Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa att intentionerna bakom lex Britannia bevaras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att minska möjligheterna för fartyg under FOC att färdas över svenska farvatten och lägga till i svenska hamnar, i syfte att öka säkerheten för miljö och människoliv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i alla relevanta internationella sammanhang arbeta för att få stopp på FOC-fenomenet.
”Så möter vi ett skepp i havskanalen. En sådan där likkista, där bara rosten håller ihop bordläggningsplåtarna. Det är regel, inte undantag, att fiske- och handelsfartyg ser ut på detta sätt.”
Citatet skulle ha kunnat komma från en sjömansdagbok från det förra sekelskiftet eller kanske från en roman av Joseph Conrad. Men det kommer från en mer nutida resenär, S/Y Ellen, en av de segelbåtar vars resor över Östersjön man kan följa på Internet.
En av de huvudfaktorer som gör att man fortfarande kan träffa på dessa flytande likkistor till fartyg i svenska farvatten – fartyg som naturligtvis utgör en fara för sina besättningar likaväl som för miljön – är bristen på ansvarsskyldighet som alltjämt tillåts genom systemet med bekvämlighetsflagg.
Ett bekvämlighetsflaggat (eller FOC-flaggat) fartyg är ett som bär flaggen från ett land som inte är det land där ägandet ligger – låt oss säga ett grekiskägt fartyg registrerat i Panama. Behovet av en äkta förbindelse mellan ägaren av ett fartyg och den flagg det bär (det vill säga det nationella register till vilket det hör) fastställs av Förenta nationernas konvention om havslagen. Ändå tillåts FOC-fartyg att kringgå detta ansvar. Ibland kallas det ”öppna register” men denna term döljer det verkliga syftet – den bekvämlighet de erbjuder redarna att undvika ansvarsåtaganden för att sänka kostnader.
Några av dessa register är bättre än andra, men i normalfallet är det ett utvecklingsland vars förmåga att genomdriva sjövärdigheten och även lagligheten för sin flotta sträcker sig från att vara begränsad till icke befintlig. Nationer helt omgivna av land utan sjöfartsbakgrund, register som sköts tusentals mil bort från flaggstaten, och även länder i ett tillstånd av inre sammanbrott, finns alla bland de alltmer desperata säljarna av flaggtjänster som trängs på en överbefolkad marknad.
Varje ny bekvämlighetsflagg tvingas göra reklam för sig genom att erbjuda lägsta möjliga avgifter och ett minimum av reglering. Normer för hälsa, säkerhet och miljöskydd kostar pengar och friheten att trotsa dem är en av de huvudsakliga fördelarna med många FOC. För en smärre summa kan redaren få papper på att fartyget är dubbelbottnat, nybesiktigat eller håller en viss utsläppsnivå.
Svenska myndigheter har aldrig varit positivt inställda till bekvämlighetsflaggade fartyg och den svenska fackföreningsrörelsen utgör navet i den internationella fackföreningsrörelsens kamp mot bekvämlighetsflaggning. Men det finns också i Sverige krafter som arbetar för dessa flytande likkistors rätt att fortsätta sin verksamhet i svenska vatten.
Just nu drivs en juridisk kampanj för att ”oskadliggöra” lex Britannia. Målet är att omintetgöra riksdagens syfte med lagen och försvåra fackföreningarnas arbete mot bekvämlighetsflaggade fartyg. Detta bör inte Sveriges riksdag och regering stillatigande acceptera.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Sylvia Lindgren (s) |