Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Kurdistan – en nation utan gränser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen både nationellt och internationellt bör verka för att Saddam Hussein ställs inför den internationella brottmålsdomstolen, i synnerhet för hans brott både mot sitt eget folk, mot det kurdiska folket och mot andra minoriteter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning anordnas i olika delar av Kurdistan.
Det kurdiska folket bor utspritt inom främst nationalstaterna Turkiet, Iran, Irak och Syrien och behöver internationellt stöd: för att uppmärksamma förtrycket mot kurderna, för att få stopp på detta förtryck och för att garantera kurderna grundläggande mänskliga, kulturella och nationella rättigheter.
Kurderna i Turkiet har alltför länge förnekats av den turkiska staten. Även andra etniska och religiösa minoriteters existens förnekas av den turkiska staten. Förtrycket mot kurderna har varit oavbrutet alltsedan den turkiska statens bildande efter första världskriget. Kurderna har förnekats inte bara sin existens, utan även sin kultur, språk, mänskliga rättigheter och nationella rättigheter. Den turkiska statens förtryck mot kurderna har varit främsta anledningen till att olika beväpnade motståndsrörelser har bildats bland kurderna.
För att Turkiet ska kunna utvecklas demokratiskt behöver de etniska minoriteternas rättigheter erkännas och tillämpas, samt deras språk och kultur. Varje etnisk minoritet i nuvarande Turkiet ska behandlas med respekt och ges rätten att forma sitt sätt att styra över sig själv.
Kurderna i Irak har också varit förtryckta länge. De irakiska regimerna, en efter en, har vägrat att ge kurderna sina demokratiska och nationella rättigheterna. För att Irak ska ha en chans att utvecklas mot en demokratisk stat krävs det ett erkännande och respekt för både det kurdiska folket och för andra etniska minoriteter i landet.
Under de senaste 10 åren har kurderna i irakiska Kurdistan haft självstyre i delar av irakiska Kurdistan. En egen administration har byggts upp och arbetet för demokrati går framåt. Det kurdiska parlamentet i irakiska Kurdistan har förklarat att regionalt självstyre (s k federalism) borde vara utgångspunkten för relationerna med centralregeringen i Bagdad.
I dagsläget kan de kurdiska områdena utvecklas delvis tack vare Iraks oljeinkomster som fördelas av FN. Men hotet från den irakiska regimen är inte borta. Tvärtom, kontinuerligt hotas de kurdiska områdena av den irakiska regimen.
Det är viktigt att notera att även kurderna i Iran och Syrien lider av förtryck från sina respektive stater. Därför är det angeläget att arbeta för att förbättra deras situation.
Med anledning av ovanstående anser Miljöpartiet att Sverige ska verka för:
Kurder i Irak:
att kurderna i irakiska Kurdistan garanteras trygghet och säkerhet även efter ett eventuellt borttagande av sanktionerna mot Irak,
att biståndet till irakiska Kurdistan ska ökas,
att det kurdiska parlamentets beslut att se regionalt självstyre som utgångspunkt för relationerna mellan kurderna i Irak och centralregeringen får internationell stöd,
att den kurdiska administrationen i irakiska Kurdistan även efter ett eventuellt borttagande av sanktionerna mot Irak tillförsäkras 13 procent av landets oljeinkomster,
att fördöma den etniska rensningen i irakiska Kurdistan och arbeta för att de fördrivna får tillbaka sina ägodelar.
Kurder i Turkiet:
att samtliga regleringar i den turkiska lagstiftningen, inklusive den turkiska grundlagen, vilka förbjuder och förnekar kurdernas identitet ska tas bort. Grundlagen och lagstiftningen ska garantera landets kulturella, språkliga och etniska mångfald. Alla rättsregler om förbud för kurder att använda sig av sitt modersmål i radio- och TV-sändningar eller under t ex valrörelser ska upphävas,
att lagen om undantagstillstånd i Turkiet samt lagen om tillfälliga byvaktssystem i de kurdiska regionerna ska upphävas. Befolkningen i de byar som förstörts eller där befolkningen tvångsförflyttats ska få möjligheter att i trygghet återvända till sina hem och deras ekonomiska förluster ska ersättas,
att förändrade stads-, by- och ortsnamn, som har bytts från kurdiska namn till turkiska namn, ska återfå sina ursprungliga namn. Kurdiska föräldrar ska ha rätt att ge sina barn kurdiska namn. Vuxna ska likaså ha rätt att byta till kurdiska namn,
att amnesti ska utfärdas för de kurder som dömts för eller anklagats för separatism. Förbudet att verka politiskt ska hävas för de personer som dömts därtill,
att grundlagen och lagstiftningen i Turkiet ska garantera rätten till användning av det kurdiska språket i undervisningen och som utbildningsspråk, samt rätten till fri användning i partipolitiskt syfte,
att alla rättsliga bestämmelser som förhindrar bildandet av politiska partier på etnisk och kulturell grund bör avskaffas. Det ska inte finnas juridiska hinder för att kalla de sydöstra delarna av Turkiet för Kurdistan. De politiska partierna ska ha rätt att, om de så önskar, bilda regionala partier och delta i valkampanjer i dessa regioner. Partier ska ha rätt att kräva regionala parlament. Regionalt ska andra officiella språk, vidsidan av turkiska, kunna införas. Alla dessa förordningar skall skyddas i grundlag och annan lagstiftning,
att den turkiska regeringen ska ratificera såväl Europarådets konvention för skydd av nationella minoriteter som konventionen för regionala språk och minoritetsspråk,
att den turkiska regeringen ska följa EU-parlamentets rekommendation 1201 om ett tilläggsprotokoll om nationella minoriteters rättigheter till Europakonventionen om mänskliga rättigheter,
att i händelse av ansökan om medlemskap i EU kräva av den turkiska regeringen att den skall redogöra för lösningen av den kurdiska frågan med en lista över konkreta åtaganden (ett handlingsprogram) redan innan förhandlingarna inleds.
