Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:115 om godkännande av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av ett associeringsavtal mellan EG:s medlemsstater och Algeriet.
Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan EG:s medlemsstater och Algeriet ingicks formellt den 22 april 2002. För att det skall träda i kraft krävs att det ratificeras av samtliga medlemsstater. Regeringen har utarbetat en proposition (2002/03:115), där man föreslår att riksdagen godkänner avtalet.
I avtalets artikel 2 slås fast att ”respekten för de demokratiska principerna och grundläggande mänskliga rättigheterna skall vara vägledande för parternas inrikes- och utrikespolitik”. Regeringen understryker att dessa principer utgör grunden för associeringen och partnerskapet med Algeriet.
1992 införde Algeriets regering – som är den part som framförhandlat avtalet från algerisk sida, nota bene – undantagstillstånd i landet, i ett försök att stävja politiska oroligheter och tysta oppositionen. Amnesty International uppskattar i ett pressmeddelande från 2002 att det sedan 1992 förekommit över 100 000 fall av summariska avrättningar, godtyckliga arresteringar, ofrivilliga försvinnanden och tortyr, utförda av landets säkerhetsstyrkor.
I Human Rights Watchs årsrapport för 2002 hävdar man att tortyr som förhörsmetod och godtyckliga arresteringar alltjämt förekommer samt att repressiva metoder fortfarande används av säkerhetsstyrkorna för att slå ner politiska protester och skingra demonstranter. Myndigheterna vägrar, enligt Human Rights Watch, att upphäva det drygt tio år gamla undantagstillståndet som gör det möjligt att förbjuda offentliga sammankomster och sanktionerar att polisen på lösa grunder kvarhåller individer i häkte.
Human Rights Watch påpekar också i 2002 års rapport att trots regeringens löften om motsatsen, utreds inte heller brott mot mänskliga rättigheter begångna av medlemmar av säkerhetsstyrkorna på ett adekvat sätt. Det betyder att dessa i praktiken åtnjuter straffrihet. På detta sätt förvägras också anhöriga till försvunna klarhet och vetskap om vad som hänt deras familjemedlemmar.
Europaparlamentet skriver i en resolution antagen år 2002 (nr 0462) att Algeriets befolkning under många år utsatts för brott mot de mänskliga rättigheterna och uppmanar myndigheterna att vidta åtgärder för att förbättra respekten för grundläggande politiska och medborgerliga rättigheter som tryckfrihet, organisationsfrihet och föreningsfrihet.
Trovärdigheten för den algeriska regeringen är följaktligen låg i fråga om ”respekten för de demokratiska principerna och grundläggande mänskliga rättigheterna” (artikel 2).
Folkpartiet vill genom denna motion påtala den starka motsättning som finns mellan skrivningarna i avtalets artikel 2 och verklighetens Algeriet. Det är Folkpartiets mening att det är oriktigt att ingå ett nytt avtal med ett land som i sådan omfattning som Algeriet gör, redan i utgångsläget bryter mot de principer som specificeras i avtalets artikel 2, vilken anges som en utgångspunkt för avtalet.
Med utgångspunkt i vad som här anförts om situationen gällande mänskliga rättigheter i Algeriet, bör därför proposition 2002/03:115 av riksdagen avslås.
|
Stockholm den 3 april 2003 |
|
|
Carl B Hamilton (fp) |
|
|
Cecilia Wigström (fp) |
Birgitta Ohlsson (fp) |
|
Louise Edlind-Friberg (fp) |
Gunnar Nordmark (fp) |
|
Lars Leijonborg (fp) |