Motion till riksdagen
2002/03:U275
av Lotta N Hedström m.fl. (mp)

Mellanöstern


Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 13

2 Förslag till riksdagsbeslut 14

3 Läget i Mellanöstern 14

4 Israels krig mot Palestina 14

5 Israels politik på ockuperad palestinsk mark 15

6 Slutsatser 16

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Israels krig mot Palestina.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att Palestina erkänns som stat.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att EU med omedelbar verkan säger upp EU:s handelsavtal med Israel till dess att Israel åter visar respekt för folkrätten formulerad i den fjärde Genèvekonventionen och FN-konventionen för de mänskliga rättigheterna.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att FN-trupper sänds till området för att förhindra de grova brott mot de mänskliga rättigheterna som ständigt pågår.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att få till stånd en FN-konferens, med samtal om ett slutgiltigt fredsavtal, som bygger på tidigare FN-resolu­tioner.

Läget i Mellanöstern

Förhållandena för människorna i de palestinska områdena är värre nu än de varit någon gång sedan den israeliska ockupationen startade för 35 år sedan. Enligt det internationella Röda korset har den humanitära situationen aldrig varit så dålig som nu. Läget har förvärrats ytterligare sedan Israels återockupation av de palestinska städerna i mars. Mer än hälften av befolkningen i tätorterna lever under gränsen för fattigdom. Palestinas ekonomi och grundläggande funktioner har raserats.

Israels krig mot Palestina

En fullskalig israelisk offensiv av ej tidigare skådat slag pågår nu i de palestinska ockuperade områdena. Detta kräver en intensifiering av fredsansträngningarna och en stark reaktion från alla fredsvänner. Miljöpartiet anser att Sverige måste agera omgående för att stoppa Israels krig mot det palestinska folket och för att få ett slut på Israels 35-åriga ockupation av Gazaremsan och Västbanken inklusive östra Jerusalem. De israeliska ockupationsstyrkorna har under det gånga året otaliga gånger invaderat den palestinska presidenten Yassir Arafats residens i Ramallah som ett steg i den systematiska processen att underminera, förnedra och förstöra det palestinska politiska ledarskapet.

Staden kontrolleras nu av israeliska trupper som också infört totalt utegångsförbud. Samtidigt har israeliska politiker påbörjat en intensiv militär upptrappning. 30 000 arméreservister har kallats in som förberedelse till ett fullskaligt krig. Under mars månad 2002 eskalerade de israeliska attackerna. Avrättningar, urskillningslöst bombande, total ekonomisk och social ockupation, massförstörelse av bostäder och jordbruk har kulminerat i fullskalig invasion av palestinska flyktingläger och byar. Hundratals civila har dödats.

Den israeliska premiärministern Ariel Sharon beskriver Palestinas folkvalde president Arafat som ”fienden”. Uttalandet om ”behovet av att utrota palestinsk terrorism var den än finns” indikerar att attackerna kommer att fortsätta och bli allt våldsammare, vilket får katastrofala följder.

Palestinska medborgarrättsgrupper har varnat i åratal för att Israels agerande i strid med internationell rätt allvarligt underminerat chanserna att åstadkomma en fredlig lösning.

Israels politik på ockuperad palestinsk mark

Konfiskation av palestinskt land har utgjort ett systematiskt mönster för israeliska ledare för att öka antalet judiska medborgare på de ockuperade områdena. Israel exploaterar palestinska landområden, vatten och naturtillgångar och fortsätter att utöva suveränitet över dessa samt anstränger sig för att skilja palestinierna från deras landområden och förnekar därmed palestinierna en livsduglig stat.

Israel har redan konfiskerat en stor del av Västbanken för sina ständigt växande, illegala bostadsområden. Tvärtemot vad Genèvekonventionen föreskriver har israeliska företag etablerats i de ockuperade områdena. Varor från dessa områden har sedan gått på export till bland annat EU. Varorna har varit märkta som israeliska.

Den israeliska exporten och EU:s import av sådana varor strider mot Genèvekonventionen. I och med detta bryter Israel mot FN:s stadgar och konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Israel bryter även mot fjärde Genèvekonventionen som fastställer regler som en ockupationsmakt måste följa. Israel ignorerar ett antal av FN:s säkerhetsråds resolutioner: Nr 194 om flyktingarnas rätt att återvända och rätten till kompensation; nr 242 om fullständigt tillbakadragande av Israels styrkor från ockuperat område; nr 338 som garanterar palestiniernas rätt till självbestämmande; nr 446 och nr 465 som fördömer Israels bosättningar som illegala; nr 478 som förklarar Israels annektering av östra Jerusalem som ogiltig.