Kurder i övriga länder:
att uppmärksamma förtrycket mot kurderna i Iran och verka för att deras nationella och demokratiska rättigheter respekteras,
att uppmärksamma förtrycket mot kurderna i Syrien och verka för att deras nationella och demokratiska rättigheter respekteras.
Kurder i hela området:
att dödsstraffet i samtliga delar av Kurdistan (Turkiet, Iran, Irak och Syrien) avskaffas,
att alla politiska fångar i samtliga delar av Kurdistan frisläpps.
I nära tre decennier har Iraks diktator, Saddam Hussein, styrt landet. Under hans tid vid makten har yttrandefriheten avskaffats, de mänskliga rättigheterna åsidosatts, folkrätten förnekats och varje anspråk på demokratisering av landet har i bästa fall lett till fängelse, men oftast till döden.
De brott som Iraks diktator, Saddam Hussein, gjort sig skyldiga till är många. Under hans tid vid makten har han startat flera krig: ett mot kurderna 1974–1975, ett mot Iran 1980–1988 och ett mot Kuwait 1990–1991. Till följd av dessa krig beräknas en miljon personer ha mist livet. Under hans regim har tusentals människor avrättats, vars enda brott har varit att kräva demokrati och frihet. Vidare har under Saddams tid den kurdiska staden Halabja bombats med kemiska stridsmedel, vilket ledde till att ca 5 000 kurder dog, varav en stor del barn och äldre – en fruktansvärd katastrof.
I Irak genomförs en systematisk etnisk rensning av det kurdiska folket genom tvångsförflyttningar från de kurdiska områdena. Saddam Hussein har låtit förstöra mer än 5 000 kurdiska byar. Mer än 182 000 kurder är fortfarande försvunna. Hans regim har minerat stora delar av irakiska Kurdistan. Än idag skadas eller dör människor till följd av exploderande minor. Brottslistan kan tyvärr göras mycket längre.
Demokrater världen över borde av dessa skäl anstränga sig för att ställa denna diktator inför rätta, och Sverige borde ta initiativet i detta arbete. Det är allas vårt ansvar, inte bara irakiernas och kurdernas, att se till att de som gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten ställs inför rätta.
Miljöpartiet anser att regeringen bör både nationellt och internationellt verka för att Saddam Hussein ställs inför den nyinrättade internationella brottmålsdomstolen, i synnerhet för hans brott mot sitt eget folk, mot det kurdiska folket och mot andra minoriteter.
Under de senaste decennierna har såväl folkrätten som demokratin uppmärksammats. I vissa delar av världen har diktatoriska regimer, som i Sydafrika och Bosnien, ersatts med demokratiska styrelseformer. I andra delar av världen råder det fortfarande förtryck och ockupation, som i Palestina, Kurdistan och Västsahara.
Det borde inte råda någon tvekan om att även kurderna, på samma sätt som andra folk, har rätt till demokrati, mänskliga rättigheter och självbestämmande. Men denna självklara rättighet kränks dagligen av de regimer som härskar över Kurdistan (Turkiet, Irak, Iran och Syrien). Kurderna ses av dessa regimer som andraklassmedborgare, och de nekas rätten att forma sin framtid.
Miljöpartiet anser att regeringen ska verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning anordnas i de olika delarna av Kurdistan, i syfte att få veta hur det kurdiska folket vill utforma sina styren, samt hur de vill forma sin generella framtid. Det är dags att göra det nu.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Lotta N Hedström (mp) |
|
|
Lars Ångström (mp) |
Ulf Holm (mp) |
|
Yvonne Ruwaida (mp) |