Vår politik på området strävar efter att stärka FN:s roll i det globala krisförebyggande och krishanterande arbetet. Som ett led i detta är det viktigt att slå vakt om de verktyg som FN-systemet givit upphov till, t ex Internationella brottsmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC). Domstolen ska bland annat utreda och beivra individers krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Den internationella lagstiftningen behöver anpassas och uppdateras med tanke på att inte endast stater i praktiken är krigförande parter. Vidare anser Centerpartiet att det är väsentligt att jobba med ett genusperspektiv i FN:s arbete för att uppnå målet om en jämställd värld, ett mål som fordrar både lagstiftning och aktivt engagemang.
Följderna av terrorismens meningslösa våld når oss dagligen. Centerpartiet vill att Sverige aktivt och medvetet ska jobba mot uppkomsten och förekomsten av terrorism, inom de ramverk som t ex FN och OSSE utgör. Däremot får kampen mot terrorism aldrig bli en förevändning för kränkningar av mänskliga rättigheter, i Sverige eller på andra platser.
1 Sammanfattning 8
2 Innehållsförteckning 9
3 Förslag till riksdagsbeslut 10
4 Inledning 11
5 FN 11
5.1 Ett stärkt FN 11
5.2 Artikel 51 – Irak och Afghanistan 13
5.3 Genusperspektiv 14
6 Terrorism 15
7 Regional säkerhetsordning 16
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för en avskaffad vetorätt och breddad representation i FN:s säkerhetsråd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att FN:s medlemsstater betalar sina medlemsavgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för att stärka den globala rättsnorm som FN-systemet representerar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör motverka undertecknandet av bilaterala avtal som garanterar amerikanska medborgare immunitet i Internationella brottsmålsdomstolen (ICC).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förslag till åtgärder för slagkraftigare FN-insatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att USA bör framlägga bevis för FN innan beslut fattas i säkerhetsrådet om en eventuell gemensam aktion mot Irak, samt att en attack utanför FN:s regi vore destabiliserande för det internationella systemet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för en uppdatering av internationell lagstiftning med hänvisning till krigförande relationer mellan statliga och icke-statliga parter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökning av Sveriges stöd till de FN-organ som aktivt och medvetet arbetar för ett ökat genusperspektiv på sina områden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för kvinnors deltagande i FN-insatser, fredsförhandlingar och fredsprocesser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör fördöma de fall där mänskliga rättigheter medvetet eller omedvetet kränks under förevändning att man bekämpar terrorism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inte bör använda epitetet terrorism vårdslöst och utan referens till en fastslagen definition.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kriget mot terrorism förs inom ett multilateralt, juridiskt hållbart nätverk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att FN-systemet inte får avsvära sig sitt ansvar för värnet av internationell fred och säkerhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör upprätthålla och utveckla sitt samarbete med OSSE.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Rysslands nyckelroll i konflikterna i Kaukasus, Vitrysslands oroande utveckling samt EU:s ansvar att tydligt stödja OSSE:s verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inleda en dialog med Ryssland om civil/militär och fredlig samverkan.
Under 1990-talet gick debatten het om huruvida kalla kriget skulle följas av en kamp mellan civilisationerna och ifall ideologierna nu kunde anses döda, i alla fall på ett retoriskt plan. Efter 11:e september 2001 fick intresset för ämnet ett uppsving då många valde att tolka al-Qaidas attack mot World Trade Center som ett bevis för att kampen mellan civilisationerna hade brakat loss. Många verkade med ens mena att globalisering inte medfört något positivt alls, utan enbart bidragit till att stärka västvärldens maktarrogans visavi ett allt fattigare och radikaliserat syd. Ett flertal analyser på området utmärkte sig för samma sorts enfald som dylika tolkningar av motsättningarna mellan kommunism och kapitalism gjort tidigare.
