Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU verkar för att internationellt bistånd till Palestina av mottagaren inte används så att uppnåendet av en hållbar fred i området försvåras.
Den senaste tidens världshändelser har visat på vikten av att länderna i Mellersta östern tolererar varandra som nationer och att de uppväxande släkterna förmås att växa i förståelse och tolerans för närliggande religioner och kulturer. I det spända läge som nu råder i Mellanöstern är det av yttersta vikt att förtroende skapas mellan parterna. Detta gäller inte minst i frågan om vilken bild som sprids av den andra parten genom media och i skolan.
Detta förhållande är särskilt accentuerat i Palestina och Israel där skolböckerna spelar en synnerligen viktig roll när det gäller kunskapsinhämtning om varandra. De officiella palestinska skolböckerna var fram till skolåret 2000–2001 primärt jordanska och egyptiska. Dessa böcker hade ett aggressivt innehåll riktat mot judar och Israel. De palestinska myndigheterna har fått bistånd från bland annat UNESCO och europiska länder som Italien, Norge och Irland för att producera nya skolböcker. Den första palestinska kursplanen för grundskolan, från 1997, var trovärdig och beskrev fredsprocessen med Israel som positiv.
I september 2000 hade det palestinska utbildningsministeriet färdigställt 14 nya skolböcker för klasserna 1 till och med 6. Tyvärr har det emellertid visat sig att de nya skolböckerna uppmanar till och innehåller en rad fördömanden av den israeliska staten. Israel beskrivs som främmande i Mellanöstern och karakteriseras som en kolonial erövrare som ockuperat Palestina sedan 1948. Böckerna undervisar också i ett icke-erkännande av Israel. Namnet Israel finns inte med på de regionala kartorna. Israeliska städer, regioner och geografiska områden identifieras som ”Palestina”. Palestinierna har i de nya skolböckerna försummat chansen att lära kommande palestinska generationer att deras israeliska grannar är människor, med vilka de skall eftersträva en normal grannrelation.
I skolböcker för högre årskurser används fortfarande böcker med antisemitisk och antiisraelisk retorik. Där skrivs rent ut om staten Israels utplånande.
För att ett kommande fredsavtal mellan parterna skall bli hållbart, är det till syvende och sist avhängigt av att folken i regionen har en vilja och en önskan att leva sida vid sida i fred med varandra. Att sprida vanföreställningar och fördomar om den andra sidan kan endast försvåra en sådan utveckling. Ansvaret vilar därför tungt på de myndigheter som snarare underblåser intolerans och fördomar än underlättar en förtroendeskapande process. En påverkan från EU på parterna, i det här fallet den palestinska myndigheten, kan på sikt få en stor betydelse för fredsprocessen.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |