Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen i den kritiska dialogen med Iran skall med kraft hävda det iranska folkets rätt att fritt organisera sig i partier och fackföreningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen i olika internationella organ skall verka för att omständigheterna kring flera författares samt en rad politiskt och religiöst oliktänkande människors död närmare granskas av en opartisk internationell humanitär organisation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen skall verka för att FN:s speciella sändebud när det gäller mänskliga rättigheter i Iran måste få möjlighet att besöka landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen bör verka för att ett FN-kontor upprättas i Iran.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i den kritiska dialogen bör lägga stor vikt vid kvinnornas situation när det gäller deras ställning inom rättssystemet, deras rätt till arbete och deras möjligheter att delta i samhällsdebatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen inom EU skall verka för att politiska, diplomatiska och ekonomiska punktsanktioner skall kunna tas i bruk som en del av den kritiska dialogen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att händelserna i Iran sedan våren år 2000 innebär en kraftig försämring när det gäller mänskliga rättigheter och att den svenska regeringen beaktar detta när det gäller behandlingen av iranska flyktingars möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i sina direkta relationer med den iranska regeringen samt i EU- och FN-sammanhang bör verka för yttrandefrihet för alla och att t.ex. alla författare och journalister ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och tidningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att alla som fängslats på grund av sin politiska eller religiösa uppfattning försätts på fri fot.
1Yrkande 7 hänvisat till SfU.
Inledningsvis vill vi hänvisa till förra årets flerpartimotion om situationen i Iran, där vi framställde ovanstående yrkanden.
Under det gångna året har situationen inte förändrats till det bättre när det gäller mänskliga rättigheter. Under Khatamis tid som president i Iran har 1 700 människor avrättats, 16 personer har dömts till stening. Nio av dem var kvinnor. I september månad 2002 hade 139 personer avrättats, varav två genom stening. Landet befinner sig i än djupare ekonomiskt kaos. Den sociala situationen blir allt svårare för flertalet av landets invånare, arbetslösheten ökar och människor blir allt fattigare. Korruptionen genomsyrar hela samhället och landets styrande mullor har berikat sig på ett sätt som saknar all beskrivning. Kritiska röster i parlamentet tystas av regimens underrättelsetjänst. Tidningar och tidskrifter förbjuds.
Det blir alltmer uppenbart att regeringen under president Khatamis tid i första hand tagit till uppgift att på olika sätt skapa bättre internationella förbindelser, medan landets religiösa ledning kunnat fortsätta att styra Irans inre förhållanden på det sätt man gjort tidigare. Presidenten och regeringen har haft en annan framtoning än landets andlige ledare och medlemmarna av väktarrådet. Såväl presidenten och regeringen som den andlige ledaren och väktarrådet är dock delar av den härskande regimen.
Trots den mörka bild som framträder när man tar del av regimens verksamhet är det tydligt att dess stöd hos befolkningen minskar. Misstron mot regimen växer. Särskilt stark är misstron mot landets rättsväsende då det blir allt tydligare att regimen använder rättssystemet för att skrämma medborgarna och för att hämnas på sina kritiker. Så har t.ex. skett i fallet med advokaten och författaren Naser Zarafshan, som företrädde offren för seriemorden på författare och intellektuella på 1990-talet. Zarafshan, som är i 60-årsåldern och cancersjuk, släpades inför rätta och dömdes till fem års fängelse samt 50 piskrapp. Likaledes har kvinnoforskaren Merengiz Kars man, Siamak Pourzand, arresterats, misshandlats och fängslats.
Då vi inte kan se annat än att situationen i Iran under året inte förbättrats kan vi inte annat än att upprepa de yrkanden vi framställde i föregående års motion.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Lars Ohly (v) |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
Rossana Valeria D (v) |
|
Alice Åström (v) |
Sermin Özürküt (v) |