Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöva påtryckning på Turkiet att erkänna assyrierna/syrianerna/kaldéerna som minoritet i landet och upphöra med diskrimineringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppmana Turkiet att vårda assyriernas/syrianernas/kaldéernas kulturarv och språk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att erkänna assyrierna/syrianerna/kaldéerna som folk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för ett centrum för forskning om assyriernas/syrianernas/kaldéernas öde och framför allt ”seyfo”, folkmordet, samt att det inbegrips i Levande historia.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall arbeta för att föra upp assyriernas/syrianernas/kaldéernas fråga på FN:s och EU:s dagordning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i diskussioner med USA och FN skall påpeka assyriernas/syrianernas/kaldéernas extrema utsatthet i Irak vid ett förestående krig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att också assyriernas/syrianernas/kaldéernas medborgerliga rättigheter bör tas i beaktande vid bildandet av en ny regering i Irak.
Folket går under flera benämningar, men dessa syftar alla till en och samma folkgrupp. Inom gruppen finns tre stora kyrkor: den syrisk-ortodoxa kyrkan, Österns assyriska kyrka och den kaldeiska kyrkan. Beroende på tillhörighet till kyrkorna föredras olika benämningar. Och utan att värdera de olika namnen eller sätta det ena framför det andra väljer vi för enkelhetens skull att använda benämningen assyrier i denna motion. Anledningen är att det i alla kyrkor finns medlemmar som föredrar/accepterar denna benämning.
I tusentals år har det assyriska folket levt som minoritet i eget land. Folket finns utspritt i Mellanöstern och flykten undan förföljelser, trakasserier och rena folkmord har lett också till USA, Europa och Sverige.
I Sverige finns idag runt 70 000 medlemmar av de kyrkor assyrierna tillhör.
Gruppen har rotat sig i det nya hemlandet och åberopar med all rätt Sveriges skyldigheter att hörsamma deras vädjan om hjälp för att deras mänskliga rättigheter ska erkännas av världen och deras hemländer i Mellanöstern.
Den assyriska historien är i stora stycken svart. Förtryck och massakrer är ständigt närvarande. Till följd av detta har befolkningen minskat i antal. Idag finns drygt tre miljoner utspridda över hela världen.
I sydöstra Turkiet, ett av ursprungsområdena för assyrierna, finns idag endast 2 000 individer. En fullständig etnisk rensning har uppnåtts av den turkiska regimen och kurdiska grannar genom dödande, förtryck och fördrivning.
Grunden till denna etniska rensning lades under första världskriget. Åren 1914–18 går under benämningen svärdets år, ”seyfo”. Folkmordet på de kristna i det ottomanska riket resulterade i över två miljoner mördade och fördrivna människor. Runt en halv miljon av dessa tillhörde de tre ovan nämnda kyrkorna. Assyrierna drabbades hårt, fyra femtedelar av folket utrotades. Samtidigt slaktades också 1,5 miljoner armenier.
Än idag har varken den turkiska staten eller de kurdiska grannarna erkänt sitt deltagande i folkmordet. Folkmordet får inte förbli okänt för världen.
Framför allt måste det assyriska folket få upprättelse av krigsmakterna som stod bakom det heliga kriget, nämligen Turkiet och dess allierade Tyskland.
Det har tidigare i riksdagen sagts att folkmordet inte kan erkännas som ett sådant. Men i så fall måste riksdagen agera för att tillräckligt med material grävs fram och stängda arkiv öppnas i Turkiet och Tyskland för att skapa klarhet i vad som hände.
Den svenska regeringen bör arbeta för att ett forskarcentrum öppnas för studier kring folkmordet samt att folkmordet på assyrierna inbegrips i Levande historia.
Med Cypernkriget, som blåste upp antikristna stämningar i Turkiet, kom den första stora flyktvågen av assyrier ur landet. Folkmordets hemska följder gjorde sig fortfarande påminda och det fanns många överlevande som mindes. När så trakasserierna började igen och ingen i omvärlden brydde sig, började människorna ta till flykten.
Än idag, då den etniska rensningen i det närmaste är fullbordad, finns det systematiska förtrycket av assyrier kvar i landet. Folket erkänns inte som minoritet och står därmed också utan minoriteters rättigheter.
I Irak finns närmare 1,5 miljoner assyrier kvar. Många bor i de norra delarna.
I efterdyningarna av USA:s krig mot Irak på 90-talet led det assyriska folket osedvanligt grymt. Massflykt och osäkerhet följde. Men omvärlden reagerade inte på deras lidande. I den kurdiska norra provinsen har assyrierna sedan dess levt under hårda förhållanden. Den kurdiska överheten har visat sig vara minst lika grym som Saddam Hussein.
Exemplen på förföljelser är många. Kyrkor vandaliseras, människor misshandlas och mördas utan att någon ställs till svars. Unga flickor kidnappas och våldtas.
I ett framtida krig och dess verkningar bör särskild hänsyn tas till assyrierna. Deras folkliga rättigheter bör beaktas i bildandet av den nya staten.
För detta bör Sverige agera i internationella sammanhang och i synnerhet i samtal med USA.
Skändningen av det assyriska folket, av dess kultur, historia och språk, måste upphöra. Till detta kan den svenska regeringen bidra genom att erkänna folket i dess unikum. Därtill bör Sverige agera i internationella forum för att utöva påtryckning på de länder i vilka assyrierna finns.
Som kristna under muslimsk majoritet får assyrierna ofta klä skott för västvärldens agerande. Det är av extra vikt att assyriernas rättigheter försvaras och inte sätts åt sidan av politiska skäl.
Turkiet är medlem av FN, ESK och Europarådet och där bör Sverige arbeta för att Turkiet följer sina åtaganden om mänskliga rättigheter och assyriernas minoritetsstatus.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Erling Bager (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |