna offentligt bränt ett flertal böcker på det uiguriska språket.
Det som ytterligare ökat vår oro är det beslut FN tog den 11 september om att sätta upp ”East Turkestan Islamic Movement (ETIM) på FN:s lista över terrororganisationer. Mot detta protesterade märkligt nog inte Sverige. Det finns nämligen många som känner tveksamhet inför hur de kinesiska myndigheterna definierat denna grupp och mycket är oklart omkring deras påstådda aktiviteter. Det finns en uppenbar risk att de kinesiska myndigheterna med hjälp av svepande formuleringar använder kampen mot terrorismen som en förevändning för att slå ner alla uttryck för en egen identitet bland uigurerna.
Självklart fördömer vi alla våldshandlingar och all form av terrorism. Vi vill ändå uttrycka vår oro över den befarade händelseutvecklingen i Xinjiang. Anledningen till vårt engagemang är bland annat det missionsarbete som Svenska Missionsförbundet bedrev i Xinjiang, dåvarande Öst-turkestan, från slutet av 1800-talet fram till 1938, då missionärerna på grund av politiska och religiösa oroligheter tvingades lämna området.
Att sända en svensk parlamentarisk grupp till Kina för att undersöka förhållandena för den uiguriska befolkningen skulle vara av stor angelägenhetsgrad.
Kina har mycket att göra inom området mänskliga rättigheter och här kan den svenska regeringen i sina kontakter med den kinesiska ledningen bistå Kina i sin demokratiska utveckling och då speciellt i Xinjiang. Från svenskt håll bör man särskilt verka för att minoriteterna kan leva i trygghet utan fruktan för tortyr och dödsstraff, att troende oavsett religion kan samlas fritt, att yttrandefrihet och tryckfrihet införs och att det blir tillåtet med fackföreningar och självständiga demokratiska politiska partier.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
|
|
Mariann Ytterberg (s) |
Anita Sidén (m) |
|
Erling Bager (fp) |
Rigmor Stenmark (c) |
|
Claes Roxbergh (mp) |