Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att titeln maskinchef behålls i den nya fartygssäkerhetslagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fiskefartyg undantas från kravet på fartcertifikat för alla fartyg med en bruttodräktighet över 20.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskild hänsyn måste tas till de speciella förhållanden som gäller på fiskefartyg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för kostnaderna för kvarhållande av fartyg.
Sjöfarten är i mycket hög utsträckning internationell. Begrepp och termer som används i svensk lagstiftning bör motsvara de termer som används i internationellt språkbruk. Begreppet maskinchef bör enligt min mening därför kvarstå i lagstiftningen så länge ett byte av begrepp riskerar att leda till missförstånd vad gäller dess egentliga innebörd.
Som Fiskeriverket anför i sitt remissyttrande utnyttjar de flesta fiskefartyg ytterst sällan sin fulla kapacitet. Det finns en risk att regeringens förslag leder till ökad byråkrati och krångel för många fiskare. Detta vore enligt min mening olyckligt för hela fiskerinäringen.
Ambitionen att förenkla regelsystemet genom att låta arbetsmiljölagen reglera arbetsmiljön ombord på fartyg är i grunden god. Detta får emellertid inte leda till att fiskerinäringen belastas med svårtillämpliga bestämmelser som inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till de särskilda förhållanden som råder på fiskebåtar. Det finns enligt min mening en risk att regeringens förslag till beslut i frågan leder till att det småskaliga fisket ytterligare försvåras, något som vore mycket olyckligt. Lagstiftningen måste utformas på ett sätt som inte missgynnar småföretagandet inom fiskerinäringen.
Som regeringen skriver i propositionen föreskriver direktivet om hamnstatskontroll att alla kostnader som har samband med inspektionen skall täckas av fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten om inspektionen bekräftar brister eller leder till att sådan brister uppdagas som enligt konventionerna utgör skäl för att hålla kvar fartyget. Flera remissinstanser pekar på oklarheterna om vilka kostnader som omfattas.
Sjöfartsinspektionens beslut om att kvarhålla ett fartyg i hamn för inspektion av dess sjövärdighet får effekter för hamnägarna, eftersom hamnverksamheten påverkas. Särskilt tydligt är detta för mindre hamnar, där ett fartyg kan helt hindra trafiken till och från hamnen och således menligt inverka på verksamheten. Detta leder till ekonomisk skada för hamnägaren.
Hamnägarens skada torde ha karaktären av ren förmögenhetsskada. Enligt gällande regler är det mindre troligt att en sådan skada skulle ersättas, emedan det inte allmänt anses förkastligt att försämra den ekonomiska situationen för andra i utomkontraktuella förhållanden. Staten har skadeståndsrättslig ersättningsskyldighet för det fall en anställd gör fel eller är försumlig i sin myndighetsutövning. Ersättning vid ren förmögenhetsskada är än mindre självklar i dessa fall.
Det är inte en tillfredsställande ordning att Sjöfartsinspektionens beslut att kvarhålla fartyg för inspektion skall påverka hamnägarens verksamhet på ett menligt sätt. Detta har även påtalats av ett antal remissinstanser. Det är inte acceptabelt att statliga myndigheters beslut påverkar den fria företagsamheten genom att en hamnverksamhet hindras eller helt avstannar på grund av omständigheter som ligger utanför hamnägarens kontroll. Det torde ankomma på regeringen att se över denna ordning och överväga möjligheterna att ersätta hamnägarna för den skada som uppkommer då utförandet av en inspektion påverkar hamnverksamheten.
|
Stockholm den 3 april 2003 |
|
|
Kent Olsson (m) |