Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett reformerat nordiskt samarbete i enlighet med vad som anförs i motionen.
Nordiska rådet bildades 1952 som ett organ för samarbete mellan Nordens parlament och regeringar i frågor av gemensamt intresse. Ledamöterna är valda av respektive parlament samt utses av respektive regering. Nordiska rådet samlas i allmänhet till session en gång om året. Mellan sessionerna företräds det av ett presidium, som består av tio ledamöter och leds av en president. Sedan 1971 finns även Nordiska ministerrådet med uppgift att ansvara för samarbetet mellan de nordiska regeringarna och Nordiska rådet.
Sedan Nordiska rådets tillkomst har stora förändringar skett i våra relationer till våra nordiska grannländer och andra omkringliggande länder. Järnridån har fallit. Detta tillsammans med Sovjetunionens sönderfall har öppnat kontakterna med länder runt Östersjön, inte minst de baltiska staterna och Polen. Tidigare Tyska Demokratiska Republiken har upphört som statsbildning och är numera en del av Förbundsrepubliken Tyskland. Den europeiska unionen, i vilken tre av de nordiska länderna är medlemmar, har bildats. Norge och Island har särskilda avtal med Europeiska unionen.
Medborgarna rör sig alltmer mellan olika länder bl.a., som en följd av förbättrade kommunikationer och ny teknik. En utveckling som blir än tydligare på grund av bättre kommunikationer. Samarbetet mellan Sverige, våra grannländer och övriga länder hittar nya och djupare former. De ändrade försvarspolitiska förutsättningarna har även de inneburit förändringar. Inte minst Finland har närmat sig Nato, något som för bara något årtionde sedan hade varit omöjligt. Danmark och Norge är medlemmar sedan tidigare. Sveriges relationer till Nato har fördjupats, vilket inneburit ett ökat samarbete.
Vi ser i ökad utsträckning hur nordiska företag går ihop för att öka sin slagkraft i syfte att möta konkurrensen från en alltmer globaliserad världsekonomi. De internationella affärskontakterna får allt större omfattning. Det som bara för några år sedan hade betraktats som en omöjlighet i Sverige är i dag en realitet. Ford äger Volvo, Saab ägs av GM, JAS säljs med hjälp av British Aerospace, Astra heter numera även Zeneca, Pharmacia har fusionerat med UpJohn. Telia går samman med sin finska motsvarighet. Finska och svenska storbanker slås ihop under namnet Nordea. Samarbetet mellan de nordiska försäkringsbolagen intensifieras. Det är en utveckling som pågår inom flera branscher.
IT har inneburit en revolution som vi i dag bara ser början av och vars konsekvenser kommer att vara de mest djupgående som den moderna människan ställts inför. Kontakter mellan medborgare i olika länder, organisationer och myndigheter är idag inte begränsade till enbart fysiska kontakter, telefonsamtal och brev. Alltmer ser vi hur stora informationsmängder flyttas mellan medborgare, organisationer, företag och länder. Möjlighet att hålla sig informerad, ta reda på fakta, debattera och lägga fram förslag har förbättrats. Kontakterna mellan beslutsfattare är idag snabbare, tätare och mer personliga än vad de var vid Nordiska rådets tillkomst.
Nordiska rådets betydelse för den positiva utveckling som varit skall inte underskattas, men ej heller övervärderas. Vad som måste diskuteras, i syfte att utveckla våra möjligheter, är hur det framtida samarbetet mellan de nordiska länderna skall organiseras.
Det nordiska samarbetet behöver stärkas. Det är först när de nordiska länderna uppträder gemensamt som vi får verklig slagkraft i att ta till vara våra gemensamma intressen. Samtidigt omfattar nordiskt samarbete så mycket mer än tidigare. Berörda länder är fler i dag, till exempel kan numera även de baltiska länderna räknas till gruppen nordiska länder. Nya organisationsformer, nya frågeområden, mer komplexa frågor och snabbare förändringstakt ställer krav på förändringar och ökat deltagande.
Styrkan i det nordiska samarbetet bygger på folkligt engagemang. Samarbetet på nationell nivå har en motsvarighet i samarbetet på lägre nivåer t.ex. mellan vänorter, fristående organisationer och företag. Men framför allt handlar det om samarbete mellan personer. Samarbetet tar sig olika uttryck: turism, inköp, handel, företagande, informationsutbyte, kulturella utbyten, utbildning etc. Den nordiska samhörighetens styrka ligger i den vardag vi delar och den kunskap vi har om varandras likheter och olikheter, styrka och svagheter. Dit hör naturligtvis den historia som vi delar.
Av förslaget till statsbudget för 2003 framgår att regeringen föreslår att 325 477 000 kronor avsätts till Nordiska ministerrådet. Budgeten fastställs efter behandling i Nordiska rådet.
Bland företrädarna för det institutionella nordiska samarbetet ges ofta bilden att Nordiska rådet skulle vara förutsättningen för det samarbete som är i dag samtidigt som det också skulle vara en förutsättning för att utveckla samarbetet ytterligare. Enligt min mening finns inget sådant samband. Det är därför dags att flytta diskussionerna från Nordiska rådets sessioner/överläggningar till de nationella parlamenten. De utvecklingsmöjligheter som finns med ökat nordiskt samarbete tas bäst till vara om det är en del av det dagliga arbetet i t.ex. Sveriges riksdag och dess utskott, i stället för att förvisas till arbetsgrupper inom Nordiska rådet. Nordiska rådet skall därför läggas ned.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Tomas Högström (m) |