Enligt FN:s stadgar är ovanstående fakta tillräckligt för sanktioner. Omvärldens krav och påverkan är oerhört viktigt för att upprätthålla respekten för FN:s arbete.

Miljöpartiet anser att Sveriges röst är betydelsefull och måste ständigt i varje sammanhang göras hörd när det gäller överträdelser av FN-regler. Extra stora krav måste ställas på demokratiska länder till vilka Israel räknas. I det allvarliga och svåra läge som råder i Israel–Palestina kan det inte endast konstateras att sakernas tillstånd är otillfredsställande. Det måste följas av konkreta åtgärder från omvärldens sida. I all synnerhet som man har att göra med en israelisk regering som tror sig kunna lösa politiska problem med militära medel. I en sådan situation måste Sverige och EU klargöra att det är den israeliska staten som förbryter sig mot folkrätten och att det är dessa långvariga folkrättsbrott som är upphovet till konflikten. Ett sådant klargörande ställningstagande måste följas av kraftfulla åtgärder.

De palestinska förbrytelserna däremot har karaktären av enskilda individers kriminella och ej sanktionerade desperation. Palestina saknar organiserad militär och svarar ej på våldet som nation.

Den svenska regeringen borde verka för att en internationell övervaknings- och skyddsstyrka sänds till området. Likaså borde den verka för att olika former av sanktioner tillgrips för att tvinga den israeliska staten att följa FN:s resolutioner och internationell rätt.

Miljöpartiet anser att både den israeliska regeringen med Sharon i spetsen och de palestinska självmordsbombarna har bidragit till att förvärra krisen i Mellanöstern. Den palestinska regeringen måste få stopp på de islamistiska terroraktionerna, med ekonomisk och polisiär hjälp från omvärlden (FN).

Slutsatser

Med anledning av ovanstående anser Miljöpartiet att det behövs ett antal politiska, diplomatiska och militära åtgärder för att lösa Mellanösternkonflikten:

1) Sverige bör ta initiativ till att Palestina erkänns som stat. Enligt Osloavtalet skulle den palestinska staten har etablerats 1999. Yassir Arafat avstod från att utropa den efter påtryckningar från bland andra EU. Läget skulle varit annorlunda om Palestina varit en erkänd stat – då skulle till exempel Arafats begäran om skyddstrupper inte ha kunnat nonchaleras.

2) Sverige bör ta initiativ till att EU med omedelbar verkan säger upp EU:s handelsavtal med Israel till dess att Israel åter visar respekt för folkrätten formulerad i den fjärde Genèvekonventionen och de mänskliga rättigheterna. Israel bryter mot avtalet på flera punkter. Avtalsbrotten handlar bl.a. om:

Att temporärt upphäva avtalet innebär att Israel inte längre kan åtnjuta de unikt förmånliga handelsavtal som Anna Lindh i riksdagen 21 mars (118) betecknade som ”tullfrihet”. Syftet med en suspendering är inte i första hand att åsamka Israel ekonomiska förluster. De ekonomiska effekterna av en suspendering är också marginella, då den är tillfällig och kopplad till den aktuella utvecklingen på ockuperad mark. Det är också viktigt för trovärdigheten i svensk utrikespolitik att ha en konsekvent linje. EU har villkorat extremt goda handelsvillkor till respekt för mänskliga rättigheter.

Man kan ställa frågan hur stora övergrepp som skall tolereras innan medlemsstaterna och EU hänvisar till åtagandet om respekt för de mänskliga rättig­heterna?

3) Sverige bör ta initiativ till att FN-trupper sänds till området både för skydd och observation för att förhindra de grova brott mot de mänskliga rättigheterna som ständigt pågår.

4) Sverige bör verka för att få till stånd en FN-konferens, med samtal om ett slutgiltigt fredsavtal som bygger på tidigare FN-resolutioner.

Stockholm den 23 oktober 2002

Lotta N Hedström (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Ulf Holm (mp)

Lars Ångström (mp)

Gustav Fridolin (mp)