En närmre titt på situationen visar att USA, i efterdyningarna av den 11:e september, i själva verket inledde ett underrättelsesamarbete med bl a Sudan, Syrien, Ryssland och Iran, något som inte existerat på ett jämförbart vis innan. Istället för en stratifiering mellan civilisationer verkar ett scenario med ad hoc-koalitioner mer sannolikt. Centerpartiet anser att en global samordning med en stärkt och framträdande roll för FN är nödvändig. I skenet av det ovan sagda om tillfälliga och mer flytande konstellationer i de internationella systemen blir denna strävan än angelägnare. USA:s ohöljda supermakts-ställning kräver dessutom att vissa betänkanden görs med hänsyn till detta faktum. Ett utökat unilateralt amerikanskt agerande har små möjligheter att skapa varaktig fred och säkerhet utan att FN samtidigt stärks. Vi vet av erfarenhet att USA i sitt agerande oftare är mer framgångsrikt militärt än politiskt, t ex som i fallet Kuwait. Centerpartiet anser att Sverige helhjärtat bör verka för ett stärkt världssamfund och dessutom spela en aktiv roll i vår närregion.
FN:s styrka ligger dels i de 191 medlemsstaterna som ger organisationen en global legitimitet, dels i organisationens breda inriktning på säkerhet med såväl politiska, militära, ekonomiska och sociala dimensioner. Centerpartiets engagemang för ett starkt FN grundas på insikten om allas ömsesidiga och globala beroende. Eftersom de stora hoten mot människors överlevnad är globala, är och förblir FN det viktigaste gemensamma organet.
Behovet av FN och FN:s arbete är större än någonsin. Det ställer stora krav på hur FN fungerar. Det är uppenbart att förändringar krävs för att FN mer effektivt skall kunna utnyttja de möjligheter som det förändrade internationella läget skapat. Ett omfattande arbete måste investeras i konfliktförebyggande insatser. Trots ett gediget konfliktförebyggande arbete kommer dock FN och andra internationella organisationer under överskådlig tid också att tvingas hantera akuta kriser, konflikter och katastrofer. FN har här en viktig uppgift att ta sig an, nämligen att som den enda globala företrädaren för världens stater i största möjliga grad motverka farliga effekter av unilateralism. Till exempel är USA:s nya försvarsdoktrin, bestående av ett unilateralt fastslaget föregripande självförsvar (”unilaterally determined pre-emptive self-defence”), potentiellt försvårande för FN:s handlingskraft.
FN:s beslutsförmåga har ibland blockerats till följd av att de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet inte bara haft skilda uppfattningar om vilka åtgärder som borde vidtas i vissa situationer. De permanenta rådsmedlemmarna har också ibland missbrukat sin vetorätt. Säkerhetsrådet har därför inte alltid klarat av sin viktigaste uppgift enligt FN-stadgan – upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, en uppgift för vilken säkerhetsrådet bär huvudansvaret. Sverige bör verka för att vetorätten i säkerhetsrådet avskaffas, att rådet breddas och görs mer representativt. Detta bör ges regeringen till känna.
Säkerhetsrådets beslutsförmåga har förutom av politiska skäl också hämmats av finansiella skäl. Förenta staterna har mot bakgrund av sin stora skuld ett särskilt ansvar. Internationella påtryckningar mot USA att fortsätta sina avbetalningar bör därför utövas. FN kan, som det internationella samfundets organisation, varken bli starkare eller effektivare än vad dess medlemsstater tillåter den att bli. Vad som ovan sagts om vikten av att FN:s medlemsstater betalar sina medlemsavgifter bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att det är av utomordentlig vikt att kontinuerligt följa upp de åtaganden som gjorts och görs vid FN:s konferenser. Uppföljningskonferenserna är en bra metod för detta. Likaså är det angeläget att FN:s konventioner och avtal, såsom exempelvis FN:s barn- och kvinnokonventioner samt Kyoto-avtalet, sprids och respekteras, och att instrumenten för att övervaka efterlevnaden av dem hela tiden utvecklas. Målet måste vara att konventionerna och avtalen naturligt och integrerat kan utgöra normer som bör genomsyra överstatliga, storregionala eller nationella överenskommelser och lagstiftningar. Sverige ska verka för att den globala rättsnorm som FN-systemet representerar stärks. Detta bör ges regeringen till känna.
