Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges stöd till FN:s folkomröstningsprocess i Västsahara.
FN:s säkerhetsråd upprättade 1991 en FN-styrka, MINURSO, i det av Marocko ockuperade Västsahara, med uppdraget att administrera och övervaka en folkomröstning om Västsaharas framtid. Omröstningen skulle gälla självständighet eller fortsatt integration med Marocko. Idag, elva år senare, har ingen folkomröstning ägt rum och Marocko har på olika sätt motarbetat säkerhetsrådets beslut.
Den 30 januari 2002 gick FN:s mandat för MINURSO ut och FN:s säkerhetsråd fick i uppdrag av FN:s generalsekreterare att bestämma sig för ett av fyra alternativ samtidigt som MINURSO:s mandat skulle förlängas till den 30 april 2002.
Alternativen var: (1) det så kallade ramavtalet, där Västsahara även i fortsättningen förblir integrerat med Marocko; (2) att fortsätta fredsprocessen och genomdriva en folkomröstning även om någon av parterna är motvillig; (3) en delning av landet; eller (4) att MINURSO avslutas.
Säkerhetsrådets medlemmar kunde inte komma fram till en lösning vid sitt möte den 30 april 2002, och MINURSO:s mandat förlängdes ytterligare, till den 31 juli 2002. Vid detta möte lade tre av säkerhetsrådets permanenta medlemmar fram en resolution som skulle innebära det första av generalsekreterarens fyra alternativ, fortsatt integration med Marocko, utan att det västsahariska folket tillfrågades.
Detta förslag förkastades dock av rådets övriga medlemmar och MINURSO:s mandat förlängdes ännu en gång fram till den 31 januari 2003.
Säkerhetsrådets tydliga avslag till det så kallade ramavtalet måste ses som ett ställningstagande mot försök att lösa konflikten på ett sätt där det västsahariska folkets vilja inte respekteras. Den enda möjliga lösningen på konflikten, i enlighet med folkrätten, är att genomföra FN:s folkomröstningsprocess som båda parter tidigare har accepterat.
Sverige bör uttala sitt tydliga stöd för FN:s folkomröstningsprocess som lösning på konflikten. Sverige bör också ta initiativ för att samla EU bakom denna hållning.
Västsahara är en före detta spansk koloni (Spanska Sahara). När andra afrikanska kolonier uppnådde självständighet genom avkoloniseringen under andra halvan av 1900-talet, delades Västsahara mellan Mauretanien och Marocko i en hemlig trepartsöverenskommelse i Madrid.
1975 drevs västsaharierna på flykt av Marockos tungt beväpnade styrkor och har sedan dess levt i flyktingläger i den algeriska öknen. Förhållandena är kritiska, lägren saknar vatten, mat, mediciner, byggmateriel, fordon och bränsle. Flyktingarna i lägren är helt beroende av internationellt bistånd för sin överlevnad.
Idag är Västsahara det enda territorium i Afrika som inte uppnått självstyre, och landet är ensamt markerat på FN:s karta över ännu icke fria länder.
Västsaharas rätt till självbestämmande har starkt stöd runt om i världen. Afrikanska Enhetsorganisationen, AOU (idag Afrikanska Unionen, AU) har uttryckt sitt stöd och Västsahara godkändes som medlem 1984 samtidigt som Marocko lämnade organisationen i protest. Den 1 oktober 2002 uttalade den så kallade Rio-gruppen, som består av 17 latinamerikanska länder, sitt stöd för den nu 11 år långa processen för folkomröstning.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Christer Engelhardt (s) |
Hillevi Larsson (s) |