Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det i fattigdomsbekämpningen behövs riktade insatser för kvinnor och ett mycket tydligt perspektiv på kvinnors situation i alla konkreta handlingar och sammanhang för att uppfylla millenniemålet om halverad fattigdom år 2015.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stöd till utbildningssatsningar i syd måste prioritera flickors utbildning och fokusera på att kvinnor får utbildning och tillgång till ny teknologi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnor måste få större möjlighet att delta i konfliktförebyggande arbete världen över och även delta i besluten om freds- och uppbyggnadsarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om biståndsinsatser för att förhindra våld mot kvinnor och för att säkerställa kvinnors rätt till hälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till demokratiuppbyggnad i andra länder samt att kvinnligt deltagande prioriteras i demokratiseringsprocesser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det sjätte biståndsmålet måste finnas kvar för det svenska biståndsarbetet.
Vid Kvinnokonferensen i Beijing för sju år sedan (1995) antogs en deklaration som syftade till ökad jämställdhet, utveckling och fred för alla kvinnor i humanitetens intresse. Frågan är hur väl denna deklaration har blivit uppfylld. Även om vissa framsteg har gjorts är kvinnor fortfarande underordnade världen över.
Fattigdomen har ett kvinnligt ansikte. Mer än 70 procent av de 1,1 miljarder människor som lever på mindre än 1 $ om dagen är kvinnor. Enligt FN:s miljöprogram (UNEP) saknar 1,7 miljarder människor säkert dricksvatten. Förorenat vatten är en av de vanligaste orsakerna till sjukdomar och dödsfall världen över. Bristen på rent vatten medför en stor arbetsbörda för många kvinnor och barn. Särskilt allvarlig är situationen för landsbygdens kvinnor. De kan beräknas till 1,6 miljarder och representerar mer än 25 procent av världens befolkning. Kvinnor producerar mer än hälften av all mat i utvecklingsländerna – upp till 80 procent i Afrika och 60 procent i Asien. Däremot äger kvinnorna bara 2 procent av jorden och erhåller endast 1 procent av alla jordbrukskrediter.
Två tredjedelar av de barn som inte går i skolan är flickor. Av världens 900 miljoner analfabeter är ca 75 procent kvinnor. Eftersom kvinnor arbetar mer i hemmen än män, har sämre utbildning och mindre rörelsefrihet har de också sämre chanser än män att ta del av den utveckling som finns vad gäller modern teknologi och IT.
Kvinnor är mycket utsatta i krig och det är betydligt fler kvinnor än män som är på flykt. Det är ofta kvinnor som upprätthåller samhällsfunktioner under krig och konflikter och det är samtidigt de som är offer för våld och övergrepp mot civila. I dagens krig och konflikter räknar man med att 90 procent av skadorna rör civila och det drabbar kvinnor och barn i mycket hög utsträckning. Kvinnor är också ofta utsatta för sexuellt våld och övergrepp. Stora insatser behövs för att skydda kvinnor mot våld och övergrepp både i freds- och krigstid.
Våld i hemmet och sexuell exploatering av kvinnor ökar kraftigt, bara i Sydafrika våldtas 1 000 kvinnor per dygn. Kvinnor riskerar att bli smittade med hiv i två till fyra gånger högre grad än män på grund av oskyddade sexuella relationer. Beijingdeklarationen uppmärksammar de sociala och kulturella faktorer som gör att kvinnor är mer sårbara för att smittas av hiv.
Kvinnor har mindre tillgång till hälsovård och hälsoinformation, något som har visat sig vara mycket viktigt i det förebyggande arbetet mot hiv/aids. Enligt FAO kan de största framstegen göras genom åtgärder för att förbättra kvinnors hälsa, eftersom detta inte bara gynnar familjer och samhällen idag, utan också kommer att få ett avgörande inflytande på hälsa och produktivitet för kommande generationer.
Varje år riskerar ungefär 2 miljoner flickor att könsstympas och sammanlagt räknar man med att mellan 100 och 130 miljoner flickor och kvinnor redan har stympats. Konsekvenserna är ofta förödande för dessa kvinnor och kan i värsta fall leda till döden. WHO, UNICEF och UNFPA samt flera enskilda organisationer arbetar aktivt för att förhindra detta fruktansvärda bruk. FN:s generalförsamling har i flera resolutioner slagit fast att denna sed skall utrotas. Trots detta fortsätter flickor och kvinnor att stympas.
1999 var 11 procent av världens parlamentariker kvinnor och det var endast de nordiska länderna och Nederländerna som nådde upp till minst 30 procents representation av kvinnor. Detta trots att konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, poängterar vikten av lika stort deltagande av kvinnor som män i beslutsfattande församlingar och trots att 165 stater har skrivit under nämnda konvention.
I en undersökning från 1996 av Inter-Parliamentary Union (IPU) framgår det att bland 871 partier i 80 länder saknade 67 procent av dessa partier kvinnorepresentation i sina styrande organ.
Kvinnors deltagande på alla nivåer är absolut nödvändigt för en god samhällsstyrning och hållbar utveckling. Det är också oerhört viktigt att hänsyn tas till konventionen om de mänskliga rättigheterna och att konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, implementeras.
Ovanstående fakta belyser vikten av insatser på alla nivåer för att öka kvinnors deltagande på alla områden i samhället samt att samarbetet i världen måste få en mycket tydlig inriktning på kvinnor. Det svenska biståndet måste inriktas på stöd till kvinnor och en större del av de resurser som går till internationellt utvecklingssamarbete måste oavkortat gå till insatser som förbättrar för kvinnor. Sveriges roll som föregångsland när det gäller kvinnors roll i samhället skall fortsätta.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
|
|
Lena Ek (c) |
Annika Qarlsson (c) |