FN:s medlemsstater måste också stötta och tillhandahålla erforderliga personella, ekonomiska och andra resurser till de institutioner som vuxit fram inom FN-systemet, såsom t ex Internationella brottsmålsdomstolen, (ICC) i Haag. Centerpartiet anser att det är mycket allvarligt att USA, i egenskap av ekonomisk, politisk och militär supermakt, ställt sig utanför ICC. Det faktum att USA dessutom aktivt utnyttjat sin ställning för att tillförskaffa amerikanska medborgare immunitet är graverande.
Det är mycket beklagligt att USA:s påtryckningar har gett resultat i form av den överenskommelse EU:s utrikesministrar nyligen fattat, där enskilda medlemsländer tillåts teckna bilaterala avtal med Washington om garanterad immunitet för amerikanska medborgare. Sverige bör avstå från att teckna ett sådant avtal med USA. Vidare bör Sverige dessutom stödja EU:s kandidatländer mot de påtryckningar USA förväntas fortsätta utöva mot dem. Slutligen bör Sverige också verka för att andra EU-länder inte sluter bilaterala avtal med USA som garanterar amerikanska medborgare immunitet i ICC. Vad som sagts ovan om att Sverige bör motverka undertecknandet av bilaterala avtal som garanterar amerikanska medborgare immunitet i ICC bör ges regeringen till känna.
Vidare måste FN:s medlemsstater dessutom ta ett större ansvar för att tillförsäkra FN de resurser som krävs när säkerhetsrådet beslutar sig för att gå in med en mission eller genomföra en operation. För att göra FN:s fredsbevarande insatser slagkraftigare krävs en rad åtgärder. Soldaterna måste komma på plats snabbare och den civila sidan av missioner måste utvecklas mer vid sidan av den militära. FN-insatserna måste baseras på tydliga och därmed mer trovärdiga mandat. Skyddet av civila måste fullföljas och de uppgifter FN:s fredsbevarande styrkor ges måste vara möjliga att lösa; styrkorna måste utrustas med tillräckliga mandat för att uppfylla skyddet. Vad som ovan sägs om förslag till åtgärder för slagkraftigare FN-insatser bör ges regeringen till känna.
Artikel 51 i FN-stadgan klargör att varje medlemsstat har rätt till självförsvar i händelse av att ha blivit utsatt för en väpnad attack. Detta gäller tills dess att säkerhetsrådet vidtagit nödvändiga åtgärder för att bibehålla internationell fred och säkerhet. Efter lanseringen av Bush-doktrinen som USA:s nya försvarsdoktrin har emellertid alternativa tolkningar av artikel 51 vunnit större gehör. Bush-doktrinens kärna är att en föregripande attack är legitim i självförsvarssyfte. Följaktligen hävdar Bush-doktrinen att artikel 51 måste tolkas på detta sätt, eftersom det vore förödande att sitta och vänta på en attack för att få försvara sig. Argumentet kan låta övertygande, men följden kan leda till allvarlig urholkning av FN-fördraget. En sanktionering av unilateralt fastslagna föregripande attacker ger ju i princip alla stater som känner sig hotade rätten att i förebyggande syfte attackera en annan stat.
Centerpartiet anser därför att USA bör framlägga bevis för säkerhetsrådet om att den irakiska regimen stöder terroristverksamhet eller tillverkar massförstörelsevapen som riktar sig mot en eller flera medlemmar av FN. Utan sådana bevis blir det svårt för USA att trovärdigt motivera en attack på Irak. En attack utan FN:s godkännande skulle destabilisera det internationella systemet eftersom andra stater skulle kunna känna sig potentiellt hotade av Bush-doktrinen. Vad som ovan anförts om att USA bör framlägga bevis för FN innan beslut fattas i säkerhetsrådet om en eventuell gemensam aktion mot Irak, samt att en attack utanför FN:s regi vore destabiliserande för det internationella systemet, bör ges regeringen till känna.
