Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen inom OSSE aktivt bör verka för att frågan om Nagorno-Karabach löses.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen inom EU aktivt verkar för att Turkiet och Azerbadjan häver blockaden mot Armenien.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU efter att val genomförts i Turkiet intensifierar sina ansträngningar att stimulera den fortsatta dialogen mellan Turkiet och Azerbadjan å ena sidan och Armenien å andra sidan när det gäller att lösa frågan Nagorno-Karabach, häva blockaden mot Armenien och normalisera relationerna mellan länderna.
Armenien blev efter Sovjetunionens sammanbrott en självständig stat, men förblev medlem av OSS (Oberoende Staters Samvälde).
Armeniens territorium var dock inte helt sammanhängande. Enklaven Nagorno-Karabach, belägen i Azerbadjan, var territoriellt avskild från övriga Armenien, men den överväldigande majoriteten av befolkningen var armenier. Det uppstod en konflikt om till vilken stat Nagorono-Karabach skulle tillhöra – Armenien eller Azerbadjan.
1993 skärptes konflikten och tog väpnad form. Den utlöstes till följd azeriska pogromer mot armenier. Armenierna organiserade sig och försvarade sig militärt. En stor del av de azerer (c:a 10 000) som levde i Nagorno-Karabach flydde till Azerbadjan.
Nagorno-Karabach har förklarat sig självständigt och utsett egen regering och egen president. Denna statsbildning erkänns dock inte av någon idag – inte ens av Armenien.
Armenien drogs in i konflikten när Azerbadjan vägrade att förhandla direkt med ledningen för Nagorno-Karabach. Armenien har dock understött enklaven så att människorna där kunnat överleva.
I den konflikt som uppstod tog Turkiet ställning för Azerbadjan. Man tog sannolikt ställning mer på grundval av gamla motsättningar mellan armenier och turkar och en traditionell samhöríghet mellan turkar och azerer, än på hur konflikten egentligen utlösts. Turkiet och Azerbadjan genomför sedan ett tiotal år tillsammans en ekonomisk blockad mot Armenien. Denna blockad har inget i stöd i folkrätten. Den har inte vunnit något gehör i FN. Blockaden är alltså olaglig.
Sedan 1993 har den lilla och fattiga armeniska republiken lidit svårt av blockaden – särskilt vintertid. Det finns bara två vägar in i Armenien. Den ena går genom Georgien. Den andra genom Iran. Transporter av varor genom Iran är långa och dyra. Transporter genom Georgien är osäkra på grund av de etniska konflikter som länge plågat landet. Turkiets och Azerbadjans ekonomiska blockad har sålunda varit effektiv under tiden som den pågått.
Den armeniska befolkningen har fått utstå svåra lidanden – särskilt vintertid. Armenien har inga egna energitillgångar. De första åren av blockaden var särskilt plågsamma. Senare kunde man dock få igång ett gammalt kärnkraftverk, vilket på grund av jordbävningsrisken i området stängdes 1988.
Normala relationer mellan de tre länderna skulle innebära förbättrade ekonomiska förhållanden för Turkiet och Azerbadjan eftersom den naturliga transportvägen för olja, gas och andra varor, från Centralasien till Medelhavet, går genom Armenien. Genom att blockaden förhindrar dessa transporter och denna handel, drabbas Turkiet som lider av en svår ekonomisk kris.
Den slutsats man måste dra av utvecklingen i området är att konflikten kring Nagorno-Karabach är en olycka för de tre länder som är inblandade.
Inom OSSE har man arbetat för att lösa konflikten kring Nagorno-Karabach. Dessa förhandlingar har ännu inte lett till några resultat. Den svenska regeringen bör inom OSSE kraftfullt och aktivt verka för att frågan om Nagorno-Karabach löses.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
Den stora stötestenen är Turkiets starka inflytande i regionen. Följaktligen bör Sverige inom EU verka för att Turkiet och Azerbadjan måste häva blockaden mot Armenien. Bara genom ett slut på blockaden kan mer varaktig fred och ekonomisk utveckling uppstå i området.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
De svåra förhållandena har gjort att mer än en miljon armenier lämnat landet.
Turkiet är i dag kandidatland till EU och söker medlemskap i organisationen. Inför detta medlemskap har uppmärksamheten riktats på kurdernas situation, Turkiets ockupation av en del av Cypern och de grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter som fortfarande förekommer i landet. Sällan riktas uppmärksamheten på Turkiets relationer till Armenien.
Turkiets blockad har kostat Armenien mellan 570 och 722 miljoner dollar om året. Den siffran skall jämföras med det bistånd Armenien får, vilket 1999 uppgick till 140 miljoner dollar.
Den blockad som Turkiet och Azerbadjan upprätthåller mot Armenien, drabbar emellertid inte bara Armenien, utan även de stater som blockerar landet. Blockaden är kostsam även för Turkiet och Azerbadjan, och en normalisering skulle påverka samtliga tre länders ekonomier och medborgare positivt. Världsbanken har beräknat att om blockaden upphävdes, skulle Armeniens bruttonationalprodukt öka med mellan 30 och 38 %, och dess export fördubblas.
Trots att Armenien under Sovjettiden drabbades hårt av Stalins utrensningar och deportationer, har armenierna med omsorg bevarat sin kulturella identitet. Trots att landet var en av de äldsta sovjetrepublikerna har Armenien jämfört med andra republiker varit relativt sett fritt från korruption. Den svåra ekonomiska situationen gör att faran för korruption ökar.
Turkiets och Azerbadjans blockad har inte bara varit ekonomisk. Den har även varit diplomatisk. Den armeniska regeringen har länge försökt att få till stånd en dialog med Azerbadjan och Turkiet. En sådan har också inletts efter påtryckningar från EU.
När ordföranden för handelskammaren Tayyer Oral nyligen avsattes för att ha gjort en resa till Armenien förklarade den turkiske ministern Resat Dogru: Ingen internationell organisation, inklusive EU, kan tvinga Turkiet att öppna sina gränser mot Armenien.
Enträgna påtryckningar har likafullt förmått etablera kontakt med Armenien och en serie möten mellan Turkiets och Armeniens utrikesministrar har skett under det gångna året. Dessa har dock avbrutits till följd av det val som hålls under hösten 2002.
Det torde stå klart att EU efter att val genomförts i Turkiet intensifierar sina ansträngningar att stimulera den fortsatta dialogen mellan Turkiet och Azerbadjan å ena sidan och Armenien å den andra när det gäller att lösa frågan Nagorno-Karabach, häva blockaden mot Armenien och normalisera relationerna mellan länderna. Detta skulle inte medföra något annat än förbättrade möjligheter till ett ökat välstånd i samtliga tre länder.
Vänsterpartiet anser att Sverige kraftfullt skall medverka till denna dialog och normalisering.
Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Lars Ohly (v) |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
Rossana Valeria D (v) |
|
Alice Åström (v) |
Sermin Özürküt (v) |