Artikel 51 har diskuterats vitt och brett det senaste året, särskilt i anslutning till USA:s ingripande i Afghanistan, vilket officiellt proklamerades som legitimt i enlighet med artikel 51. Terroristattackerna mot World Trade Center och den efterföljande interventionen i Afghanistan avslöjade en svag punkt i den internationella lagstiftningen, nämligen att den, i likhet med FN-stadgan, endast adresserar stater. Den asymmetriska krigföringen som påbörjas när en stat attackerar en terroristgrupp finns inte reglerad i internationell lagstiftning. Centerpartiet anser därför att Sverige bör verka för en uppdatering av internationell lagstiftning så att den omfattar inte enbart relationerna mellan krigförande stater, utan också mellan andra krigförande parter, såsom guerillaförband, terroristgrupper och befrielsearméer. Detta bör ges regeringen till känna.
FN: s resolution 1325/2000 satte ljuskäglan på kvinnors roller i fredsskapande och konfliktläkande arbete. Det civila samhället bärs under väpnade konflikter vanligen av kvinnorna, genom att de håller ihop samhällena och svarar för barnens respektive åldringarnas trygghet och säkerhet. Samtidigt som kvinnorna därmed är de första i det civila samhället som erfar de omedelbara konsekvenserna av krig, är de också ofta de första med att arbeta för fred och försoning. Resolution 1325 uppmanar FN:s medlemsstater att öka sina frivilliga finansiella och tekniska stöd till utförandet av missioner och program med ett starkt genusperspektiv, t ex det arbete som utförs av United Nations Fund for Women (UNIFEM) eller United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR). Centerpartiet anser det självklart att Sverige svarar på denna uppmaning och ökar stödet till FN:s arbete för en ökad införlivning av genusperspektiv på dess områden. Detta bör ges regeringen till känna.
Demokrati är en nödvändig förutsättning för varaktig fred. När kvinnors deltagande i fredsprocesser garanteras ökar processens legitimitet genom att den görs mer demokratisk och mer lyhörd för prioriteringar hos alla delar av berörd befolkning. Därför är det uppenbart att kvinnors deltagande i fredsprocesser, på samma villkor som mäns, är väsentligt och inte kan exkluderas. Eftersom fredsavtal sätter ramarna för återuppbyggnadsarbete måste genusfrågor och överväganden i MR-frågor i ett tidigt skede av fredsprocessen ges stort utrymme för att det civila samhället ska kunna dra någon nytta av det. Fredsavtal som saknar kvinnliga perspektiv saknar förutsättningar för stabil fred.
Kvinnor, som företrädare för det civila samhället, känner till de grundläggande behov och hinder som man möter när man formar nya samhällen och deras erfarenheter kan därför inte uteslutas. Därför behöver återuppbyggnadsarbetet finnas med redan i fredsförhandlingarna och kvinnors tillträde till fredsförhandlingar, beslutsfattande forum m.m. stimuleras. Att kvinnor också i ökad utsträckning aktivt deltar i FN-insatser är lika angeläget. De perspektiv och de erfarenheter de kan tillföra underlättar många gånger de fredsbevarande styrkornas kontakter med och bemötande av lokalbefolkningar. Vad som ovan sagts om att lyfta fram kvinnors deltagande och genusfrågor i FN-insatser, fredsförhandlingar och fredsprocesser bör ges regeringen till känna.
Med anledning av terrordåden den 11:e september 2001 har mycket av den internationella politiska diskursen cirklat kring den nya terrorismen och om hur sårbar en stat är mot angrepp som inte matchar deras konventionella försvarsmekanismer. Skärpta säkerhetsanordningar vid flygplatser och hamnar har införts. I många länder har militären/polisen fått ökade befogenheter eftersom deras påtagliga närvaro ute i samhället förväntas avskräcka och försvåra eventuella attacker. I USA startas ett nytt superdepartement med uppgift att skydda landet mot hotet från terrorismen. Dessa åtgärder är förståeliga och kan fylla centrala funktioner såsom att försvåra terroristers fria rörlighet samt deras möjlighet till organisation och finansiering.
I ivern att bekämpa terrorismen är det dock essentiellt att vara medveten om vad nya anti-terroristlagar kan innebära för vanliga människors rättssäkerhet, för de människor som inte har något som helst samröre med terrorism. I kölvattnet på terroristattackerna mot World Trade Center förra året har retoriken kring begreppet terrorism vidgats. Den internationellt ökade förståelsen för staters behov av skärpta kontroller av sina invånare har på sina håll missbrukats så att auktoritära eller våldsamma aktioner av regimer har sanktionerats eller motiverats som anti-terrorism. Centerpartiet anser att Sverige bör fördöma de fall där mänskliga rättigheter medvetet eller omedvetet kränks under förevändning att man bekämpar terrorism.
Samtidigt som terrorismen åstadkommer stort mänskligt lidande är terrorism på många sätt den svages instrument. Genom terroristattacker kan relativt små antidemokratiska men välorganiserade grupper hävda sig mot stora och öppna samhällen. I sammanhanget är det viktigt att påminna sig om de avvikande åsikter som är vanligt förekommande vad gäller definitionen terrorist. Frågor kring hur en terrorist definieras och vad som är en legitim motståndsrörelse är laddade ämnen. Mellanöstern är ett mycket tydligt och ständigt aktuellt exempel där samma grupper som fördöms som terrorister samtidigt hyllas som frihetskämpar av oppositionella intressen.
Centerpartiet anser att terrorism syftar på politiskt motiverat våld som riktar sig mot icke-stridande mål, utfört av subnationella eller transnationella grupper vars mål är att påverka en utvald allmänhet. Sverige bör på det internationella planet vara noga med att uttrycka sig så att benämningen terrorism inte används vårdslöst som en referens till allt mellan kriminella ligor och statliga arméer. Detta bör ges regeringen till känna.
När det gäller att bekämpa terrorism är det av yttersta vikt att inte stirra sig blind på vad skärpta kontroller och militär mobilisering kan åstadkomma, utan att analysera grunden till terrorismen. Det för närvarande allom bekanta al-Qaida är typiskt för ett terroristnätverk på så sätt att det har en subnationell och transnationell organisationsstruktur, alltså en asymmetrisk fiende till en centraliserad militär apparat som USAs armé. Al-Qaida och ett flertal andra terroristgrupper, exempelvis de som opererar i den konflikthärjade provinsen Kashmir på gränsen mellan Indien och Pakistan, har gynnats av det fria flöde av vapen som kalla krigets upplösning innebar. Finansiellt är inte al-Qaida huvudsakligen beroende av statlig sponsring, utan mer av det faktum att det kunnat få ett starkt fäste i s.k. failed states, som exempelvis Afghanistan, Sudan, Somalia och Yemen.
Terroristgrupper och nätverk har alltså kunnat gro där det internationella, öppna och demokratiska samhället har fallerat, där diktatur, orättvisa, fattigdom och ökad militarisering ägt rum. För att i framtiden hindra framväxten av terroristnätverk bör alltså ett framgångsrikt förebyggande arbete grunda sig på ökat internationellt samarbete, vilket både i sig självt och medvetet kan undergräva terrorismens propaganda och budskap. Därför anser Centerpartiet att kriget mot terrorismen måste föras inom ett multilateralt, juridiskt hållbart ramverk. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att det i mångt och mycket osäkra världsläget ska ha hög prioritet i Sveriges säkerhetstänkande och utrikespolitik. Att de många nyhetssändningarna fokuserar på oroshärdar belägna långt från Sveriges gränser betyder inte att vi som bor i Sverige är immuna mot hot och konflikter. Centerpartiet anser det därför mycket viktigt att Sverige inte bara globalt sett verkar för fred och säkerhet, utan även gör en rejäl insats i vår närregion.
Regionalt krisförebyggande och krishanteringarbete ställer höga krav på samverkan mellan militära, polisiära, diplomatiska och andra civila delar. Detta talar för att vissa operationer med fördel överlåts till regionala aktörer. Redan i dag kan FN helt stadgeenligt överlåta svåra operationer åt regionala organ. Samtidigt som det är viktigt att främja de regionala säkerhetsarrangemangen, får inte en sådan utveckling leda till att FN-systemet avsvär sig sitt globala ansvar för värnet av internationell fred och säkerhet. Vad som ovan sagts om att FN-systemet inte får avsvära sig sitt ansvar för värnet av fred och internationell säkerhet bör ges regeringen till känna.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) förfogar över en omfattande kompetens inom krishantering och diplomati. OSSE:s nybildade Action Against Terrorism Unit, vilken är ämnad att utgöra ett regionalt verktyg i kampen mot terrorism (som ett komplement till FN:s arbete mot terrorism) har därför stora möjligheter att uträtta ett mycket gott arbete. Centerpartiet anser att Sverige bör upprätthålla och utveckla sitt samarbete med OSSE. Detta bör ges regeringen till känna.
Nyckeln till många av de konflikter och problem som pyr i Kaukasus och i övriga f d sovjetrepubliker är rollen som Ryssland nu spelar i sitt närområde. Som exempel kan nämnas kriget i Tjetjenien, stridigheterna i Georgien och den olösta frågan om Nagorno-Karabakh. Ryssland benämner de forna republikerna det nära utlandet (the Near Abroad) för att på så sätt visa det anspråk Ryssland gör på att behålla hårt knutna band mellan dessa nyblivna stater och Moskva. OSSE uträttar ett stort och konstruktivt arbete på plats i bl a Kaukasus, Ukraina och Centralasien. Där jobbar OSSE aktivt med markservice åt demokratiseringsprocesser, byggandet av ett civilt samhälle, upprätthållandet av mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.
Den militarisering som skett i Kaukasus det senaste året, med både amerikansk och
rysk truppnärvaro samt diverse paramilitära förband, regelrätta strider i Tjetjenien, Ingushetien och Georgien (Pankisi-dalen och Abkhazien) är oroande. Mot bakgrund av den ryska arméns sönderfall och Rysslands ökade vapenexport anser Centerpartiet att det är viktigt att EU tydligt uppmanar Ryssland och övriga aktörer att samarbeta inom ramen för OSSE för att på så vis verka för en fredlig utveckling i området.
Centerpartiet anser att Vitrysslands nuvarande politiska förhållanden går stick i stäv med arbetet för en fredlig utveckling. De vitryska myndigheternas förkastliga beslut att utvisa OSSE ur landet ger anledning till att ånyo fördöma den ytterst undermåliga situationen för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland. Vad som ovan anförts om Rysslands nyckelroll i konflikterna i Kaukasus, Vitrysslands oroande utveckling samt EU:s ansvar att tydligt stödja OSSE i sin verksamhet bör ges regeringen till känna.
Ryssland är en regional stormakt och dessutom en nära granne till Sverige. Rimligen ligger det i vårt intresse att ha så förtroendefulla relationer som möjligt med Ryssland och bidra till att Ryssland inlemmas i ett bredare multilateralt säkerhetssamarbete. Sverige har också, tillsammans med Finland, genom sitt geografiska läge och den militärt alliansfria hållningen, ett särskilt ansvar för att medverka till att minska spänningen i norra Europa. Sverige borde därför inleda en dialog med Ryssland om hur en civil/militär och fredlig samverkan i vårt gemensamma närområde skulle kunna utvecklas. Detta är angeläget inom en rad olika områden, inte minst på miljö- och kärnsäkerhetsområdet. Vad som ovan sagts om att Sverige borde inleda en dialog med Ryssland om civil/militär och fredlig samverkan i vårt gemensamma närområde bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 10 oktober 2002 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
|
|
Agne Hansson (c) |
Åsa Torstensson (c) |
|
Kenneth Johansson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |